Hoppa till huvudinnehåll

Barnmorskor är trötta och stressade efter alla förändringar - "Så här kan det inte fortsätta"

Mindre tid för familjerna, ökad stress och effektivitetskrav som går före patientsäkerheten. Bland annat det här är konsekvenserna av den centraliserade förlossningsvården, anser barnmorskor i Spotlights granskning.

De senaste 20 åren har förlossningsavdelningarna i Finland halverats. År 1992 fanns det 46 förlossningsavdelningar i Finland, i dag är deras antal 23.

Takten har varit snabb och för många barnmorskor har omställningen varit stor.

- Det är många som slutar, många som blir utbrända och som inte vill göra jobbet längre. De brinner för arbetet, men de har inte kapacitet och styrka att göra det, så visst är det oroväckande.

Det säger Mariette Pontán, som är barnmorska och styrelsemedlem i Finlands Barnmorskeförbund.

På förbundets kurser har flera barnmorskor uttryckt en oro över att inte räcka till för att göra ett tryggt och säkert jobb.

Samtidigt finns det en stor yrkesstolthet som gör att man sätter föderskorna och familjerna i fokus och i stället jämkar med sig själv.

Därför är det barnmorskorna som i första hand får ta konsekvenserna av att resurserna blir allt mindre, säger Pontán.

- Det kollegium som finns i vårt land tänjer nog och går alltid längre. Det kommer från många håll, inte bara från ett eller två områden, att det har blivit mera bråttom.

Så här hörde vi barnmorskorna

Spotlight har varit i kontakt med närmare 40 barnmorskor, både personligen och anonymt via en enkätförfrågan i Finlands Barnmorskeförbunds slutna facebook-grupp.

Totalt 26 barnmorskor hörde av sig via enkäten och delade med sig av sina erfarenheter. De allra flesta valde att vara anonyma.

Alla upplever att det är pengarna som har styrt då de politiska besluten om förlossningsvården har fattats. Vårdens kvalitet har däremot kommit i andra hand, menar de.

Stress, köer, brådska och tidsbrist gör det omöjligt att vara närvarande

Flera barnmorskor skriver också att arbetet har blivit stressigare och att tiden för att informera och vägleda familjerna har blivit mycket knappare än förr.
Man oroar sig för familjernas framtid eftersom de första dagarna kan gå åt skogen

Barnmorskorna upplever att många föderskor är oroliga för att föda på vägen till sjukhuset. Det har i sin tur lett till att igångsättningarna har ökat, menar flera barnmorskor.

Igångsättningar har ökat - på det sättet hanterar man rädslan att barnet föds på vägen

I huvudstadsregionen kan det å andra sidan vara fullt på förlossningsavdelningarna och det kan leda till att föderskorna uppmanas stanna hemma så länge som möjligt eller skickas till en annan förlossningsenhet.

Det innebär i sin tur att man kan ha svårt att hinna i tid till sjukhuset då det är dags för att föda, påpekar en del av barnmorskorna.

Folk köar i telefonen för att få lov att åka till sjukhuset. Efter det tredje samtalet dirigeras de till ett annat ställe

Stora avdelningar orsakar problem

I huvudstadsregionen har förändringen varit extra snabb och omställningen för barnmorskorna har varit stor.

Årligen föds det runt 9 000 barn på Kvinnokliniken i Helsingfors och runt 4 000 på Esbo sjukhus. Den stora mängden personal och förlossningar kan vara svår att hantera, vittnar flera barnmorskor om.

- Vi är så många barnmorskor att man inte känner varandra ordentligt. Det innebär att man inte vet vad de andra på samma skift kan. Man får bara hoppas att de klarar av jobbet, säger en barnmorska vid Kvinnokliniken som vill vara anonym.

Kvinnokliniken i Helsingfors.
Det jobbar runt 100 barnmorskor på Kvinnokliniken i Helsingfors. Kvinnokliniken i Helsingfors. Bild: Yle/Taisto Lapila Kvinnokliniken (HNS),förlossningssjukhus,sjukhus,byggnad

Både på Kvinnokliniken och på Esbo sjukhus har det varit svårt att hitta barnmorskor som vill ställa upp på intervju med namn och ansikte.

De upplever att ledningen för Helsingfors- och Nylands sjukvårdsdistrikt HUS inte godkänner att de uttalar sig kritiskt om verksamheten och att deras jobb i så fall kan vara i fara.

Patientsäkerheten i riskeras

En barnmorska på Kvinnokliniken har gått med på att intervjuas anonymt. Hon tar upp flera olika exempel där verksamheten är dåligt organiserad och där vården påverkas negativt.

Ett problem är att andelen personal som är ung och oerfaren är alldeles för stor.

Det kan uppstå farosituationer till exempel när en föderska ringer i klockan och ingen hinner gå till förlossningssalen

Tidigare var det två till tre nyutexaminerade på ett skift, som består av 20 barnmorskor. Nuförtiden kan de vara närmare hälften, säger hon.

- För oss äldre innebär det en större oro. Vi oroar oss både för familjerna och för våra unga kollegor och det är väldigt obehagligt. För de yngre innebär det att de är tvungna att utföra uppgifter som de egentligen inte är redo att klara av.

Barnmorskan menar att det på många sätt är bättre att föda i dag jämfört med för tio år sedan. Lokalerna är bättre och det finns flera familjerum. De som vill ha smärtlindring har också bättre möjligheter att få det.

Men när det gäller patientsäkerheten är vi i riskzonen, säger hon.

- Det handlar om att det finns för få och för oerfarna människor på jobb. Det kan uppstå farosituationer till exempel när en föderska ringer i klockan och ingen hinner gå till förlossningssalen. Man kan inte veta om hon vill ha vatten eller om hon blöder och behöver akut hjälp!

Många är trötta och stressade

Samtidigt vill barnmorskan understryka att vården på en stor enhet kan vara hur bra som helst, men om den organiseras dåligt påverkar det både barnmorskornas välmående och patienternas trygghet.

Vi oroar oss både för familjerna och för våra unga kollegor och det är väldigt obehagligt

För tillfället är väldigt många barnmorskor på Kvinnokliniken trötta och stressade, säger hon.

- Det har skett mycket förändringar de senaste tio åren. Man har inte hunnit slutföra den ena förändringen förrän följande har påbörjats. Och man har inte tagit lärdom av tidigare erfarenheter.

- Vi ger så bra vård som vi bara kan, men vi utför våra uppgifter så snabbt som möjligt så att allt blir gjort. Övervakningen och rådgivningen har minskat en hel del eftersom det finns mindre tid till det.

Personalen vände sig till Regionförvaltningsverket

Spotlight har också fått kännedom om att personal vid förlossningsenheten vid Esbo sjukhus har gjort en anmälan till Regionförvaltningsverket. I anmälan tar de bland annat upp patientsäkerheten.

Klagomålen gjordes för drygt ett år sedan och ärendet är sekretessbelagt.

Skyltar utanför sjukhuset i Esbo.
Personalen på förlossningsavdelningen i Esbo har klagat till Regionförvaltningsverket. Skyltar utanför sjukhuset i Esbo. Bild: Yle/Taisto Lapila Esbo sjukhus,Jorv sjukhus,sjukhus

HUS har svarat på klagomålen och Regionförvaltningsverket har ännu inte tagit ställning till om det har förekommit några brister i verksamheten eller inte.

Katja Koskinen är överskötare på HUS och ansvarar för förlossningsenheterna vid Kvinnokliniken och Esbo sjukhus. Hon säger att den största orsaken till problemen är att det har varit bråttom med att omorganisera förlossningsvården i huvudstadsregionen.

Vi hade inte tid att förbereda personalen och lyssna på deras känslor

Det beror i sin tur på att Barnmorskeinstitutet måste stängas år 2017 på grund av problem med inomhusluften.

Ledningen hade inte tid att lyssna på personalen

Man hade bara sex månader tid på sig att lägga ner verksamheten och se till att förlossningarna skulle rymmas på de andra enheterna i Helsingfors och Esbo, förklarar Koskinen.

- Då hade vi inte riktigt tid att förbereda personalen och lyssna på dem. Vi har inte lyckats så bra med det och om jag kunde göra om det här, så skulle jag satsa mycket mera på personalens välbefinnande.

Porträttbild på Katja Koskinen.
Överskötare Katja Koskinen. Porträttbild på Katja Koskinen. Bild: Yle/Taisto Lapila Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt,Kvinnokliniken (HNS),katja koskinen

När det gäller klagomålen från personalen på förlossningsenheten i Esbo säger Katja Koskinen att situationen har lugnat ner sig.

- Vi går systematiskt igenom alla sådana här situationer när man upplever att det har brustit i patientsäkerheten, och tar lärdom av det. Vi har gått igenom processerna, förbättrat dem hela tiden och kontrollerat att bemanningen är tillräcklig.

Men det känns ganska allvarligt att personalen har vänt sig till Regionförvaltningsverket!

- Jag tycker det är allvarligt. Det borde ju vara så att de litar på att ledningen tar hand om dem och lyssnar på dem. Jag tycker det är allvarligt.

Varför upplevde de att ledningen inte lyssnade?

- Kanske för att det var så bråttom att vi inte hade hade tillräckligt med tid att lyssna och ta hänsyn till personalen.

“Brådska hör till förlossningsvården”

Katja Koskinen håller också med om att en stor personalmängd är en utmaning.

- Det belastar personalen att jobba på så stora enheter. Där försöker vi hitta olika lösningar, så att man kunde jobba i mindre grupper och dela upp den stora avdelningen.

- Det här är ett arbete som vi ska planera tillsammans med personalen - hur vi ska göra det bättre.

Det hör till förlossningsvården att det kan bli väldigt bråttom

Samtidigt påpekar hon att antalet förlossningar har minskat, men att mängden personal inte har gjort det. Så resurserna har inte minskat såsom barnmorskorna upplever, menar hon.

Det är omöjligt att alltid ha så många på jobb att det aldrig uppstår en situation där en barnmorska inte genast hinner reagera när en föderska ringer på hjälp, fortsätter Katja Koskinen.

- Det hör till förlossningsvården att det kan bli väldigt bråttom. Det har hänt genom alla tider, det händer också på mindre sjukhus. Vi kan inte ha så mycket personal så att det aldrig skulle hända. Det är bara så tyvärr.

- Om vi hela tiden hade så många barnmorskor på plats att de kunde ta hand om 30 förlossningar, då skulle många inte ha något att göra hälften av tiden. Så kan vi uppenbarligen inte göra.

Många äldre söker sig bort

Mariette Pontán på Finlands Barnmorskeförbund anser också att de allt större enheterna skapar mera stress för barnmorskorna. Det innebär att jobbet ser annorlunda ut och måste struktureras på ett nytt sätt, säger hon.

- Varje barnmorska vill ge bra vård, det är viktigt för oss. Om du upplever att du inte har möjlighet till det en längre tid orsakar det stress.

Porträttbild av Mariette Pontán.
Mariette Pontán är styrelsemedlem i Finlands barnmorskeförbund. Porträttbild av Mariette Pontán. Bild: Yle/Taisto Lapila barnmorska,mariette pontán

Eftersom många barnmorskor upplever att de inte kan göra sitt jobb så som de önskar söker flera av dem nya lösningar, fortsätter Pontán.

- Många har bildat eget företag där de kan finnas till för kvinnan och ge den tid de behöver åt familjen, så motreaktioner ser vi nog. Hemförlossningarna ökar också lite, det är mycket som händer.

- Sen finns det också de barnmorskor som söker sig bort från branschen eftersom de upplever att det inte är så de vill jobba. Då är det lättare att söka sig någon annanstans.

Om de äldre barnmorskorna försvinner så försvinner också den tysta kunskapen

Det är ofta barnmorskor som har jobbat en längre tid som tröttnar på situationen och söker sig bort, och då finns det en risk att en del av yrkeskunskapen försvinner.

- Om de äldre barnmorskorna försvinner så försvinner också delvis den tysta kunskap som flyttas över från de äldre barnmorskorna till de yngre, kommenterar Mariette Pontán.

“Kvaliteten har styrt besluten”

Det finns flera orsaker til centraliseringen av förlossningsvården.

Det föds allt färre barn i Finland och allt fler väljer att flytta bort från landsbygden. Samtidigt är det svårt att få pengarna för sjukvården att räcka till och kraven på sjukhus med förlossningsavdelningar har ökat.

Så här har förlossningsavdelningarna minskat

På 20 år har förlossningsavdelningarnas antal i Finland halverats.

År 1990 fanns det 49 förlossningsenheter. I dag finns det 23 stycken.

Regeringens jourförordning kräver att det ska födas 1 000 barn per år för att en enhet ska få fortsätta finnas till.

Sex av de 23 förlossningsenheterna fyller inte jourförordningens krav.

Av dem har fyra specialtillstånd för att fortsätta verksamheten: förlossningsenheterna i St Michel, Kemi, Rovaniemi och Kajana.

Förlossningsenheten i Mariehamn omfattas inte av jourförordningen och för enheten i Villmanstrand finns inget specialbeslut om verksamheten.

Medicinalrådet Timo Keistinen från social- och hälsovårdsministeriet är arkitekten bakom centraliseringen av vården i Finland.

Han säger att det har handlat om att skapa en så bra förlossningsvård som möjligt då besluten att stänga förlossningsavdelningar har fattats.

Det har främst varit frågan om kvalitet och om att det ska finnas tillräckligt med personal och läkare på plats dygnet runt.

- De här besluten har aldrig grundat sig så mycket på pengar. En orsak har varit personalbrist. Men den största orsaken har varit att sträva efter kvalitet och att man är förberedd på allt det som kan hända under en förlossning, säger Keistinen.

Porträttbild av Timo Keistinen.
Medicinalråd Timo Keistinen. Porträttbild av Timo Keistinen. Bild: Yle/Taisto Lapila social- och hälsovårdsministeriet,timo keistinen

I förlängningen har centraliseringen av förlossningsenheterna ändå lett till inbesparingar, fortsätter Timo Keistinen.

Då förlossningsavdelningen försvinner konstaterar man att det inte lönar sig att upprätthålla en operationssal dygnet runt. Det leder samtidigt till att man nödvändigtvis inte behöver en övervakningsavdelning eller en kirurgisk avdelning, förklarar han.

- Inbesparingarna blir därför mycket större. På så sätt har förlossningarna varit en vägvisare och också ökat farten på den strukturella förändring som senare har ägt rum inom sjukhusen.

De här besluten har aldrig grundat sig så mycket på pengar

Vad säger du till de barnmorskor som upplever att resurserna är små, som är trötta och tycker att man inte lyssnar på dem?

- Jag säger att arbetet har förändrats på olika sätt både på små sjukhus och på stora, det kan man konstatera. Sedan gäller det att hitta en väg att gå vidare och skapa en arbetsmiljö där man trivs.

Hur allvarligt är det att det uppstår situationer där patientens säkerhet kan vara i fara?

- Förlossningsenheterna måste bygga processer med tillräcklig personal, de måste försöka ordna det här. Å andra sidan har stora enheter också bättre möjlighet att flytta personal jämfört med små enheter.

"Pengarna har styrt besluten"

Forskningsprofessor Mika Gissler på Institutet för hälsa och välfärd THL har sysslat med födelseregistrering sedan år 1991.

Gissler håller med om att det har funnits ett visst behov av att rationalisera bland förlossningsenheterna. Dels har det funnits väldigt små enheter, dels sådana som funnits väldigt nära varandra.

Men han tycker inte att man ska sticka under stol med att en skral ekonomi har varit en grundläggande orsak till utvecklingen.

På ett förlossningssjukhus måste man ha en tredubbel jour av förlossningsläkare och barnläkare och anestesiläkare - och det kostar en hel del, säger han.

- Man har ju hänvisat till att orsaken till att centralisera enbart är trygghet. Men jag tror att den främsta orsaken nog är inbesparingar och ekonomiska orsaker eftersom det är mycket dyrt att ha en förlossningsenhet.

Vad tycker du om att man använder trygghet som ett argument i första hand?

- När man planerar är det svårt att analysera och värdera inbesparingar och kostnader. Jag tror att man mest har tänkt på vad det kostar att ha en förlossningsavdelning, inte på följderna av att stänga dem. Det kan man ju sedan räkna ut efteråt och det tänker vi också göra.

Förbättringarna har uteblivit

Mika Gissler menar att man statistiskt sett inte ser speciellt mycket förändringar till det bättre i och med centraliseringen.

- Komplikationerna har inte minskat, de är på samma nivå som för fem år sedan. Om det var meningen att centraliseringen skulle förbättra vården så det har vi inte sett så mycket av. Det enda vi ser bättre resultat i är dödligheten, den fortsätter att vara mycket låg och jag tänker att vi har nått lägsta möjliga nivå.

När det gäller förlossningsskador har till exempel bristningar av tredje och fjärde graden ökat något, från 0,9 procent av alla förlossningar år 2005 till 1,2 procent år 2018.

Samtidigt visar forskning att sannolikheten att prematurer överlever har ökat från 80 procent till 90 procent då de föds på stora universitetssjukhus

Porträttbild av Mika Gissler.
Forskningsprofesssor Mika Gissler. Porträttbild av Mika Gissler. Bild: Yle/Taisto Lapila Institutet för hälsa och välfärd

Men Mika Gissler poängterar att förlossningsvården på de mindre förlossningsenheterna har varit tryggare i Finland än i andra länder. Orsaken är remissystemet, som styr riskförlossningar direkt till centralsjukhus eller universitetssjukhus.

- Vi har tidigare gjort undersökningar på basen av födelseregistret som visar att det är lika tryggt att föda i ett område där det finns en liten förlossningsenhet som i ett område där man har en större enhet. Det är på grund av remissystemet, som har fungerat bra.

Några enheter till kommer att stängas

Hur kommer det då att se ut i framtiden? Kommer centraliseringstakten att fortsätta?

- Jag tror nog att centraliseringen fortsätter, men inte i samma takt som hittills, säger Timo Keistinen från social- och hälsovårdsministeriet.

Det gäller bland annat att följa med hur antalet barn som föds i Finland utvecklas, fortsätter han.

- Om det fortsätter nedåt har det säkert betydelse på lång sikt. Speciellt när man ser till landskap där det inte bor unga kvinnor och det inte föds barn. Någon gång börjar man väl fundera hur länge man ska upprätthålla förlossningssjukhus?

Röda och blå strumpor på ett band på en förlossningsavdelning.
Enligt regeringens jourförordning måste det födas minst 1 000 barn på ett år på en förlossningsenhet. Röda och blå strumpor på ett band på en förlossningsavdelning. Bild: Yle/Taisto Lapila nyfödda,strumpor,förlossningsavdelning,Lojo sjukhus,lojo bb

Timo Keistinen är inte speciellt tydlig när han pratar om förlossningsenheternas framtida existens. När det gäller enheterna Rovaniemi och Villmanstrand säger han att man måste ta de långa avstånden i beaktande.

- Det är redan 600 kilometer att åka till Rovaniemi från norr. Samma sak är det med sydöstra Finland och till exempel Villmanstrand. Det är självklart att det inte går att stänga de enheterna bara så där.

Han hänvisar istället till beslutsfattandet på regional och lokal nivå. Sjukvårdsdistrikten får själva bestämma hur de vill ha det.

Här nämner Keistinen till exempel förlossningsenheten i Lojo, som finns 40 kilometer från Esbo. Där föds lite på 1 000 barn per år.

- Det är det kommande landskapet som gör sina egna val och bestämmelser. Om man tittar på fastighetsbyggen så finns det redan tre sjukhus där. Det är säkert en svår fråga som man måste bestämma lokalt eller på distriktsnivå.

Har vi gått för långt?

Mika Gissler på THL säger också att det inte går att stänga speciellt många förlossningsavdelningar till.

- Man har skämtat om att det bara behövs ett stort förlossningssjukhus i mellersta Finland, men det kommer inte att hända. Om vi går mycket under 20 enheter så börjar vi nog komma till gränsen.

Det som inte registreras är hur det känns för personalen

Gisslers jobb är att titta på statistik, analysera den och dra slutsatser. Men allt syns inte i de siffror han har till sitt förfogande.

- Det som inte registreras är hur det känns för personalen. Om det blir mer förlossningar och man inte får tillräckligt med medarbetare, kan det orsaka den stress som många känner.

Han tror att det här problemet är störst bland barnmorskor i huvudstadsregionen, trots att antalet förlossningar har minskat. Det beror på att antalet förlossningssjukhus har minskat drastiskt; först stängde enheten i Borgå och sedan Barnmorskeinstitutet i Helsingfors, säger Gissler.

Mika Gissler menar alltså att det har varit befogat att stänga en del förlossningssjukhus. Men frågan är om alla beslut har fattats på rätt grund.

- Har vi gått för långt får vi sedan analysera efteråt. Men vad är alternativet i så fall? Det går ju inte att öppna en stängd avdelning eftersom all den kunskap och resurser som fanns är förlorad.

"Så här kan det inte fortsätta"

På Barnmorskeförbundet är man i alla fall av den åsikten att flera förlossningssjukhus inte borde stänga, även om det är en oro som ständigt finns närvarande.

- Visst funderar vi på hur många som kommer att stänga ännu och vad det kommer att leda till för familjerna och hur mycket det ändrar på hela vården och alla ingrepp som görs och så. Och hur många bebisar som föds på vägen, det är jättemånga saker som förändras, säger Mariette Pontán.

Barnmorskeförbundet har försökt påverka när det har varit stora förändringar på gång inom förlossningsvården på olika hålla i Finland.

Förhoppningen har varit att beslutsfattarna skulle lyssna. Men det är en svår och tung process, säger Pontán.

- I det långa loppet hoppas jag att beslutsfattarna förstår att det inte kan fortsätta såhär och att det måste göras förändringar i vården, så att den tar den lilla individen i beaktande. Det är inte bara pengar som räknas.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle