Hoppa till huvudinnehåll

Sjungande bebisar, nostalgiska äldre herrar och generationer som möts i snickrandets tecken – Svenska Yle besöker finlandssvenska mötesplatser

Vid Olaus Petri församling i Helsingfors är det livat under var och varannan vardag. Då fylls utrymmet med tiotals familjer som möts för att sjunga tillsammans.

De populära musik-och sångträffarna i Helsingfors är en av tre finlandssvenska mötesplatser som Svenska Yle besöker.

Musiklek för samman både barn och föräldrar: "Det är tråkigt att stå ensam i lekparken"

Det tar en stund att vänja sig vid ljudet av omkring 40 barn som leker tillsammans. Skrattet och ropen blandas med ljudet av leksaker. Men också av ljudet av de vuxna som pratar och är glada åt att träffas. 

- Det har haft väldigt stor betydelse, speciellt under våren när jag var ensam hemma med mitt barn. Då blev det tråkigt att stå ensam i lekparken, säger Malin Krogell som är på plats med dottern Sofia.

Föräldrar och barn sitter på golvet och sjunger.
Musiklekarna, som Sussi Isaksson leder, har blivit populära mötesplatser för Helsingforsbarn och deras föräldrar. Föräldrar och barn sitter på golvet och sjunger. Bild: Yle / Petter Blomqvist musiklekskolor,Närbild,Olaus Petri kyrka, Helsingfors

Krogell har kommit till musikleken i ungefär ett år, och ser det både som en plats där barnen kan leka och där det finns möjlighet att träffa andra föräldrar och umgås. 

- När man får barn glömmer man lätt bort sig själv och tänker främst på barnen. Det blir ofta så att man inte träffar vänner lika ofta. Jag har många bekanta och vänner som går här, så det har blivit en rolig grej att prioritera, säger Krogell. 

När musiken väl kör i gång är stämningen på topp. Föräldrar och barn dansar och sjunger tillsammans, och det märks tydligt att alla som deltar njuter av upplevelsen. 

I trådarna håller Sussi Isaksson. Hon har hållit musiklek i olika former sedan början av 2000-talet. I Olaus Petri har hon byggt upp grupperna från noll.

Hon tror att möjligheten för de vuxna att umgås är en viktig del av verksamheten.

- När föräldrar är hemma med sina barn blir många lätt ganska ensamma. Det här ett ypperligt tillfälle att träffa andra föräldrar och låta barnen få nya vänner. Att få uppleva musiken och rytmiken tillsammans med sitt barn är fantastiskt. 

När musiken tonat ut börjar kaffeserveringen, vilken för många av dem som är med verkar vara nästan lika viktigt som själva musiken. 

- Det är en bra möjlighet att träffa sina vänner och bekanta, speciellt vid första barnet var det bra att kunna få lite stöd av andra i samma situation, säger Victor Fagerlund.

Ett bord dukat med en vas med blommor, två saftkannor och kaffekoppar.
Efter musikstunden blir det kaffe och smörgås. För föräldrarna är det här en skön stund att koppla av medan barnen leker. Ett bord dukat med en vas med blommor, två saftkannor och kaffekoppar. Bild: Yle / Petter Blomqvist kaffe,saft,Olaus Petri kyrka, Helsingfors,musiklekar,Närbild

I Malax samlas Rössle UF på pappadagis och minns gamla tider

Åtta män samlas varje måndag på berömda kafé pappadagis i Malax. Medelåldern är 80 år och de kallar sig Rössle UF.

8 män sitter på café
Barndomsvännerna i Rössle ungdomsförening träffas varje måndag på Pappadagis. 8 män sitter på café Bild: Yle/Roy Fogde Cafeteria,malax

När klockan slår två droppar de åtta in, en efter en, tar kaffe med dopp, och slår sig ned i kabinettet. I tjugo år har de träffats regelbundet.

Före det brukade de göra utflykter till skärgården tillsammans.

- De är mina barndomskompisar. Det är social samvaro. Vi diskuterar dagens situation och jämför med hur det var tidigare, och tidigare brukar ofta vinna, säger Johan Stoor.

Han är den enda i gänget som bor i Vasa. Resten är Malaxbor.

tre män på café
Johan Stoor, Lars Hemming, Alvar Rönnback snackar bland annat om jakt och gamla minnen. tre män på café Bild: Yle/Roy Fogde Cafeteria,Alvar Rönnback

Det var under tidigt 60-tal - en tid då i synnerhet nöjen och njutning ännu omgärdades av en mängd regler, begränsningar och förbud -som Rössle UF fick sitt namn.

Det var bland annat förbjudet att dansa på bönlördagar, eftersom det rådde ett så kallat nöjesförbud. Det tyckte landets ungdomar inte om, inte heller i Malax.

Malaxungdomarna tog saken i egna händer och byggde ett dansgolv i skogen i Rössle. Grammofonen stod på ett bord lutat mot ett träd.

- Vi hade egen dricka som vi bjöd på dansen. Vi visste hur man gör hembränt, berättar Ola Åkerlund.

två män i keps
Sven Hemming, Janne Rönnlund berättar hur de trotsade nöjesförbudet på 60-talet och byggde ett dansgolv i skogen i Rössle. två män i keps Bild: Yle/Roy Fogde Cafeteria,Janne Rönnlund

Brottet är preskriberat vid det här laget.

- Dansgolvet fick stå kvar ett par år innan det revs, berättar Sven Hemming.

Arbis i Åbo är en populär träffpunkt för både äldre och yngre

På frågan var finlandssvenskar träffas i Åbo har Arbis en given plats. Antalet kursdeltagare är årligen kring 3 000 och 70 procent uppger svenska som modersmål.

Svenska Yle besöker en av de populära kurserna i träslöjd en tidig måndag kväll.

Kursdeltagaren Wille Nordström i samtal med söjdläraren Henrik Malmström
Kursdeltagaren Wille Nordström i samspråk med sin slöjdlärare Henrik Malmström vid Åbo svenska arbetarinstitut. Kursdeltagaren Wille Nordström i samtal med söjdläraren Henrik Malmström Bild: Maud Stolpe/Yle Närbild,åbo

Läraren Henrik Malmström berättar att åldersvariationerna på den här kursen är ordentligt stora. Den yngsta är abiturient och den äldsta över 90 år. Och alla umgås med varandra.

Camilla Wennström har gått på slöjdkurs redan i flera år.

- Varje höst och vår är jag snabb att anmäla mig så jag säkert får plats, säger hon.

Camilla Wennström håller på och restaurerar en gammal dörr vid en hyvelbänk
Camilla Wennström restaurerar en gammal dörr som hon fått av sin farmor. Camilla Wennström håller på och restaurerar en gammal dörr vid en hyvelbänk Bild: Maud Stolpe/Yle Närbild,hantverk

Wennström tycker att det är lätt att bli bekant med andra på arbiskurserna och att det ibland blir mer prat än arbete.

Kursens yngsta deltagare är Kristin Wikström, som håller på att bygga en supbräda, det vill säga en bräda man står och paddlar på.

Kristin Wikström sitter på golver och håller i en lång bräda till den sup bräda hon håller på att tillverka
Kristin Wikström går i Katedralskolan där man inte kan välja slöjd som tillval. Därför går hon Arbis slöjdkurs. Kristin Wikström sitter på golver och håller i en lång bräda till den sup bräda hon håller på att tillverka Bild: Maud Stolpe/Yle Närbild,Kristin Wikström

Det har varit lätt att bli bekant med de andra deltagarna, inte minst för att hennes farfar går på samma kurs.

- Många kommer och frågar vad det är jag håller på med och här är väldigt trevligt.

Kvarstannare hör till vanligheterna

Wille Nordström har varit Arbis trogen i över trettio år. Han började i tiderna på möbelrenovering, men de senaste tjugo åren är det träslöjd som gäller.

Wille Nordström och Kai Wikström samtalar i en slöjdsal
Wille Nordström och Kai Wikström samarbetar i Arbis slöjdsal. Wille Nordström och Kai Wikström samtalar i en slöjdsal Bild: Maud Stolpe/Yle Närbild,kursverksamhet

Lite spjuveraktigt säger Nordström att läraren är sträng.

- Varje år stannar jag på klassen och måste komma på nytt på hösten, säger Nordström.

Liksom de andra deltagarna medger han att det är både möbeltillverkningen och det sociala sammanhanget som drar.

- Vi trivs väldigt bra och både Henrik och kompisarna är fantastiskt trevliga, så jag väntar på de här måndagseftermiddagarna, säger han.

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland