Hoppa till huvudinnehåll

Gränsdragningen mellan lobbning och korruption behöver förtydligas, anser forskare vid Åbo universitet

En näve full med pengar
Illustrerande arkivbild. Forskaren Tanja Mansikka anser att kommunerna borde ha tydligare gränser för vad som räknas som muta eller inte. En näve full med pengar Bild: All Over Press korruption,pengar,muta

Tanja Mansikkas avhandling inom straffrätt handlar om gränserna mellan korruption och lobbning.

Mansikka har själv inom kommunförbundet försökt göra anvisningar för vad som är okej och inte okej att som tjänsteinnehavare ta emot av företagen.

- Jag lade märke till att det inte är så lätt att ge rekommendationer om i hurdana situationer man ska undvika sådan här ”gästfrihet”. Därför blev jag intresserad av ämnet och började forska i det här, säger Mansikka.

Gränsdragningen inte svart och vit

Mansikka har forskat i strafflagens brottsbeskrivningsbestämmelser gällande mutbrott samt i strafflagens förarbeten. Dessa har hon sedan jämfört med rättspraxis i Högsta förvaltningsdomstolens beslut.

Var går då gränsen mellan lobbning och korruption?

- Jag skulle säga att det är okej för företagen att marknadsföra sina produkter och service för den offentliga sektorn, alltså attitydspåverkan. Och vi måste ju inom den offentliga sektorn också veta vad för slags produkter företagen har, säger Mansikka.

- Men om man börjar påverka mottagaren genom att ge olika förmåner, så då börjar det handla mer om beteendepåverkan. Då går man över gränsen för vad som är passande.

En kvinna med ljus hår, porträtt.
Tanja Mansikka. En kvinna med ljus hår, porträtt. Bild: Privat. doktorand,Åbo universitet,straffrätt,tanja mansikka

Tjänstemannens position viktig i bedömningen

Nyligen skrev Turun Sanomat om en tjänsteman i Salo som blev avskedad på grund av att hen tagit emot mutor i tjänsten.

Enligt Mansikka är gråzonen mellan mutor och icke mutor ändå inte så stor att det skulle vara omöjligt för tjänstemännen att veta när de begår fel.

Positionen som tjänstemannen har är också avgörande för saken. Mansikka säger att normalt umgänge mellan företag och den offentliga sektorn inte är ett problem, men när upphandlingar är på gång är det säkrast att inte ta emot någonting.

- Om man som tjänsteman är i en sådan situation där man direkt kan påverka företagsärenden, så är gränsen ganska strikt. Några luncher kan kanske vara okej, men inte kan man ta emot gåvor eller andra förmåner.

Önskar tydligare direktiv

Mansikka ser gärna att den offentliga sektorn skulle ha klarare riktlinjer för vad som är okej att ta emot och i vilka situationer.

- På sätt och vis tar då också organisationen ansvar för det, och den enskilda tjänstemannen eller anställda blir inte ensam med den här frågan. Organisationen visar att den har tänkt på vad som är lämpligt och vad som inte är lämpligt.

Därutöver anser Mansikka att man också kunde slå fast konkreta summor inom den offentliga sektorn för vad som räknas som mutor och inte.

Mansikka säger att mutförseelserna som hon känner till handlar om att man tagit emot förmåner för minst några hundra euro.

- Men handlar det om domare, så är det lite annat, om man faktiskt behandlar rättsfall. Då ska man inte ta emot någonting.

"Samma regler borde gälla för den offentliga och privata sektorn"

Mansikka tycker också att den offentliga sektorn och näringslivet kunde ha samma regler gällande tagande av mutor.

För tillfället gäller olika regler, trots att kommunerna nuförtiden idkar en stor del av sin verksamhet genom företag.

- Man gör så mycket samarbete med privata företag att jag tycker att det är konstigt att vi har annorlunda regler gällande mutbrott.

Tanja Mansikka disputerar på fredag 22.11 vid Åbo universitet med sin avhandling Lobbauksen ja lahjonnan rajapyykki tulisi tiedostaa paremmin.

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland