Hoppa till huvudinnehåll

Fotografen Ann-Christine Jansson om Berlinmurens fall: Först då jag såg Trabbin på hemgatan gick det upp för mig att muren verkligen hade fallit

Folk och soldater vid den delvis rivna Berlinmuren vid Bernauerstrasse
Berlinmuren då den hade öppnats vid Bernauerstrasse. Folk och soldater vid den delvis rivna Berlinmuren vid Bernauerstrasse Bild: Yle / Ann-Christine Jansson Berlinmuren,Östtyskland,Västtyskland

Det har i dagarna gått 30 år sedan Berlinmurens fall. I Tyskland har de synliga skillnaderna mellan öst och väst genom åren raderats ut, men samtidigt diskuteras skillnaderna mellan öst och väst intensivt. Fotografen Ann-Christine Jansson upplevde murens fall på nära håll.

Jag träffar fotografen Ann-Christine Jansson vid den tidigare gränsövergången Checkpoint Charlie i centrum av Berlin.

Där tusentals turister i dag strövar omkring utan att hindras av någon mur, var det här ännu på 1980-talet en av få öppningar mellan två olika världar.

Checkpoint Charlie var stället där diplomater och utländska medborgare, som Ann-Christine Jansson, kunde ta sig över till Östberlin och DDR.

- Det här stället var hela tiden fyllt utav spänning. För man visste aldrig om de verkligen släpper in en och om allting går bra. Den här känslan ville jag fånga på de foton jag tog här vid övergången, säger Jansson.

Själv hade hon kommit till Västberlin i början av 80-talet och några år senare hade hon etablerat kontakter till oppositionen i DDR.

De riskerade mycket mer än vad jag gjorde. De riskerade fängelse och yrkesförbud, så de var mycket modiga.― Fotografen Ann-Christine Jansson

Hon fotograferade oppositionens sammankomster och demonstrationer, trots att det här naturligtvis var strikt förbjudet.

- Jag var naturligtvis rädd. Jag var rädd för att de östtyska gränsvakterna skulle kroppsvisitera mig och hitta filmerna. Jag hade lovat oppositionen att jag i så fall snabbt öppnar filmrullen så att filmen förstörs.

- De riskerade mycket mer än vad jag gjorde. De riskerade fängelse och yrkesförbud, så de var mycket modiga. Det här är något jag tänker på när jag rör mig här i dag, säger Jansson.

 Fotografen Ann-Christine Jansson dokumenterade Berlinmurens fall
Fotografen Ann-Christine Jansson dokumenterade de historiska förloppen. Fotografen Ann-Christine Jansson dokumenterade Berlinmurens fall Bild: Yle / Johnny Sjöblom Berlinmuren,Ann-Christine Jansson

I Stasis grepp i Leipzig

Ann-Christine Jansson, som under de här åren också fotograferade för Helsingin Sanomat, råkade av en slump vara i Leipzig då de stora demonstrationerna mot DDR-styret hade tagit fart.

Under en av de här så kallade måndagsdemonstrationerna sökte hon sig upp på en gångbro, över en av gatorna där de tiotusentals demonstranterna drog fram.

Jansson försökte dölja kameran så gott det gick och hoppades på att människorna som stod omkring henne var, som hon själv uttrycker det, ”okej”.

- Jag såg hur massan av demonstranter kom emot mig i form av en trekant och jag tänkte för mig själv; det är bilden!

- Jag tror att jag tryckte av tre gånger och plötsligt var där fem män som höll fast mig och drog till. Och ett sådant polisgrepp gör ont.

- Bilderna från den kvällen i Leipzig har jag dessvärre inte. Dem har DDR:s hemliga polis Stasi, konstaterar Jansson.

Protester bakom Palast der Repulik i samband med firandet av 40 år DDR den 7 oktober 1989.
Protester bakom Palast der Repulik i samband med firandet av 40 år DDR den 7 oktober 1989. Protesterna slogs ner med våld. Protester bakom Palast der Repulik i samband med firandet av 40 år DDR den 7 oktober 1989. Bild: Yle / Ann-Christine Jansson Berlinmuren

”Träder i kraft omedelbart...”

För Ann-Christine Jansson såg den nionde november år 1989 att bli en helt vanlig arbetsdag.

- Vi var i Västberlin och gjorde ett reportage om DDR-flyktingar som hade lämnat landet via grannländerna.

Innan hennes arbetsdag var helt över höll ändå den östtyske partitjänstemannen Günter Schabowski en presskonferens, där det bland annat skulle informeras om de nya resereglerna, tänkta att införas nästa dag, alltså den tionde november.

Det var i det här sammanhanget som Schabowski skulle yttra de ord som skulle komma att ändra historiens gång.

- Vad jag vet så träder de nya reglerna i kraft med det samma. Nu omedelbart, konstaterade en lite villrådig Schabowski när han sjutiden på kvällen fick frågan om när de nya reglerna träder i kraft.

Nyheten kablades snabbt ut och från östtysk sida betydde det här att man aldrig hann utfärda några order om hur de nya reglerna skulle införas.

Då stora mängder östtyskar började samlas vid gränsövergångarna hade gränsvakterna alltså inte fått några order om hur man skulle handla.

Trabant på gatan

- När vi åkte tillbaka på kvällen hörde jag i bilradion att gränsen ska öppnas. Jag tänkte att det ju inte kan vara sant.

När Ann-Christine Jansson kom hem knäppte hon på tv:n som visade bilder från Checkpoint Charlie där det stod en massa folk på västsidan och väntade på vad som skulle hända.

Hon plockade med sig fler filmer, tog fotoväskan och körde iväg.

- Det var stort jubel och folk skrek att nu kommer den första, säger Jansson och visar upp bilden som hon tog av den här personen vid Checkpoint Charlie kvällen den nionde november 1989.

- Västberlinarna hade tagit med sig champagne så champagnekorkarna smällde i luften.

Första personen från Östtyskland kommer över gränsen vid Checkpoint Charlie i november 1989
Första personen över gränsen vid Checkpoint Charlie. Första personen från Östtyskland kommer över gränsen vid Checkpoint Charlie i november 1989 Bild: Yle / Ann-Christine Jansson Berlinmuren,Checkpoint Charlie,Östtyskland,Västtyskland

Ann-Christine Jansson beskriver händelserna den här kvällen som otroliga. Själv åkte hon runt från en gränsövergång till en annan och fotograferade.

Det var först några timmar senare som det otroliga började gå upp också för henne.

- Jag kom till min hemgata vid ungefär sex- eller sjutiden på morgonen och då så jag en Trabbi, en Trabant, parkerad vid gatan.

I bilen satt ett par som tittade förvirrat omkring sig och hon undrade vad de gjorde där. De kom ju från öst, de kunde inte vara på västsidan.

- Ja, just det. Muren har ju fallit. Då gick det upp för mig, säger Jansson.

För många en kortvarig glädje

De första dagarna efter att muren hade fallit var Berlin i något av ett undantagstillstånd.

- Det var fullt med folk i stan och de östtyska medborgarna fick något som kallades Begrüßungsgeld, alltså en välkomstgåva i form av pengar utav den västtyska staten.

- Det gick inte att komma in på en bank, inte heller att komma in i affärerna. Det var fullt med folk och alla ville titta vad som fanns.

Människorna i DDR längtade efter en förändring. Vad de knappast visste var att deras produktion var för gammal för att kunna konkurrera med produktionen som fanns i väst.

Jansson och hennes kolleger delade på de kontanter man hade och försökte få tag på mat där det gick. För det mesta var de ändå ute och fotograferade.

- Det var en otrolig stämning. Alla var glada och det var feststämning i flera dagar.

Glädjeyran skulle ändå inte vara alltför länge. Ganska snart efter återföreningen i oktober 1990 gick det upp för många östtyskar vad återföreningen också skulle komma att betyda.

- Människorna i DDR längtade efter en förändring. Vad de knappast visste var att deras produktion var för gammal för att kunna konkurrera med produktionen som fanns i väst.

- Folk blev arbetslösa och det ledde till frustration och en självkänsla som sjönk. För en del övergick den här frustrationen till vrede och politikerna i väst förstod kanske inte hur folk kände sig, säger Jansson.

Oppositionens slagord

Varje gång murens fall firas förs också en diskussion om öst och väst och hur återföreningen egentligen har lyckats.

Efter det högerpopulistiska, dels högerextrema AfD:s stora valframgångar i öst, diskuteras den här frågan synnerligen intensivt just i år.

- Deras provokativa språk använder högerpopulisterna som propaganda och för att uppvigla människor. Ett försök att ge en självkänsla till dem som känner att de inte har fått tillräckligt. Att ge dem en identitet.

– Dessvärre använder de sig också av uttryck och paroller från den fredliga revolutionen och DDR-oppositionen.

- Jag tycker att det är cyniskt och en skrämmande och farlig utveckling, säger Jansson.

”Vet att man kommer från öst”

Trots att de trettio åren har suddat ut mycket av skillnaderna mellan öst och väst, ser Jansson ändå att något finns kvar.

- Om man åker genom Berlin ser man egentligen inte att det var en delad stad, om man inte vet om det. Man ser det inte heller på folk på gatan som man gjorde tidigare. Man kände igen folk från öst på grund av kläderna, men det gör man inte nu.

- Men en splittring existerar fortfarande såtillvida att folk från öst är mycket väl medvetna om att de kommer från öst.

- Också generationerna födda efter murens fall har den här identiteten, de är medvetna om att deras bakgrund finns i öst, säger fotografen Ann-Christine Jansson.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes