Hoppa till huvudinnehåll

Analys: Regeringen står inför sitt första eldprov medan Halla-aho skrattar på riksdagstrappan

Kommentarsbyline för Svenska Yles reporter Ingemo Lindroos.
Poststrejken är statsministerpartiet SDP:s första eldprov inför strejkande kärnväljare, och det ser ut att inte gå vägen, skriver Svenska Yles politiska reporter Ingemo Lindroos. Kommentarsbyline för Svenska Yles reporter Ingemo Lindroos. analys,ingemo lindroos

Medan Sannfinländarna plockar poäng på poststrejken väljer regeringen att inte stoppa avtalsshoppingen. Det här är statsministerpartiet SDP:s första eldprov inför strejkande kärnväljare, och det ser ut att inte gå vägen, skriver Svenska Yles politiska reporter Ingemo Lindroos.

"Så här svänger kappan och kappan svänger så". Melodin till Faster Ingeborg ljuder på riksdagens trappa, fritt översatt till "Täti Paatero", med syftning på ministern med ansvar för statens ägarstyrning, Sirpa Paatero.

För finländska förhållanden är slagorden både hårda och ironiska på plakaten på postarbetarnas demonstration på torsdagen: "Jag är postiljon, inte en slav!" och "Tack för hjälpen Sirpa Paatero – staten sköter bara om sina egna".

De strejkande ropar "Ut ut ut!". Det är både ett krav på att arbetsgivaren ska dra sig ur avtalsshoppingen och en uppmaning till regeringspartierna att våga sig ut på trappan.

Men det är nästan ingen som vågar. Bara socialdemokraten Marko Asell och Vänsterförbundets Jari Myllykoski säger några ord i mikrofonen, medan Vänsterförbundets Veronika Honkasalo stannar och pratar med demonstranterna.

Myllykoski har en bakgrund inom Metallfacket och Honkasalo har gjort sig känd som talesperson för de lågavlönade och fattiga. Asell och Myllykoski försöker ge sitt stöd till facket och säger att de är på de strejkandes sida.

Men löftena låter ihåliga med tanke på att både Vänsterförbundet och Socialdemokraterna har regeringsansvaret. Genom en direkt kanal till postens styrelse skulle de traditionella arbetarpartierna har större möjligheter att påverka situationen, än vad de väljer att ha.

Vad betyder det egentligen att regeringen vill sätta stopp för avtalsshoppingen?

Samtidigt händer följande inne i plenisalen under riksdagens frågetimme: Statsminister Antti Rinne säger att regeringen tänker sätta stopp för avtalsshoppingen. Vänsterförbundets gruppordförande Paavo Arhinmäki lovar att hans parti inte godkänner avtalsshoppingen i någon form, varken nu eller i framtiden.

Uttalandena låter märkliga mot bakgrund av att staten är hundraprocentig ägare av bolaget Posti, och skulle ha möjlighet att påverka mer. Paateros lösning att tillsätta fyra utredare kan knappast ses som något tyngre artilleri.

Postens styrelsemedlemmar företräder staten. Om staten är av den åsikten att avtalsshopping inte får ske, har regeringen alla möjligheter att få fram budskapet till styrelsen. Men kanske staten anser att Posten ska göra klar vinst. Regeringen låter än så länge bli att välja åsikt i frågan.

Halla-aho utnyttjar situationen

Inte heller Fackcentralen FFC tar ställning. Inför FFC:s representantskap väljer ordförande Jarkko Eloranta att inte kräva mer av regeringen. Det är känsligt att kritisera de socialdemokratiska kamraterna.

Sannfinländarnas Jussi Halla-aho, med gallupsiffror på 23 procent i Yles senaste partimätning har igen möjlighet att locka arbetarväljare. Han anser att billigare kollektivavtal inte ska användas och var inte sen att utnyttja möjligheten att ge intervjuer på löpande band på riksdagstrappan inför demonstranterna. Hoppa över Twitterpostning


Halla-ahos budskap är tydligt: lägre löner betyder enligt Sannfinländarna mer utländsk arbetskraft.

I Yles senaste opinionsmätning låg väljarstödet för Sdp vid 14 procent och den här arbetskonflikten kan ge ytterligare skjuts neråt. Vilken annan grupp kan ligga närmare SDP:s och VF:s kärnväljare än strejkande lågavlönade postarbetare? Det här är statsministerpartiets första stora eldprov och det håller på att inte klara uppgiften.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes