Hoppa till huvudinnehåll

Skådespelaren Jonna Järnefelt: Blunda inför rynkor och valkar och klappa om kroppen ofta

Jonna Järnefelt på Vegas vinterpratare kollagebild mot snöig skogsbakgrund.
Skådespelaren Jonna Järnefelt är aktuell med pjäsen Äktenskapsgrejen på Lilla Teatern och med sin egen föreställning Yli rajan som bl.a. handlar om att våga vara sig själv, sätta gränser och förändra sin synvinkel. Jonna Järnefelt på Vegas vinterpratare kollagebild mot snöig skogsbakgrund. Bild: Parad Media. Grafik Miro Johansson/Svenska Yle Jonna Järnefelt,Yle Vega

När hon var fyra år gammal vandrade hon ensam iväg till parken som låg 200 meter bort, ordentligt utrustad med ämbare och spade.

Hur präglar de skrönor släkten berättar om oss hurdana vi blir som vuxna?

Vegas vinterpratare Jonna Järnefelt fick tidigt mycket ansvar, frihet och självständighet. Kanske var det där behovet att kontrollera allt föddes. Det har hon kämpat med hela livet.

- Det är möjligt att man blir lite orolig av sig om man får för mycket ansvar för tidigt. Eller kanske jag fick beröm för att jag var så självständig? Eller kanske behovet av kontroll föds av osäkerhet?

Jonna Järnefelt växte upp med en stor och spretig familj. I kärnan fanns en mamma och två storasyskon.

Det fanns också en pappa, med ny familj, och två småbröder och massor av andra släktingar. Pappan försvann alltför tidigt ur Jonnas liv.

- Jag tror inte att en familj nödvändigtvis behöver ha blodsband för att vara nära. Man kan också välja sin familj och ibland kommer den till en som en gåva.

Svartvit bild på Jonna Järnefelt som barn med stor mössa på vintrig sandväg.
Jonna, 4 år, på väg ut i världen. Svartvit bild på Jonna Järnefelt som barn med stor mössa på vintrig sandväg. Bild: Privat. Jonna Järnefelt
Jonan Järnefelt som barn framför husvägg med fönster. Svartvitt foto.
Ett ungt skådespelarlöfte dryftar sin framtid. Jonan Järnefelt som barn framför husvägg med fönster. Svartvitt foto. Bild: Privat. Jonna Järnefelt

Teaterfamiljen blev också hennes familj

Jonna tränade hårt i många år för att bli dansare. Det blev stopp i tjugoårsåldern för kroppen höll inte. Istället blev det teater, vilket hon i dag är tacksam för.

- Som skådespelare kan jag åldras med yrket och spela min egen ålder. Kroppen ska ju helst hålla förstås, och minnet, vilket inte är en självklarhet.

Efter studierna fick Jonna jobb på Lilla Teatern i Helsingfors och blev en del av teaterfamiljen. Där träffade hon också sin blivande man.

- Jag älskar teater. Det är någonting helt magiskt och svårt att förklara, det som händer under en föreställning. Det är en växelverkan mellan scen och publik. Vi berättar och ni lyssnar och reagerar.

Skådespelaryrket är speciellt på många sätt, och jobbet sker ofta då när andra är lediga.

- Mina barn har undrat om vi nångång skulle kunna fira födelsedagar på den riktiga dagen, istället för den dagen då det passar för alla. Det har hänt bara sällan.

Jonnas barn har vuxit upp med trygga vuxna som har ställt upp när föräldrarna har stått på scenen eller filmat. Hon har lärt sig att man får hjälp, bara man ber om den, både privat och på jobbet.

- Jag har spelat teater i feber, illamående, trött och sjuk. Då är stämningen märklig. Alla hjälper och ser till att du klarar det. Teaterfamiljen håller ihop och stöttar dig.

“Don’t shit where you eat”

Kontrollbehovet ledde också till att Jonna städade mycket och ofta. När barnen var små ordnade hon deras leksaker när de hade somnat. Hon klädde på dockorna och ställde in böckerna “på rätt sätt” i hyllorna.

På nätterna när hon inte kunde sova kunde hon skura badrummet.

- Min mamma sa alltid att en tesked skit per dag gör gott åt ungar, de håller sig friska. Men att städa och hålla rent handlar om att hålla sig frisk. Dessutom är det terapeutiskt att städa.

Det var först mycket senare som hon insåg att det kanske inte är var så viktigt. Att barn blir fina människor fast disken står och dammråttorna yr.

- Om jag hade vetat varifrån kontrollfreaken i mej kom skulle jag ju ha slutat med det. Eller är det så att det är det enda man inte kan kontrollera? Sina tankar om sig själv?

Porträttbild på Jonna Järnefelt när hon var 24 år gammal.
Jonna, 24 år, efter Teaterhögskolan. Porträttbild på Jonna Järnefelt när hon var 24 år gammal. Bild: Juha Reunanen. Jonna Järnefelt

“Vatten kan vara som en omfamning”

När barnen flyttat hemifrån och rutinerna förändras blir det plats och tid för förändring. Som att skynda lite mindre och vila lite mer. Att hylla vardagens skönhet och uppmärksamma detaljerna. Vara i nuet och i kroppen.

- Var lite snällare mot kroppen. Blunda inför rynkor och valkar. Dom är Du. Klappa om din kropp och säg ofta: du är fin, du håller, du fungerar, du är vacker.

Ett sätt att komma i kontakt med kroppen är att vara i vatten.

- Vattnet stöder, bär och höljer mig, det smeker och utmanar min kropp. Vatten kan vara som en omfamning. När jag befinner mig i vatten är jag stark och evigt frisk.

När Jonna reser eller jobbar på en ny ort ser hon till att söka upp en simhall. Där får hon både träning och gemenskap och kan uppleva stunder av total närvaro.

- Vi samlar alla på oss en massa knölar och bekymmer under dagen. De blir kvar i vår kropp som får bära alla känslor. I vattnet rätar allt ut sig, ben och leder hamnar rätt och kroppen helar sig själv.

Vegas vinterpratare sänds under julveckan, kl. 10:03 och 18:03.

MUSIKLISTA
Alice Babs: Go chase a moonbeam, Bengt Hallbergs orkester
Ella Fitzgerald: Desafinado
Judy Garland: The man that got away
Monica Zetterlund & Billy Evans trio: Monicas vals
Sara Bareilles: Orpheus
Tango for four: Oblivion (Astor Piazzolla)
Joni Mitchell: River
Christina Kjellsson: Cirkus

Läs också

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP