Hoppa till huvudinnehåll

Iman Meskini om Skam-skådespelarna: "Vi är varandras cheerleaders"

Sana i första säsongen av Skam.
Det här gått två år sedan Skam-serien tog slut. Iman Meskini som spelade Sana berättar att skådespelargänget ännu håller kontakt med varandra. Sana i första säsongen av Skam. Bild: NRK Skam (tv-serie),Yle Arenan,iman meskini som sana

Iman Meskini var 19 år när hon med resten av skådespelarna i Skam blev världskända över vad som kändes en natt. Idag föreläser hon om livet som ung muslim: om allt från att om hon tror på Gud till att om hon duschar med sin hijab.

- Ingen av oss gjorde det för pengarna utan de flesta av oss hade större tankar om vad vi vill jobba för i framtiden. För mig var det viktigt att få vara med och representera unga muslimer i Norge, säger Iman Meskini.

Om något så har hon verkligen förvaltat kändisskapet till att väcka diskussion om exakt det.

Hon är på besök i Ekenäs där hon besökt skolor och pratat på Bokkalaset. Hon har skrivit boken #Minhistoriaminmening där hon samlat svar av sina Instagramföljare om deras upplevelse av att bära hijab.

Boken är också en inblick i Imans förhållande till islam.

- Unga frågar ofta varifrån jag får min inspiration att gå min egen väg och hur jag vågar stå emot pressen i samhället att vara på ett visst sätt. Då svarar jag ofta att det varit en lång process. Allt började egentligen med att jag bär hijab, något som inte var vanligt där jag växte upp i en liten förort till Oslo. Det väckte mycket frågor och jag blev också ifrågasatt, något som ledde till att själv fick jobba hårt med att svara på frågorna.

Iman står mot en grå bakgrund med en beigefärgad hijab och en rutig kavaj.
Iman Meskini föreläser om livet som ung muslim i Norge. Hon är van vid att svara på alla möjliga frågor och jobbar för att sprida kunskap och krossa förutfattade meningar om muslimer. Iman står mot en grå bakgrund med en beigefärgad hijab och en rutig kavaj. Bild: Kristoffer Myhre Iman Meskini

"Hur behandlar din pappa dig?"

Iman är uppvuxen i en muslimsk familj där hennes pappa är hemma från Tunisien medan hennes mamma är norsk, men själv valde att konvertera till islam i vuxen ålder.

Iman är noggrann att betona att bära hijaben alltid varit hennes eget val. Hon gick i femman när hon första gången tog på sig hijaben till skolan.

- Det började egentligen mer som en grej som barn gör för att efterlikna sina föräldrar. En del kanske tar på sig mammas läppstift, höga klackar eller pappas skor. Jag ville vara som mamma och mina äldre systrar så jag tog på mig hijaben.

Folk tror ofta att det är hijaben som begränsar mig, men alla begränsningar jag mött är från andra människor.― Iman Meskini

Men det var här som saker förändrades.

Iman berättar att hon vuxit upp och varit van vid att vissa saker är annorlunda hemma hos dem än hos hennes väninnor: som att hennes föräldrar aldrig dricker alkohol eller att de fastar under ramadan.

- Men plötsligt fick jag en massa frågor. Det var inte av de andra barnen men av de vuxna lärarna. “Hur behandlar din pappa dig?” “Tvingar han dig att ha på dig hijaben?” “Tror du på Gud?” “Tror du det finns ett liv efter döden?” Jag var 9 år gammal och fick svara på så mycket konstigt som jag aldrig ens tänkt på tidigare.

Det var de här frågorna som sporrade Iman att börja sin research om islam. Hon läste och läste och ställde frågor av sina föräldrar.

- Om jag frågade pappa varför inte muslimer dricker alkohol svarade han “För att vi är muslimer”. Men när jag gick till mamma så fick jag alltid ett längre och motiverat svar, eftersom hon själv studerat mycket i frågorna innan hon konverterade. För mig var det viktigt att varje regel hade en orsak. Ett svar som “det är så för att det är” gav mig inte så mycket och hjälpte inte heller när jag fick svara på frågor av de vuxna lärarna.

Basket vs hijaben

Att växa upp och tidigt vara tvungen att förstå sig på stora existentiella frågor var tungt, men inget som hon reflekterade över i stunden.

Det här är saker som hon fått perspektiv på först i äldre ålder och speciellt när hon skrev boken.

- Fastän jag kände mig som alla andra på insidan så var det plötsligt omgivningen som gjorde mig medveten om att jag på utsidan är annorlunda. Det var tungt. Folk tror ofta att det är hijaben som begränsar mig, men alla begränsningar jag mött är från andra människor.

