Hoppa till huvudinnehåll

Kan man både avverka skog och räkna den som kolsänka? Den frågan måste vi snart ta ställning till i Finland – och åsikterna går rejält isär

Barrskog.
I en ekonomiskog har alla träd planterats ungefär samtidigt. Barrskog. Bild: Nora Engström / Yle skogar,tallar,tall,Korpo, Pargas,Ekonomiskog,ekonomiskogar,Barrskog,naturen,miljö

Tänk dig att du vandrar i en skog. Mossan under dina fötter ger mjukt efter och i luften anas tallarnas svaga, lite terpentinliknande arom blandad med doften av murknande löv.

Ljuset silar in mellan de raka stammarna och marken är täckt av blåbärsris så långt ögat når. Här syns bara raka stammar i samma ålder.

Sannolikt är det en privatperson som äger den skog du går i. Drygt 60 procent av Finlands skogar ägs av cirka 632 000 personer. Men vilken nytta har de av sin skog?

De kan sälja virket och få pengar för det och de kan jaga djur med statens tillstånd. Övriga fördelar delar de i dagens läge med vem som helst av oss andra som fritt får vandra i skogarna.

Men nu har behovet av klimatkompensation lyft upp frågan om skogsägare kan få även annan nytta av sin skog - som kolsänka?

Vems är kolsänkan?

Kan skogsägarna kompensera sina egna utsläpp med den koldioxidupptagning som deras träd åstadkommer? Kan de sälja sina kolsänkor?

Det är inte så lätt att få svar på frågan om vad skogsägare kan göra med kolsänkorna.

Först kan det vara på sin plats att definiera vad som avses med kolsänkor. Kolsänkor är natur som binder koldioxid såsom skogsmark, åkrar och till och med hav.

Skogar lagrar mycket koldioxid. Men kolsänkor blir de först när deras lager av koldioxid växer, alltså när träden binder mer koldioxid än vad som frigörs vid avverkning eller när träden murknar.

En stockhög mot blå himmel.
Skogen ger virke - så har det varit hittills. En stockhög mot blå himmel. Bild: Pia Santonen / Yle Stock,Virke,Karis,Raseborg,skogar

Vad får man göra med sina kolsänkor?

Bernt Nordman, ordförande för föreningen Natur och Miljö, säger att det krävs lagstiftning som reglerar vem som äger kolsänkorna. Han förstår att det kan finnas en ekonomisk nytta här, men tycker att den borde regleras i lag.

Nordman syftar på att det finns företag som räknar ut hur mycket kol som binds om man skjuter fram avverkningarna med, säg, fem år.

– Att kalla det klimatkompensation strider mot principen om att nyttan ska vara beständig. Att skjuta fram avverkningarna med fem år är helt enkelt inte en tillräckligt beständig åtgärd, säger han.

– Det skulle vara en helt annan sak ifall skogen skulle lämnas orörd i hundra år och kolet skulle vara kvar där så länge. Det skulle ge en verklig klimatnytta.

En extra åtgärd

En annan viktig princip är det man kallar additionalitet, det vill säga att det är fråga om en åtgärd som inte annars skulle vidtas. Det är också lite besvärligt att avgöra.

Till exempel i Finland måste skogen enligt lagen förnyas efter att den avverkats. Då borde man inte kunna påstå att skogsplantering skulle vara en klimatkompensationsåtgärd.

Men vad säger skogsägarna?

För Mats Nylund, ordförande för Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund SLC är ägarfrågan helt klar.

– När det gäller svampar och bär är de enligt allemansrätten allas egendom. De vilda djuren rör sig fritt och de är statens egendom. Kolbindningen däremot är direkt kopplad till tillväxten av virke. Den sker inte bara av sig själv eller av naturen.

Skogsägaren har betalt för tillväxten

Tillväxten i Finlands skogar har tredubblats på hundra år och fördubblats de senaste femtio åren, påpekar Nylund. Den största orsaken är de aktiva skogsförbättrande åtgärder som markägarna har vidtagit.

De finländska skogsägarna satsar cirka 300 miljoner per år för att producera virke och en biprodukt av det är den ökade kolbindningen. Så för Nylund är det fullständigt entydigt att kolbindningen hör till markägaren och skogsägaren.

Är det så här enkelt? Nej, säger i sin tur De grönas Satu Hassi.

Juridiskt är det här inte fastslaget, konstaterar Hassi. Det finns ingen lag enligt vilken markägaren äger kolsänkorna.

– Det är finska staten som svarar inför EU och FN:s klimatkonvention att vi tar vara på våra kolsänkor. Om markägarna skulle äga dem skulle vi behöva en ny lagstiftning.

Risk för grönmålning

– Vi måste ställa klarare krav på klimatkompensationen annars blir det avlatshandel (att få sina synder förlåtna genom att betala) och grönmålning (på finska viherpesu), säger Hassi.

Om till exempel en jordbrukare och köttproducent vill räkna sin växande skog till godo under en bestämd tid för att kompensera för sina kor så finns det enligt Mats Nylund två sätt att göra det.

– Antingen skapar man en marknad med köp och försäljning som naturligtvis kan fungera inom en och samma samma gård. Eller så görs det med någon slags statlig reglering och det är inte så enkelt, eftersom vi talar om privat egendom.

Ilmakuva metsäalueesta.
Kalhyggen ger skogspartier i olika ålder. Ilmakuva metsäalueesta. Bild: Kalle Niskala / Yle kolsänkor,skogar,Perho

Nylund får medhåll av Raisa Mäkipää, forskningsprofessor vid Naturresursinstitutet. Hon instämmer i att skogsägaren äger alla ekosystemtjänster på sina marker och därigenom även kolsänkorna.

Men hon påminner också om kriterierna som måste uppfyllas för att en åtgärd ska kunna kallas klimatkompensation.

Här är Mäkipää från Luke inne på samma linje som Nordman från Natur och Miljö.

Två viktiga krav ska uppfyllas

Kravet i internationella standarder är att den kolsänka som görs eller uppstår ska vara en åtgärd som ökar kolsänkan från vad den skulle vara om ingenting alls hade gjorts.

Klimatkompensationsprojekt måste kunna bevisa att motsvarande klimatnytta inte hade skett utan projektåtgärder.

I annat fall finns risken att pengarna pumpas in i förändringar som skulle ha skett även utan projektet, och då är anspråken på klimatkompensation falska.

Det kallas grönmålning och är ganska vanligt.

Kompensationen måste också vara bestående så att projektet inte avslutas eller åtgärden omintetgörs ifall ägaren byts.

Raisa Mäkipää beskriver det som en slags avlatshandel om vi försöker bli koldioxidneutrala med enbart de kolsänkor vi har - alltså vår skog. Det viktiga är att minska på utsläppen innan man försöker kompensera för dem.

Åtgärderna och de resultat de ger borde också redovisas öppet.

Vad är klimatkompensation?

– Finlands kolsänkor har inte ännu fått en internationell kvalitetsrevision eller utvärdering. Den klimatkompensation som idag säljs i Finland uppfyller inte internationella standarder, säger Mäkipää.

En tallskog med stora stenar.
Föreställ dig doften av tallskog! En tallskog med stora stenar. Bild: Yle / Fredrika Lindholm Lovisa,ås,skogar,tall,lovisaåsen

I Naturskyddsförbundets rapport Matkalla hiilineutraaliksi konstateras följande:

Den kolbindning som sker automatiskt i naturen utan att människan ingriper borde inte alls räknas som kompensation. Först i en situation där man med någon åtgärd återställer en annars icke-fungerande naturprocess eller skapar den på en ny plats där det säkerställs att den kan bestå en lång tid (minst 100 år) kan betrakta denna kolbindning som kompensation.(red. övers.)

Det finns ännu inte ett nationellt räknesystem eller någon utvärdering som skulle möjliggöra klimatkompensationshandel. Förutom de som säljer klimatkompensation behövs också de som beviljar standarder och som granskar åtgärderna, för att se om de verkligen uppfyller det som utlovas.

Dessutom behövs det en börs där transaktionerna kan ske. Detta kommer alldeles säkert att bli verklighet inom en snar framtid.

Om finska skogsägare räknar sina skogar som privata kolsänkor inverkar det inte på de förpliktelser Finland har enligt Kyoto-avtalet, säger Raisa Mäkipää. Finland ska rapportera både utsläpp och kolsänkor, oberoende av om de är föremål för utsläppshandel eller inte.

Kolsänkor av olika slag

Även om ett företag skulle ha köpt utsläppsrätter måste det ändå rapportera sina utsläpp, men det slipper privatpersoner göra.

Mysteriet tätnar. Det finns alltså olika sorters kolsänkor.

Karoliina Niemi är skogschef på Metsäteollisuus och representerar skogsindustrin. Hon använder begreppen politiska och biologiska kolsänkor.

Politiska kolsänkor är vad Finland har förbundit sig till i EU:s markanvändningsfördrag LULUCF för åren 2020 - 2025.

Den politiska nivån på kolsänkor är inte det samma som den verkliga (biologiska) tillväxten i skogen och användningen av den, menar Niemi. I Finland har skogstillväxten ökat markant och tillväxten är varje år större än användningen.

Det betyder att skogsresurserna och kollagringen ökar. Men det reflekteras inte i den politiska nivån för den beräknas enligt hur mycket skog de olika EU-länderna använde under åren 2000 - 2009.

Skogens tillväxt är det viktiga

LULUCF-förordningen förbinder alltså Finland som en medlemsstat i EU, inte den enskilda skogsägaren, påpekar Niemi. Avverkningen beror på marknaden och varierar från år till år.

– Det viktiga är att ta hand om skogarna så att de mår bra, växer och binder kol på lång sikt. På så sätt säkras också arbetsplatser i Finland.

En skogsmaskin avverkar träd i Ekenäs.
Skogsavverkning sker mycket effektivare idag än förr om åren. En skogsmaskin avverkar träd i Ekenäs. Bild: Yle/Minna Almark Skogsmaskin,skogar,avverkning,träd,Västnyland,Ekenäs

Vad den enskilda skogsägaren gör påverkar alltså inte direkt Finlands förpliktelser gentemot EU. Skogsindustrin betonar hållbar skogsvård vilket säkerställer både kolsänkor och kollagring, samtidigt som träbaserade produkter ersätter fossila produkter.

Morötter för skogsägarna

Men vad säger miljöministern till det här? Hon borde ju kunna kasta ljus över skogsägarens förpliktelser och möjligheter.

Miljöminiter Krista Mikkonen (Gröna) konstaterar att det är staten som är ansvarig inför EU gällande kolsänkorna och om staten inte kan hålla fast vid dem tvingas staten betala. Det betyder i klartext skattebetalarna.

– Därför borde vi fundera på vilka incitament som sporrar skogsägarna att bevara sina kolsänkor så att de är så omfattande som möjligt, säger miljöminister Mikkonen. Vilka de här incitamenten kunde vara ska vi fundera på tillsammans med skogsägarna.

Det här blir alltså en fråga riksdagen får debattera de närmaste åren.

Alla skogar klimatkompenserar inte

Tillbaka till dig där du vandrar i skogen. För dig spelar det inte någon roll ifall skogsägaren kanske i framtiden intecknat sina träd som kolsänkor för personligt bruk. De räknas inte in i hela landets åtaganden och de kommer inte att begränsa din rätt att röra dig i Finlands skogar.

Om stammarna står i raka led och alla träd är ungefär i samma ålder - då är det inte fråga om en skog där det sker en klimatkompensation. Skogen har inte lämnats att växa längre än den vanliga omloppstiden på cirka 80 år.

Brusten tallstam i gammal skog med mossbevuxen skogsbotten
Gammelskog har tjock mossa. Brusten tallstam i gammal skog med mossbevuxen skogsbotten Bild: Mikael Hindsberg / Yle Vi drar till skogs,skogar,urskogar,Mossa

I en klimatkompenserande skog finns det träd i olika ålder, både gamla, unga och många av dem omkullfallna. Marken är täckt av mjuk mossa där insekter av olika slag trivs.

Det är sagoskogen som klimatkompenserar.

Läs också