Hoppa till huvudinnehåll

Lefa Lindgren är anhörigvårdare för sin fru Gita som har demens: "Jag har fått avstå från sådant som har varit viktigt för mig, men jag har fått så mycket mer"

Leif och Gita Lindgren
Lefa Lindgren är förvånad över att en del människor säger att han är duktig som tar hand om sin hustru Gita. "Vi är ju ett par. Jag skulle inte orka vara duktig", säger han. Leif och Gita Lindgren Bild: Atte Kaartinen/yle Leif Lindgren,Himlaliv (Tv)

Gita Lindgren hade blivit pensionerad efter ett arbetsliv med barn och ungdomar. Lefa stortrivdes med sitt jobb som tv-regissör. Men det var något som inte stod rätt till med Gitas minne.

De vuxna barnen reagerade först. De uppmanade sin pappa att göra någonting åt saken. Hösten 2014 fick Gita Lindgren diagnosen vaskulär demens.

Det är en demenssjukdom som orsakas av minskat blodflöde i kärlen i hjärnan. Sjukdomsförloppet kan yttra sig plötsligt.

Kort efter att diagnosen fastställts insåg Leif att deras gemensamma liv hade blivit för jobbigt för honom.

Gitas personlighet hade förändrats, hon hade blivit aggressiv och elak i språket.

- Vi fick remiss till ett mentalsjukhus. Personalen sade att det inte var rätt ställe för henne. För diagnosen var det inte det rätta stället, men de tog emot henne. Det var nödvändigt för oss som par.

- Det var nog jobbigt för mig att komma hem.

Hur ska det gå för oss i framtiden?

Lefa kommer speciellt ihåg en situation som fick honom att tänka på prioriteringar.

- Jag bytte lakan i vår säng. Lakanet hade vita och röda hjärtan. Då brast det för mig. Kommer Gita någonsin att sova i de här lakanen. Hur ska det gå för oss i framtiden?

Efter Gitas två månader långa period på sjukhuset i Salo, lugnade det ner sig. Aggressiviteten tonades ner.

- Jag var alla dagar och hälsade på henne. Jag körde 100 kilometer fram och tillbaka mellan Dalsbruk och Salo.

Jobbet som tv-regissör hade alltid varit viktigt för Lefa. Men han insåg att han måste sluta jobba om han skulle kunna ha Gita hemma.

Lefa och Gita Lindgren går ner för trappa
Lefa och Gita Lindgren lever tillsammans genom Gitas sjukdom. Lefa och Gita Lindgren går ner för trappa Bild: Atte Kaartinen/yle Leif Lindgren,Himlaliv (Tv),Gita Lindgren

Efter att Gita flyttat hem började ett annat livsskede. Gita var rastlös och ville ut.

- Hon kunde mitt i allt vara borta utan att jag märkte det. En bekant på stan kunde ringa och fråga mig ”var har du Gita?”. Hon tittar på tv och vilar lite, svarade jag. Nej sade rösten, hon går förbi vårt hus just nu.

Det har varit en stor trygghet för Lefa och Gita att bo på en ort som Dalsbruk.

Vi har varit öppna med Gitas sjukdom

- Vi har varit öppna med Gitas sjukdom. Man binder ris för egen rygg om man försöker dölja, hitta på och bortförklara. Det är bättre att man berättar om hur det är. Därför har vi också fått stöd.

Gitas talförmåga började sakta tyna bort drygt ett år efter diagnosen. Språket hade alltid varit hennes starkaste i livet. Nu kunde hon inte använda mobiltelefonen.

- Det var en jobbig att säga upp hennes abonnemang. Då avslutas ju någonting som inte kan komma tillbaka. Man klipper av en slags navelsträng. Så jag betalade ett år det där abonnemanget innan jag mäktade att bryta det.

Hennes ögon och kroppsspråk talar

- Gita förstår vad jag säger och jag försöker tolka hela hennes ansikte. Hennes ögon och kroppsspråk talar. På det sättet har vi nog en kommunikation.

Lefa märkte snart att han var tvungen att lära sig vilka uttryck demenssjukdomen har.

- Jag kan inte ställa Gita tillvalsfrågor, hon kan inte välja. Jag kan inte fråga henne om hon vill ha ost eller korv. Om jag vill se vad hon vill ha så plockar jag fram korven och osten och sätter den framför henne. Ibland kan hon visa vad hon vill ha.

Det är inte min sak att bedöma vad Gita förstår

- Om någon har bett mig hälsa till Gita så gör jag det. Jag berättar för henne hur de har träffats och sätter personen i ett sammanhang. Jag vet inte om hon kan placera denna människa i sitt liv eller inte, men det är inte min sak. Det är inte min sak att bedöma vad Gita förstår.

- För mig räcker det att jag vet att Gita tycker om att det kommer människor till oss. Hon tycker om kramar.

- Vi har ett liv fullt av ömhet och närhet. Dessutom tycker vi båda om att dansa till önskekonserten på radion.

Lefa påminner sig om att han tidigare tyckte synd om mänskor med den här sortens sjukdomar.

- Jag tänkte, vad har de kvar? Nu märker jag hur fel jag hade. Vi har ett rikt liv.

Lefa har fått avstå från saker som varit viktiga för honom. Han har varit föreningsaktiv, hållit på med fotboll och sprungit i skogen.

- Visst saknar jag fotbollslaget Old Boys. Men om jag måste välja mellan att ha Gita på vårdhem eller spela fotboll så har jag nog henne hemma.

En förutsättning för att vi ska bo hemma och ha det bra är jag håller mig i skick

- I tidigt skede insåg jag att jag inte kan fara ut och springa när som helst. Drömmen om att springa mitt tredje maratonlopp kommer inte att bli av.

I stället har Lefa skaffat sig en konditionscykel. Han kan kombinera intresset för fotboll och höja konditionen samtidigt.

- Ända sedan tioårsåldern har jag varit intresserad av den engelska fotbollsligan. Nu kan jag se på matcher medan jag trampar.

- En förutsättning för att vi ska bo hemma och ha det bra är jag håller mig i skick.

- Mitt största problem är att hur jag än vill så har dygnet bara 24 timmar. Dagsrutinerna fyller dagen.

Före sjukdomstiden skötte Gita om matlagningen. Nu har Lefa fått ta itu med det.

Jag har lärt mej under åren att man klarar av det mesta

- Fast någonting känns jobbigt på förhand som matlagning, matande och blöjbyten så vänjer man sig. En dag blir det rutin. Jag har lärt mig under åren att man klarar av det mesta.

Då Lefa har jobb som tv-regissör för gudstjänster eller åtagande i Dalsbruk byalag så har Gita varit inne på vårdhem. Där har det gått bra.

Lefa Lindgren Läser ur bok för Gita som ligger i sängen
Varje kväll läser Lefa för Gita ur Erik Vikströms bönbok Lefa Lindgren Läser ur bok för Gita som ligger i sängen Bild: Atte Kaartinen/yle Leif Lindgren,Himlaliv (Tv),läggdags,Gita Lindgren

- Jag har frågat en sjuksköterska hur det kommer att se ut i slutskedet.

Lefa fick svaret att det kan bli så att Gita inte mer kan äta utan kvävs. Han blev orolig för ett par år sedan när Gita inte riktigt ville äta.

Men det var bara tillfälligt.

En vadslagningsbyrå skulle nog ha mycket lägre odds på Gita än på mig

- Jag frågar mig själv om Gita får somna bort när hon är hemma eller på en institution. En vadslagningsbyrå skulle nog ha mycket lägre odds på Gita än på mig. Men ingen vet vem av oss som lever längre.

- Vi vet inte hur det ser ut om 3-4 år. Vård och bäddavdelningar har dragits in i Dalsbruk och Kimito. Därför hoppas jag att jag överlever Gita så att jag kan ta hand om henne.

- Jag får höra ”oj vad du är duktig”! Jag har svårt att förstå det. Vi är ju ett par. Jag skulle inte orka vara duktig.

Se mera om Lefa och Gita i deras vardag i programmet Himlaliv, som sänds måndagen den 2 december klockan 18.30 i Yle Fem, eller på Arenan.

Läs också

Tro

Nyligen publicerat - Tro