Hoppa till huvudinnehåll

Dokument: Från Backes absoluta nollpunkt till Kanervas revolution – så fick landslaget folkets kärlek

Finlands herrlandslag i fotboll firar ett mål i en klunga.
Markku Kanervas finländska landslag har genomgått en osannolik förändring på tre år. Finlands herrlandslag i fotboll firar ett mål i en klunga. Bild: Lehtikuva Finlands herrlandslag i fotboll

Hasse Backe begravde finländsk landslagsfotboll i elände. Tre år senare har Markku Kanerva fyllt hela idrottsnationen med EM-yra. Hur gick det till? Allt började en becksvart decemberkväll.

Vissa telefonsamtal etsar sig fast i minnet.

Den 12 december 2016 slog jag numret till Hasse Backe. Efter att ha släpats genom stentuff kritik i ett halvår var hans uppdrag avslutat. De sista skärvorna av 64-åringens gärning i finländsk fotboll skulle samlas ihop efter en kaotisk höst och några turbulenta avslutningsveckor.

– Det här har varit ett väldigt annorlunda fotbollsår. Jag tror aldrig att jag har varit med om att så mycket negativt har inträffat. Känslan är verkligen: Fan, vi har inte fått chansen på riktigt, sade Backe innan han lade på.

En sparkad förbundskapten är också en människa. Jag hade upplevt Hasse Backe som en trevlig, social och verbal tränare. Efter åren med tvärsure Mixu Paatelainen kom svensken in och påminde om att presskonferenser med fotbollslandslaget kan ha en krydda av trivsamhet i sig.

Men om vi ska vara helt ärliga bidrog Backe inte med så mycket mer. Han parkerade Finlands fotbollslandslag vid den absoluta nollpunkten, släckte lamporna och låste dörren.

Chanserna i VM-kvalet var begravda, förtroendet för landslaget var kört i botten, en identitetskris ramade in alla tillkortakommanden som Bollförbundet stod för.

Varsågod, Markku Kanerva.

Handfull journalister dök upp

Scenförändringen är verkligen fullständig. När Markku Kanerva kliver fram till mikrofonen för att presentera sin trupp till EM-kvalmatcherna mot Liechtenstein och Grekland är svansföringen hög.

Bollförbundet pumpar ut budskapet. Finländsk fotboll upplever en superhöst. I november ska trådarna knytas ihop.

Det är fascinerande att titta på när en revolution pågår. Kanerva rättar till sina glasögon och sin blå kavaj och blickar ut över det stora medieuppbådet. Samtidigt som förbundskaptenen presenterar sina spelare till kvalavslutningen väcks nya minnen till liv.

Markku Kanervas första pressträff som finländsk förbundskapten – ett samtal som skedde under en becksvart decemberkväll på Bollförbundets kontor samma dag som Backe fick sparken. En handfull journalister dök upp, och det är sannerligen väldigt få när ett av landets största landslag presenterar sin nya huvudtränare.

Situationen beskrev på sätt och vis hur illa ställt det var. Sedan kom frågorna. Vi satt runt Kanerva och var kritiska.

Förbundskapten? Du?

De skeptiska frågorna var naturliga. Kanerva hade varit Backes högra hand och därmed också en tydlig del av svenskens stab. Att anställa Kanerva var inte direkt ett beslut som andades framåtsträvan från Bollförbundet.

– Vi ska få tillbaka tron på laget och att vi kan prestera. Nu ska vi bygga på sikt. Inget sker över en natt. Medierna och supportrarna ska känna att det här laget ger precis allt, sade Kanerva under sin första dag som ordinarie förbundskapten.

Island blev förebild direkt

September 2017. Landslaget hade varit nere och sladdat på tidernas sämsta placering på världsrankningen (110:e) ett par månader tidigare och laddade för VM-kvalmatchen mot hajpade Island. Ett drygt år tidigare hade Lasse Lagerbäcks Island charmat hela Europa under fotbolls-EM i Frankrike.

Island har ungefär 350 000 invånare, men de trotsade oddsen och gjorde sin mästerskapsdebut 2016. De tog sig sensationellt vidare från gruppen, chockade England i åttondelsfinalen och gick till en kvartsfinal i sitt första slutspel.

Island blev omgående en förebild för Finland. “Kan de så kan vi”, tänkte många.

Inför VM-kvalmatchen i Tammerfors målades ändå en grå, trist och till och med tragisk fondvägg upp bakom Finlands rygg. Samtidigt som Island hade en ny slutspelsplats på gaffeln, hade Finland inte vunnit en enda tävlingslandskamp på två år.

Den här matchen har Markku Kanerva ändå ringat in som en trendbrytare i efterhand. Finland blev tillbakatryckt i stora stycken av drabbningen, men vann med 1–0 efter Alexanders Ring tidiga frisparksmål.

Här flammade landslagets identitet plötsligt upp. När spelarna kom till intervjuzonen efter matchen såg man något sällsynt – leenden. Och härifrån har det egentligen aldrig funnits någon anledning att titta oroligt i backspegeln.

Många slutade

Är du förvånad över att den här förändringen gick så snabbt och att kursen vändes på ett år?

Dagen före fredagens EM-kval mot Liechtenstein svarar Tim Sparv med ett stort lugn på alla frågor som någon vill ställa. Många vill höra vad lagkaptenen tänker om läget inför mötet med Liechtenstein, hur mycket det här betyder för honom och om han kan spela efter sin skada.

Sparv kliar sig i skägget och ler när frågan om processen hit kommer på tal. Han är positivt överraskad över hela situationen. Nations League-framgången förra hösten var en bra början, EM-kvalet har varit något mycket större.

– Det där är en bra anmärkning. 2016 var vi nere på ungefär plats hundra på världsrankningen. Nu står vi här och pratar om slutspel. Det har gått snabbt och jag tror inte att många utomstående trodde på oss.

Sparv räknar upp några av sina före detta landslagskamrater. Alexander Ring, Niklas Moisander, Perparim Hetemaj … flera av landslagets namnstarkaste spelare lade av efter VM-kvalet hösten 2017.

– I stället kom yngre spelare in. Jag såg att vi hade potential, men det betyder inte att det automatiskt skulle ge några segrar, säger Sparv.

Dessutom finns alltid det röda skynket i landslagets närhistoria närvarande. Hösten 2016 testade Roman Eremenko positivt för kokain i samband med en Champions League-match.

Bollförbundet lade locket på, Hasse Backe fick ingen kontakt med Eremenko och till slut bekräftade det europeiska fotbollsförbundet att mittfältaren skulle bli avstängd i två år.

Sedan dess har fallet Eremenko ofta varit ett samtalsämne under landslagssamlingarna. Han har inte uttalat sig till finländska medier en enda gång sedan dopningsdomen och har konsekvent tackat nej till landslagsspel.

Numera spelar Eremenko i FK Rostov i Ryssland och han är en av ligatreans viktigaste spelare. Med den statistiken skulle han självfallet vara ett kittlande alternativ för Kanerva också – och förra veckan uteslöt förbundskapten varken Eremenko eller någon annan av spelarna som har avslutat landslagskarriären.

Nu återstår det att se om någon vill göra en comeback lagom till en slutspelssommar.

Hetsar inte upp sig för mycket

November 2019. Markku Kanerva dyker upp till presskonferensen med ett stort leende på läpparna – efter en dusch. Spelarna har tvingat in honom dit.

– Det hör väl till, konstaterar Kanerva och skrattar.

Det har gått ungefär en timme sedan domaren blåste av en match som redan är inskriven i Finlands idrottshistoria. 3–0 mot Liechtenstein efter en prestation som Markku Kanerva beskriver som Markku Kanerva alltid skulle göra.

– Vi gör det smart och matchen följde vår matchplan rätt väl.

Även i ett undantagsläge hetsar förbundskaptenen inte upp sig för mycket. Han klarar av att sortera in matchen, analysen och formuleringarna lika bra den här kvällen.

Det är ju också så här vi känner igen Markku Kanerva. Han håller hyllningarna på en armlängds avstånd, tackar varenda individ som har jobbat med hans landslag och lyfter fram spelarna.

Han behöver inga medaljer eller ryggdunkningar. Han har sett spelarna jobba hårt för varandra på planen och trivas tillsammans utanför. Det är på alla sätt och vis det vackraste diplomet som hans ledarskap kan få.

Markku Kanerva avslutar med att skämta om att det säkert blir en träning för spelarna före avfärden till Grekland. Där ska Finland sy ihop ett historiskt kval och skriva de sista raderna på en fullständigt osannolik treårsperiod.

Grattis-sms av Backe?

När man läser alla texter om det historiska EM-avancemanget ska man verkligen ta in hur det såg ut för tre år sedan. Då hade Hasse Backe fortfarande finländsk fotbolls finaste jobb.

Läs den meningen en gång till och kom dessutom ihåg den totala tomhet som omgärdade landslaget.

Då förstår man vidden av det som Markku Kanerva, spelarna och ledarna har gjort de senaste åren. Hela det finländska folket älskar det här landslaget nu – och kanske Kanerva också får ett grattis-sms av sin tidigare chef.

– Det här är jättestort och jag gläds med spelarna och hela teamet runt. Jag ska gratta Markku. Bra jobbat!, säger Backe i en färsk intervju med Sportbladet.

Han uttrycker däremot sin frustration över hur han åsidosattes.

– En oduglig och svag styrelse klarade inte av medietrycket. Att jag inte fick fortsätta är den största besvikelsen i min karriär. Vi hade medvetet satt 2020 som mål.

Samtidigt som Backe är besviken håller finländsk fotboll sin allra största framgång i famnen. EM-platsen ligger i trygga händer. Backes mål infriades, men han fick verkligen inte vara med på den lyckliga delen av resan.

Nästa år reser landslaget till ett historiskt EM. Vägen hit var rolig, nu får Fotbollsfinland följa med på fortsättningen. Alla längtar efter att få åka med.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport