Hoppa till huvudinnehåll

Film: The Irishman - Scorsese, De Niro, Pacino och Pesci återvänder till frågor om skuld, ånger och våld

Frank Sheeran (Robert de Niro) eskorterar Jimmy Hoffa (Al Pacino) till domstolen, de är omringande av poliser och män.
Ge plats, här kommer vi! Jimmy Hoffa (Al Pacino) på väg mot rättegång eskorterad av sin vän, assistens och livvakt Frank Sheeran (Robert De Niro). Frank Sheeran (Robert de Niro) eskorterar Jimmy Hoffa (Al Pacino) till domstolen, de är omringande av poliser och män. Bild: © 2019 Netlfix US, LLC. All rights reserved. Robert De Niro,Al Pacino,The Irishman

När Martin Scorsese gör ännu en film om gangstrar och våld och den amerikanska identiteten är romantiken borta och vemodet tar plats. Det är stort och långt och bär på en massa ekon.

The Irishman är baserad på verkliga händelser och personer. Den irländska mannen är torpeden Frank Sheeran (Robert De Niro).

En man som får gangsterfamiljens Bufalinos förtroende och till sist blir fackföreningspampen Jimmy Hoffas (Al Pacino) högra hand.

Som ramberättelse fungerar en sommardag 1975 då Frank, tillsammans med sin gamla vän Russell Bufalino (Joe Pesci) och deras respektive hustrur är på väg mot ett bröllop i Detroit.

Filmen gör sedan en massa tillbakablickar till 1950- och 60-talet och till och med en kort skildring av en avgörande händelse under andra världskriget. Och även ett hopp till 1980-talet.

Russel Bufalino (Joe Pesci) och Frank Sheeran (Robert de Niro) sitter och står mittemot varandra vid en öde bardisk.
Russell Bufalino (Joe Pesci) är "lite bekymrad" och då skall Frank Sheeran (Robert De Niro) "fixa" det hela. I gangstervärlden gäller ett helt eget språk. Russel Bufalino (Joe Pesci) och Frank Sheeran (Robert de Niro) sitter och står mittemot varandra vid en öde bardisk. Bild: © 2019 Netlfix US, LLC. All rights reserved. The Irishman,Joe Pesci,Robert De Niro

Det handlar om Frank och hans liv. Men även Jimmy Hoffas uppgång och fall inom USAs största fackförbund Teamsters och även hans mystiska försvinnande.

Sedan är det heller ingen skada ifall man känner till USAs historia från den här tiden. Här flimrar bland annat Grisbuktsinvasionen förbi, Kennedy-klanen och deras kopplingar till maffian, vi får även en teori om mordet på JFK.

En massa män står vid en bardisk och ser bestörta ut. De har just hört att John F. Kenndy har blivit skjuten.
JFK är skjuten! Chuckie O'Brien (Jesse Plemons), Bill Bufalino (Ray Romano), Frank Sheeran (Robert De Niro) och Jimmy Hoffa (Al Pacino) är bestörta. En massa män står vid en bardisk och ser bestörta ut. De har just hört att John F. Kenndy har blivit skjuten. Bild: Netflix The Irishman,Robert De Niro,Al Pacino,Ray Romano,Jesse Plemons

Ur den här mosaiken skapar Scorsese en berättelse om machomän som styr och ställer enligt sina egna behov. Om girighet, korruption, politik, våldsbrott och skuld.

Men framför allt handlar det om döden. Att man kan dö inombords innan man dör rent fysiskt.

Digital föryngring av skådespelarna

Filmen är baserad på Charles Brandts biografi I heard you paint houses. Och vi får snabbt lära oss att “måla hus” egentligen är ett kodord för att skjuta ihjäl en person (och få blodstänkta väggar).

Filmen är producerad av Netflix och de har gett Scorsese både tid och pengar.

Filmen är tre timmar och trettio minuter lång och har en budget på närmare 160 miljoner dollar. (Netflix räknar förstås med nya beställare, ära och prisregn på kommande filmgalor.)

Det som kostat är den digitala föryngring av ansikten man gjort på skådespelarna. Och den fungerar förvånansvärt bra, det är endast själva fysiken och hur skådespelarna rör sig som avslöjar att De Niro, Pacino och Pesci alla är en bra bit över 70 år.

Inspelningsbild från The Irishman. Robert De Niro, en man som sitter med ryggen åt och regissören Martin Scorsese som ger order om hur han vill att nästa scen skall göras.
Robert De Niro och Martin Scorsese under inspelningen av The Irishman. Inspelningsbild från The Irishman. Robert De Niro, en man som sitter med ryggen åt och regissören Martin Scorsese som ger order om hur han vill att nästa scen skall göras. Bild: © 2019 Netlfix US, LLC. All rights reserved. The Irishman,Robert De Niro,Martin Scorsese

En studie i toxisk maskulinitet

Scorsese är själv 77 år och livserfarenheten syns. Med filmer som bland annat Mean Streets (1973), Goodfellas (1990) Casino (1995) och The Departed (2006) har han också visat att han kan skildra hårdkokta gangstrar och maffians långa tentakler och intrikata nätverk.

Men nu är adrenalinkicken och coolheten borta, istället finns här en stark underton av vemod och allvar. Det har sitt pris att förstöra, förtrycka, manipulera och döda.

Skådespelare som Robert De Niro, Al Pacino och Joe Pesci hämtar också en alldeles speciell aura med sig. Deras rollkaraktärer bär på ett eko från alla de otaliga filmer vi sett dem i tidigare.

När Russell Bufalino (Joe Pesci) stiger in i bild med sina tonade glasögon som en mindre men farligare version av Karl Lagerfeld förstår vi direkt att honom skall man inte jävlas med.

Al Pacino verkar stortrivas i rollen som den självsäkra och charmiga fackpampen Jimmy Hoffa som satsar vilt och inte förstår när han skall sluta.

Jimmy Hoffa (Al Pacino) sitter i domstolen vid ett bord och lyssnar uppmärksammat.
Organiserad brottslighet? Bedrägeri? Jimmy Hoffa (Al Pacino) bedyrar sin oskuld. Jimmy Hoffa (Al Pacino) sitter i domstolen vid ett bord och lyssnar uppmärksammat. Bild: Netflix The Irishman,Al Pacino

Robert De Niro som Frank är förstås i sitt esse då han får spela en man som utför sina uppdrag utan att blinka, utan att fundera på konsekvenserna och till synes utan ånger.

Det är männens kavalkad, som så många gånger tidigare i Scorseses filmer, de få kvinnor som finns har nästan inga repliker.

Ändå är det Franks dotter Peggy (Anna Paquin spelar henne som vuxen) som skulle kunna bli intressant.

Peggy fattar tidigt vad hennes far sysslar med, hans brutalitet skrämmer henne och hennes talande tystnad smärtar Frank mer än något annat.

Frank Sheeran (Robert de Niro) håller sin unga dotter Peggys hand, medan Russel Bufalino (Joe Pesci) ser på dem och ler.
Hälsa nu snällt på farbror Bufalino! Frank (Robert De Niro) och Russell Bufalino (Joe Pesci) vill gärna att Peggy (Lucy Gallina) skall gilla dem. Frank Sheeran (Robert de Niro) håller sin unga dotter Peggys hand, medan Russel Bufalino (Joe Pesci) ser på dem och ler. Bild: Netflix The Irishman,Robert De Niro,Joe Pesci

The Irishman blir intressant om man ser det hela som en studie i toxisk maskulinitet. Män som är så macho, så besatta av makt, så fastbeslutna att hålla fast vid prestige och så låsta vid gamla mönster att det i det långa loppet skadar dem själva.

Som publik sitter vi också och iakttar mer än vi engageras emotionellt. Det må vara brutalt och hemskt, men Scorsese spelar inte med våra känslor.

Så här var det, så här gick det till.

En skildring av tidens gång

The Irishman är en lång film och berättad i ett långsamt tempo.

Samtidigt är det fascinerande att följa hur skickligt Scorsese, tillsammans med hans trogna klippare Thelma Schoonmaker, skickligt binder ihop den ganska så spretiga berättelsen och de olika tidsplanen.

Det finns förstås en poäng i de utdragna scenerna med män som på ett idiotiskt och snudd på barnsligt vis käbblar om struntsaker. Det ger filmen en komisk touch.

Ibland stannar också filmen upp i en stillbild där vi får veta hur och när personen på bilden kommer att dö, två skott i huvudet, bilbomb och så vidare.

Närbild på en allvarlig Frank Sheeran (Robert De Niro).
Frank (Robert De Niro) gör nu sin nionde film tillsammans med Scorsese. Närbild på en allvarlig Frank Sheeran (Robert De Niro). Bild: Netflix The Irishman,Robert De Niro

Filmen blir till sist också en slags visualisering av tidens gång. Hur år och årtionden kommer och går. Hur män slåss och kämpar, för vad?

Och är det värt det?

När Frank sitter där ensam i en rullstol på ålderdomshemmet blir det påtagligt hur allt en gång kommer att vara borta. Försvinna. Glömmas bort.

Eller kanske det är som Bufalino förklarar för Frank då ett grymt uppdrag väntar - It is, what it is.

Och så är det inget mer med den saken.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje