Hoppa till huvudinnehåll

Bättre men också mer flexibelt, på gott och ont – så här var arbetslivet under 2010-talet

En man som sitter på en stor stentrappa, utomhus i solen,  med en laptop i famnen.
De senaste åren har kraven på flexibilitet gjort arbetslivet osäkert för många arbetstagare. En man som sitter på en stor stentrappa, utomhus i solen, med en laptop i famnen. Bild: /All Over Press trappor

I det stora hela har arbetet blivit bättre för löntagarna de senaste åren, säger arbetslivsforskaren Mika Helander, men samtidigt har kraven på flexibilitet gjort arbetslivet osäkert för många arbetstagare.

– Arbetslivet generellt, som helhet, förändras inte snabbt, säger Mika Helander.

Han är arbetslivsforskare och akademilektor i sociologi vid Åbo Akademi. Helander säger att det sällan sker revolutionerande förändringar inom arbetslivet.

Trots det ser Helander ändå några saker som utmärkt 2010-talet i arbetslivet.

– I det stora hela har arbetet för löntagarna blivit bättre till många delar. Människornas trivsel, välmående och ork har generellt sett blivit bättre, säger Helander.

Mika Helander.
Mika Helander är akademilektor vid Åbo Akademi. Mika Helander. Bild: Yle / Victoria Wirén mika helander

Digitaliseringens intågande syns också i arbetslivet på flera sätt. Bland annat i form av effektivisering.

– En stor del av löntagarna upplever att digitaliseringen effektiverar produktiviteten.

– Om man tittar i ett historiskt perspektiv så har antalet gjorda arbetstimmar varit relativt stabilt i hundra år i Finland, och samtidigt har produktiviteten ökat.

Eftersom de inte korrelerar, antalet gjorda arbetstimmar och produktiviteten, måste produktiviteten komma någon annanstans ifrån.

– Det som skapar produktivitet är mekanisering, maskiner, automatisering, digitalisering.

Krav på flexibilitet

Digitaliseringen i arbetslivet är nu så utbredd att undersökningar visar att hela 90 procent av arbetstagarna nu jobbar på olika sätt med digitalisering, med olika digitala aspekter, berättar Helander.

Men till digitaliseringen kan man också koppla ett ökat krav på flexibilitet. Bland annat kan kravet på ökad flexibilitet innebära att man förväntar sig att arbetstagarna är mångsysslare.

– Man ökar kunskapsnivån i arbetskraften, vilket man lyckats bra med: människorna är mer av mångsysslare och kan anpassa sitt kunnande till de varierande krav som ställs.

Flexibiliteten söks också via nya anställningsformer.

– I arbetslivet ser man det genom affärsnätverk och underleverantörskontrakt, och arbetsförhållandena har förändrats. Nu finns det till exempel nolltimmeskontrakt, som inte ger någon garanti för hur många timmar man jobbar i veckan, säger Helander.

Nolltimmesavtal innebär att kontraktet till exempel kan ge mellan noll och 37 timmars arbete på en vecka, men att arbetsgivaren inte är skyldig att ge något arbete alls. Det innebär att arbetstagaren måste vara redo att arbeta när jobbet ringer upp.

2018 följde runt 100 000 människor i Finland mellan 15-74 år nolltimmesavtal. Det innebär fem procent av de arbetsföra. En siffra som har ökat under de år Statistikcentralen har mätt detta.

Matbutik.
Inom handeln är också nollavtal relativt vanligt. Matbutik. Bild: YLE/Ida-Maria Björkqvist matvaror

I vissa branscher, som till exempel hotell- och restaurangbranschen, kan andelen nollavtal uppgå till 15 procent.

– Nolltimmesavtal påverkar delvis också socialförsäkrningsfrågorna, för det finns krav på hur många timmar man ska jobba i veckan för att täckas av socialförsäkringen, säger Helander.

En ny kategori av arbeten som kommit under 2010-talet är plattformsjobben. Har du ett sådant jobbar du på beställning, oftast via en app, med att till exempel leverera matbeställningar.

– De jobbar lite i likhet med egenföretagare. De har ingen anställningstrygghet eller inkomsttrygghet utan jobbar med direktprovision. Det finns inga stipulerade regler eller kollektivavtal, säger Helander.

Samhället förväntar sig stabila arbetsliv

Att arbetslivet för många har blivit mer flexibelt har inte ännu gjort att samhället anpassats efter detta.

– Samhället är generellt sett uppbyggt enligt normen om tillsvidareanställningar med stabil månadsinkomst, med tanke på bostadslån och så vidare, så finns det grundantaganden om att folk har sådana jobb, säger Helander.

Han påminner också om att det är just så som det ser ut för den största delen av den arbetsföra befolkningen, att man har en så kallad traditionell anställning.

Samtidigt säger Helander att det finns mycket som har förändrats, inte bara anställningsformerna. Invandringen ökar också på arbetsmarknaden, och pendlade arbetskraft och säsongsarbetare hör också till i Finland.

– Det är ju också en typ av flexibilitet, säger Helander.

– De förväntas stanna en kort tid i Finland, och deras socialförsäkring är väldigt outvecklad tillsvidare. På EU-nivå finns det vissa försök att förbättra socialförsäkringen för dessa människor, men hittills har Finlands boendebaserade socialförsäkring inte omfattat de här människorna.

Det, menar Helander, är ännu ett uttryck för hur man i Finland utgår ifrån att människor har ett stabilt arbetsliv, där man inte byter vare sig arbetsplats, boendeort eller land.

– Så småningom börjar olika strukturer reagera på den ökade flexibiliteten. Utsikterna har varit goda för att få arbete, och löntagarna har de senaste tio åren varit ganska optimistiska vad det gäller att få nytt jobb när de söker det, och också få jobb som motsvarar deras kvalifikationer.

Flexibelt också i framtiden

När vi tittar framåt tar Mika Helander fasta på den åldrande befolkning som Finland har.

– Många människor har blivit och blir pensionerade från arbetslivet inom kort och vi kan inte riktigt ersätta dem med ny arbetskraft. Då kommer man bli tvungen att ta mer hänsyn till människans välmående och ork i arbetet.

Helander antar också att flexibiliteten i framtiden måste utformas mer till arbetstagarens fördel.

– Flexibiliteten erbjuds människorna som en sorts valfrihet och självbestämmande över arbetsprocessen så att de har möjlighet att välja den belastning som de orkar med, tror Helander.

– Man blir tvungen att satsa på välmående för att man behöver all den arbetskraft man kan få - och man kommer också att behöva konkurrera om arbetskraften.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle