Hoppa till huvudinnehåll

Sandra Neuman fick diagnosen ADHD i vuxen ålder: “Äntligen fick jag ett svar på varför jag alltid glömmer ta mitt insulin”

En kvinna iklädd gul halsduk och grön jacka. I bakgrunden syns ett rött gammalt hus. Det är vinter och snö på marken.
För tre år sedan insåg Sandra Neuman att hon har ADHD. I höstas fick hon diagnosen. En kvinna iklädd gul halsduk och grön jacka. I bakgrunden syns ett rött gammalt hus. Det är vinter och snö på marken. Bild: YLE/Ann-Catrin Granroth ADHD,Sandra Neuman

Efter en tre år lång väntan fick Sandra Neuman diagnosen ADHD. Den gav svar på många frågor - till exempel varför hon som barn hade svårt med kompisar och varför hon så ofta glömmer ta sitt insulin.

Den som besöker Sandra Neuman blir välkomnad av en liten skock nyfikna hönor som rör sig fritt ute på gården i Nykarleby.

Här bor Sandra tillsammans med sin man och sina två barn. Till familjen hör, förutom hönorna, också en kanin och fyra katter.

En kvinna böjer sig ner och matar tre hönor som kommer gående mot henne. Det är vinter och snö på marken.
Att ta hand om djuren och trädgården är en sorts terapi för Sandra. En kvinna böjer sig ner och matar tre hönor som kommer gående mot henne. Det är vinter och snö på marken. Bild: YLE/Ann-Catrin Granroth ADHD,Sandra Neuman

Sandra är 32 år gammal, utbildad florist och intresserad av trädgård, djur och familjeliv. Hon bloggar också om sitt intresse.

Allra bäst trivs hon när hon får vara ute i trädgårdslandet.

– Jag har nog alltid sett det som terapi - att gå ut i trädgården och gräva eller rensa ogräs, säger hon.

Bra på att dra igång projekt

När tankarna snurrar allt för mycket är det skönt att gå ut i trädgården och jobba med händerna och kroppen. Och öva på tålamodet. Frön gror som bekant inte så snabbt.

– Jag har väldigt dåligt tålamod, men jag lär mig hela tiden att man måste vänta. Man måste inte ha så bråttom. Och det finns ju en massa annat man kan göra så länge man väntar.

Det här är ADHD

  • ADHD (attention-deficit/hyperactivity disorder, aktivitets- och uppmärksamhetsstörning) är en utvecklingsrelaterad neuropsykiatrisk störning som försämrar den dagliga funktionsförmågan.
  • Symtomen är koncentrationssvårigheter, rastlöshet, överaktivitet, otålighet men också passivitet.
  • Vid ADHD förekommer ofta också problem med impulskontroll vilket medför svårigheter med sociala färdigheter och känsloreglering.
  • ADHD hos barn och ungdomar diagnostiseras och behandlas i allmänhet inom primärvården. ADHD hos vuxna diagnostiseras främst av specialistläkare i psykiatri.
  • Antalet ADHD-diagnoser och speciellt antalet barn och ungdomar som får vård har ökat. Det antas bero på att ADHD upptäcks bättre än tidigare. En stor del av patienterna med ADHD-symtom blir fortfarande utan behandling.
  • Andelen barn med aktivitets- och uppmärksamhetsstörningar i åldern 6–18 år är ca 5 procent och andelen vuxna 2–5 procent. Störningarna är vanligare hos pojkar än hos flickor, men man har märkt att ADHD hos flickor lättare förblir oupptäckt.
  • Det viktigaste vid behandlingen är tillräcklig rådgivning till patienten och de anhöriga samt olika stöd- och behandlingsformer som genomförs i den vardagliga miljön.
  • Läkemedelsbehandling övervägs om symtomen trots stödåtgärder orsakar tydlig skada till exempel i familjen, skolan eller vänskapsrelationerna.
  • Källa: Terveyskirjasto och HUS

Sandra berättar att ett typiskt drag hos en person med ADHD är att ofta dra igång projekt - som sedan inte avslutas.

– Så har jag alltid varit. Jag har möblerat om jätteofta - det gjorde jag redan när jag var barn. Jag har också börjat riva tapeter sent på kvällen. Det är ofta rakt på sak, det ska hända genast. Men så lämnar det på hälft.

Sandras man är totala motsatsen så de kompletterar varandra.

– Han är världens tålmodigaste. Han har lärt sig att det nog brukar bli bra, men att det kan ta en stund, säger Sandra.

Flickor har ofta andra symtom än pojkar

Sandra fick diagnosen ADHD i höstas och orsaken till att hon fick den så sent i livet är att ingen misstänkte det hos henne som barn.

– Flickor överlag har andra symptom än pojkar. Det klassiska är att ett barn med ADHD inte kan sitta still, har svårt att koncentrera sig och är bråkigt. Flickor däremot är ofta översociala och har svårt med kompisar.

En stereotyp är att flickor hellre umgås två och två medan pojkar oftare bildar stora grupper.

Det upplevde också Sandra när hon var barn och det innebar problem för henne eftersom hon hade svårt att hitta den där ena bästisen.

– Har man inte den där bästisen kan det kännas väldigt ensamt, och så hade jag det. Jag hade svårt att hålla fast vid en kompis, säger Sandra.

En vän med ADHD fick Sandra att reagera

Sandra eller någon annan i hennes närhet misstänkte ändå aldrig att det kunde röra sig om ADHD eftersom hon inte var överaktiv eller stökig på lektionerna.

Det var i stället en kompis som fick henne att själv börja fundera på det för några år sedan.

– Hon sade att hon har ADHD och berättade sedan om alla sina symtom och jag minns att jag tänkte “det här är ju jag. Jag har ju allt det där”.

En kvinna sitter i en fåtölj. I famnen har hon en katt.
Nu när Sandra fått sin diagnos fungerar vardagen bättre. En kvinna sitter i en fåtölj. I famnen har hon en katt. Bild: YLE/Ann-Catrin Granroth ADHD,Sandra Neuman

2010 blev Sandra utbränd och har gått i samtalsterapi sedan dess. Det var också via terapin hon kunde påbörja en utredning om ADHD.

Terapeuten hjälpte henne att få en remiss till mentalvårdsbyrån i Jakobstad och där fick hon göra en screening som visade att hon behövde göra en utredning.

Sedan började väntandet. Det var brist på läkare och hon remitterades vidare utan att någon kunde ta emot henne. Slutligen gick hon till en vanlig allmänläkare som sedan kunde skicka henne vidare till Vasa.

Svårt att få diagnos som vuxen

Som vuxen hänger det mycket på dig själv att föra saken vidare.

– Det är ganska svårt för en vuxen att få diagnos. Man ska ha haft de här problemen ända från barndomen, men jag såg ju inte dem. Men det var ändå så jättemycket som passade in i den här diagnosen nu som vuxen.

Förutom att symtomen för flickor ofta är annorlunda, var det också en annan sak som överskuggade ADHD-diagnosen, nämligen sjukdomen diabetes typ 1.

– Jag har alltid varit den där diabetikern. Det har alltid varit främsta prioritet, så de här andra sakerna har inte riktigt kommit fram.

Efter flera år kom diagnosen

Efter tre års väntan fick Sandra slutligen sin diagnos, och det var en lättnad.

– Allra skönaste var att jag kunde säga till diabetesteamet varför jag inte kommit ihåg att ta mitt insulin. Gång på gång har de frågat mig varför jag inte tar det, och det enda jag kunnat svara är “jag vet inte”. Men nu fick jag äntligen en förklaring till det.

Tidigare har Sandra också trott att hon bara är väldigt känslig, men nu vet hon att det beror på ADHD:n.

– Jag har varit högkänslig hela livet, men först nu när jag läst på ser jag flera saker jag kan relatera till ADHD. Jag tar väldigt lätt illa upp, mycket lämnar kvar i tankarna. På det sättet har jag också stor nytta av samtalsterapin.

Kan ADHD:n ha haft något att göra med din utmattning?

– Det tror jag nog. Förändringar och känslor blir väldigt stora.

Före Sandra blev utbränd studerade hon sista året till trädgårdsmästare, planerade bröllop, flyttade till Nykarleby och köpte hus.

– Samtidigt skulle jag bort från den trygga skolvärlden och in i arbetslivet. Det var ganska mycket på en gång som gjorde att jag sedan kraschade.

Äter nu medicin

När Sandra fick diagnosen blev hon också erbjuden medicin som hon bestämde sig för att prova.

– Sedan jag blev mamma har jag haft svårt att orka med vardagen. Jag blir lätt arg och irriterad och det är väldigt tungt att ha det så varje dag. Så det hade kommit till en punkt där jag verkligen ville hitta en lösning.

Sandra berättar att rutiner är viktiga för att hennes vardag ska fungera, och med två små barn i huset kan man inte alltid räkna med att ens egna rutiner får hållas.

– De dagar jag jobbat - fastän jag inte haft ett tungt jobb, så har jag bara orkat ligga på soffan när jag kommit hem. Jag har varit så trött. Så jag har inte varit en bra mamma på kvällarna.

Frågade sin man "vem är jag?"

Nu ser livet annorlunda ut - nu orkar hon mer, och det nya livet började med en riktig kickstart.

– Jag började ta medicinen på en lördag och den helgen var väldigt effektiv. Jag gjorde grejer jag aldrig tänkt på att kunna göra. Jag diskade, plockade ur diskmaskinen och sådant som andra gör. Jag förde också ut soporna vilket var väldigt otippat. När jag kom in frågade jag min man “vem är jag?”, för det kändes så konstigt. Vad hände?

En kvinna böjer sig ner och matar tre hönor. Det är vinter och snö på marken.
Sandra har nu vågat säga upp sig från sitt jobb och sysslar bland annat med att binda julkransar. En kvinna böjer sig ner och matar tre hönor. Det är vinter och snö på marken. Bild: YLE/Ann-Catrin Granroth ADHD,Sandra Neuman

Den kicken har ändå inte varat hela tiden utan höll bara i sig de första dagarna.

– Det har normaliserats, men jag orkar ändå mer än tidigare. Jag kan också vara lite mer fri från rutinerna. Och på en bra dag kan jag göra de där vardagliga sysslorna. Jag har saknat det, att orka göra sådant.

Har din man eller barn märkt av att du förändrats?

– Jag vet inte om mina barn märkt något eftersom de är så pass små, men min man tycker nog jag är mer behaglig att ha att göras med. Jag har varit väldigt lättretlig och lättirriterad tidigare. Så jag är nog enklare att bo med nu.

Nu kan hon äntligen natta sina barn

Tidigare har Sandra inte heller kunnat natta sina barn, men det kan hon nu.

– Tidigare har jag varit så uppe i varv, stressad och trött på kvällarna att jag inte kunnat ta mig tid att se till att de somnar.

Barnen är fem och snart sju, så Sandra har länge kämpat på utan medicinen.

– Det har nog varit jobbigt. De har fått börja dagis från ganska tidig ålder.

Medicinen ska Sandra äta i ett år, och sedan är det meningen att kroppen själv ska ha lärt sig hur den ska fungera.

En del har svårt att tro på diagnosen

En del personer i Sandras närhet har inte riktigt kunnat ta in att hon har ADHD - kanske på grund av att de typiska symtomen inte finns där.

– Det har varit lite sådär “tror du faktiskt att du har ADHD? Kan det stämma?”. De tror inte riktigt att jag har det. Jag brukar säga att min kropp kanske inte har så mycket ADHD, men mitt huvud har svårt att stanna upp.

Sade upp sig från jobbet

Sandra har nyligen sagt upp sig från sitt jobb. Hon trivdes där, men när hon började ta medicinen var det något som förändrades. Hon beskriver det som en dimma som lättade och hon kunde se klart.

– Utan medicinen skulle jag inte vågat kasta mig ut på det här sättet. Jag tänkte att jag måste prova, säger hon.

Sandra berättar att hon emellanåt är väldigt kreativ, och att det är kreativiteten som nu ska få komma ut ordentligt.

– När jag var utbränd märkte jag genast när jag höll på att bli frisk, för det var som om någon skulle ha öppnat en kran och idéerna bara rann över mig. Som anställd är man ju lite låst. Man kan inte använda alla sina idéer och tankar. Så medicinen tog bort ett filter och jag fick släppa ut all kreativitet.

Nu har Sandra stått och bundit julkransar och sålt på julmarknader - något hon inte kunnat göra tidigare.

Hon har en del framtidsplaner men just nu vill hon inte säga så mycket om dem, annat än att det är något kreativt.

– Jag vill odla mer blommor till sommaren för att kunna använda egna blommor. Jag blir väl något av en mångsysslare tror jag.

Spotlight: Diagnoser för ADHD och autism ökar, finns stödet?

Nyligen publicerat - X3M