Hoppa till huvudinnehåll

Grön, grönare, grönast - också i november

Skogsbad har en oväntad effekt och tar dig på en oförglömlig upptäcktsresa

Det är en typisk novemberdag. Lätt dimma, regnskurar, blåst och några plusgrader.

Det första synintrycket beskriver dagen som grå. Så där som november framställs - grå och trist.

Men tittar du närmare blir du förbluffad. Bakom det gråa täcket döljer sig ett hav av olika färger.

Den starkaste färgen är faktiskt grön.

Enbart den gröna färgen hittar du i tiotals olika nyanser.

Mörkgröna barr, klargrön mossa, djupgrön mossa och mossgrön mossa.

Dessutom finns det både mjuk grön, sträv grön och våt grön.

Skogsbad skulle lika bra kunna beskrivas som färgbad.

Vi är på klipporna på den norra sidan av Hangö udd.

Omringade av hassellund där vi går längs med Trollbergets naturstig i Furunäs.

- Det här är din egen stund. Vi är här tillsammans men vi kommer att vara tysta.

Stäng gärna helt av mobiltelefonen, berättar skogsbadsguiden Ilse Klockars.

Ilse Klockars lutar mot en tall, tittar in i kameran och ler. Havet syns i bakgrunden.
Ilse Klockars gillar havet. Vi tänkte blåsa bort på den södra sidan av Hangö udd. Den sydliga, rätt kalla vinden, blåste rakt på oss med en fart av tio meter i sekunden. Ilse Klockars lutar mot en tall, tittar in i kameran och ler. Havet syns i bakgrunden. Bild: Yle/Lone Widestam november,naturen,träd,Skog,Mindfulness,medveten närvaro,medvetenhet,klockars

Det är dags för mitt livs första skogsbad.

Vi börjar med att gå långsamt. Jag ska känna efter hur foten rör sig och hur det känns under foten då jag går.

Efter en stund ska vi gå jättelångsamt. Efter några steg till ska vi gå ännu långsammare. Men det går väl inte? Jag går ju redan i snigelfart…

Men det händer något medan jag försöker gå ännu långsammare.

Jag fokuserar bara på mina steg och tittar ner på marken.

Sakta, sakta blir också min andning långsammare.

Vi stannar upp. Står stadigt och andas djupt några gånger.

Vi ska tänka på solen och fylla kroppen med gul färg. Med ens ler jag och känner hur hela kroppen blir varm och fylls av glädje.

Jag blickar ut över havet, sluter ögonen och lyssnar.

Fast vi är långt från vägen är det första jag hör billjud. Vilken besvikelse. Jag märker att det irriterar mig.

Men jag fortsätter lyssna och går förbi sorlet av bilarna. Jag hör vågorna som kluckar mot klippan och jag hör små regndroppar som smattrar mot min jacka. Regnar det?

Lyssnar jag riktigt noga hör jag vinden som blåser mot min kind. Jag känner hur min andning blir långsammare och långsammare.

Vi får vi välja ett eget träd.

Det här visar sig blir min favoritstund.

Jag väljer en ensam knotig och ganska liten tall som står närmast havet ute på klippan.

Jag lägger mig raklång under trädet och tittar uppåt.

Stammen är ljusbrun, mörkbrun, röd, svart och allt däremellan på en och samma gång.

Johanna Sandin ligger under en tall och tittar uppåt.
Att ligga under ett träd framkallar underhållande tankar. Johanna Sandin ligger under en tall och tittar uppåt. Bild: Yle/Lone Widestam november,naturen,träd,Skog,Mindfulness,medveten närvaro,medvetenhet,Skogen,Furunäs,Hangö,Sandin,Shinrin-Yoku (Forest Bathing) and Nature Therapy: A State-of-the-Art Review.,Shinrin-yoku (forest-air bathing and walking) effectively decreases blood glucose levels in diabetic patients.,johanna sandin

Jag tänker på hur mitt träd har varit utsatt för stormvindar och häftiga regnskurar.

Här står det i ur och skur och kommer ingenstans. Men den har en vacker utsikt.

Min tall är den första som känner vinden som blåser in mot land.

Min blick söker sig till de gröna barren.

Vad många barr det finns i en knippe. Tycker de om att vara så sammansvetsade? Kommer alla överens?

Kom igen nu! Varför skulle tallbarren ha sådana tankar.

Min blick följer grenen och fastnar på en liten brun kotte. Den är ensam på sin gren.

Har den alls kompisar? Kan man ens tänka så här?

Ändå tycker jag lite synd om kotten. Jag tröstar mig med att kotten är högt uppe och har en otroligt fin utsikt.

Tänk. Varje dag får den vakna vid klippan och höra havets brus.

Mina lustiga tankar spinner vidare. De tar oväntade vändningar.

Jag känner mig liten där jag ligger under min tall. Förundran hugger tag i mig. Och jag tänker strunta i mig - jag klarar mig, värre är det med kotten, barren och hela mitt träd.

Jag känner ett starkt behov av att ta vara på naturens mångfald.

Som vildmarksguide, journalist och numera också skogsbadsguide har Ilse Klockars satt sin egen prägel på skogsbadet.

Hon varvar övningarna med intressant fakta och wow-upplevelser.

Hennes röst är rofylld och harmonisk. Jag blir lugn bara av att lyssna.

Till näst får vi upptäcka mångfalden som finns omkring oss i naturen.

- För tillfället sägs det att vi känner till 1,8 miljoner olika arter. Det finns uppskattningsvis 15 miljoner arter. De flesta arter känner vi ännu inte till.

Det finns med andra ord en hel del att upptäcka.

Ilse Klockars fascineras av alla mönster som finns i naturen. Hon berättar att mönstren upprepar sig, hon pratar om fraktaler och tar ormbunken som ett exempel.

Det här är stensöta vars blad ser ut som en liten ormbunke.

Stensötan är också en slags ormbunke.

Den minsta beståndsdelen på ormbunken upprepar sig och formen återkommer i det stora bladet och i hela ormbunken.

Det samma ser vi på en tallkotte, varenda litet fröfjäll har samma form och mönster som upprepar sig och upprepar sig.

Jag hinner inte ens ta ett steg utan hittar direkt något som tilltalar mig.

Rakt framför mina fötter finns en ljusgrå snöflingsliknande lav som växer på klippan.

Den är perfekt där den ensam breder ut sig på det fuktiga och gråsvarta berget. Den är inte alls så sträv som jag förväntat mig utan mjuk och len av regnet.

Jag känner på flera olika sammetslena mossor.

En björkstubbe som har det mest fascinerande mönster i vitt, svart och grått fångar också mitt intresse.

Jag sitter länge och studerar den vackra stubben.

Jag avbryts av att någon pratar. Det är Ilse Klockars som ber oss komma tillbaka från vår upptäcktsfärd. Jag är inte den enda som gärna stannat längre ute i naturen.

Skogsbadet har inte bara öppnat mina sinnen, utan det fick mig att vara här och nu.

Novembernaturen är allt annat än grå och trist.
Den är vacker.