Hoppa till huvudinnehåll

Nu vet vi vad dikningen av skogsmarkerna leder till: näringsbelastningen från skogsbruket är mångfalt större än man trott

Kesäinen suomaisema
Skog som växer på myrmark belastar vattendrag mer än man trott. Kesäinen suomaisema Bild: Pentti Kallinen skog,träd,Myr

Projektet MetsäVesi har undersökt dikningsområdenas eutrofierande näringsbelastning på våra vattendrag. Speciellt torvmarker har höga nivåer av avrinningsbelastning.

— Finland har ju världsrekord i skogsdikningar, konstaterar forskare Kristian Karlsson vid Naturresursinstitutet Luke.

Tidigare har man antagit att skogsdikningen orsakar näringsbelastning i 10 års tid. Enligt de nya resultaten fortsätter belastningen en längre tid. Det ser dock inte ut som om belastningen skulle öka i takt med tiden.

Finland har 26,2 miljoner hektar skog. Av dem utgör myrar och våtmarker 8,7 miljoner hektar och av dem är 4,7 miljoner hektar dikade. I början av 1970-talet dikade man som intensivast.

Kalhyggen på torvmarker blir en ödesfråga― Kristian Karlsson, Naturresursinstitutet

Den näringsbelastning som skogsbruket orsakar är störst i Österbotten och Kajanaland där det finns många dikade myrar.

I Bottenvikens avrinningsområde är kol- och kvävebelastningen stor på grund av det stora antalet dikningsområden. Medan naturligt läckage är störst i södra Finland.

Skogsbrukets andel av den totala kvävebelastningen från skogar och myrar är enligt nya beräkningar 16 procent (7 300 ton/år) och av fosforbelastningen 25 procent (440 ton/år).

Skogsbrukets andel är större och det naturliga läckagets andel mindre än tidigare beräknat. Den totala kvävebelastningen från skogar och myrar uppskattas till 44 600 ton och den totala fosforbelastningen till 1 760 ton.

I de nya beräkningarna av belastningen från skogsbruket syns skogsdikningarnas inverkan tydligt.

Myr i Torronsuo nationalpark nära Somero i november 2014
Såhär ser en odikad myr ut. Där växer dåligt med träd. Myr i Torronsuo nationalpark nära Somero i november 2014 Bild: Yle/Lars Gustafsson myrskydd

— Den stora ödesfrågan är när man börjar göra kalhyggen på torvmarker. Hur ska vi utföra dem i praktiken? Det kan ju medföra ytterligare en belastning om man börjar göra dem på torvmarker, säger Karlsson.

Forskarna undersöker nu vilken inverkan kontinuitetsskogsbruk, där man plockavverkar och undviker att göra kalhyggen som bryter upp marken, kan tänkas ha på näringsbelastningen.

— Frågan är hur mycket det kostar och om man kan göra det till ett rimligt pris. Alla åtgärder på dikade torvmarker är dyrare och besvärligare än vad det är på fasta marken, så ekonomin kommer att inverka på de beslut som görs, konstaterar Karlsson.

Han betonar också att klimatförändringen är kopplad till de här nya resultaten. Det forskarna lägger märke till är att det inte enbart är dikningen, utan en samverkan mellan klimatförändringen och dikningen som gör de här nya värdena högre än tidigare.

Läs också

Klimat