Hoppa till huvudinnehåll

Professor i pedagogik: "Man behöver inte gå på hårflätningskurs med sina barn för att vara en bra förälder"

Man i lekpark.
Juha T Hakala, professor i pedagogik, säger att dagens föräldrar ska vara nådiga mot sig själva. Man i lekpark. Bild: Yle / Sari Vähäsarja Uppfostran

Hur många gånger gick din egen pappa på hårflätningskurs med dig när du var liten? Professor Juha T. Hakala anser att dagens föräldrar ska vara mera barmhärtiga mot sig själva. En förälder behöver inte hinna med allt eller gå med på allt för att duga.

Pedagogieprofessor Juha T. Hakala säger att dagens föräldrar alltför ofta känner att de måste böja sig för vilka krav som helst, annars känner de skuld. Även om den är obefogad.

Föräldrarna borde inse att de inte behöver anstränga sig till bristningsgränsen för att räcka till, säger Hakala.

– Tänk på dina egna föräldrar. Hur många gånger tog din pappa med dig på My little pony-hårflätningskurs i regi av Mannerheims barnskyddsförbund? Med största sannolikhet gjorde han det aldrig, säger Hakala.

"Föräldrar, var nådiga mot er själva"

I sin nya bok uppmanar Hakala föräldrar att vara mera nådiga mot sig själva.

– Om du är trött och vilar dig på soffan efter en tung dag på jobbet och din treåring frågar vad du tycker om hens teckning. Även om du inte helhjärtat engagerar dig, utan bara muttrar att det ser bra ut, har barnets uppfostran knappast gått åt skogen för det.

Din föräldraauktoritet ska du ändå inte släppa, säger Hakala, för ett barn kan inte fostras endast genom att du älskar det.

Var optimistisk

När Juha T. Hakala föreläser för blivande klasslärare lyfter han upp framtidstro och positivitet. Lärarens arbete är i princip bortkastat om man inte behåller sin tro på en bra, till och med bättre, framtid.

Optimism hänger starkt samman med pedagogik och fostran.

– Man ska se på framtiden med tillförsikt, inte med en känsla av förtvivlan, säger Hakala.

Varje fostrare möter naturligtvis situationer som man inte bara kan vifta bort genom att tänka positivt.

Men också då lönar det sig att vara hoppfull tills situationen lugnar ner sig och saker återfår sina rätta proportioner.

Om du är trött och vilar dig på soffan efter en tung dag på jobbet och din treåring frågar vad du tycker om hens teckning. Även om du inte helhjärtat engagerar dig, utan bara muttrar att det ser bra ut, har barnets uppfostran knappast gått åt skogen för det

Det är också viktigt att föräldrar kan improvisera och hitta kreativa lösningar, för det uppstår helt säkert situationer som man inte kunnat förutse.

– Då måste föräldern kasta sig ut i den situationen och lita på att det går väl, säger Hakala.

Hakala skriver i sin bok att vi är ofullständiga människor i en ofullständig värld. Och ibland slår våra handlingar fel, trots våra goda intentioner.

Antagligen finns det inte en enda människa som lyckats helt och fullt i sin roll som fostrare.

Målet behöver inte heller vara perfektion. Tillräckligt goda och normala omständigheter räcker, och barnet behöver inte heller ett materiellt överflöd.

Var vuxen, inte en kompis åt barnet

Att vara vuxen eller äldre står inte högt i kurs i dagens samhälle, säger Hakala. Istället idealiserar vi ungdomlighet och med den följer idén om att föräldern blir barnets kompis.

– Kan en vuxen ens vara barnets vän eller bästis? Nej, det är inte möjligt. Kamrater söker barnet eller den unga på annat håll, att vara förälder är något helt annat.

Hakala säger att vi borde lyfta fram vuxenhet som något eftersträvansvärt. De unga ska se att det är värt mödan att växa och utvecklas till att bli en vuxen individ.

Hakala har blivit allt mera övertygad om att auktoritet hör till fostrarrollen, men inte att vara auktoritär. Det är viktigt för barnet att få veta vad som är rätt och fel och var gränserna för det tillåtna går.

– En varm men målmedveten bestämdhet hör till barnuppfostran.


Text: Sari Vähäsarja / Yle Kokkola
Översättning och bearbetning: Mikaela Löv

Läs också

Nyligen publicerat - Österbotten