Hoppa till huvudinnehåll

Inga tigrar och giftiga ormar på Månsas gator, rapporterar veckans Barnpanel lättat

Tre dagisbarn.
Juni Skogster, Evelyn Autio och Hugo Tuliainen går i daghemmet Stigen i Månsas i Helsingfors. Tre dagisbarn. Bild: Yle / Karin Filén barn (familjemedlemmar)

Vad tycker Barnpanelen om att bo i Månsas? Tre femåringar i daghemmet Stigen diskuterar veckans samtalsämnen. Utöver Månsas diskuteras bland annat lögner och FN:s barnkonvention.

- Hick!

Evelyn Autio har hicka och alla tre barnen skrattar åt det så att de håller på att kikna.

Barnpanelen hämtar sig ändå snart för hickandet tar snart slut. Kan det vara så att riktigt hjärtligt skratt, sådant som får en att tappa andan, är det ultimata botemedlet för hicka?

Ormar och tigrar finns annanstans

Daghemmet Stigen finns i Månsas, och just den stadsdelen har i veckan varit på tapeten då Yle Huvudstadsregionen har talat om förorter som har fräschat upp sin image.

Barnen bor i Månsas. Det tror de åtminstone. De har inte så mycket att säga om stadsdelen, förutom att det inte finns tigrar där.

Kyykäärme
Den här brukar inte strosa längs med gatorna i Månsas utan hålls helst på ställen som Lovisa, enligt Barnpanelen. Kyykäärme Bild: Seppo Sarkkinen / Yle huggorm (art),ödlor,ormar

Något större problem med farliga ormar har man inte heller.

- Inte som i Lovisa, konstaterar Hugo Tuliainen med en rysning.

Han går inte närmare in på vad han har sett i vilda Östern.

Månsas Hauptstraße.
Månsas. Månsas Hauptstraße. Bild: Yle / Ted Urho årets nyländska stadsdel

Jag försöker föra diskussionen tillbaka till Månsas och vad där faktiskt finns i stället för vad där inte finns, men barnen är synbart ointresserade.

De berättar i stället spontant var de har rest. Kreta, Egypten, Norge och ett otal andra länder nämns. Kanske tusen länder har Hugo besökt, tippas det. Någon som heter Sofia är i Australien.

Allt det här är intressantare än Månsas

Kreetalainen uimaranta, jossa aurinkotuoleja ja -varjoja
Det är roligare att prata om Kreta än om Månsas. Kreetalainen uimaranta, jossa aurinkotuoleja ja -varjoja Bild: Yle / Raili Löyttyniemi Grekland,Badstrand,havet,turism,Medelhavet,Kreta,Strandsemester

Vem bestämmer?

Vi lämnar Månsas åt sitt öde och övergår till att tala om Barnkonventionens dag som firades i onsdags. FN:s barnkonvention fyller faktiskt trettio år.

Dagen firades inte desto mera på dagis, enligt vad barnen kommer ihåg.

- Ja, vad vi kommer ihåg, vad vi kommer ihåg, suckar Evelyn, som är medveten om minnets begränsningar.

YK:n logo tai tunnus.
Barn har rättigheter, har FN bestämt. YK:n logo tai tunnus. Bild: Wikimedia Commons. Yle Oppiminen,FN

Till barnens rättigheter hör att de ska få bestämma en del saker själva. Tycker Barnpanelen att de får det?

Evelyn har själv bestämt sin klädsel idag, berättar hon: Hon har på sig strumpbyxor med puppekaniner och en blommig klänning.

För Hugo är det här självklart:

- Jag får hela tiden bestämma själv vad för kläder jag vill ha.

Hos Juni Skogster är det däremot enligt henne oftast föräldrarna som väljer kläderna.

Alla tre tycker att föräldrarna nog bestämmer en hel del - kanske lite för mycket. Vad man ska äta och vad för program man får se på och så.

Lögner och skämt

Vi börjar tala om lögner, på tal om lokalpolitikern i Helsingfors som har erkänt att han har ljugit och som därför har blivit utesluten ur sin fullmäktigegrupp och utöver det fått en anmärkning av taxiföretaget han kör för.

Evelyn tycker att det är svårt att bestämma var gränsen går mellan att lura och att skoja.

Hon har ett exempel:

- Jag lurade min storasyster att jag hade fått godis och så berättade hon det för mamma - hon heter inte så, men jag kallar henne mamma för hon är min mamma - och min syster blev jättearg!

Sötsaker
Att lura ett syskon att man har fått godis är ett modigt drag Sötsaker Bild: Arja Lento radiohuset

Det var ju ett skämt men samtidigt en lögn, funderar hon.

Mera lögner

Hugo har suttit och tuggat på en legobit medan Evelyn berättade sin historia, men nu lägger han bort den. Han vill också bikta sig.

- Jag har lurat min pappa när vi kom hem från dagis. Jag sa att jag hade tvättat händerna. Men det hade jag inte!

Sådana lögner är svåra att låta bli för de känns inte så allvarliga, och de är lätta att slinka igenom med, funderar vi.

- Jag vill nog inte skoja och lura mera, säger Evelyn bestämt.

De övriga två tittar imponerat på henne. Vilken viljestyrka!

Men hur ska man veta att det är sant?

- Ja nå det kan man ju inte veta, säger hon glatt.

Du kan lyssna på veckans Barnpanel här:

Barnpanelen

Läs också

Nyligen publicerat - Huvudstadsregionen