Hoppa till huvudinnehåll

Debatt om fattiga barns julönskningar: Får ett fattigt barn önska sig en smarttelefon eller dator i julinsamlingen?

Två små barn sitter under samma filt framför en liten julgran.
En del organisationer har listor på barnens önskemål som givare kan bocka av. Det som förargat en del är att barnen önskar sig så dyra saker att önskningarna inte går att uppfylla. Andra igen anser att även fattiga barn ska få önska precis vad de vill. Två små barn sitter under samma filt framför en liten julgran. Bild: All Over Press jul,barndom,värme,filtar,barn (familjemedlemmar),barn,Julafton,barnomsorg

Ska barn från mindre bemedlade familjer inte få önska sig dyra gåvor från julinsamlingarna? Den här debatten har blossat upp på finskt håll på sociala medier under den senaste veckan då välgörenhetsorganisationer samlar in julklappar åt barn från mindre bemedlade familjer.

I december kan man via många välgörenhetsorganisationer eller privata initiativ delta i insamlingar för att förgylla julen för de barn som lever i mindre bemedlade familjer där man inte har råd att köpa julklappar.

Tanken är god, men den senaste veckan har arga röster höjts över att vissa barn önskar sig dyra saker så som smarttelefoner eller playstation-spel.

En del av organisationerna har nämligen listor på barnens önskemål som givarna sedan kan bocka av.

Det som förargat en del är att barnen önskar sig så dyra saker att önskningarna inte går att uppfylla.

Andra anser å sin sida att ett barn ska få önska sig vad hen vill och att barn från mindre bemedlade givetvis också har rätt att drömma stort.

Många verkar överens om att felet inte i ligger i barnens önskemål, utan att det överlag är föräldrarna som trappat upp kostnaderna och mängden på julklapparna.

Att hitta nya lösningar

Mathias Rosenlund är tvåbarnsförälder och författare. Hans böcker berättar om hur det är att leva som fattig i dagens Finland.

Han känner sig beklämd över den debatt som blossat upp på sociala medier.

– Jag blir matt då jag hör att vuxna människor reagerar negativt på barns önskemål.

Det borde vara självklart att även fattiga barn vill ha samma saker som sina klasskompisar― Mathias Rosenlund

Han påminner om att ifall man har det fattigt 364 dagar om året borde man ha rätt att önska sig vad man vill en endaste dag.

– Och det borde vara självklart att även fattiga barn vill ha samma saker som sina klasskompisar.

Rosenlund förstår att en del av önskemålen kan te sig orealistiska, men en lösning kunde vara att välgörenhetsorganisationerna skulle föreslå att man i grupper, i föräldraföreningar eller som företag deltar i gemensamma insamlingar och på så sätt bidrar med julklappar som kostar lite mer.

Det här sker delvis redan på sina håll.

Rosenlund har fler konkreta lösningar på hur vi kunde hjälpa till på ett mer konstruktivt sätt.

– Det finns gott om exempelvis begagnade smarttelefoner som är i nästan nyskick. Många har till och med tillhörande garanti på köpet.

"Viktigast att låta barnen drömma och önska"

Rosenlund efterlyser ett sätt att kunna uppfylla fattiga barns önskemål snarare än att ifrågasätta varför barn önskar sig dyra saker.

Finns det då inte en risk för att det blir en stor besvikelse för barnen ifall de fått önska sig något och sen inte får det?

– Jo, den risken finns. Men lever man som fattig undkommer man inte besvikelser.

Att få önska sig den julklapp man vill och sen inte få den, är ändå inte skadligt, säger Rosenlund.

Det viktigaste är att man låter barnen få drömma och önska, att man inte tar hoppet ifrån dem.

Tråkig debatt

Kristiina Brisk-Mosander jobbar på välgörenhetsorganisationen Hope som har kontor i hela Finland.

De förser fattiga familjer med förnödenheter som de får via donationer.

De har speciella julinsamlingar och Brisk-Mosander säger att behoven och nöden har blivit större.

Enligt Statistikcentralen lever dryga tio procent av de finländska barnen i familjer med låg inkomstgräns.

Hon säger att debatten fått en tråkig ton då en del vuxna dömer barnens önskemål.

Brisk-Mosander betonar vikten av att även barn från mindre bemedlade familjer får önska sig vad de vill.

– Det är viktigt att få höra till gruppen. Att ha samma slags kläder, saker och möjligheter.

Om man skiljer sig för mycket från andra kan man bli retad eller utfryst.

– Redan i dagis jämför barnen sig med varandra. Det är väl då fullt förståeligt att man önskar sig samma saker som ens kompisar.

Mathias Rosenlund med brun jacka i ett bibliotek, tittande rakt in i kameran.
Mathias Rosenlund efterlyser ett sätt att kunna uppfylla fattiga barns önskemål snarare än att ifrågasätta varför barn önskar sig dyra saker. Mathias Rosenlund med brun jacka i ett bibliotek, tittande rakt in i kameran. Bild: Yle / Petter Blomqvist författare,böcker,biografier,fattigdom,Myrbacka,Närbild,mathias rosenlund

Många bäckar små

Brisk-Mosander säger att det är självklart att de allra flesta inte har råd att köpa en dyr julklapp åt ett okänt barn, man kanske inte ens har råd att köpa åt sitt eget barn det som hen önskar.

– Men det går alltså att ge ett bidrag som grupp. Eller så kan man som privatperson vara i kontakt och säga hur mycket man är beredd att bidra med.

Brisk-Mosander säger att principen "många bäckar små" kan uppfylla även dyrare önskemål.

Hon påminner om att de traditionella julklappsinsamlingarna ändå också behövs.

– Dels är det trevligt för givaren, men det är också ett bra sätt att lära egna barn att alla familjer inte har möjlighet att ge sina barn julklappar och att man kan hjälpa dem att ge sina barn något.

Det finns de som önskar sig strumpor som det inte är hål på― Kristiina Brisk-Mosander, HOPE

Om man inte vet vad man ska köpa så går det alltså bra att bidra med en valbar summa.

– Hobbyer är eftertraktade och dem kan vi hjälpa till med att betala då.

Cyklar är också eftertraktade.

– Om du måste gå kan du inte hänga med dina kompisar och du blir utanför.

En del barn har också lång skolväg men inte råd med bussbiljetter, och då underlättar en cykel livet betydligt.

Också små julklappar uppskattas

Brisk-Mosander säger att även om det nu varit mycket tal om de dyra julklapparna, uppskattas också de små sakerna.

– Det finns de som önskar sig strumpor som det inte är hål på. Eller en chokladplatta som man kan få äta upp helt själv.

Brisk-Mosander berättar att en del barns enda önskan är att mamma ska få en julklapp så att hon inte skulle behöva vara så ledsen.

– Barn och unga blir glada av så lite. Men vi ska inte förbjuda barn från att drömma stort, vi ska i stället uppmuntra dem till att få drömma och berätta om sina drömmar.

Brisk-Mosander påminner om att det ofta talas om att man ska sträva efter att nå sina drömmar.

– Om vi säger åt fattiga barn att andra får drömma, men inte de, har vi nog stort problem med ojämlikhet.

Att barnen blir besvikna om de inte får det de önskar sig, ser inte Brisk-Mosander som ett hinder.

– De vet hur verkligheten ser ut. Men om man inte önskar sig det man vill ha, blir man garanterat utan. Så varför skulle man inte passa på?

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle