Hoppa till huvudinnehåll

Båtindustrins avfall grävs fortfarande ner - ingen vill investera i återvinningen

Tommy Nordström, driftschef på Ekorosk.
Tommy Nordström, driftschef på Ekorosk. Tommy Nordström, driftschef på Ekorosk. Bild: Yle/Joni Kyheröinen Ekorosk,jakobstad

Fram till slutet av år 2022 får Ekorosk i Karleby ta emot båtindustrins avfall. Men vad som händer efter det är oklart. Driftschef Tommy Nordström på Ekorosk vill göra företagen medvetna om läget. Ny finländsk teknik kan dock lösa problemet med återvinningen.

År 2016 infördes förbud mot deponering av organiskt material. Mer konkret innebär det att avfall som har över 10 procent organiskt material i sig inte längre får deponeras.

- Generellt innebar det att vi var tvungna att styra en stor del av avfallet till förbränning, säger driftschef Tommy Nordström på Ekorosk.

Avfall typiskt för båtindustrin är svårt att bränna eller återvinna

Bland det avfall som har en hög halt organiskt material i sig och inte egentligen längre får deponeras finns sånt som är typiskt för båtindustrin.

Till exempel glasfiber, härdplast, harts och plastkompositer. Men det är givetvis inte endast båtindustrin som står för den här typen av avfall.

- Som jag har förstått det är det främst härdplast och glasfiber som kommer till oss från båtindustrin, säger Nordström.

En komposit är en blandning av två eller flera material. Nordström är osäker på vad som gäller för kompositer när det gäller undantagslov.

- Komposit kan gå under vanligt energiavfall. Det som är avgörande är om den innehåller över 10 procent organiskt material. Det glasfiberhärdade plastavfallet som kommer från båtindustrin, det vet vi att har en för hög organisk halt och det är det vi sökt undantagslov för.

Problemet är att det finns dåligt med möjligheter att förbränna eller återanvända just den här sortens avfall.

- Vi deltog i ett projekt för flera år sen där man såg på alternativ. Det är främst cementindustrin som kan förbränna det i sina ugnar. Men det har inte riktigt tagit fart i Finland, säger Nordström.

Ekorosk i Jakobstad.
Ekorosks kontor i Jakobstad. Ekorosk i Jakobstad. Bild: Yle/Joni Kyheröinen Ekorosk,jakobstad

Ekorosk inne på sitt tredje undantagslov

Ekorosk är ett av de bolag som har undantagslov.

Bolaget har nyligen beviljats sitt tredje undantagslov för att få deponera avfallet i fråga på sin avfallsanläggning i Karleby. Det nuvarande lovet gäller tre år framåt och högst 800 ton per år.

Stormossen i Korsholm kommer att ansöka om att få sitt undantagslov förlängt. Stormossen kommer åtminstone att söka om lov för glasfiber, plastkomposit och PVC.

Ett annat avfallsbolag som rätt nyligen fått ett förlängt undantagslov för glasfiber och förstärkt plast är Puhas Oy, som drivs av Joensuuregionens kommuner. Lovet gäller högst 700 ton per år.

Där verkar Exel Composites som per år producerar kring 420 ton avfall bestående av förstärkt plast. Det är enligt ansökan cirka en fjärdedel av det förstärkta plastavfall som produceras i landet.

Företaget ska ha undersökt olika återvinningsmöjligheter, utan att lyckas.

Det går att bränna i Fortums ugn, men krossandet av materialet orsakar problem. När man försökte bränna avfallet tillsammans med annat avfall uppstod en mängd olika problem.

Däremot fick Pirkanmaan jätehuolto, bestående av Tammerforsregionens kommuner, inte undantagslov för det samma.

Yle Österbotten har utöver det ingen uppfattning om vilka bolag som har och vilka som inte har undantagslov.

Några hundra ton per år

När Ekorosk ansökte om sitt första undantagslov 2016 var listan på avfallstyper längre.

- I dag är det främst det som vi kallar båtindustriavfall som deponeras med undantagslov. Det lämpar sig dåligt för förbränning och än så länge är det enda vettiga alternativet att deponera avfallet, säger Nordström.

På Ekorosks område hör till exempel Nautor, Baltic, Finnmaster, NCE och Ekeri till kunderna. De två sistnämnda är givetvis inte båttillverkare men avfallsmaterialet är liknande.

Det rör sig om några hundra ton avfall per år, enligt Nordström.

Är det stora eller små mängder?

- Sett till det totala är det inga stora mängder. Men i nationell jämförelse har vi ju förstås rätt mycket i och med den starka båtindustrin i regionen, säger Nordström.

Utrymmet tar dock inte slut.

- Det är inget problem. Vi har reserverat ett stort område för utvidgning av deponin.

Men vad händer då om Ekorosk efter tre år inte längre får sitt tillstånd?

- Då måste vi endera meddela företagen att vi inte längre tar emot deras avfall, eller så tar vi emot det och utreder andra möjligheter för avfallet. Men då lämnar ju ansvaret på oss och vi måste få avfallet skickat vidare.

Företagsavfallet kommer i andra hand

Nordström ser då hellre en kombination där företagen och Ekorosk tillsammans utreder alternativ.

- Visst kan vi utreda saken ännu mer. Men det är ju en fråga om resurser. Vårt ansvar är i första hand att ta hand om hushållsavfall. Företagsavfallet kommer i andra hand.

Är det främst företagen som producerar avfallet som borde ta tag i saken?

- Vi har ju expertisen så visst bör vi hjälpa till. Men de bör vara medvetna om att vi kanske inte kan ta emot avfallet i all framtid.

Är det miljöfarligt att gräva ner avfallet?

- Nej, det anses inte miljöfarligt ur myndigheternas synvinkel. Allt som grävs ner är i fast form och dagens deponier är EU-reglerade med tanke på skyddsskikt och dränering.

"Ansvaret ligger på oss"

På Nordpipe Composite Engineering (NCE) i Jakobstad säger vd Dan Björkskog att man hoppas att avfallet ska gå att bränna i framtiden och att man samtidigt kan utvinna energi ur förbränningen.

På frågan om man undersökt om det går att återvinna avfallet på något sätt, svarar Björkskog:

- Många har försökt återvinna, men ännu finns det inget vettigt sätt förutom förbränning.

Björkskog anser ändå att ansvaret för att ta fram återvinningsmöjligheter för komposit, glasfiber, harts och liknande, ligger på de aktörer som använder materialet.

- Vi har var och en ansvar för det vi gör, även över avfallet vi producerar.

Björkskog tycker att alla typer av avfall ska förbrännas.

- Med rätt förbränning och rening av rökgaserna är det det bästa vi kan få.

Baltic: Finns olika möjligheter

På Baltic Yachts i Jakobstad säger vd Anders Kurtén att det kom som en nyhet att Ekorosks mottagning av avfallet hänger på undantagslov.

Vad händer om den dagen kommer när ett lov inte längre finns?

- Då måste vi söka andra lösningar. Men det finns ju olika möjligheter. Man kan använda krossat komposit eller glasfiberlaminat som bindemedel i till exempel cement. Teknologin finns, vi måste bara hitta de kommersiella applikationerna, säger Kurtén.

Anders Kurtén, vd för Baltic Yachts.
Anders Kurtén, vd på Baltic Yachts. Anders Kurtén, vd för Baltic Yachts. Bild: Yle/Joni Kyheröinen Baltic Yachts,anders kurtén

Kurtén berättar att Baltics tema för nästa år är hållbarhet.

- Vi har de facto redan i flera år jobbat med att minska på den totala mängden avfall vi producerar.

Båtbranschens centralförbund: Vi söker lösningar

På båttillverkaren Finnmaster i Karleby säger vd Jari Löfroos att ansvaret givetvis alltid ligger på den enskilda utövaren.

- Men det är vettigare att planera tillsammans än att 50 olika aktörer planerar på eget håll, säger Löfroos.

Med det hänvisar han vidare till Finnboat, det vill säga Båtbranschens centralförbund i Finland.

Där säger vd Jarkko Pajusalo att båtbranschen aktivt söker lösningar för återvinning.

- Som jag förstår det går all plastkomposit i dagsläget till soptipparna. Därför jobbar vi tillsammans med andra aktörer för att hitta återvinningsmetoder för alla material på en industriell skala. Och det börjar närma sig, säger Pajusalo.

Ny finsk teknik kan vara lösningen

Han syftar då främst på det finska företaget Conenor, som utvecklat en teknik som man säger vara en fungerande metod för att återvinna vindkraftverkens rotorblad.

Det är främst i Tyskland man oroar sig för vad man ska ta sig till med rotorbladen, men också i Finland monteras ju givetvis vindkraftverk ner vartefter.

- Det finns ett tiotal potentiella kunder i Europa och man har också hört av sig från Indien, säger Conenors vd Markku Vilkki.

Enligt Vilkki kunde man använda samma teknik för glasfiberbåtar som för vindkraftverkens rotorblad, eftersom materialet är det samma i bägge.

Ingen vill investera i återvinningen

På Plastindustrin rf, som är ifrågavarande industris intressebevakare, säger vd Vesa Kärhä att det finns ett antal lovande tekniker för att ta tillvara plastkomposit och glasfiber.

Här nämns samma Conenor.

Kärhä berättar att man försökt få miljöbranschens aktörer intresserade av att investera i återvinningen, men utan resultat.

- Internationellt tar också cementindustrin hand om avfallet. Men ingen i Finland verkar vara beredd att satsa ordentligt på det. Avfallsmängderna verkar vara för små här hos oss.

- Därför hamnar väl då avfallet fortfarande på soptippen. Dock är väl avfallet i sig rätt ofarligt, säger Kärhä.

"En knuff framåt"

Tycker då Kärhä att man hade för bråttom med förbudet mot deponering av organiskt material? Bevisligen var man ju inte riktigt redo.

- Det är inte riktigt min roll att bedöma Finlands lagar och bestämmelser. Jag förstår att man i tiderna ville rikta så mycket som möjligt bort från soptipparna och till nyttobruk. Och det har man lyckats med till 95 procent vad gäller olika plaster.

- Det var lite av en knuff framåt där man ville få till stånd förändring, säger Kärhä.

Kärhä tycker att det säkert är helt vettigt att man på vissa orter fortfarande deponerar glasfiberavfall.

Men alla borde sporras till att utveckla sin verksamhet så att så mycket som möjligt av avfallet kommer till nytta.

- Till exempel på Vanda Energi och Fortum i Riihimäki har jag sett hur man bränner förstärkt plast och till och med hela båtar. Hälften blir i och för sig kvar i form av glas i bottenaskan, men även aska går att använda på något sätt, säger Kärhä.

Kärhä håller inte helt med Jarkko Pajusalo på Finnboats om att all komposit hamnar på soptippen.

- Något får man nog nyttjat, men det saknas en stor aktör i Finland som skulle ta sig an den förstärkta plasten, säger Kärhä.

Teoretiskt möjligt att bränna i cementugnar

På Finnsementti har man testat bränna just den här typen av material i sin fabrik i Villmanstrand. Och det visar sig att det är helt möjligt.

- Utmaningen är att en stor del av materialet är icke-brännbart. Det är ett bra råmaterial för cementtillverkning men tillförseln till ugnen måste vara jämn så att vi kan justera mängden annat råmaterial som vi använder, säger Finnsementtis miljöchef Ulla Leveelahti.

Hem och skolas ordförande i S:t Karins, Ulla leveelahti.
Ulla Leveelahti, miljöchef på Finnsementti. Hem och skolas ordförande i S:t Karins, Ulla leveelahti. Bild: YLE/Monica Forssell s:t karins svenska skola

Så det är testat men i nuläget bränner ni inte den här typen av material i era ugnar?

- Inte just nu, nej. Men vi har tillstånden i skick för våra båda fabriker.

I en cementugn uppstår dessutom inget avfall.

- Det blir inget kvar. Avfallsmaterialet blir till cement, säger Leveelahti.

Ser du det här som en vettigare lösning än att deponera avfallet på soptippen?

- I princip känns det ju dumt att sätta det på soptippen. Men mängderna är relativt små. Så frågan är om det är värt att investera i krossningsanläggningar och annat som skulle behövas och sen köra ner avfallet till södra Finland, säger Leveelahti.

Läs också