Hoppa till huvudinnehåll

Anna tvingades betala 100 000 euro för att byta jobb - mer än varannan högutbildad har avtal som förbjuder dem att jobba hos konkurrenter

En kvinna tittar på en tavla med post-it-lappar.
Anna fick bittert erfara vad det kan innebära att bryta mot ett konkurrensförbudsavtal: fallet gick till rätten och bytet av jobb kostade henne 100 000 euro. En kvinna tittar på en tavla med post-it-lappar. Bild: Petteri Sopanen / Yle arbetsmarknaden

På den privata arbetsmarknaden har konkurrensförbudsavtal blivit mycket vanligt de senaste åren. Enligt facket är avtalen den största orsaken till att folk inte byter jobb. Också regeringen vill bli av med onödiga avtal.

Anna jobbade som produktchef i ett familjeföretag som importerade livsmedel. Hon hade hand om företagets godisprodukter. Det var hennes första riktiga jobb efter studierna och då hon skrev under arbetsavtalet ombads hon att också skriva under ett konkurrensförbudsavtal.

- Jag ifrågasatte konkurrensavtalet, men det var i princip att “du godkänner och får positionen, och om du inte godkänner tar vi någon annan”. Jag hade inget val, berättar Anna.

Vad är ett konkurrensförbudsavtal?

  • Ett konkurrensförbudsavtal förbjuder arbetstagaren att jobba hos ett konkurrerande företag, om arbetstagaren själv säger upp sig.
  • Förbudet får gälla i högst sex månader.
  • Om arbetstagaren får en skälig ersättning kan förbudet gälla i högst ett år.
  • Avtalsvite får motsvara högst sex månaders lön.
  • Arbetstagaren får inte heller själv grunda ett konkurrerande företag.
  • Avtalet gäller inte om arbetsgivaren säger upp arbetstagaren.

Avtalet innebar att hon inte fick jobba för något konkurrerande företag sex månader efter att hon sagt upp sig. Sådana här avtal har blivit mycket vanliga på den privata arbetsmarknaden de senaste åren.

Om man jobbar inom en smal bransch är det svårt att hitta ett annat jobb som inte skulle omfattas av konkurrensförbudsavtalet

Efter fem år på företaget ville Anna ändå testa på något nytt och sökte flera olika jobb. Hon kollade tre gånger med sitt fackförbunds jurister vad de ansåg om konkurrensförbudsavtalet, och de menade att avtalet inte var giltigt.

- De sa att med mina uppgifter och med min position i företaget så har jag inte sådan information att jag kan skada företaget, dessutom sa de plus att ingen någonsin börjar bråka om saken.

Därför vågade Anna säga upp sig och började jobba för ett konkurrerande företag. Det kom att stå henne dyrt.

Anna fick inte överklaga till högsta domstolen

Det är ovanligt att konkurrensförbudsavtal går till rätten, men Annas tidigare arbetsgivare ville ha kompensation för att hon bröt avtalet. Ärendet gick till både tingsrätten och hovrätten.

Tingsrätten förbjöd också Anna att jobba hos konkurrenten i sex månader och hon blev utan lön. Hon fick inte heller någon kompensation från den gamla arbetsgivaren.

- Arbetsgivaren lyckades måla upp det så att det för rätten såg ut som om jag skulle kunna välta hela företaget med den information jag hade, men jag visste inte ens vad vinsten från en produkt var. Jag hade ingen information som kunde göra skada.

En kvinna tittar på en tavla med post-it-lappar.
Tillsammans med sin jurist försökte Anna förhandla med sin gamla arbetsgivare för att hitta en lösning. “Men de ville inte ens förhandla om saken, det var en principsak för dem”, säger Anna. En kvinna tittar på en tavla med post-it-lappar. Bild: Petteri Sopanen / Yle arbetsmarknaden

Anna hade också otur med rättssystemet. Högsta domstolen gav en arbetstagare inom it-branschen rätt i ett liknande fall ungefär samtidigt, men hovrätten hann inte beakta det i sitt beslut som gällde Anna.

Det här innebar att Anna inte fick överklaga beslutet till högsta domstolen, eftersom det redan fanns ett prejudikat.

- Jag tvingades betala 40 000 euro till före detta arbetsgivaren, plus mina egna rättegångskostnader som var nästan 40 000, plus att jag hade nästan ett halvår då jag inte fick någon lön. Det kostade mig ungefär 100 000 euro att jag gick mot förbudet och bytte jobb.

Allt från direktörer till sommarjobbare kan ha konkurrensförbudsavtal

Tidigare var det främst höga chefer som hade konkurrensförbudsavtal, men numera är det vanligt att man oberoende av position i företaget har ett liknande avtal. Fackcentralen Akava räknar med att 60 procent av de högutbildade har ett sådant här avtal.

- Det är allt från direktörer till den lägsta nivån. Också studenter som kommer för att göra ett kort två månaders jobb, eller sommarjobb, kan ha konkurrensförbudsavtal, säger Vesa Vuorenkoski, chef för samhällsfrågor på Akava.

Vesa Vuorenkoski är jurist på Centralorganisationen för högutbildade i Finland Akava.
“Vi behöver mera mänskor som vill byta till bättre betalda och mera krävande jobb”, säger Juha Vuorenkoski på Akava. Vesa Vuorenkoski är jurist på Centralorganisationen för högutbildade i Finland Akava. Akava,Vesa Vuorenkoski

Vuorenkoski menar att avtalen har blivit så vanliga därför att det är lätt att skriva dem och för att det inte kostar arbetsgivaren något.

Akava vill att avtalen förbjuds, eftersom de bidrar till att arbetsmarknaden blir oflexibel. Om man jobbar inom en smal bransch är det svårt att hitta ett annat jobb som inte skulle omfattas av konkurrensförbudsavtalet.

- Konkurrensförbudsavtalet är den största orsaken till att inte byta jobb. Det påverkar arbetsmarknaden här i Finland, det är ett jättestort problem, säger Vuorenkoski.

Det är inte fel att gå till en konkurrent så länge du inte använder den information du har på fel sätt

För företagen har konkurrensförbudsavtalen blivit ett effektivt sätt att hålla kvar duktiga arbetstagare.

- Med konkurrensförbudsavtal kan man förhindra osund konkurrens, det vill säga att viktig information från företagen hamnar hos konkurrenten. Det är den viktigaste orsaken till att skriva avtalen, säger Markus Äimälä, jurist på arbetsgivarorganisationen Finlands Näringsliv EK.

Blir företagen skyldiga att kompensera arbetstagaren?

Antti Rinnes regering vill också att lagstiftningen förändras så att onödiga och oskäliga konkurrensförbudsavtal inte skrivs. En arbetsgrupp vid Arbets- och näringsministeriet har redan identifierat problemen, och den här veckan ska en ny arbetsgrupp börja jobba för att få fram konkreta förslag.

Markus Äimälä
“Vi försöker hitta en balans mellan flexibilitet på arbetsmarknaden och att arbetstagaren ska kunna skydda sina egna intressen”, säger Markus Äimälä på EK. Markus Äimälä Bild: Markku Pitkänen / Yle Finlands näringsliv

Fackcentralen Akava jobbar för att arbetsgivaren ska bli skyldig att kompensera arbetstagaren om hen inte kan jobba inom sin bransch. EK ser också problemet med onödiga avtal, men är inte intresserade av några nya kompensationskrav.

- Vi är beredda att hitta en lösning på att det skrivs många onödiga avtal. Men det är viktigt att de företag som gör lagliga avtal inte utsätts för ytterligare belastning, säger Markus Äimälä på EK.

Arbetsmarknadsparterna står långt ifrån varandra och Vuorenkoski på Akava tror att det blir svårt att komma överens om ny lagstiftning.

- Jag hoppas att vi gör det, men det är ganska svårt. Vi har inte haft så bra dialog i det här ämnet, säger Vuorenkoski.

“Det är inte fel att gå till en konkurrent”

Anna har för sin del nu lagt de flera år långa rättsprocesserna bakom sig, men upplever fortfarande att hennes konkurrensförbudsavtal inte var giltigt. Hon anser att arbetsgivaren istället för konkurrensförbudsavtalet borde ha gjort ett sekretessavtal.

- Ett sekretessavtal kan man ha fast i hundra år. Det binder mig, men då skulle jag ändå ha kunnat göra det jobb jag kan och utnyttja den kompetens jag har. Det känns jättefel att jag typ borde byta bransch.

Vad är ett sekretessavtal?

  • Arbetstagaren får inte avslöja arbetsgivarens företagshemligheter under tiden man är anställd, men inte heller efteråt.
  • Sekretessavtalet kan vara i kraft på obestämd tid, om man inte kommer överens om annat.
  • Brott mot företagshemlighet är straffbart medan anställningsförhållandet är i kraft och två år efter dess slut. (Strafflagen 30 kap 5 §)

Anna tycker att konkurrensförbudsavtalen endast borde användas för de arbetstagare som har höga positioner och besitter strategiskt viktig information, men inte för andra.

- Det är inte fel att gå till en konkurrent så länge du inte använder den information du har på fel sätt, säger Anna.

Eftersom det är rätt ovanligt att tvister om konkurrensförbudsavtal går till rätten, så är det många arbetstagare som inte tar avtalen på så stort allvar. Det är en av orsakerna till att Anna har velat berätta om sina erfarenheter för Svenska Yle.

- Sen när det går fel, så kan det gå fel riktigt ordentligt. Jag kommer aldrig mera att skriva under ett konkurrensförbudsavtal. Det är inte värt det.

Svenska Yle tillåter i det här fallet Anna att uppträda endast med förnamn, eftersom hon är rädd för fler tilltag från den tidigare arbetsgivarens sida. Här kan du läsa mera om hur Svenska Yle resonerar kring att uppträda anonymt.

Har du egna erfarenheter av problem med konkurrensförbudsavtal? Skriv gärna i kommentarsfältet!

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes