Hoppa till huvudinnehåll

När Alexandra Vuokkovaara fick hålla i sin prematurbebis kände hon att de vunnit kampen om hans liv

Alexandra Vuokkovaara med sina barn.
Storebror Alex, Alexandra Vuokkovaara och Isac, nu ett år och nio månader gammal. Alexandra Vuokkovaara med sina barn. Bild: Alexandra Vuokkovaara personer,Alexandra Vuokkovaara

Borgåfamiljens yngsta son Isac föddes åtta veckor för tidigt. Först fyra veckor efter förlossningen kunde hon höra sitt barn skrika.

Inför den internationella prematurdagen, som infaller på söndag, minns Alexandra Vuokkovaara sin egen dramatiska graviditet med familjens andra barn.

Under sitt havandeskap fick hon veta att allting inte stod rätt till. En ultraljudsundersökning, vecka 21, avslöjade att det i fostrets magsäck inte fanns någon vätska.

- Det var inte jättetungt att gå och bära på ett barn, som man vet att har ett fel, utan att inte veta desto mer.

Först efter en nio veckor lång period med olika undersökningar blev situationen klarare.

- Jag mådde dåligt men jag hade också en nästan tvååring hemma, som jag måste sätta min energi på och som till viss mån fick mig att tänka på annat.

Prematurbebis på sjukhus.
Isac under de första veckorna. Prematurbebis på sjukhus. Bild: Alexandra Vuokkovaara personer,Alexandra Vuokkovaara

Sonen Isac föddes åtta veckor för tidigt i februari 2018. I vanliga fall innebär åtta veckor inga större besvär, men för Isac var det inte så. Nästan alla hans inre organ höll på att kollapsa.

Han tillbringade sina 14 första dagar i en respirator och insjuknade i lungsjukdomen RDS som är vanlig för prematurbarn.

- Han hade faktiskt tur och kämparglöd i sig. Det var inte alls klart att vår pojke skulle överleva i och med att han var så dålig.

Under de två första veckorna kunde föräldrarna inte alls hålla Isac i famnen.

- Han hade rör i sig som skakade och höll lungorna öppna. Det gällde också att inte tala högt eller slamra med dörren till rummet. Det var ett stressigt läge.

Prematurbebis på sjukhus.
Under de två första veckorna kunde föräldrarna inte ens röra Isac. Prematurbebis på sjukhus. Bild: Alexandra Vuokkovaara personer,Alexandra Vuokkovaara

När sedan Alexandra Vuokkovaara, efter två veckor, fick hålla i sin prematurbebis kände hon att de hade vunnit kampen.

- Då kändes det jätteskönt, att vi går mot det bättre hållet, att vi vunnit kampen.

Vid fyra veckors ålder kunde det ena röret tas bort och då kunde Isac använda sin strupe för att göra ljud.

- Det var en så emotionell stund att få höra honom skrika. Man fick höra hur han låter.

Senare samma vår flyttade familjen Voukkovaara från Åbo till Borgå.

- Vi kände att vi ville vara närmare våra anhöriga och få mera stöd.

Prematurbebis på sjukhus.
Prematurbebis på sjukhus. Bild: Alexandra Vuokkovaara personer,Alexandra Vuokkovaara

I dag är läget enligt mamma Alexandra helt okej för Isac, men han dras med bland annat en hjärtsjukdom. Pulsen kan bli väldigt hög.

- Därför är han ännu hemma. Han har också väldigt hög infektionsrisk och kan inte vara i stora folkmassor, men annars är han nästan som vilken annan tvååring som helst.

Hon upplever att familjer med prematurbarn nog får tillräckligt med stöd.

- På Åbo universitetssjukhus fick vi en gång i veckan diskutera med en barnpsykiater och det var väldigt fint. Det hjälpte jättemycket.

Familjen fick hjälp med att förstå hur de kan stödja sitt lilla barn utan att vidröra det.

- Under prematurtiden var stödet på avdelningen otroligt bra.

Alexandra Vuokkovaara med Isac.
Alexandra och Isac. Alexandra Vuokkovaara med Isac. Bild: Alexandra Vuokkovaara personer,Alexandra Vuokkovaara

I dagens läge saknar Borgå ett eget BB, något som Alexandra Vuokkovaara inte ser som en bra lösning.

- Jag upplever själv att jag kanske inte är beredd på fler barn, dels på grund av den svåra tid vi hade, men också för att det inte här finns en förlossningsavdelning och barnavdelning.

Hon tror att också andra familjer känner oro, då BB är längre borta.

Alexandra Vuokkovaara är aktiv i en Facebookgrupp för prematurföräldrar i Svenskfinland och ser den internationella prematurdagen som en viktig dag.

- I den gruppen kan man berätta om sin situation och vi stöder varandra. Dagen är viktig för vart tionde barn i världen föds som prematur.

- Dagen hyllar också de professionella inom hälsovården som jobbar med de här barnen. Deras yrkeskunnande är ofta en avgörande faktor.

Läs också

Nyligen publicerat - Östnyland