Fanns det någon stund som du hade lust att ge upp och bara släppa din tro?

(lång tystnad)

- Näe, det har jag aldrig ens tänkt på. Den enda gången som jag blev riktigt knäckt var när jag efter 9 år som basketspelare fick höra att jag mittiallt inte längre får spela med hijab. Domaren menade att de sett förbi det när vi var unga men att jag nu spelade på så hög nivå att de var tvungna att följa reglerna. Då kände jag mig riktigt förstörd, för jag ville inte välja bort någondera.

Fastän jag kände mig som alla andra på insidan så var det plötsligt omgivningen som gjorde mig medveten om att jag på utsidan är annorlunda.― Iman Meskini

Det var Imans mamma som sa att bara för att en regel finns så behöver det inte betyda att den inte går att ändra.

De gjorde tillsammans ett officiellt klagomål till basketklubben och det visade sig att förbudet fanns till främst för att se till att huvudbonader skulle matcha speluniformen och att ingenting skulle hänga i vägen.

- Så idag får man spela basket med hijab, säger Iman.

Tack vare dig?

- Mig, min mamma och chefen på basketklubben, skrattar Iman.

Iman svarar på alla möjliga frågor om hijaben i sin bok och är van vid att svara på det mesta.

Ursäkta en kanske dum fråga, men blir det inte jättehett att spela basket med hijab?

- Jag har provat att träna basket utan hijab också och då rann svetten i ögonen, medan hijaben hindrar det. Svettas gör man oavsett när man spelar en match och så är kroppen fascinerande som vänjer sig vid det mesta. Så om jag går ut utan något på öronen så blir jag genast sjuk eftersom kroppen är van vid att mina öron alltid är täckta.

Finns det någon stund då plagget kan kännas jobbigt eller som att det är i vägen?

- Inte på grund av plagget i sig. Snarare när det handlar om att slippa rasistiska kommentarer eller hat, men det tycker jag inte ska vara en orsak att ta av sig plagget.

Hur ofta blir du frustrerad över att måsta svara på så många "dumma" frågor kring islam och muslimer?

- Det beror på vad du definierar som en dum fråga. Jag är van vid alla möjliga slags frågor. Men sedan finns det frågor som om jag duschar med min hijab på, och till det kan jag bara säga att nej, det gör jag inte. Samtidigt känns det också som att de här frågorna visar hur främmande och okänt det ännu är att folk funderar på de här enkla sakerna.

Eva, Sana, Chris och Vilde i norska dramaserien Skam.
Enligt Iman så fungerar skådespelarna från Skam som varandras cheerleaders. De träffas alltid när någon i gruppen har en premiär eller lanserar ett nytt projekt. Eva, Sana, Chris och Vilde i norska dramaserien Skam. Bild: NRK Skam (tv-serie),ulrikke falch som vilde,Ulrikke Falch,Yle Arenan

Småler mer än Sana i Skam

Det är tydligt att religionen och hijaben är ett viktigt ämne för Iman. Hon pratar med eftertryck och känsla.

På många sätt påminner hon om Sana i Skam där det är tydligt att också Iman är envis och står hårt för den hon är.

- Så fort någon ville ha något att säga om vad jag har på mig på huvudet blev det desto viktigare för mig att ha det. Sådan har jag alltid varit, stolt över den jag är och lite envis, skrattar hon.

Vi är lite som cheerleaders för varandra.― Iman Meskini om de andra skådespelarna i Skam

Det är största skillnaden mellan henne och Sana i Skam: hon småler mer under våra första minuter av snack än hon någonsin gjorde under serien som Sana.

- Om Sana smålog var det för att det stod i manuset, och det var inte ofta, skrattar Iman.

Ärligt talat, hur trött är du på att höra frågor om Skam?

- Jag får faktiskt inte så mycket frågor längre i Norge, jag tror folk är trötta på att höra om Skam där, skrattar Iman.

Hur mycket förändrades ditt liv av Skam-serien?

- Det förändrades helt, det kändes som att det hände över en natt. Det var en sak som skådespelare att följa med tittarsiffrorna som helt eskalerade under andra säsongen, men det var också en annan upplevelse att mittiallt inte kunna gå längs huvudgatan i Oslo utan att bli stoppad hela vägen ner. Då insåg vi att det verkligen tagit fart. Jag tror inte jag ännu heller helt insett hur stort det blev.

De som älskar mig på riktigt är min familj och mina vänner för den jag är och det är viktigt att komma ihåg den dagen följarantalet sjunker eller meddelandena från alla främlingar minskar.― Iman Meskini om kändisskapet

Speciellt kändisskapet var något som blev svårt att tackla.

- Jag tror att vi har hanterat det på väldigt olika sätt. Det har påverkat oss allesammans och det tror jag ingen kan förstå som inte var med om det. Det har gjort att vi knutit ett väldigt speciellt band sinsemellan.

Så har ni ännu någon form av stödgrupp?

- Vi har inte så mycket daglig kontakt längre eftersom alla är så upptagna med sina egna projekt. Men varje gång någon har något speciellt som händer som till exempel en premiär eller ett nytt projekt så möts vi alla för att stöda och heja på den som har något nytt på gång. Vi är lite som cheerleaders för varandra.

Men med tanke på att du haft en speciell uppväxt och sedan dessutom går och blir världsstjärna över en natt, hur hanterade du det?

- Jag är en person som tänker ganska långsiktigt. Så jag hade redan valt att rycka in i militären trots att jag på ett sätt hade kunnat välja att leva på kändisskapet en stund. Kändisskap är ändå något så flyktigt att det kan försvinna lika snabbt som det kommit och det tror jag är viktigt att vara medveten om.

Iman har 645 000 följare på Instagram. Hon beskriver det som en tsunami av komplimanger som började välla in efter att Skam slog igenom ordentligt.

- Det är en alldeles otrolig bekräftelse, men det har alltid varit viktigt för mig att påminna mig själv om att de älskar kanske den du är på Instagram eller Sana i Skam. De som älskar mig på riktigt är min familj och mina vänner för den jag är och det är viktigt att komma ihåg den dagen följarantalet sjunker eller meddelandena från alla främlingar minskar.

Det måste vara lätt hänt att kändisskapet stiger i huvudet på folk. Hände det de andra i gruppen?

- Det känns som att för oss i Skam så hade de flesta någon annan inspiration eller passion som drev dem till att delta i serien. Ta Ulrikke Falch till exempel som är noggrann med att använda sin röst för att diskutera feminism. Eller Josefine som vill tillägna sin karriär som skådespelare till att berätta berättelser som de som själva är fokus för berättelsen inte kan berätta själva. Så många av oss var nog medvetna om att bygga någonting annat vid sidan om Skam.

Alltså hur god tur hade ni inte som kom så bra överens på riktigt?

- Det är sant. Det hade mycket att göra med produktionen där vår crew i första säsongen bara var fem personer. Så vi hade en väldigt tajt gemenskap. Dessutom är fem minuter på skärmen ett resultat av fem timmars jobb på inspelningsplatsen. Det var också nytt och spännande för alla så det var främst bara roligt.

Fick ni så mycket betalt att ni hade kunnat pensionera er efter Skam?

- Dom pengarna har gått för länge sedan, skrattar Iman.

Hon skulle aldrig bli skådespelare

Iman hade aldrig någon avsikt att försöka sig på en karriär som skådespelare.

När vi träffas har hon ett år bakom sig med föreläsningsturné i små tätorter i Norge där hon föreläst om livet som ung muslimsk tjej i Norge.

Hon studerar också tredje året på kandidatnivå i Mellanöstern och arabstudier och varit på utbyte i Jordanien.

- Där blev det så tydligt vilken stor sak vi gör av något som inte behöver vara ett problem alls. I Norge debatteras hijaben häftigt medan ingen i Jordanien bryr sig om vad jag har på huvudet. Det var en helt främmande upplevelse att efter att ha levt hela mitt liv som minoritet mittiallt tillhöra en majoritet.

Har du någonsin lockats av tanken att flytta någonstans där du tillhör en majoritet?

- Visst skulle det vara på ett sätt lättare att flytta bort. Men jag tänker ofta på framtiden om jag får barn. Ska de på samma sätt uppleva ett utanförskap i det där andra landet där de pratar ett annat språk hemma än vad de andra barnen gör? Därför jobbar jag hellre för att de nästa som kommer ska ha det bättre. Om vi alla flyttar bort där vi tillhör en majoritet så skulle det bara bli svårare för de nästa.

Om du skulle få ändra på en sak i vår diskussion om islam och muslimer här i Norden, vad skulle det vara?

- Min högsta önskan är att om någon vill eller inte vill bära hijab så ska de få göra det. Jag önskar också att vi inte skulle se saker så svartvitt. Till exempel fokuserar vi mycket på individen i dagens samhälle. Men barn lever i slutändan på sina föräldrars villkor ganska långt och om ett barn föds i ett visst land så är det landet dess hemland. Det här tycker jag är viktigt med tanke på att barnet också är en individ men en som inte haft något att säga till om sitt hemland.

Nyligen publicerat - X3M