Hoppa till huvudinnehåll

Vinterkriget bröt ut för 80 år sedan – Carl-Johan Fagerström var nio: “Vi steg upp på berget och tittade på när bombplanen flög över oss”

I dag har det gått 80 år sedan vinterkriget bröt ut. De flesta som var med om kriget finns inte längre kvar för att berätta om det. Carl-Johan Fagerström från Ingå var nio år gammal när de första bomberna föll. Han minns det som i går.

Tidigt på morgonen den 30 november 1939 anföll Sovjetunionen Finland. Röda armén öppnade eld på Karelska näset och senare på eftermiddagen bombarderades Helsingfors och femton andra orter i Finland. Vinterkriget hade börjat.

I Ingarskila by i Ingå gick nioåriga Carl-Johan Fagerström nervöst omkring. Det var ändå inte bomberna har var rädd för, utan sin lärarinna.

Han hade fått en stor roll i skolans teaterpjäs men hade inte övat tillräckligt på sina repliker. När lärarinnans syster kom för att hämta mjölk från Fagerströms kom hon samtidigt med stora nyheter.

– Det har blivit krig, ryssarna har anfallit och ni kan inte öva teaterpjäsen i dag, sa hon. Och jag blev så lycklig och lättad för att inte behöva uppleva känslan att inte kunna min roll, säger Fagerström.

Bombplan över Ingå

Carl-Johan Fagerström fortsatte gå till skolan men då bar han en så kallad snödräkt när han rörde sig ute.

Fagerström har sparat den i ett litet museum som han har byggt bakom sitt hus. Det är en slags vit skjorta som man kan dra ovanpå vinterkläderna, för att smälta in i landskapet när fienden kommer.

Nästan varje vecka kom det ett bud att någon har stupat. Änkor och faderlösa barn blev kvar― Carl-Johan Fagerström

– Vi barn upplevde kriget så att bombplanen flög över oss. Vi gick upp till ett berg i närheten för att se dem när de flög lågt. De flög ofta mot Lojo och bombade Lojo. De flög också mot Tammerfors och bombade den staden. Det var på något vis hemskt.

Täkter tågstationshus
Sovjetiska bomber träffade Täkter station under vinterkriget. Täkter tågstationshus Bild: YLE / Linus Westerlund Ingå,station,VR,Tähtelä (Ingå),täkter

En dag träffade bomberna järnvägsstationen i Täkter. Som tur blev ingen skadad, men det var nära ögat.

– Det var ett tåg som stannade just före Täkter station. Skulle det ryska planet ha kört parallellt med järnvägen så skulle det ha kunnat döda hur många som helst som satt i tåget. Men eftersom det flög tvärs över järnvägen så flög bomberna förbi.

Byn tömdes på folk och fä

Det blev en ovanligt kall och snörik vinter i hela Finland. Precis som i andra byar, åkte männen från Ingarskila ut i kriget och mest kvinnor och barn blev kvar.

– Det var så många pappor som kallades in så det blev rätt folktomt. Många fick åka hem bara en gång i året. Fanns det kor så var det mammorna som hade ansvar för gårdens skötsel.

30.1.1940 Huoltokolonna Pyörittäjänkylässä Suistamolla.
Hästarna travade fram i en meter snö under vintern 1939. 30.1.1940 Huoltokolonna Pyörittäjänkylässä Suistamolla. Bild: SA-kuva vinterkriget

Staten kallade in både folk och fä för tjänstgöring. Även gårdens hästar fick ställa upp som transportmedel.

Fagerström blir märkbart berörd då han berättar om hur familjen brukade skicka julpaket till sina hästar ute på fronten.

– En häst hade för vana att ta upp dörrklinkan på stalldörren med munnen. Vi hade roligt när vi lade märke till om den skulle komma ihåg att ta upp klinkan, och det gjorde den! Då hade den varit borta ett par år.

Helsingforsbarn flydde till landsbygden

På grund av bombningarna tvingades många kvinnor och barn fly från städerna till landsbygden. Många evakuerades till olika delar av södra Finland. Fagerströms familj öppnade dörrarna för några släktingfamiljer från Helsingfors.

– Vi hade ett stort hus och vi bodde där alla som en stor familj. På söndagarna kom papporna ut hit till Ingå och hälsade på oss, berättar Fagerström.

En sorglig syn som har etsat sig fast i Carl-Johan Fagerströms minne är prästen som kom med sin svarta häst. Det betydde att någon i byn skulle få ett dödsbud.

– Nästan varje vecka kom det ett bud att någon hade stupat. Änkor och faderlösa barn blev kvar, säger Fagerström.

Han minns att han var med när den första begravningen av de stupade hölls i Ingå kyrka. Fyra män hade fått offra sina liv.

– En av dem var en kusin till mig. Det var otrevligt och sorgligt.

Pojkar och män med i skyddskåren

Man blev kanske mera mogen än vad en nioåring är i dag, konstaterar Fagerström.

Det fanns en väldigt aktiv skyddskår i Ingå som hade en pojkavdelning. Carl-Johans mor förbjöd sin unga son att gå med.

– Du får inte gå med i pojkkåren, de är så vilda där!, sade hon.

Ett stort rött trähus. Samlingslokal i Ingå.
Ungdomslokalen i Täkter var en viktig byggnad för unga ingåbor redan under vinterkriget. Ett stort rött trähus. Samlingslokal i Ingå. Bild: Maria Wasström / YLE Ingå,Västnyland,ungdomslokaler,täkter

Det hindrade ändå inte Carl-Johan från att vara med på ett hörn i kårens verksamhet.

Ungdomsföreningslokalen i Täkter fungerade som en militär garnison för ungdomar som inte fyllt 18 år och andra som inte kunde delta i kriget.

– Jag var ofta ordonnans och lärde mig känna alla gubbar som fanns där.

Viktigt att berätta om kriget

I dag har Fagerström familjemedlemmar i fyra generationer att dela sina minnen med. Dessutom har han sitt bondgårdsmuseum där han samlat historiska föremål som bjuder på glimtar från bland annat kriget och gamla skoltider.

Carl-Johan Fagerström från Malmtorps bondgårdsmuseum.
Carl-Johan Fagerström är eldsjälen bakom Malmtorps bondgårdsmuseum i Täkter i Ingå. Carl-Johan Fagerström från Malmtorps bondgårdsmuseum. carl-johan fagerström

Det är viktigt att dela med sig av sin historia för att de unga ska förstå sin omvärld, tror han.

– Småningom glöms ju krigen bort så som vi har glömt de tidigare krigen. Inte skulle vi ju minnas någonting i dag heller om vi inte skulle ha läst om det, påminner Fagerström.

Läs också

Nyligen publicerat - Västnyland