Hoppa till huvudinnehåll

Gripande dansföreställning med tonårsgrupper gör succé i Europa

En grupp tonåringar dansar på en fest.
När Listening Party hade urpremiär år 2017 hade Ásrún Magnúsdóttir ingen aning om hur den skulle tas emot. – Men publiken gillade föreställningen. Det kanske ligger i tiden, folk vill uppleva något annorlunda, berättar hon. En grupp tonåringar dansar på en fest. Bild: Owen Fiene nutidsdans,dans,Listening Party

– Tonåren är fascinerande. Jag tror att de är väldigt viktiga år i livet som har en stor betydelse, säger den isländska koreografen Ásrún Magnúsdóttir inför den elfte uppsättningen av Listening Party.

Ásrún Magnúsdóttir är i Helsingfors för att regissera en uppsättning av sin hyllade föreställning Listening Party på centret för nutidsdans Zodiak.

Föreställningen går i all sin enkelhet går ut på att en grupp lokala tonåringar spelar sina favoritlåtar och uppträder med dansnummer inför en publik.

Att just tonåren fascinerar henne handlar om att det faktiskt handlar om så få år. Mycket färre än barndomen som trots allt pågår ganska länge, menar hon.

En rödhårig kvinna i mörk jacka står framför ett modernistiskt kontorshus i Gräsviken i Helsingfors.
– Jag tror det är viktigt att visa alla sorters kroppar på scenen, inte bara tränade dansare. Jag vill ge en plattform för röster som inte tas på allvar eller som bara hörs i någon specifik kontext, säger Ásrún Magnúsdóttir. En rödhårig kvinna i mörk jacka står framför ett modernistiskt kontorshus i Gräsviken i Helsingfors. Bild: Lasse Garoff/Yle dans,nutidsdans,Ásrún Magnúsdóttir

– Som tonåring är ens kropp rolig, man har långa armar och ben. I en grupp av fjortonåringar kan alla se helt olika ut, spännande och coola. De har starka åsikter, de vet saker och de upplever saker för första gången. Jag tror att de är väldigt viktiga år i livet som har en stor betydelse.

Listening Party har sedan urpremiären på Islands nationalteater Kúlan 2017 spelats i elva olika uppsättningar runt omkring i Europa från Reykjavik till Zagreb, alltid med lokala ungdomar på scenen.

”Alla vet vad musik är”

Listening Party har satts upp i Finland på Hangö Teaterträff i somras. Föreställningen var oväntat gripande. Den äldre publiken (inklusive undertecknad) fick återuppleva hur starkt musik kan beröra en, särskilt som ung då upptäckten av ett band eller en låt kan få en att känna sig som en helt ny människa.

Men att som tonåring ställa sig upp framför en läktare full med främmande människor och spela sin favoritlåt är också en stor personlig risktagning.

Att sitta med i publiken och se deltagarna på ett så konkret sätt övervinna sociala rädslor, stå för det de gillar och uttrycka vem de är, var en jublande och stor upplevelse.

Då Ásrún Magnúsdóttir fick idén till Listening Party hade hon nyligen haft stor framgång med sin tidigare dansföreställning Grrrrrls, som undersökte solidaritet och sammanhållning mellan tonårsflickor.

– Föreställningen blev stor och kul och populär och jag ville ta vara på det momentum jag hade. Jag ville också involvera pojkar i mitt arbete och funderade över vad som kunde förena tonåringar. Jag insåg att musik är något vi alla har gemensamt, alla vet vad musik är.

En grupp tonåringar dansar i en sal upplyst med röd belysning.
– Den första låt de väljer är alltid en som de tror att de andra eller publiken kommer att gilla. Men man måste lyssna på sig själv och vara ärlig med sig själv, säger Ásrún Magnúsdóttir. En grupp tonåringar dansar i en sal upplyst med röd belysning. Bild: Owen Fiene dans,nutidsdans

När Listening Party hade urpremiär på dansfestivalen Everybody's Spectacular i november 2017 hade Magnúsdóttir ingen aning om hur den skulle tas emot.

– Det var en så märklig föreställning. Jag gillade den själv förstås, men hade ingen aning vad publiken skulle tycka. Men folk gillade den. Det kanske ligger i tiden, folk vill uppleva något annorlunda.

Svårt att välja själv

Arbetet med tonåringarna upplever Magnúsdóttir som roligt och energiskt men också utmanande.

– Den första låt de väljer är alltid en som de tror att de andra eller publiken kommer att gilla. Ibland väljer de låtar som deras föräldrar skulle tycka om och det tycker jag är väldigt fint. Sådant gör vi alla hela tiden. Men man måste också lyssna på sig själv och vara ärlig med sig själv.

Grupperna är livliga, deltagarna är sig själva och somliga har jättestarka åsikter, ibland åsikter som hon själv inte gillar. Men om det är deras ärliga åsikt så får hon inte tysta dem.

– Jag är inte alltid säker på hur jag ska hantera det. Men det är viktigt att de själva äger det som de ska göra på scenen.

Det finns inte tid att öva in några invecklade koreografier under repetitionerna så numren får inte bli särskilt komplicerade. Det är svårt att förstå särskilt för dem som har tränat dans tidigare. De har ofta hunnit bilda sig strikta uppfattningar om hur dansnummer ska se ut.

– De vill veta om de ska ta första steget åt höger eller vänster men jag säger att det spelar ingen roll. De undrar alltid hur det kan bli bra och jag måste övertyga dem att lita på mig. Det kommer att bli roligt.

En ung kvinna står utanför ett hotell och tittar in i kameran.
– Man ska inte välja en låt som man tror att någon skulle gilla, och på samma sätt så ska man inte göra en föreställning som man tror att teatern vill att man ska göra, säger Ásrún Magnúsdóttir. En ung kvinna står utanför ett hotell och tittar in i kameran. Bild: Lasse Garoff/Yle nutidsdans,dans,Listening Party

Inom konstutövning överlag finns ett starkt fokus på prestationer, vilket Magnúsdóttir tycker att är synd.

– Det blir så viktigt att man ska vara bra och duktig på det man gör, det måste vara en karriär och inte en hobby. Det är på samma sätt inom sport, i alla fall på Island. Väldigt tidigt blir det väldigt allvarligt.

En klassisk och sträng dansvärld

Ásrún Magnúsdóttir har en utbildning som dansare men stod inte ut med stämningen inom dansfältet.

– Jag fick nog av hela den världen som är väldigt klassisk och stram och sträng, jag hatade den och den gav mig ångest, berättar hon.

På en kurs vid universitetet fick eleverna höra att det bästa är att göra soloföreställningar som är lätta att turnera med eftersom stora ensembler är dyra.

Det gillade inte Magnúsdóttir, som tycker om att arbeta med stora ensembler och massor av människor.

– Överlag är det en inställning som jag vill kritisera. Man ska inte välja en låt som man tror att någon skulle gilla, och på samma sätt så ska man inte göra en föreställning som man tror att teatern vill att man ska göra.

Viktigt att alla kroppar ses dansa

– Jag tror det är viktigt att visa alla sorters kroppar på scenen, inte bara tränade dansare. Jag gillar att ge en plattform för röster som i dagens läge inte hörs eller tas på allvar. Eller som bara får höras inom någon specifik kontext. Jag har också fortsatt att arbeta med tonåringar, berättar Magnúsdóttir.

Ásrún Magnúsdóttir senaste föreställning heter Teenage Songbook of Love and Sex. Det är en kör- och dansföreställning där en stor grupp tonåringar uppträder med musikstycken som de själva har skrivit.

Föreställningen hade urpremiär i oktober i Bergen.

Deltagarna började med att skriva brev till någon de älskade, som hade krossat deras hjärta, som de hade förlorat oskulden med eller som de ville ligga med. Breven sorterades enligt tema och sammanställdes till sånger.

– Det slog mig att tonåringar är så lika oss vuxna. Vi var på plats som konstnärer, men i våra liv upplevde vi precis samma konflikter och idéer och problem som ungdomarna. Vi vuxna hade kanske lite mer erfarenheter och verktyg, men deras erfarenheter var helt giltiga för oss.

– Det är en tid då man börjar inse att världen är större än din familj och ditt rum och dina vänner, och man börjar ana alla de möjligheter som finns för en.

Listening Party visas på scenen för nutidsdans Zodiak på Kabelfabriken i Helsingfors. Föreställningen visas till och med den 11.12.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje