Hoppa till huvudinnehåll

Under de senaste åren har många statsministrar fått gå – senast föll hela Finlands regering för över 30 år sedan

Statsminister Kalevi Sorsa informerar journalister år 1982 då det kommunistiska partiet Demokratiska Förbundet för Finlands Folk röstade emot försvarsbudgeten, vilket skapade en regeringskris som har liknande drag som den pågående regeringskrisen.
Statsminister Kalevi Sorsa informerar journalister år 1982 då det kommunistiska partiet Demokratiska Förbundet för Finlands Folk röstade emot försvarsbudgeten, vilket skapade en regeringskris med liknande drag som den som drabbat regeringen Rinne. Statsminister Kalevi Sorsa informerar journalister år 1982 då det kommunistiska partiet Demokratiska Förbundet för Finlands Folk röstade emot försvarsbudgeten, vilket skapade en regeringskris som har liknande drag som den pågående regeringskrisen. Bild: Kalle Kultala. Kalevi Sorsa,regeringar

När statsministern avgår, måste hela regeringen alltid formellt avgå. Däremot har regeringarnas partisammansättning inte ändrat mitt i en mandatperiod på flera årtionden.

Finlands regeringar har varit rätt kortlivade: under tiden som självständig republik har vi haft 75 regeringar. Exempelvis under 1970-talet hade Finland 11 olika regeringar och på 1950-talet 14 regeringar.

Efter Urho Kekkonens tid som president har det emellertid blivit norm att regeringen sitter hela mandatperioden ut.

Enskilda statsministrar och enstaka partier har fått gå, men man har inte varit tvungen att få ihop ett nytt regeringsunderlag mitt i en mandatperiod.

Statsministerns avgång har inte inneburit att regeringspartierna bytts ut

Senast föll regeringen i mars i år, då Juha Sipiläs regering gav in sin avskedsansökan efter att man inte lyckades ro i land vårdreformen. President Sauli Niinistö bad emellertid regeringen Sipilä att fortsätta som en expeditionsministär, eftersom det bara var en månad kvar till riksdagsvalet.

Då statsministern avgår, avgår formellt hela regeringen.

Så skedde också år 2014, då statsminister Jyrki Katainen flyttade över till EU-kommissionen och han ersattes med Samlingspartiets nyvalda ordförande för Alexander Stubb. I praktiken fortsatte regeringen med tidigare sammansättning och sitt gamla politiska program.

Mer dramatiskt var det år 2003, då Centerns statsminister Anneli Jäätteenmäki var tvungen att ta avsked efter den så kallade Irak-skandalen. Jäätteenmäki måste medge att hon inte längre hade riksdagens förtroende. Den nya regeringen formades under ledning av Matti Vanhanen, med så gott som samma underlag och regeringsprogram som regeringen Jäätteenmäki.

Bytet av Centerns ordförande fällde officiellt regeringen Vanhanen II, men Mari Kiviniemis regering fortsatte med nästan samma regeringsbas.

Små partier brukar inte kunna fälla regeringen

De gröna har lämnar regeringen i två omgångar efter ett positivt kärnkraftsbeslut, åren 2002 och 2014. Regeringen förlorade emellertid inte majoritet i riksdagen på grund av manövrarna, och satt således kvar.

Också exempelvis Sannfinländarnas föregångare Finlands landsbygdsparti SMP, kristdemokraternas föregångare Finlands Kristliga Förbund och Vänsterförbundet har marscherat ut, utan att regeringen skulle ha fallit för dess skull.

Kalevi Sorsas fjärde regering 1983-1987, Harri Holkeris blåröda regering 1987-1991, Esko Ahos borgerliga regering 1991-1995 och regeringen Lipponen I (1995-1999) och Lipponen II (1999-2003) satt alla hela mandatperioden ut.

Martti Miettunens regering håller presskonferens år 1975 i Smolna.
Martti Miettunens "nödregering" håller presskonferens år 1975 i Smolna. Martti Miettunens regering håller presskonferens år 1975 i Smolna. Bild: Kalle Kultala miettunen

Kommunisterna fällde regeringen Sorsa III år 1982

Kommunisterna, alltså Demokratiska förbundet för Finlands folk SKDL, röstade år 1982 mot sin egen regering i en tvist som gällde försvarsanslagen. Regeringen hade redan tidigare knakat i fogarna i frågor om markens devalvering.

Socialdemokratiska statsministern Kalevi Sorsa tvingade då SKDL:s ministrar att lämna regeringen. Det skulle ha inneburit att regeringen Sorsa förlorade sin majoritet i riksdagen. SKDL ersattes emellertid med Liberala folkpartiet, som gav regeringen en knapp majoritet i riksdagen.

Regeringen satt kvar som den så kallade Sorsa IIIb i tre månader fram till följande riksdagsval.

Det intressanta var att regeringen Sorsa III föll uttryckligen på grund av att partierna grälade sinsemellan, utan att presidenten skulle ha upplöst regeringen.

Urho Kekkonen flitig med att fälla regeringar

Under 1970-talet hade president Urho Kekkonen en stark roll som den politiska kraft som bildade och fällde regeringar. Den sista regeringen som föll mitt i sin mandatperiod och behövde ett helt nytt regeringsunderlag var Martti Miettunens minoritetsregering, som föll år 1977.

Den föregicks av Martti Miettunens tidigare regering som nästan föll på grund av politiska oenigheter, men Kekkonen vägrade godkänna avskedsansökan.

Finland har senast haft förtida riksdagsval år 1975.

Texten är en översättning av Yle Uutisets artikel "Pääministerit ovat viime vuosina eronneet useasti – koko hallitus on kaatunut viimeksi yli 30 vuotta sitten" av Esko Varho.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes