Hoppa till huvudinnehåll

Wesley Caines satt 24 år i fängelse, läste till magister under tiden och hjälper i dag ex-fångar i New York: “Massinspärrningar har lett till att vi kriminaliserat hela samhällen”

Ex-fången Wesley Caines i sitt hem i Bronx, New York.
Wesley Caines har tillbringat nästan halva sitt liv i fängelset. Ex-fången Wesley Caines i sitt hem i Bronx, New York. Bild: YLE/Ville Hupa fångvård,New York (staden),prison reform,Bronx County, New York,Wesley Caines

Wesley Caines har tillbringat ett kvartssekel av sitt liv bakom lås och bom. Fängelsevistelsen förändrade hans liv. I dag hjälper han ex-fångar och talar om hur massinspärrningar i USA förstör framtiden för hela samhällen.

Det är förmiddag när Wesley Caines sitter vid köksbordet hemma i Bronx med en flaska vatten framför sig.

Till vardags jobbar Caines som personalchef på Bronx Defenders. En icke-vinstdrivande organisation som erbjuder juridisk hjälp till ex-fångar som försöker hitta sin plats i samhället.

- Den typiska kunden är fattig och troligen färgad, säger Caines.

Han vet vad kunderna står inför, för han har själv befunnit sig i samma situation.

Caines tillbringade 24 år av sitt liv i fängelset. År 1990 dömdes han till ett fängelsestraff från 25 år till livstid.

Vi ska återkomma till vad som ledde fram till domen.

För fem år sedan blev Caines frigiven. I dag hjälper han ex-fångar, umgås med sina vuxna barn och talar om behovet av en reform av fängelsesystemet.

Bronx Defenders i New York jobbar för mindre bemedlade ex-fångar.
Wesley Caines jobbar i dag vid Bronx Defenders i New York. Organisationen arbetar för att ex-fångar ska ha en lättare väg tillbaka till samhället. Bronx Defenders i New York jobbar för mindre bemedlade ex-fångar. Bild: Bronx Defenders. advokatbyråer,Wesley Caines

USA fängslar mer människor än något annat land i världen. Över två miljoner människor sitter inspärrade i dag. Fängelsepopulationen har femfaldigats på 40 år.

Men fler än nio av tio som spärras in kommer en dag att återvända till samhället.

För många är det en helt ny kamp som börjar då.

“Vi tänker inte på att det är människor som ska integreras tillbaka till samhället”

Varje vecka friges över 10 000 personer från fängelser i USA. Den som varit inspärrad i flera år, eller årtionden, står ofta inför en överväldigande situation.

En frigiven långtidsfånge i New York får två saker, berättar Caines. En check på 40 dollar och en biljett till busstationen Port Arthur på Manhattan.

Bara det blir för mycket för vissa som suttit i fängelse i mer än ett årtionde, menar Caines.

- Den som aldrig upplevt folkkaoset på Port Arthur begriper inte vad det handlar om. Det är som en frenetisk marknadsplats. Jag känner till folk som suttit inspärrade i ett årtionde eller två och sedan blir helt knäppa när de en vacker dag kliver av bussen där.

- Det är som att lämna av någon på månen och säga att “nu är du fri”. Den som har tur har ett hem att återvända till, men många har inte det.

När man sitter inspärrad förnimmer man inte hur samhället förändras.

Det är som att lämna av någon på månen och säga "nu är du fri"

Familjemedlemmar kan ha flyttat bort eller dött. Livet måste startas från noll.

Det amerikanska fängelsesystemet är inte konstruerat för att förbereda fångar för ett liv utanför lås och bom, säger Caines.

Det handlar om att bestraffa och låsa in, inte om att rehabilitera.

- Vi tänker inte på att det är människor som förr eller senare ska integreras tillbaka till samhället.

För många slutar det illa. Statistiken målar upp en dyster bild.

Mer än två tredjedelar av de fångar som friges i USA grips på nytt inom tre år. Fyra femtedelar åker in igen inom sex år efter att de lämnat fängelset, visar justitieministeriets siffror.

Men somliga lyckas bryta den onda spiralen. Det är Wesley Caines ett exempel på. Fängelsevistelsen förändrade hans liv. Mot det bättre.

Caines om att studera i fängelset: Det sista man vill göra var att provocera en fångvakt

I början på 90-talet erbjöd vissa fängelser i New York begränsade möjligheter att avlägga universitetskurser och i vissa fall en examen. Wesley Caines hade tur. Han kom in på ett av programmen.

- Vissa äldre fångar tog hand om mig när jag fängslades. De rekommenderade att jag försöker komma in på programmen.

EX-fången Wesley Caines i sitt hem i Bronx, New York.
Caines träffar ex-fångar dagligen i sitt jobb. EX-fången Wesley Caines i sitt hem i Bronx, New York. Bild: YLE/Ville Hupa prison reform,Bronx County, New York,fångvård,Bronx,Wesley Caines

Men studielivet bakom galler är något annat än i det fria. För Caines handlade det om enstaka föreläsningar då och då. I en sluten miljö som är byggd för något helt annat än inlärning.

- Det handlade om att navigera mellan två skilda världar. Ena stunden är du fånge, den andra student.

Den psykologiska utmaningen var stor, säger Caines. Fängelsepersonalen gillade inte alltid att fångarna erbjöds en chans att studera.

- Flera vakter kom från anspråkslösa förhållanden. Många hade själva aldrig studerat efter high school. Vissa hade svårt att smälta att somliga fångar gavs en chans som de själva berövats.

Det kunde ta sig i uttryck i glåpord eller rasistiska påhopp mot svarta fångar, säger Caines.

Vem som helst i personalen kunde när som helst sätta punkt för våra studier

Föreläsningar och studier ledde till nya kunskaper. Men som fånge gjorde man klokt i att inte visa det, säger Caines.

- Som fånge och student höll man låg profil. Det sista man ville göra var att provocera en fångvaktare.

- Det fanns en självklar maktobalans mellan oss som var fångar och personalen. Vem som helst i personalen kunde i praktiken när som helst sätta punkt för våra studier, utan att ange orsak.

Men konstellationen hade också en annan sida. Fångar som fick studera var motiverade. De såg till att inte skaffa sig problem.

Det underlättade arbetsbördan för många inom personalen, berättar Caines.

- Privat kunde enskilda anställda önska oss lycka till med studierna. Men alla förstod att de aldrig skulle ha sagt det högt framför sina kolleger.

- Det sista en anställd vill är att bli stämplad som är en “fångkramare”. Som fånge gällde det ständigt att inse sin status.

Den långa vägen fram till en universitetsexamen: “Fängelser är i grunden obehagliga platser”

Under Bill Clintons presidentperiod antog USA år 1994 en skärpt brottslagstiftning.

Finansieringen för diverse fängelseprogram krympte eller avskaffades. Wesley Caines och andra fängelsestudenter fick avbryta sina studier.

Det dröjde fram till början av 2000-talet innan studieprogrammet återinfördes.

Slutligen lyckades Caines under åren i fängelset avlägga en magisterexamen i USA:s historia.

- Slutarbetet behandlade den konservativa rörelsen bland svarta amerikaner.

Caines vill i dag understryka att hans berättelse är ett undantag, inte en regel. Han betecknar fängelser som straffanstalter som bygger på en tanke om vedergällning.

- Fängelser i USA är i grunden obehagliga platser. Det är platser där människor burar in andra människor.

Wesley Caines frigivningsbrev från 2017. Han tillbringade 24 år inspärrad och avtjänade de 3 sista åren villkorligt.
Wesley Caines frigivningsbrev från fängelset från 2017. Han satt 24 år inspärrad och avtjänade de tre sista åren av sitt straff villkorligt. Wesley Caines frigivningsbrev från 2017. Han tillbringade 24 år inspärrad och avtjänade de 3 sista åren villkorligt. Bild: YLE/Ville Hupa fängelser,USA,Wesley Caines

Massinspärrningar i USA - ett fenomen som slår hårdast mot svarta amerikaner

Med över två miljoner amerikaner inspärrade i olika fängelser har USA ett socialt, humanitärt och ekonomiskt problem som vuxit fram under decennier.

Efter att fängelsepopulationen ökat i nästan 40 år har tillväxten avstannat de senaste åren. De senaste åren uppvisar en liten minskning.

Hårdast drabbar massinspärrningar svarta och latinobefolkningen. Svarta löper en sex gånger större risk att hamna i fängelse än vita och en över tre gånger större risk jämfört med latinos.

Wesley Caines beskriver ett strukturellt problem med djupa rötter i det amerikanska samhällets historia och dess rasmotsättningar.

- Massinspärrningar har lett till att vi kriminaliserat hela samhällen genom att låsa in människor. När de kommer ut har de i praktiken inte längre samma medborgerliga rättigheter som andra. De kan inte få jobb, utbildning eller banklån.

Det omdiskuterade polisvåldet utgör en del av problemet, säger Caines.

- Det handlar också om polisåtgärder som riktas mot de mest sårbara i vårt samhälle: svarta, latinos och fattiga.

Demonstranter i New York kräver kräver insatser för att minska på polisvåldet. Den 11 augusti 2019.
Demonstranter i New York protesterar mot polisvåld tidigare i år och kräver rättvisa för Eric Garner, som dödades av en polis. Polisen avskedades från sitt jobb tidigare i höst. Demonstranter i New York kräver kräver insatser för att minska på polisvåldet. Den 11 augusti 2019. Bild: imago images / Pacific Press Agency/ All Over Press demonstrationer,Eric Garner,Black Lives Matter

Hundratusentals amerikaner sitter i fängelse på grund av drogrelaterade brott.

Att luckra upp narkotikalagstiftningen vore ett första steg framåt, tror Caines.

- Varför låser vi in folk på grund av att de har droger? Det är ett folkhälsoproblem som inte löses genom att bura in folk.

Nu finns det tecken på att det politiska etablissemanget vill se en förändring.

I slutet av fjolåret godkände kongressen i USA en ny fängelselagstiftning med strafflättnader för flera typer av narkotikabrott. Reformen stöddes undantagsvis av både demokrater och republikaner.

I år har samtliga demokratiska presidentkandidater efterlyst ytterligare lindringar i lagstiftningen med det överhängande målet att minska på fängelsepopulationen.

Kvällen som förändrade allt

Det är dags att återgå till Wesley Caines och hans livshistoria.

Vattenflaskan hemma i köket har fått sällskap av en kopp kaffe.

År 1990 dömdes Caines till ett fängelsestraff från 25 år till livstid. Brottsrubriceringen var mord av andra graden och misshandel.

Jag ber honom berätta om omständigheterna som ledde fram till domen.

- En kväll för 31 år sedan umgicks jag med några barndomsvänner. En av dem hade hamnat i konflikt med folk som stod nära hans flickvän. En kväll åkte vi iväg för att träffa de här människorna. Det ledde till en uppgörelse och till att en människa dog.

- Jag greps först några månader senare, jag var den enda av oss som greps.

Mer än så säger Caines inte.

Att vara pappa utifrån fängelset är inte omöjligt, men knappast idealiskt. Min mamma dog och min far åldrades medan jag satt inne

Ett kvartssekel inspärrad, med dagar styrda av järnhård kontroll och innötta rutiner, den ena dagen mer eller mindre lik den andra.

Det lämnar sina spår i vem som helst.

När du i dag ser tillbaka på din tid i fängelset - vilka tankar får du?

- Det första jag tänker på är varför jag satt inne. Vetskapen om att en familj förlorade någon de älskar är en börda som jag bär med mig.

Ex-fången Wesley Caines i sitt hem i Bronx.
Wesley Caines hemma i sitt kök. Från och med 2017 har han varit en fri man. Ex-fången Wesley Caines i sitt hem i Bronx. Bild: YLE/Ville Hupa USA,Bronx Defenders

Sedan nämner han sin familj. Caines två barn var små när han fängslades.

- Att vara pappa utifrån fängelset är inte omöjligt, men knappast idealiskt. Min mamma dog och min far åldrades medan jag satt inne.

Röstläget sjunker en aning.

- Det borde ju inte vara så.

Caines håller en kort paus innan han fortsätter.

- Jag brukar inte se på mitt liv som en serie positiva eller negativa erfarenheter. Det har funnits gott om båda och de har alla format mig till den jag är i dag.

Medan vi sitter i Wesley Caines kök ringer hans telefon. Det är dottern. Caines svarar, talar kort och lovar ringa tillbaka.

- Hon är trettio år i dag och bor i Los Angeles, säger han och låter nöjd.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes