Hoppa till huvudinnehåll

"Jag förlorade 12 500 euro mitt under en arbetsdag"

Pele petade Pukki – sedan spelade han bort allt han hade

Då: Juniorlandslagsman, framtidslöfte och KuPS påläggskalv. Nu: Så mycket skulder att han ogärna tänker på det. Pele Koljonen gav speldjävulen lillfingret, men handen har han fortfarande kvar. Nu vill han varna andra.

Krona eller klave?

Om allt hade gått som planerat hade Pele Koljonen spelat utomlands just nu, precis som de jämngamla lagkamraterna Teemu Pukki, Paulus Arajuuri och Joona Toivio.

Men ödet ville annorlunda för 31-åringen.

Nu avfyrar Koljonen ett spjuveraktigt leende medan han sparkar på en boll på en kvartersplan i Kuopio. Han har det lättare att andas än tidigare.

Lögnerna, smusslandet och skammen är över.

Skulderna är kvar.

Vem är Pele Koljonen?

  • Ålder: 31
  • Bor: Kuopio
  • Var tidigare fotbollsproffs och spelade för KuPS och MYPA
  • Spelade 76 matcher i fotbollsligan och gjorde 17 mål
  • Spelade också i Finlands juniorlandslag
  • Elitkarriären tog slut på grund av en allvarlig knäskada 2011
  • Efter karriären utvecklade Koljonen ett allvarligt spelberoende
  • Koljonens pappa är Atik Ismail, HJK-legendar och tidigare landslagsspelare
  • Peles tvillingbror Ali har också spelat i fotbollsligan för KuPS

Men om det är någonting som Koljonen lärt sig så är det att inte älta det förgångna. Ändå måste han göra det – för att varna andra.

Se Sportliv om Pele Koljonens resa från juniorlandslaget till spelhelvetet och tillbaka i klippet nedan.

För ett decennium sedan såg allting fortfarande ljust ut.

Pele Koljonen hade gått från strulig gärsgårdsspelare till juniorlandslagsman och slagit igenom i fotbollsligan.

Han var ett framtidsnamn, KuPS stjärnskott. En person det gjordes tv-inslag om.

Då U21-landslaget inledde EM-kvalet 2009 meddelade chefstränaren Markku Kanerva att Koljonen skulle starta ensam på topp. På bänken: En viss Sevillaforward med namnet Pukki på ryggen.

Koljonen trodde själv knappt sina öron.

– Jag funderade om "Rive" hade blivit galen. Pukki var visserligen två år yngre, men helvetes bra ändå.

Matchen mot de blivande Premier League-spelarna Georginio Wijnaldum, Tim Krul och Leroy Fer blev karriärens kanske största höjdpunkt. Koljonen var till och med nära att näta från halva plan.

I fem år var jag arg. Nu orkar jag inte vara det längre.

För många fler högklassiga matcher blev det inte. Bara två år senare var karriären över – på grund av en motståndarspelares vansinnestackling i en cupmatch mot tredjedivisionslaget Nokian Palloseura.

Efter en misslyckad operation konstaterade läkaren att foten inte längre håller för fotboll.

– Man kan fråga sig om tacklingen var nödvändig, för matchen slutade 9–0 till oss. Jag hade fyra år som proffs bakom mig och skulle ha haft kanske tretton framför mig … visst var det tufft, säger Koljonen uppgivet.

– I fem år var jag arg. Nu orkar jag inte vara det längre.

Föll sakta ner i träsket

Efter skadan snurrade tankarna. Koljonen hade satsat allt på fotbollen och slutat studierna efter grundskolan. Han hade inget yrke att falla tillbaka på.

Så han spelade Playstation. Tills också det blev tråkigt.

– Jag klarade inte av att fylla tomrummet, så jag började fördriva tiden med penningspel.

Pele Koljonen bär en bänk på en fotbollsplan.
Koljonen följde med KuPS träningar i ett par månader efter skadan. Sedan blev frustrationen för intensiv. Pele Koljonen bär en bänk på en fotbollsplan. Bild: Yle/Sebastian Backman Pele Koljonen

Tidpunkten sammanföll med nätspelandets explosionsartade utveckling och nätpokerboomen. En tråkig vardag och hasardspelens ökade tillgänglighet blev en farlig kombination för Koljonen, som har lätt att falla in i beroenden.

Det går i släkten. Koljonens pappa – den smått legendariske fotbollsspelaren Atik Ismail – har brottats med både alkohol- och spelberoende. Koljonen slets också länge med ett läkemedelsberoende, som han till slut gjorde sig kvitt.

Han har lärt känna sig själv genom åren:

– Jag är extremernas man. Om jag gör någonting går jag all-in.

Så han gick ner i träsket – för första gången. Det blev inte den sista.

Den här gången blev det bara femsiffriga skulder.

Var skulle Pele Koljonen vara i dag utan fästmön Petra Kapanen?

– Hej! Hade du bråttom på jobbet?

Pele Koljonen smuttar på en kopp kaffe och hälsar på sin fästmö Petra Kapanen, som går nerför trappan i hemmet i Kuopio.

Under de senaste åren har Petra varit en trygg famn för Pele. Stabilitet mitt i stormen. En skyddsängel – han kallar henne det – som inte vacklat i sin övertygelse över att Pele är en bra person. Och väldigt omtänksam med barnen som Petra har från ett tidigare äktenskap.

– Han har ett råbarkat yttre, så det syns inte hur känslig han är. På riktigt är han en mjuk nallebjörn. Man kunde tro att han är en tuffing, med det är precis tvärtom. Han är en öppen person … om det mesta, säger Petra Kapanen.

För Pele kunde inte ens förmå sig att berätta åt Petra då problemen blossade upp igen, en tid efter att han betalat av sina tidigare skulder.

Han var rädd för reaktionerna, rädd för att bli lämnad.

Pele Koljonen skjuter ett skott.
Koljonen spelar fortfarande fotboll då och då. Pele Koljonen skjuter ett skott. Bild: Yle/Sebastian Backman Pele Koljonen

Den här gången var beroendet värre än tidigare. För nu hade också snabblåneföretagen gjort entré.

Skulderna växte inte stadigt – de eskalerade i takt med att Koljonen försökte vinna tillbaka förlorade pengar.

Förlorade 12 500 euro på en arbetsdag

Koljonen erkänner att han började tappa pengarnas betydelse. I hans ögon handlade det bara om siffror på en skärm. Det enda som betydde någonting var kickarna.

Insatserna hade i en handvändning ökat från tio euro till tiotusen.

– Min enda förklaring är att jag har ett behov av att få extrem spänning. Det handlar inte ens om spänning, utan galenskap, säger Koljonen och tar sats för att fortsätta:

– För mig handlade det inte om att vinna en miljon, det handlade bara om att spela.

Pele Koljonen kollar in vadslagningsodds.
Koljonen ser på vadslagningsobjekt – för att kolla vilka NHL-lag som spelar på kvällen. Pele Koljonen kollar in vadslagningsodds. Bild: Yle/Sebastian Backman Pele Koljonen,Veikkaus

Då beroendet var som värst jobbade Koljonen på tidningen Iisalmen Sanomat. Mitt under en arbetsdag började han satsa pengar på tennismatcher och förlorade först sin lön. Sedan tog han ett snabblån på 10 000 euro och förlorade pengarna på ett par timmar.

Efter det bad en kollega Koljonen följa med in på ett rum. Han pekade på en skärm och visade att en text Koljonen skrivit var koncernens näst mest lästa under den föregående veckan. Han sa att Koljonen skulle vara stolt.

– Han skulle bara ha vetat hur jag kände mig i det ögonblicket …

Koljonens vardag började bli ohållbar. Den präglades av en ständig jakt på pengar och en katt-och-råtta-lek med fästmön. Koljonen var tvungen att återvända hem tidigt om eftermiddagarna för att gömma eventuella kravbrev.

Om han såg på idrott satt han vid datorn och lade in livespel efter livespel. Om Petra undrade vad han sysslade med sade Pele att han skrev jobbmejl.

Jag var tvungen att berätta, annars hade jag hamnat i graven.

Han ljög för precis alla – också för sig själv. Pele brottades med ångest och sömnlöshet, men vägrade erkänna att han var beroende.

– Det var så tungt att jag ibland satt på en bro och funderade på vad som höll mig tillbaka. Jag var djupt deprimerad och det diagnostiserades också.

Till slut blev lögnerna allt mer långsökta och Petra hittade en bunt kravbrev i en garderob. Pele var till slut tvungen att berätta sanningen: skulderna var sexsiffriga.

Pele Koljonen och Petra Kapanen poserar.
Petra fick till slut veta sanningen. Pele Koljonen och Petra Kapanen poserar. Bild: Yle/Sebastian Backman Pele Koljonen

Tårarna rann.

– Jag var tvungen att berätta, annars hade jag hamnat i graven.

Nu väntade det avgörande ögonblicket: Hur skulle Petra reagera?

Pele Koljonens kropp är fylld med tatueringar. Han ville ha Jokern på benet för att han beundrar Heath Ledgers rollprestation.

Pele Koljonen håller en mjukisboll i handen och skakar på huvudet efter den avslutade Sportliv-inspelningen. Det blev många snedträffar.

– Höger fot är skit och vänster helvetes dålig, säger han och skrattar.

Den lite egensinniga, mörka humorn är en faktor som hjälpt Koljonen genom problemen.

Pele Koljonen har en tatuering på benet.
På det andra benet står det "ancilla face mea laganum", det vill säga "en slav lagade tårta åt mig" på latin. Koljonen tog tatueringen då han tröttnade på frågorna om vad hans andra latinska tatueringar betyder. Pele Koljonen har en tatuering på benet. Bild: Yle/Sebastian Backman Pele Koljonen

Men Petras stöd har varit betydligt viktigare.

Visst, då hon fick höra om problemens omfattning var det en chock. Hon var inledningsvis uppgiven och oförstående. Men efter att dammet lagt sig stod hon kvar. Orubblig. Varför?

– Om jag aldrig lärt känna den riktiga Pele hade jag kanske lämnat honom. Jag valde att bli ett stöd för jag visste att det bara gällde att gräva fram personen som finns där under.

Stundvis har Pele varit uppgiven och sagt att han förstört sitt liv. Att han inte kan leva som alla andra längre. Det vill Petra inte lyssna på.

– Jag har försökt intala honom att vi har ett hem och en underbar familj. Grundpelarna i livet finns där, så länge man kan kontrollera de yttre problemen. Saker och ting kunde vara hundra gånger värre.

Pele Koljonen vid en spelautomat.
Vardagen är full av frestelser. Det gäller att se upp. Pele Koljonen vid en spelautomat. Bild: Yle/Sebastian Backman Pele Koljonen

Nu är Pele inne på samma linje: Han har förstört en del av sitt liv, men mycket återstår. Han har ju knappt passerat 30-strecket.

– Det senaste året har varit otroligt tungt, men för tillfället ser det ljusare ut än på länge.

Just nu försöker han reda upp trasslet och reparera relationer. Under de jobbiga åren miste han många vänner, som visste vad som gällde då Koljonen ringde upp: han ville ha pengar.

Nyckelorden är tålamod och långsiktighet.

Men när det perkele inte finns några pengar.

När samtalet förs in på framtiden har Pele många tankar. Han talar om en semesterbostad i Turkiet, en stuga i skärgården – eller ens en egen båt.

– Men när det perkele inte finns några pengar …

Han stannar upp och tänker efter.

– Jag måste väl börja satsa pengar på sport igen.

Sedan ler han det där spjuveraktiga leendet – och blinkar med ögat.

Pele Koljonen ler.
Pele Koljonen har börjat hitta hem i vardagen. Pele Koljonen ler. Bild: Yle/Sebastian Backman Pele Koljonen

För han vet vad som gäller på riktigt, att han aldrig kan bli en normalkonsument av spel. Och världen är full av frestelser. Som Veikkaus rikliga marknadsföring i matbutikerna och de tiotals mejlen med spelreklam han varje dag får av sajter han aldrig ens spelat på.

Ett återfall är bara några klick borta.

Då det kniper måste han intala sig själv mantrat han lärt sig. Gång på gång, dag efter dag.

– Nej, i dag spelar jag inte.