Hoppa till huvudinnehåll

Fickdatorn fick liv då elever lärde varandra i Åboskolorna – programmerades till en pålitlig partner i sten, sax, påse

Eva Vikström och Kim Virta leker sten, sax, påse med fickdatorerna.
Eva Vikström och Kim Virta spelar sten, sax, påse med fickdatorerna. Eva Vikström och Kim Virta leker sten, sax, påse med fickdatorerna. Bild: Annika Holmbom / Yle programmering,S:t Olofsskolan,Sten, sax, påse,Programmeringsverktyg,Microbitcorp,natvet-klass

På vilket sätt ska man öka intresset för vetenskap och teknologi redan inom småbarnspedagogiken och bevara intresset ända upp i gymnasieåldern? Det är en fråga man tagit sig an inom STEAM-projektet i Åbo.

- Man borde ganska tidigt göra naturvetenskaperna till någonting som är mycket konkret, på en vardaglig nivå utan att det låter så teoretiskt, vilket det visserligen också kan vara. Allt handlar ändå om fenomen i vår vardag.

Det säger Kim Virta som är lärare för en naturvetenskapligt inriktad klass i S:t Olofsskolan. Hans kollega Eva Vikström håller med.

- Det är viktigt att fånga dem i så ung ålder som möjligt. Få det konkret och koppla det till deras vardag. Så det inte blir något stort och svårt.

Därför lockades Kim Virta och Eva Vikström också med när STEAM-projektet startades upp förra året.

Förkortningen STEAM kommer från orden Science, Technology, Engineering, Arts and Mathematics, alltså vetenskap, teknologi, ingenjörsvetenskap, konst, och matematik.

Finländska ungdomars resultat i Pisamätningarna har sjunkit stadigt under de senaste tio åren.

Också teknologi- och teknikföretagen i Åboregionen har redan under flera år påtalat bristen på utbildad arbetskraft.

Samarbete över klassgränserna

För att understöda en positiv utveckling har man inom STEAM skapat 32 olika projekt i skolorna under det senaste året som kombinerar olika ämnen, vetenskap och teknologi genom nya pedagogiska lösningar.

Skolorna har själv planerat projekten och ansökt om pengar. Intresset har varit stort i skolorna och endast hälften av projekten beviljades medel. Ändå har sammanlagt 9 000 elever tagit del av verksamheten under året.

Ett av projekten utfördes nyligen mellan klass 8E i S:t Olofsskolan och klass 3A i Sirkkala skola under handledning av Kim Virta och Eva Vikström.

Åttondeklassarna fick först under några längre lektioner bekanta sig med redskapen, bland annat en liten fickdator. Efter det fick de lära tredjeklassarna i Sirkkala skola att programmera fickdatorerna.

Microbit-fickdatorn
Fickdatorns led-lampor är programmerbara. Microbit-fickdatorn Bild: Annika Holmbom / Yle Sten, sax, påse,programmering,Programmeringsverktyg,S:t Olofsskolan,Microbitcorp,natvet-klass

Arbetsredskapet var en Microbit-fickdator, med två knappar och 25 programmerbara led-lampor. Datorn kan användas för att skapa spel och på det sättet lära ut programmering åt barn.

- Fantasin sätter gränserna. För att vara väldigt liten till storleken, finns det väldigt mycket olika inbyggda finesser.

Projektet var en succé bland eleverna.

- Eleverna kastade sig helhjärtat in i leken, berättar Kim Virta om åttondeklassarna.

- För många är ju programmering väldigt bekant. Men det som jag tror att de i synnerhet fick ut av det var att lära ut det åt någon annan, fungera som handledare och kanske se att man klarar av det också.

En god kontakt uppstod direkt mellan de två klasserna.

- Förstås var det lite stelt i början men i slutet av lektionen var de nästan bästa vänner, säger Eva Vikström.

Sten, sax, påse

Under den gemensamma lektionen arbetade eleverna i par.

Ett spel som grupperna bland annat programmerade med hjälp av fickdatorn var en elektronisk version av sten, sax, påse. Det är möjligt eftersom den lilla datorn reagerar på rörelser.

- Microbit-redskapen lottar slumpmässigt ut en symbol av lysande led-lampor med en liten rörelse, förklarar Kim Virta.

Eftersom redskapet inte lämnar något tolkningsutrymme, förändras också spelets karaktär lite grann.

- Gör man det med händerna så är risken alltid att man i sista stund byter eller att tecknet man gör blir lite otydligt, men en microbit ljuger inte, skrattar Virta.

Fortsättning följer

Trots att projektet egentligen avslutats, kommer grupperna att samlas igen till en träff under vintern, på elevernas begäran.

- Jag tycker absolut att det är värt att vi satsar på något sådant här, samarbete över stadiegränserna, högstadie- och lågstadieelever, tillägger Kim Virta.

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland