Hoppa till huvudinnehåll

“Min pappa jobbade på interneringslägret på Hogland” – Mai Palmberg minns deporteringen 1942

Mai Palmberg, i dag bosatt i Dalsbruk.
Mai Palmberg, i dag bosatt i Dalsbruk. Mai Palmberg, i dag bosatt i Dalsbruk. kvinna,Pensionär,Dalsbruk

Mai Palmberg och jag möts i Akademikvarteren i Åbo över en kopp kaffe en solig hösteftermiddag medan löven brinnande dansar utanför. Mai vill träffa mig för att tala om de judiska flyktingar som Finland deporterade den 6:e november 1942, rakt i Gestapos armar.

Hon vill också tala om sin far, läkaren Olle Palmberg, som samma år kommenderades till judarnas sista interneringsläger före utvisningen, krigsön Hogland. Där hölls de fångna före deporteringen den 6 november.

De sökte skydd

- Om jag har förstått det rätt så hade dessa judar gjort misstaget att försöka fly från Baltikum till Finland, antingen ovetande om att Finland var allierad med Tyskland, eller i tron att det inte spelade någon roll, säger Mai Palmberg.

Nu den 6 november har det gått sjuttiosju år sedan Finland år 1942 utvisade den sammantaget största gruppen judar. De var den lilla läkarfamiljen Georg, Janka med ett och ett halvt-årige sonen Franz Olof Kollman, den före detta tyske medborgaren Hans Eduard Szybilski, handelsresanden Heinrich Huppert med sin tio-elvaårige son Kurt, teknikern Hans Robert Martin Korn, frivillig i finska vinterkriget och den sextioårige lettiske trävaruhandlaren Elias Kopelowsky.

Med skeppet S/S Hohenhörn sändes de iväg till Tallinn och därifrån vidare till Auschwitz-Birkenau till en närapå säker död. En av dem överlevde dock mirakulöst.

Säkerhetsförvar

Detta föregicks av en sorglig, men - utifrån sett - dessvärre också spännande händelsekedja både på individplanet och på statsmannanivå. Berättelsen innehåller allt från statspolisens otroliga behandling av judarna när de hölls i så kallat “säkerhetsförvar”, till flera förflyttningar i Finland före deporteringen samt Abraham Stillers och andras försök att rädda dem.

Det hela utvecklar sig till politik på regeringsnivå, när statsminister Johan (Jukka) Wilhelm Ragnell avgör att det skall bli omröstning om judarna skall utvisas eller inte. Majoriteten röstar för utvisningen och den 6 november 1942 sker den.

Mai Palmberg som liten i Åbo på 1940-talet.
Mai Palmberg i Åbo på 1940-talet. Mai Palmberg som liten i Åbo på 1940-talet. barn (familjemedlemmar),1940-talet

En sprattelgubbe i present

Det som Mai Palmberg är med om lite senare, som ca fyraåring, också det är sedan länge minnen. Det första minnet handlar om hur hennes pappa av judarna på Hogland får en present.

De har gjort en sprattelgubbe av faner och gett den till Mais far för att vidarebefordras till hans barn.

- I mörka stunder långt senare undrade jag om gåvan betydde något mer. Som symbol står en nickedocka för en som sprattlar i takt med någon som drar i dess snören. Vad hände med judarna på Hogland? Vem drog i snöret? Vem sprattlade? Bara min fantasi?, frågar Mai Palmberg

På Hogland fanns också ryska krigsfångar. När Mai var fyra eller fem år tog hennes pappa henne och hennes något äldre bror Tor på varsitt knä och beskrev hur han på Hogland hade haft till uppgift att undersöka om arkebuserade ryssar säkert var döda.

- Han berättade att det enklast gjordes genom att öppna ögonlocket. Om ögonvitorna och inget annat syntes så var de döda.

En för makaber sak att undervisa sina barn i, kan man verkligen tycka. Mai Palmberg konstaterar också att "när man föds under ett krig föds man havande. Med politik."

Mai Palmberg, i dag bosatt i Dalsbruk.
Mai Palmberg. Mai Palmberg, i dag bosatt i Dalsbruk. kvinna,Pensionär,Dalsbruk

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje