Hoppa till huvudinnehåll

Digitalt våld allt vanligare i parförhållanden - men offren i Finland har svårt att få hjälp

Kvinna petar på mobiltelefon
Att bombardera någon med meddelanden eller samtal är en form av digitalt våld. Kvinna petar på mobiltelefon Bild: Mostphotos telefoner,smarttelefoner,mobiltelefoner,Mobiltelefoner och -apparater,Mobiltelefon

Det kan vara frågan om att installera spionprogram på partnerns telefon eller hota om att sprida partnerns intima bilder. Effekterna är långtgående för offren, men det kan ändå vara svårt att få stöd av myndigheter på grund av okunskapen.

Det kan handla om hundratals telefonsamtal i dagen, spionprogram i mobilen, eller stalkande med hjälp av navigator.

- Digitalt våld är nuförtiden en allt vanligare form av våld i parförhållanden, men i Finland känner man inte till den här formen av våld tillräckligt bra, säger projektkoordinator Louna Hakkarainen från Kvinnolinjen.

Man är inte medveten om att till exempel inbrott i e-posten är en form av våld.

- Nätmobbning är också en form av digitalt våld, men är ofta förknippad med ett tidigare eller nuvarande parförhållande, enligt planerare Jenni Kreivi från Brottsofferjouren.

Fyra olika typer av digitalt våld

Kvinnolinjen har samlat kvinnors erfarenheter av digitalt våld. Enligt Hakkarainen finns det fyra typer av digitalt våld.

Den första är kontrollerandet av partnerns växelverkan med andra människor, genom att till exempel be sin partner att ta bort Facebook-vänner.

- Det kan också handla om att man hela tiden måste vara anträffbar. Ett offer beskrev att då hon till exempel var i duschen och inte svarade på meddelanden på direkt, var följden raseri, säger Kreivi.

Andra typen av digitalt våld är direkt spionage, då till exempel partnerns lösenord till e-posten snos. Som värst kan ett spionprogram installeras i partnerns telefon.

Det görs öppet reklam om liknande appar på webben, riktat exempelvis till dem som är i en "svår situation" och vill få fast en partner som misstänks vara otrogen.

Att utan lov läsa ett meddelande som är avsett till någon annan är också ett brott.

Den tredje formen är handlingar som är förknippade med sexuellt våld och vanheder. Partnern kan till exempel pressa till att skicka intima bilder eller till att filma under sex.

- Materialet kan användas som medel för utpressning, säger Kreivi.

Den fjärde kategorin är så kallad telefonterror, där offret kontinuerligt bombas med meddelanden och samtal, ofta också efter att förhållandet tagit slut.

Det kan komma hundratals samtal eller röstmeddelanden per dag. Meningen är att få mottagaren att känna sig så illa till mods som möjligt. Det hotas till exempel med våld eller självmord.

Myndigheter kan vara likgiltiga

Offrens erfarenheter är att alla myndigheter inte förhåller sig tillräckligt allvarligt till problemet. Polisen kan till och med nedvärdera det. Tanken kan vara att våld som sker över nätet inte är lika allvarligt.

Forskare pratar också om att teknologin har fört över ansvaret till offret att skydda sig från digitalt våld.

- Om myndigheter inte har tillräckligt mycket kunnande i ämnet, kan det föreslås att offret tar bort sina konton på sociala medier. Det begränsar offrets krets ännu mer, säger Hakkarainen.

Nya brottsbenämningar kan hjälpa

Lagen ger ingen möjlighet till att ingripa i alla former av påtryckning.

- Man borde fråga sig om lagen hinner med teknologin, säger Kreivi från Brottsofferjouren.

Till exempel in Storbritannien har hot om spridande av skändande bildmaterial kriminaliserats. Enligt både Hakkarainen och Kreivi borde det övervägas också i Finland.

- I Finland är hot ännu inte ett brott, fast det förorsakar stor skada och rädsla om att karriären eller ryktet förstörs, säger Hakkarainen.

Enligt Hakkarainen skulle det vara bra om det talades om att kriminalisera också tvångskontrollerande, som det har gjorts i Storbritannien.

Den som använts sig av digitalt våld kan ändå ha gjort sig skyldig till flera brott, som till exempel brott mot kommunikationsfrid, olovlig observation, förföljelse eller ärekränkning.

Offret ska vara i kontakt med polisen och spara alla meddelanden, och också vid behov ansöka om besöksförbud.

- De här brotten har den goda sidan att det lätt blir bevis kvar, säger Kreivi.

Det lönar sig att lyssna till den egna intuitionen. Om den egna partnern inte respekterar gränser, anklagar för otrohet, kräver kontakt eller att meddelanden visas, behöver man inte visa partnern något.

- Ingen har en skyldighet att bevisa sin oskuld i ett förhållande, säger Hakkarainen.

Källa: STT

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes