Hoppa till huvudinnehåll

Biskop Bo-Göran Åstrand: Pride är ensamhetens motsats

Biskop Bo-Göran Åstrand på Vegas vinterpratare kollagebild mot snöig skogsbakgrund.
Biskop Bo-Göran Åstrands vinterprat handlar om att bli vald och att bli bortvald. Biskop Bo-Göran Åstrand på Vegas vinterpratare kollagebild mot snöig skogsbakgrund. Bild: Parad Media / Grafik: Miro Johansson/Svenska Yle Bo-Göran Åstrand,biskop,Yle Vega

- Är det ens någon mening att jag lever om jag inte kan vara den jag är? Det var en av de svåraste frågorna jag fick som kyrkoherde. Jag satt i samtalsrummet med en ung person som frågade om hen får vara med i församlingen trots sin homosexuella läggning. Jag trodde jag skulle gå sönder inuti.

Bo-Göran Åstrand blev vald till biskop för Borgå stift våren 2019. Präster och förtroendevalda hade fått i uppgift att rösta fram stiftets åttonde biskop.

Ska jag vara den som säger att en person med en icke-heterosexuell läggning inte skulle få uppleva det som har varit det största för mig?

Men Bo-Göran har inte alltid varit vald. Som ung var han ensam. Hade svårt att hitta vänner. Det var riktigt jobbigt.

- Av olika orsaker hade jag hamnat utanför. Jag hängde inte riktigt med på gymnastiken, jag var kanske inte så tuff. Kanske var jag lite annorlunda. Jag var en tonårskille som inte hittade in i gänget. Passade inte in liksom, säger Bo-Göran Åstrand.

Tillbringade rasten på ett järnrör

Under högstadiet tillbringade han varje rast på ett järnrör och tittade på när de andra skojade, lekte och snackade.

Han satt ensam, tills en dag då någon inte bara gick förbi utan frågade om han kunde få slå sig ner. Följande rast kom killen tillbaka och så småningom blev han en vän. En vän som gav andra vänner.

Bo-Göran fick vänner som hörde av sig när han inte kom till skolan, när han var sjuk en längre tid.

- I postlådan kom ett kort där det stod att de saknade mig och önskade att jag snart skulle bli frisk igen. Då grät jag, för en sådan hälsning hade jag aldrig fått tidigare. Att någon skulle sakna mig.

Bo-Göran Åstrand under biskopsvigningen i Borgå domkyrka den 29 september 2019. Bakom honom till höger ärkebiskop Tapio Luoma,.
Bo-Göran Åstrand vid biskopsvigningen. Bo-Göran Åstrand under biskopsvigningen i Borgå domkyrka den 29 september 2019. Bakom honom till höger ärkebiskop Tapio Luoma,. Bild: Kirkon kuvapankki / Markku Pihlaja Bo-Göran Åstrand,Borgå stift,Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland

“Ensamheten sätter spår och skapar ärr som svider”

Många år senare jobbade Bo-Göran i Jakobstad som kaplan och kyrkoherde, men ensamheten under ungdomstiden bar han med sig.

Upplevelsen av att vara utanför, att vara ensam i världen, lämnar förstås spår inuti. Ibland är det kvar som sår eller ärr som svider och stramar vid tillfällen som på något sätt liknar uteslutandet.

Men det ärret gav också honom en vidgad blick. Han hade lätt att identifiera utanförskap och ensamhet och det var kanske det som gjorde att han såg dem som satt längst bak, som inte vågade vara sig själva.

En sådan kyrka, en sådan församling kan vi ju absolut inte ha

Och de som var utanför kände sig troligtvis sedda, och knackade senare på i församlingshemmet.

De ville prata om hur det är att inte få leva med den man vill, inte kunna visa sin kärlek öppet, inte vara välkommen i församlingen om man är öppet homosexuell.

- Någonstans inuti mig kände jag igen platsen på järnröret och kylan. Att vara utanför, att se hur andra har det bra samtidigt som känslan av ensamhet följer en dag som natt. Så kan det inte få vara, en sådan kyrka, en sådan församling kan vi ju absolut inte ha.

“Ska jag neka andra det som varit störst för mig?”

Bo-Göran hade under sin egen uppväxt inte mött homosexuella. Den kristna gemenskapen i Österbotten var konservativ och negativt inställd till homosexualitet.

Men när han sedan mötte dessa människor förändras inte bara Bo-Göran utan även hans teologi och han började tala öppet om nödvändigheten att inkludera alla i församlingen.

 Biskop Bo-Göran Åstrand med frun Karin med sommargrönska i bakgrunden i Borgå.
Bo-Göran Åstrand med hustrun Karin i Borgå. Biskop Bo-Göran Åstrand med frun Karin med sommargrönska i bakgrunden i Borgå. Bild: Privat bild. Bo-Göran Åstrand,biskop

- Min fru Karin och jag har fått visa vår förälskelse öppet från första stund, vi fick stå i kyrkan och säga vårt ”ja” till varandra och alla gratulerade. Inte har alla dagar varit lätta men här är vi, tillsammans. Sida vid sida.

- Ska jag vara den som säger att en person med en icke-heterosexuell läggning inte skulle få uppleva det som har varit det största för mig?

När Jeppispride blev aktuellt 2014 fick de som arrangerade festivalen inte hålla sin pride-gudstjänst i kyrkan, utan hänvisades att hålla den utomhus och Bo-Göran tillfrågades som predikant.

Tvättlina med kläder i regnbågens färger
I Jakobstad motsätter sig många homosexualitet. Åstrand beslöt sig för att ställa upp på Pride-gudstjänsten 2014 och ångrade sig inte. Tvättlina med kläder i regnbågens färger Bild: Pressfoto: Heidi Lunabba tvättlina

Han var tveksam för han ville inte bli i konflikt med sina kolleger och församlingsmedlemmar men sedan sade han ja.

- Några var riktigt arga på mig. Nästan lite hotfulla. Några skrev fula brev. Jag mötte dem som sade att det här river ned mer än det bygger upp. Och att jag därför bidrar till att splittra församlingsgemenskapen.

- Andra sade åt mig att det klokaste skulle vara att inte engagera mig i den här, som man sa, frågan som ju ändå rör en så liten grupp människor. Det är inte värt striden. Eller menade de att de inte var värda striden..?

Biskop Bo-Göran Åstrand med hustrun Karin på selfie i kyrka i Seinäjoki.
Biskopsparet tog en selfie i Seinäjoki. Biskop Bo-Göran Åstrand med hustrun Karin på selfie i kyrka i Seinäjoki. Bild: Privat bild. Bo-Göran Åstrand,biskop

“Varje människa har rätt att vara den man innerst inne är”

- När man har varit utesluten och mobbad som ung finns det ofta ett osunt behov av att vara alla till lags. Man vill inte uppleva detta att bli bortvald på nytt, förklarar Bo-Göran.

Samtidigt förstår man dem som är uteslutna och ratade särskilt väl, vilket gör situationen smärtsam.

Så när Bo-Göran vandrade längs grusgången i Aspegrens trädgård för att vara med på pridegudstjänsten dunkade både hjärta och samvete. Han var nervös.

Tänk om han tänkte fel? Gjorde fel? Men när gudstjänsten väl började visste han att han aldrig hade gjort något så rätt, någonsin.

- Den här gudstjänsten var absolut en av de starkaste upplevelser jag har varit med om. Det var motsatsen till ensamheten på järnröret. Det var samhörighet, tillhörighet och tro. Tro på varandra. Tro på förändring. Tro på Gud.

Bo-Görans vinterprat handlar om bli vald och att bli bortvald. Han pratar om att bli älskad och att få älska. Om nödvändigheten att få vara sig själv, särskilt i kyrkan.

Gud har skapat livet, det betyder att varje människa har lika stort värde och rätt att vara den man innerst inne är.

Vegas vinterpratare sänds under julveckan, kl. 10:03 och 18:03.

MUSIKLISTA
Ann Kristin Hedmark: Var inte rädd
Dire Straits: Brothers in Arms
Natalie Cole: Miss you like crazy
Björn Johansson: Guds kärlek är som stranden (och som gräset)
Björn Afzelius: Mitt hjärtas fågel
Yö: Pettävällä jäällä
Peter Mattei: Julvisa (Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt av Topelius & Sibelius)

Läs också

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP