Hoppa till huvudinnehåll

Varför är spelberoende vanligare bland idrottare? "Har kallats crack för hjärnan"

Pele Koljonen kollar in vadslagningsodds.
Pele Koljonen kollar in vadslagningsodds. Bild: Yle/Sebastian Backman Pele Koljonen,Veikkaus

Statistiskt sett finns det spelberoende idrottare i varje omklädningsrum. Men vad är det som gör att idrottare är mer benägna att råka illa ut än andra? Vissa klarar inte av att fylla tomrummet efter karriären, säger socialterapeuten Janne Typpi.

Det är som en strömbrytare – on eller off.

Så beskriver Sari Castrén, specialforskare vid THL och docent i psykologi, hjärnaktiviteten bland spelberoende och hänvisar till Robert Ladouceurs forskning.

Om en spelberoende är på en plats utan hasardspel är hen helt medveten om att man sannolikt förlorar då man spelar och att det handlar om tur och inte skicklighet.

Men då personen förflyttas till en miljö där man kan spela försvinner allt rationellt tänkande. Pulsen ökar och benägenheten för risktagning blir högre i takt med upphetsningen.

Det händer mycket i hjärnan när vi spelar. Neurokemiska system aktiveras och en problemspelare kan känna allt från stress och minskad impulskontroll till begär och starkt välbehag.

Närbild av spelautomat
Tempot vid spelmaskinerna har ökat det senaste decenniet. Närbild av spelautomat Bild: Mikael Crawford/Yle penningspel,spelautomater,RAY,Spelberoende

Om en problemspelare försöker lägga av kan hen drabbas av abstinensbesvär: ängslighet, sömnsvårigheter, koncentrationsproblem och en manisk vilja att spela.

– Särskilt spelautomater har kallats crack för hjärnan, säger Castrén.

Och det här är en drog som idrottare är mer benägna att nyttja. Det har flera studier pekat på, i bland annat USA (Rockey, Beason & Gilbert, 2002) och i Sverige.

Då Karolinska institutet för två år sen meddelade att 4–5 spelare i varje lag brottas med spelproblem fick det stort medialt genomslag.

Studiens resultat var att elitidrottande män i genomsnitt är ungefär tre gånger mer benägna att vara spelberoende än män generellt i åldersgruppen 18–40 år.

Tomhet och tävlingsinriktning som förklaring

Socialterapeuten Janne Typpi vid Spelkliniken har också lagt märke till att idrottare är överrepresenterade bland klientelet.

Vad beror det på? Typpi lyfter upp tomheten som uppstår efter karriären som en klar bidragande faktor. Idrottare som är vana vid att få kickar kan ha svårt att hantera en tråkigare vardag. Då kan hasardspel bli ett substitut för idrotten.

Typpi säger också att idrottare till sin natur är tävlingsinriktade och då är övergången till penningspel inte alltför långsökt.

– Om man känner till en gren väl kan man få en illusion att man kan dra nytta av kunskapen i penningspel. Men kopplingen är sällan så stark som spelaren tror.

Janne Typpi är socialterapeut på Spelkliniken.
Janne Typpi ser ofta aktiva och före detta elitidrottare i sitt jobb på Spelkliniken. Janne Typpi är socialterapeut på Spelkliniken. Bild: Yle/Sebastian Backman socialterapeuter,Janne Typpi

Castrén tar också emot egna klienter – bland dem idrottare – och är inne på samma linje.

– De kan blanda ihop vad som handlar om skicklighet och vad som handlar om tur. Det gör att man är mer benägen att råka ut för problem.

Svårt att söka efter hjälp

I Finland är fortfarande sambandet mellan elitidrott och problemspelande höjt i dunkel – det har forskats väldigt litet i ämnet.

Typpi säger att mörkertalet antagligen är väldigt stort, eftersom spelare oftast söker hjälp då livet håller på att krisa till sig på allvar och skulderna håller på att eskalera.

Precis så var det till exempel för den tidigare fotbollsspelaren Pele Koljonen, som berättade om sitt spelberoende i Sportliv.

– Problemspelande syns inte utåt. Det är någonting man ofta smusslar med och skäms för, säger Castrén.

Pele Koljonen vid en spelautomat.
Pele Koljonen drogs länge med ett gravt spelberoende Pele Koljonen vid en spelautomat. Bild: Yle/Sebastian Backman Pele Koljonen
Många spelberoende känner att de råkat illa ut på grund av egen svaghet och dumhet, men det handlar absolut inte om det

Enligt Typpi upplever fortfarande många att det är tabu att tala om problemen och att tröskeln är hög för att be om hjälp.

– Många spelberoende känner att de råkat illa ut på grund av egen svaghet och dumhet, men det handlar absolut inte om det.

Lootlådorna fortfarande ett mysterium

Castrén påpekar att en viktig del ofta faller bort då man granskar idrottares spelberoende: digitalt spelande, som också kan ge upphov till beroende.

Hur mycket pengar som går åt till bland annat Fifa-packs och lootlådor i tv-spel är fortfarande en stor gåta.

Både Castrén och Typpi är rörande överens: Mer forskning behövs. Just nu har det forskats så lite att man inte ska dra för långtgående slutsatser.

– Det vore hälsosamt för idrottare att fundera på vad de ska fylla vardagen med efter karriären, så att de inte söker sig till skadliga aktiviteter, säger Castrén.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport