Hoppa till huvudinnehåll

Backman: Varför också känslokalla supportrar borde bry sig om spelberoende idrottare

En bild.
Idrottare behöver kartläggas och informeras. När ska vi reagera? En bild. Bild: All Over Press kolumner

Varför skulle du behöva bry dig om proffsidrottares självdestruktiva fritidssysselsättningar? Det finns en enkel orsak: Idrottens integritet står på spel.

Michael Jordan, Wayne Rooney, Jaromir Jagr, John Daly, Jan-Ove Waldner ...

Ni har säkert redan räknat ut att de här namnen har två saker gemensamma. De är högklassiga idrottare som brottats med grava spelmissbruk.

Listan kunde lätt göras längre – för mörkertalet är stort.

Fotbollens spelarförening i Finland uppskattar att det i snitt sitter en spelberoende i varje omklädningsrum. I Sverige har Karolinska institutet talat om ännu högre siffror: 4–5-spelare per lag.

Spelare som förlorar pengar de inte har, som skäms och ofta söker hjälp alltför sent.

Känner du att du fortfarande inte bryr dig? Du borde.

Nordin Gerzic tar emot en tackling.
Nordin Gerzic hade bara behövt dra på sig en varning för att tjäna pengar. Nordin Gerzic tar emot en tackling. Bild: imago/Kamerapress/ All Over Press Allsvenskan,Nordin Gerzic

För det här är spelare som är lätta måltavlor för matchfixning, som kan bli kuggar i ett mörkt maskineri, som kan smutsa ner idrotten efter att de först förstört för sig själva.

– Om du erbjuds att bli av med dina skulder ifall du ”tar” en utvisning eller släpper in ett billigt mål – kan du stå emot? skriver Svenska Spel.

Det händer verkligen att spelberoende spelare kontaktas. Det är Örebrospelaren Nordin Gerzic ett exempel på. Det behöver inte ens vara uppenbart. Allt Gerzic behövde göra var att ta ett gult kort.

Men han hade ryggrad och vägrade.

Dimridåer överallt

Det är mycket vi i Finland inte vet just nu.

Vi vet inte hur många idrottare som är drabbade av spelproblem. Vi vet inte hur många av spelarna som satsar pengar på egna matcher och vi vet inte heller hur många som kontaktats för läggmatcher.

Det enda vi vet är att alltför få åker fast för matchfixning.

Så vad ska vi göra?

Vi måste ge idrottare förutsättningar för att bryta tystnadstabut. Vi måste skapa medvetenhet och göra det lätt för spelare att söka hjälp innan beroendet eskalerar.

Pele Koljonen på KuPS stadion.
Pele Koljonen visste inte vart han skulle vända sig. Pele Koljonen på KuPS stadion. Bild: Yle/Sebastian Backman Pele Koljonen

Så måste vi också kartlägga problemens omfattning. Det är såväl forskare som socialterapeuter överens om.

Pele Koljonen vågade till exempel inte tala om sina problem. I stället omringades han av en kvävande ensamhet och självdestruktiva tankar.

När ska vi reagera?

I Sverige har man redan kommit långt. Man vet att herridrottare är tre gånger mer benägna att bli spelberoende än andra. Man vet att en tredjedel av elitishockeyspelarna känner någon som spelat på sin egen match eller tävling det senaste året.

Därför har man inlett en omfattande informationskampanj och skrivit om matchfixningslagstiftningen.

Man har tagit tag i problemen och talar högt om dem.

När ska vi reagera?

Läs också

Nyligen publicerat - Sport