Hoppa till huvudinnehåll

Manusförfattaren Nina Nordström berättar om hur tv-serien Vakuum delvis inspirerats av verkligheten

Manusförfattaren sitter på en stol mot en blå-lila bakgrund, håret fäst i en hästsvans och småler rakt mot kameran. Bredvid stolen ligger en sned hjärtsymbol.
Nina Nordström är manusförfattare för nya dramaserien Vakuum. Hon jobbar också både som lärare på Västra Nylands folkhögskola och med Kårkullas egna tv-crew Fix-tv. Manusförfattaren sitter på en stol mot en blå-lila bakgrund, håret fäst i en hästsvans och småler rakt mot kameran. Bredvid stolen ligger en sned hjärtsymbol. Bild: Erik Åhman/Yle Vakuum (tv-serie),manusförfattare

Vakuum är berättelsen som Nina burit på ända sedan hon började studera manus på Arcada. Nu har serien premiär på Arenan och hon berättar för oss varför det här är berättelsen hon bara väntat på att få berätta.

– Jag hade tänkt att det här kanske skulle bli den där långfilmen som jag gör någon dag, säger Nina.

Vi träffas i Karis där hon jobbar som lärare vid Västra Nylands folkhögskola.

Hon har flyttat från Helsingfors för några år sedan till Fiskars för att komma undan storstadens impulser och intryck.

– Jag började tänka på ett annat sätt när jag blev förälder. Det värsta var nästan mängden av reklamer som jag blev medveten om överallt. Det är helt sjukt hur de enda nakna kropparna man ser på vintern är photoshoppade modeller i underklädesreklamer på busshållplatsen. Jag ville skydda mina barn från det.

Det här är ett av många teman som också dyker upp i tv-serien Vakuum.

Tyttö ja poika istuvat terassilla sataman pimenevässä yössä.
Wilhelm Enckell och Siri Fagerudd spelar huvudrollerna i dramaserien Vakuum. Tyttö ja poika istuvat terassilla sataman pimenevässä yössä. Bild: Marika Hill / PARAD MEDIA OY / CITYPORTAL AB Vakuum (tv-serie)

Inget trauma och ingen självbiografi

Serien handlar i stora drag om två personer från två skilda världar som möts och blir kära. Men deras världar kolliderar också.

Vi får följa med huvudpersonen Linnea som flyttar från Österbotten för att studera journalistik vid Soc&kom. Hon blir kompis med feministiska aktivisten Ellen som är hemma från Borgå, samtidigt som hon blir förtjust i Viktor som går på Hanken och bor i Westend. Det är här olika perspektiv börjar krocka med varandra.

Serien är inte självbiografisk för Nina, men hon har skrivit om en mängd händelser både hon och hennes vänner varit med om.

– Jag var ändå med om ett förhållande som var så speciellt på många sätt och slutade på ett så absurt sätt att det har blivit och spökat. På många sätt slog det mig att det skulle kunna fungera som en bra grund för en berättelse någon gång.

Det är inget trauma som Nina burit på, men det var en händelse som hon tänkte att skulle vara perfekt för en bas till en film eller tv-serie.

– Jag mötte en person som var från en helt annan värld och bara det i sig var speciellt. Men mest tankeväckande var ändå hur killens föräldrar betedde sig. Det är en sak att man som ung är kaotisk, gör misstag och söker sig själv i livet. Men att vuxna människor kan bete sig sårande är något som gör mig konfunderad. Särskilt när de verkar tro att de gör det rätta.

För att förstå vilket slags beteende som Nina syftar på ska du se serien, men förenklat och utan spoilers så handlar det om föräldrar som lägger sig i förhållandet alltför mycket.

– Jag tror det främst handlade om ett medberoende där de ville skydda deras son till varje pris. Kanske också en del handlar om klasskillnader där det är ofta är viktigare för personer från en högre klass att upprätthålla en viss fasad. Men deras sätt att agera fick mig att fundera på vad som fick dem att göra det de gjorde långt efteråt.

Jag ville inte att alla karaktärer skulle vara vita nylänningar.― Nina Nordström

Skam väckte idén om en tv-serie

Det här förhållandet är avslutat och avhandlat för länge sedan.

Den här tanken om vad vi gör för vem - och varför vi är färdiga att gå så långt för dem vi älskar – är en frågeställning som blev grunden för Ninas manus till Vakuum.

– De flesta av oss gör helt grymma saker för dem vi älskar. Jag skulle göra väldigt mycket för mina barn också. Gränserna där suddas ut på ett annat sätt. Det intressanta är att försöka förstå varför vi är färdiga att överskrida vissa gränser när det gäller att skydda människor vi älskar.

Fastän idén levt länge hos Nina så var det ingen självklarhet att det skulle bli en tv-serie. Det föll på sin plats för några år sedan.

– Det var Skam som hände, skrattar hon.

– Det var så speciellt att få se en ungdomsserie där de ungas berättelser togs på allvar och berättades ur ungas perspektiv. Jag blev så imponerad eftersom jag skjutit upp att se hela serien i många år när jag antog att det är ännu en fjantig tonårsserie där unga parodieras och deras problem banaliseras.

Men när hon väl börjat titta så var hon fast. Hon sträckkollade alla säsonger och när hon sett det sista avsnittet så ringde hon genast följande dag till Yle.

Samtalet ledde till ett möte.

– Jag krafsade snabbt ihop min idé på ett papper. Människor skrattade och skakade på huvudet åt mig - man brukar planera i lugn och ro och ta på sig tid. Men jag trodde så hårt på min idé och jag ville få den gjord med detsamma.

Två flickor och en pojke sitter i ett vackert solsken på en blomsteräng.
Nina Nordström berättar att hon känner igen sig och sina vänner i vissa drag av varenda en kvinnlig karaktär i serien. Två flickor och en pojke sitter i ett vackert solsken på en blomsteräng. Bild: Jan Inberg / PARAD MEDIA OY / CITYPORTAL AB Vakuum (tv-serie),vivi lindberg

Inte rädd för att peta i Svenskfinland

I dag har det gått cirka fyra år sedan det där första samtalet.

Idén som hon skrev ner på pappret har utvecklats och dramatiserats i flera omgångar.

Huvudkaraktären Linnea och Nina har inte mycket gemensamt: Nina har till exempel själv varken gått Soc&kom eller Hanken och hon är inte hemma från Österbotten.

– Vissa stereotypier har jag med för att skapa en viss igenkänningsfaktor. Men sedan har jag velat jobba för en bred mångfald bland skådespelarna - både vad det gäller etnicitet, dialekt och hemort. Jag ville inte att alla skulle vara vita nylänningar.

Men däremot så finns klasskillnaderna ännu kvar som ett tema i serien som Nina själv upplevt.

– Att det finns enorma klasskillnader i Svenskfinland är ingenting vi vanligtvis pratar om. Mina båda föräldrar kommer från fattiga familjer och de har jobbat upp sig från botten. Jag har inte själv heller vuxit upp med en stark finlandssvensk identitet. När jag sedan träffade en kille med en stark familjegemenskap, villa i förorten, sommarstuga i skärgården och kräftkalas med familjen så var det en helt ny värld för mig.

Det som hon minns starkast som en skillnad var den starka gemenskapen som familjen hade.

– Jag tyckte att det var speciellt fint att se hur den familjen var så nära med varandra. Där fanns mycket värme och man pratade öppet om känslor. Det är en fin sak.

Känner du dig nervös för att någon skulle känna igen sig nu när serien släpps?

– Nej. Det finns bara några få som kanske kan känna igen sig, men i så fall hoppas jag att de kan se det här och se sig själv i spegeln. Jag tänker inte meddela dem någonting så det är helt upp till dem själv om de råkar snubbla över den eller hitta serien. Ingen annan kan känna igen dem eftersom jag ändrat på så mycket. Men de kan också se den och bara uppfatta det som en ny dramaserie utan att känna sig träffade.

Hur kändes det att gå in och skriva en berättelse som delvis är baserad på saker som du varit med om?

– Jag ville absolut inte svartmåla någon. Manuset är omarbetat många gånger så det känns verkligen inte som att se en serie om saker som jag själv upplevt. Men däremot tror jag att varje lyckad berättelse måste delvis vara självupplevd - om ens den där grundkänslan. Annars blir det lätt klyschigt.

Nyligen publicerat - X3M