Hoppa till huvudinnehåll

Yolanda – tyfonmamman som försöker hålla ihop familjen från andra sidan jorden

En bedrövad Yolanda sätter sin hand mot ansiktet.
Yolanda under en av intervjuerna i dokumentären Typhoon mama. En bedrövad Yolanda sätter sin hand mot ansiktet. Bild: Illume Yle Fem,dokumentärprogram,8880 0113 110

Dokumentären Typhoon mama följer Yolanda från Filippinerna och hennes strävan att göra det rätta i en orättvis värld. Hon gnetar på som städare i Stockholm där hon bott i över 20 år och hemma i Filippinerna väntar tre vuxna söner på pengarna. När drogkrig bryter ut sätts familjebanden i gungning.

Så här berättar filmens regissör, tillika Yolandas styvdotter, Lou Strömberg, om sin dokumentär:

Min styvmamma bad mig följa med henne till Filippinerna och hälsa på sina söner, då jag var runt 20 år. Först efter att jag sett henne i Filippinerna, i sitt ursprungsland, kändes det som att jag lärde känna henne på riktigt. Yolanda var i sitt element, hon var än en livlig madame och än en gnatig mormor med glimten i ögat.

I vissa stunder kunde hon ändå bli tankspridd och börja tala svenska i stället för Ilokano.

Hur kommer det sig att hon är så annorlunda i Sverige, där hon bott halva sitt liv?

Yolanda lever två liv som är väldigt åtskilda från varandra. Det finns ingen tvekan om vilken roll som är den viktigaste. Framförallt är Yolanda en mamma.

Yolanda med ett stort leende tillsammans med sin son jr. i Filippinerna
Yolanda tillsammans med sin son Jr. hemma i Filippinerna. Yolanda med ett stort leende tillsammans med sin son jr. i Filippinerna Bild: Illume Yle Fem,dokumentärprogram,8880 0113 110
Yolanda med en vit mössa och frånvarande min på tunnelbanan.
Yolanda på tunnelbanan i Stockholm Yolanda med en vit mössa och frånvarande min på tunnelbanan. Bild: Illume Yle Fem,dokumentärprogram,Yolanda

Dokumentärfilmen Typhoon mama hade börjat forma sig i mitt bakhuvud en längre tid. Incitamentet att faktiskt göra dokumentären kom 2013, då Yolanda sade att hon hade kommit fram till att det var ett misstag att flytta från Filippinerna, att hennes söner nu blivit beroende av “lätta pengar”.

Jag lånade utrustning från olika vänner och kollegor i Helsingfors och flög till pappa och Yolanda i Sverige. Utöver att försöka förstå Yolandas situation, kände jag också att jag måste lära känna mina styvbröder bättre. Vad var deras perspektiv? Jag behövde förstå helheten.

Helheten visade sig vara ett kollektivt tankesätt om klanen, familjen som en sammansatt enhet, till skillnad från här, där vi är individualister som blir lärda “ensam är stark”. Jag är inte själv religiös, men sammansvetsningen framstår som om den gick utöver det jordliga livet.

Barn till föräldrar som jobbat utomlands, går ofta förlorade och blir missbrukare.― Lou Strömberg

Både svikare och Wonder Woman

Det finns över tio miljoner så kallade "utomlandsfilippinier" runt om i världen, människor som har flyttat utomlands för all framtid eller bara för längden på deras senaste arbetskontrakt. De är ofta unga vuxna, som vill försörja sina familjer.

Som en följd av fattigdom, ser genomsnittsfilippiniern inte de negativa implikationerna av att föräldrar inte uppfostrar sina egna barn. Folk ser upp till “utomlandsföräldrarna” och deras familjer ofta är objekt för mycket avundsjuka.

Barn till föräldrar som jobbat utomlands går ofta förlorade och blir missbrukare. Filippinska sociologer talar om hela generationer som växer upp utan föräldrar. Från de historier jag stött på blir det ännu mer komplicerat då det gäller utomlandsmoderskap.

De kan kanske skaffa uppehälle åt sina barn, men de kommer aldrig riktigt bli förlåtna över att de åkt. Det verkar som om en mor fortfarande i högsta grad är ett mytologiskt väsen, någonting emellan jungfru Maria och Wonder Woman.

Leomar står med uppsträckta armar och ser uppgiven ut.
Sonen Leomar bor på landsbygden och föder upp stridstuppar. Leomar står med uppsträckta armar och ser uppgiven ut. Bild: Illume Yle Fem,dokumentärprogram,Leomar
Michael sitter på en bakgård med en röd solfjäder i handen.
Sonen Michael hoppar från det ena arbetsledarjobbet till det andra. Michael sitter på en bakgård med en röd solfjäder i handen. Bild: Illume Yle Fem,dokumentärprogram,michael

Pengarna som håller befolkningen på plats

I min dokumentär vill jag föra tittaren lager för lager fram till mina upptäckter, ändå lämnande rum för egna slutledningar. Politik tränger sig på familjeangelägenheterna, då Rodrigo Duterte blir president på Filippinerna och kör ingång sitt drogkrig.

Den kontroversiella borgmästaren även kallad ”bestraffaren” blev vald i maj 2016. Duterte vann en enorm popularitet genom att göra droganvändare till syndabockar för alla de sociala problemen i landet. Han gav tillåtelse för vem som helst, att avrätta vem som helst utan rättegång, så länge som offret var misstänkt för att langa eller använda droger.

Det nuvarande filippinska samhället skulle inte fungera utan remittanser, pengaförsändelser hem från släktingar utomlands. Staten erbjuder till och med dess medborgare speciella massprogram för att skicka ut arbetskraft.

Remittanserna förminskar fattigdomen för enskilda individer men är antagligen den största faktorn som håller den behövande 80 procent av befolkningen på plats och pengarna hos 20 procent, medelklassen och den styrande eliten. Det är som om inte mycket har ändrat sedan den koloniala tiden.

Genom min familj hoppas jag kunna undersöka moderskapet och belysa den socioekonomiska orättvisan i världen.

Text: Lou Strömberg
Bearbetning: Daniel Nylund

Se trailer för dokumentären på Youtube