Hoppa till huvudinnehåll

Burkhart Veigel hjälpte flera hundra östtyskar att fly DDR: "Att kunna ge människor friheten var något enastående"

En äldre man med en skärmmössa på huvudet, glasögon, röd skjorta, svart kavaj och en färggrant rutig halsduk i orangenyanser tittar vänligt, men bestämt in i kameran. I bakgrunden är en grå mur.
Åren 1961-1969 hjälpte Burkhart Veigel cirka 650 östtyskar över gränsen till väst. En äldre man med en skärmmössa på huvudet, glasögon, röd skjorta, svart kavaj och en färggrant rutig halsduk i orangenyanser tittar vänligt, men bestämt in i kameran. I bakgrunden är en grå mur. Bild: Johnny Sjöblom / Yle Berlin,Berlinmuren,Östtyskland,Västtyskland,Tyskland,Burkhart Veigel

Lördagen den 9 november 2019 har det gått 30 år sedan Berlinmurens fall. Under de år muren stod var det trots allt en stor mängd östtyskar som lyckades fly från DDR till väst - ofta med hjälp av frivilliga flykthjälpare från väst.

Två gånger försökte den östtyska säkerhetstjänsten Stasi kidnappa honom.

Båda gångerna, en gång i Berlin och en gång i Wien, lyckades Burkhart Veigel ändå komma undan sina förföljare.

Att Veigel var ett begärligt byte för Stasi hängde ihop med hans verksamhet som så kallad flykthjälpare.

Jag kunde inte begripa att man reser en mur och spärrar in människor. Hela staten DDR var en skam för mänskligheten

Under täcknamnet ”Schwarzer”, som kom från hans mörka hårfärg, var Veigel med om att hjälpa omkring 650 östtyskar över gränsen till väst.

Gick med av ilska

Trots att DDR-ledaren Walter Ulbricht under sommaren 1961 hade intygat att ingen mur kommer att byggas så skedde just det här ändå den 13 augusti.

Genast därefter kom också flykthjälpen i gång.

– Jag tvekade inte en sekund, när jag fick frågan om jag var intresserad av att hjälpa till. Min ilska över regimen i DDR var så otroligt stor. Jag kunde inte begripa att man reser en mur och spärrar in människor. Hela staten DDR var en skam för mänskligheten, säger Veigel.

En svartvit bild från 1960-talet. Människor har samlats ute på gatan framför en byggnad och tittar på tre människor som försöker klättra in och ut genom fönster på väggen.
En del flyktförsök var mer synliga än andra. Här är ett försök till flykt i september 1961. En svartvit bild från 1960-talet. Människor har samlats ute på gatan framför en byggnad och tittar på tre människor som försöker klättra in och ut genom fönster på väggen. Bild: ullstein bild - Alex Waidmann/ All Over Press Berlin,Berlinmuren,Östtyskland,Västtyskland,Tyskland

– Redan under min första dag som flykthjälpare åkte jag över till Östberlin och hämtade min första flykting, säger den i dag vithårige ”Schwarzer”.

Han studerade då vid Freie Universität i Berlin och där hade hjälpverksamheten tagit fart så fort murbygget kom i gång.

Det primära målet var att få ut de studenter som bodde i öst, men studerade på universitetet i väst.

Det räckte ändå inte länge innan man började hjälpa också andra än studenter att fly.

Tio per dag

– I det här skedet tog vi över flyktingar med hjälp av utländska pass och det var relativt enkelt. Vi hade pass som utländska medborgare hade lånat ut och det gällde att hitta par, där flyktingen och personen på passfotot liknade varandra.

I vissa fall bytte man också ut passfotona, som vid den här tiden var nitade fast i passen.

– Under de bästa dagarna fick jag ut upp till tio flyktingar, säger Veigel.

Hans uppgift var att på östsidan instruera flyktingarna om den kommande flykten och distribuera de insmugglade passen.

Passen härstammade ofta från Belgien, Nederländerna, Schweiz och Sverige.

Flyktingens bristande språkkunskaper förklarades oftast med att fadern bodde i det land där passet härstammade från, medan flyktingen med sin tyska mamma redan länge hade bott i Östberlin.

– Den här storyn funkade alltid, säger Veigel.

På sidan i bilden löper en cementmur där armeringsjärnen sticker fram. Längre bort i bakgrunden ser man många människor som finns vid muren och tittar på den.
Folk från många länder besöker i dag det som finns kvar av muren. På sidan i bilden löper en cementmur där armeringsjärnen sticker fram. Längre bort i bakgrunden ser man många människor som finns vid muren och tittar på den. Bild: Johnny Sjöblom / Yle Berlin,Berlinmuren,Östtyskland,Västtyskland,Tyskland

Vid själva gränskontrollen höll Veigel också ett vakande öka på flyktingarna och hur de lyckades ta sig igenom kontrollen. Det här förstås utan att själv dra till sig någon uppmärksamhet.

Om något gick fel och flyktingen greps var det också viktigt att försöka ta reda på varför det skedde. Vad var det med pappren som eventuellt inte stämde?

I kloaker och tunnlar

Andra flyktmetoder vid den här tiden, alltså åren 1961 och 1962 var att utnyttja kloaksystemet under Berlin.

Flera av stadens kloaker gick nämligen i öst-västlig riktning och det var på så sätt möjligt att krypa under muren.

Strax efter att muren började byggas var det ännu ovanligt att det i kloakerna fanns galler, som stoppade flykten. Det här skulle ändå ändras så fort gränsvakterna upptäckte en ny flyktrutt.

En svartvit bild från 1960-talet med uniformsklädd män på en strandbank och i vattnet i två gummibåtsliknande farkoster sitter totalt fyra män och paddlar i väg från stranden.
En bild från 1961 där östtyska militärer letar efter en rymling. En svartvit bild från 1960-talet med uniformsklädd män på en strandbank och i vattnet i två gummibåtsliknande farkoster sitter totalt fyra män och paddlar i väg från stranden. Bild: ullstein bild - Berlin-Bild/ All Over Press Berlin,Berlinmuren,Östtyskland,Västtyskland,Tyskland

Vid den här tiden grävdes också flera tunnlar som användes för flykter från öst till väst.

Men varje gång en så kallad ny rutt öppnades var det ändå bara en tidsfråga innan de östtyska myndigheterna skulle lista ut vad som var på gång.

Så var det slut på rutten med de utländska passen redan i januari 1962, bland annat på grund av att en av Stasis informatörer hade infiltrerat hjälpargruppen.

I det här skedet hade man ändå hjälpt ut ungefär 2 000 östtyska flyktingar med hjälp av de utländska passen.

– När en rutt var öppen utnyttjades den maximalt, men när den väl var stängd kunde det ta år innan man hade en ny metod, säger Veigel.

Han berättar man senare bland annat smugglade ut folk i ombyggda bilar.

Dödsdom väntade

Mellan åren 1961 och 1989 dödades cirka 140 mänskor vid Berlinmuren, bland annat vid olika flyktförsök.

I övriga DDR dödades ytterligare omkring tusen människor vid den strängt bevakade innertyska gränsen.

En svartvit bild från 1960-talet. Bilden är ganska grynig men man ser att fyra uniformsklädda män sitter i huk vid något på marken. Mellan dem o fotografen finns taggtråd och i bakgrunden en pansarvagn.
Alla flyktförsök fick inte ett lyckligt slut. På den här bilden från 1966 sitter soldaterna vid Willi Blocks kropp. Block sköts när han försökte fly. En svartvit bild från 1960-talet. Bilden är ganska grynig men man ser att fyra uniformsklädda män sitter i huk vid något på marken. Mellan dem o fotografen finns taggtråd och i bakgrunden en pansarvagn. Bild: ullstein bild - ullstein bild/ All Over Press Berlin,Berlinmuren,Östtyskland,Västtyskland,Tyskland

En så kallad ”republikflykt” betydde alltid att man satte sitt liv på spel och det gällde också för hjälparna i väst.

– I början räknade jag med några års fängelse om jag hade blivit gripen. I januari 1963 fick jag ändå information om att jag, ifall jag blir gripen, kommer att ställas inför rätta och dömas till döden, säger Veigel.

Informationen hade han fått av den västtyska människorättsorganisationen UFJ, som hade fått nys om en överenskommelse mellan DDR:s justitieminister och landets högsta åklagarmyndighet.

– Jag kände ändå aldrig någon större rädsla. Det här berodde säkert på att jag från första stund kände att jag behärskade det jag höll på med, fortsätter Veigel.

Men verksamheten var riskfylld. Fyra västtyska flykthjälpare dödades i samband med flyktförsök och av de östtyskar som ville till väst räknar man med att omkring 70 000 greps i sambans med flyktförsök.

En lång rad med vita kors upphängda på ett rutmönstrat metallstängsel. På korsen är korta texter med dödsdatum o namn.
Korsen påminner om dem som dog på grund av muren. En lång rad med vita kors upphängda på ett rutmönstrat metallstängsel. På korsen är korta texter med dödsdatum o namn. Bild: Johnny Sjöblom / Yle Berlin,Berlinmuren,Östtyskland,Västtyskland,Tyskland

Blev man gripen betydde det först flera år i fängelse och senare att man knappast kunde få det yrke man ville.

Tog aldrig betalt

Av hänsyn till familjen slutade Veigel ändå med sin verksamhet år 1969, trots att han just då drev en fungerande flyktrutt, som involverade bilar och en fransk soldat som var stationerad i Tyskland.

Veigel är också mån om att betona att han, och de flykthjälpare han samarbetade med, aldrig tog någon betalning av flyktingarna för att ha organiserat flykten.

Under 1970- och 80-talen blev det ändå vanligare med betalningar för att få hjälp.

En bred stenmur fotograferad uppifrån. På bägge sidor finns människor som tittar på muren.
Burkhart Veigel bor bara ett stenkast från Bernauer Strasse där några av de sista delarna av Berlinmuren står kvar som minnesmärke. En bred stenmur fotograferad uppifrån. På bägge sidor finns människor som tittar på muren. Bild: Johnny Sjöblom / Yle Berlin,Berlinmuren,Östtyskland,Västtyskland,Tyskland

I dag skriver den tidigare flykthjälparen Burkhart Veigel böcker om flykterna från DDR.

– För en student var det då en enastående möjlighet att hjälpa andra mänskor och ge dem något av det viktigaste som finns, det vill säga friheten.

– Jag har alltid varit helt säker på att det jag gjorde var det rätta, säger flykthjälparen Veigel.


Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes