Hoppa till huvudinnehåll

NHL-kolumnen: Patrik Laine har visat att självsäkerheten inför säsongöppningen inte var tomma ord – men har snajpern blivit en playmaker?

Anders Nordenswans bild på Patrik Laine-bakgrund.
Patrik Laine har utvecklats som ishockeyspelare, skriver Anders Nordenswan i NHL-kolumnen. Anders Nordenswans bild på Patrik Laine-bakgrund. Patrik Laine,NHL,anders nordenswan

Patrik Laine var höstens gladaste blåvita överraskning. Han använde helt tydligt sommaren till att göra rätta saker, bland annat till att träffa Jets coach. Laine är kanske inte ödmjuk på ytan, men inför spelet och sina egna svagheter är han kritisk, analytisk och kapabel att förändra sig som spelare. Eller vad sägs om 24 assist på 38 matcher?

Vad var skillnaden mellan Patrik Laine och Mike Babcock den gångna hösten?

Båda försäkrade kaxigt inför nyhetshungriga journalister att de slår vad om sin egen framgång när frågetecknen hängde ovanför dem.

Det var ändå bara 21-åringen från Tesoma som var man nog att leva upp till sina stora ord.

Patrik Laine sneglar åt sidan.
Patrik Laine var självsäker inför säsongsstarten – med all orsak. Patrik Laine sneglar åt sidan. Bild: Pasi Murto/All Over Press Patrik Laine

I Finland är vi inte vana med idrottare som tittar rakt in i kameran och utan att blinka säger sig vara jädrans bra. Men det är inte Laines fel – han har gjort sitt bästa för att vänja oss vid att stora ord inte nödvändigtvis är samma som tomma ord.

När Laine landade i Winnipeg inför säsongen, efter sommarens långt utdragna kontraktsförhandlingar och några kritiska uttalanden om Jets-organisation, så fanns det ordentliga frågetecken kring honom.

Pressträffen inför säsongen var det närmaste en finländsk idrottare kommit Muhammad Ali

Skulle coachen Paul Maurice och spelkompisarna önska honom välkommen tillbaka? Eller hade det uppstått en spricka mellan klubben och den unga kaxiga finländaren, som efter ”bara” 30 mål säsongen 2018/2019 vågade rikta kritiska ord mot coachens sätt att använda honom.

Bara några dagar före säsongstarten stod 21-åringen sedan där framför ett stort pressuppbåd nyanländ till Winnipeg, med ett färskt tvåårskontrakt i fickan och försäkrade att han kommer att vara mycket bra under de kommande två säsongerna. Han satsar pengar på sig själv.

Man kunde nästan höra hur pennor vässades för att vid första bästa möjlighet sätta ungtuppen på plats.

Killen missade hela träningslägret, skickade videohälsningar från SC Berns träningar, bröt mot oskrivna lagar då han under sommaren lät förstå att han förväntar sig få ”bättre minuter” i Jets och när han äntligen landade i Winnipeg så verkade han totalt oberörd av sommarens strul.

Osökt fick självsäkerheten åtminstone undertecknad att associera till hur det var när Muhammad Ali talade inför journalister. Men där Ali roade med stora gester och överdrifter, så var Laines budskap avskalat som nordisk design: ”Jag har alltid litat på mig själv, jag kommer att vara bra”.

Sommarens viktigaste dagar?

Ganska liten uppmärksamhet fick sommarresan Paul Maurice gjorde. Coachen kom över till Finland enbart för att träffa Laine och var bland annat gäst hos familjen Laine på deras sommarstuga.

Ingen har berättat vad som diskuterades på bastulaven, men helt klart är att coachen visste exakt vad han gjorde och varför.

Winnipeg-tränaren Paul Maurice i spelarbåset.
Paul Maurice besökte Finland i somras. Winnipeg-tränaren Paul Maurice i spelarbåset. Bild: Nick Wosika/Icon Sportswire/All Over Press Paul Maurice

Sådant brukar inte hända. Barry Trotz åkte över till Moskva på sommaren 2017 för att spendera lite tid med Aleksandr Ovetjkin.

Då var det alltså fråga om att coachen ville träffa sin lagkapten och en av världens bästa hockeyspelare under det pågående årtusendet.

Lär vara ganska unikt att en spelare med tre säsonger i NHL bakom sig får motsvarande uppmärksamhet. Fast Ovetjkin är ju spelaren på affischerna i ”Pates” pojkrum hemma i Tammerfors.

När säsongen kom igång var Patrik Laine pånyttfödd som ishockeyspelare. Och faktum är att Maurice som hade coachat över 1500 matcher i NHL innan säsongen startade verkar ha kunnat förnya sig i vad man lugnt kan kalla mogen ålder.

Så kanske dagarna med Laine handlade om något så ovanligt i NHL-världen som dialog mellan coach och spelare?

Passen till Kyle Connor var symbolisk för ”den nya Laine”

När säsongen väl körde igång, såg man direkt hur Laine kämpade för att hållas inne i spelet. Och för att kämpa för laget i alla lägen.

Den skarpaste och ofta välförtjänta kritiken som riktats mot Laine har varit att han blivit ”utanför”. Lite av en åskådare, som väntar på att få pucken passad till sig när han står och laddar för skott.

Hur han använder rören är avgörande för att den storvuxna finländaren med ganska kantigt rörelsemönster ska finnas i händelsernas centrum – också när Jets inte spelar powerplay.

Skridskoåkningen har också varit något som Maurice ständigt tagit upp gällande Laine.

Och visst är det just åkningen som är nyckeln till hur ”Pates” höst sett ut. Allt oftare är det nummer 29 som kommer åkande in över blå linjen med pucken.

Laines finurliga småleende när killarna firade målet visade med all tydlighet att Patrik Laine 2.0 sätter jaget efter laget.

Den största skillnaden jämfört med tidigare är ändå hur han gör långa åkningar med pucken inne i offensiv zon, under blå linjen. Skapar spelet.

Spelet med pucken är den andra grundpelaren i den förnyade Patrik Laine.

Fortfarande är han Jets flitigaste skytt med 212 skott på 38 matcher (120 på mål, 2:a i Jets efter Kyle Connor, 27:e i NHL) och det ska en spelare med en sådan ”piska” också vara. Men hur Laine nu fördelar pucken har verkligen väckt uppmärksamhet under säsongens första halva.

Kyle Connor är Patrik Laines lagkamrat i Winnipeg Jets.
Kyle Connor är Patrik Laines lagkamrat i Winnipeg Jets. Kyle Connor är Patrik Laines lagkamrat i Winnipeg Jets. Bild: /All Over Press Kyle Connor,Winnipeg Jets

Det tog inte längre än till säsongens femte match innan Laine visade sin lagkompis Kyle Connor – som någon skulle kunna se som Laines konkurrent i Jets – att den inbitna målskytten sätter laget och gemensam framgång i första rummet.

Laine och Connor kom i en 2-mot-1-situation mot Minnesota. Laine som redan gjort 1+1 i matchen hade pucken, och hade också ett utmärkt läge att göra sitt andra mål. I stället satte han en kort smörpassning på Connors klubblad och lät kedjekompisen öppna mål- och poängkontot.

Connors ansiktsuttryck och Laines finurliga småleende när killarna firade målet visade med all tydlighet att Patrik Laine 2.0 sätter jaget efter laget. Enda sprickorna i laget var de breda leendena på Jets bänk.

Säkert något som behandlats i den finska sommaren när Laine och Maurice har vädrat sina åsikter.

Winnipegs säsongsinledning var inte bra

Trots att det var kul åtminstone för alla finländare att se Laine samla poäng från dag ett av den nya säsongen, så var det faktiskt inte alls så kul att titta objektivt på Winnipegs spel. Under stora delar av oktober såg spelet direkt anskrämligt ut då pucken för det mesta cirkulerade kring Jets mål.

Mycket har skrivits och sagts om Winnipegs anonyma backtrupp sedan Dustin Byfuglien inte infann sig till träningslägret. Bland annat har många förundrat sig över varför Sami Niku inte ryms med i ett lag som har ett skriande behov av spelskapande backar – men det är en annan historia.

I stället får det räcka med att konstatera hur viktig målvakten Connor Hellebuycks toppform är för Jets försvarsspel.

Men trots en backtrupp som inte skulle vara suverän ens i FM-ligan har Jets sedan början av november sett helt annorlunda ut på isen.

Också Maurice visade sitt nya jag

Avgörande till att Winnipeg vinner matcher i jämn takt och ser ut att vara på väg mot slutspel är förutom Connor Hellebuycks lysande spel i målet det att Paul Maurice byggde om kedjorna och justerade lagets spelsystem.

Duon Mark Scheifele–Blake Wheeler har i flera år varit given i samma kedja, men efter en månad av haltande spel placerade coachen lagkaptenen Wheeler från sin fixade position som första kedjans högerforward till center i andra trion.

Det betydde att i den nya första kedjan fanns Patrik Laine tillsammans med centern Mark Scheifele och Kyle Connor, medan Jack Roslovic, Wheeler och danske blixten Nikolaj Ehlers bildade Jets andra offensiva kedja.

Och som genom ett trollslag började både ettan och tvåan dominera och producera i de flesta matcher.

Speciellt trion med Connor, Scheifele och Laine har varit strålande redan i två månader och har i skrivande stund noterat 88 poäng och 41 mål på 27 matcher. 69 poäng är dessutom i spel med 5 mot 5. Kedjans långa anfallsspel i offensiv zon hör till de bästa NHL bjuder på just nu.

Winnipeg Jets-spelarna Mark Scheifele och Patrik Laine firar ett mål.
Winnipegs spel är i skick nu. Winnipeg Jets-spelarna Mark Scheifele och Patrik Laine firar ett mål. Bild: David Berding/Icon Sportswire Patrik Laine,Mark Scheifele

Laine har även tydligen fått grönt ljus (hälsningar från bastulaven?) att hämta in lite europeisk krydda till spelet med puck i neutral zon. Det blir ganska ofta en för NHL ovanlig extra sväng eller till och med en snedpassning bakåt före blålinjen – och därmed en extra variant till anfallsspelet.

För att summera: i oktober var det en pina att se på Winnipegs spel – nu hör Jets till de roligaste lagen att kolla på.

Matcherna håller högt tempo, första och andra kedjan anfaller kreativt, medan trean och fyran bjuder på fungerande rätlinjigt rakt-på-mål-spel. Och jobbar hemåt kollektivt på ett sätt som åtminstone delvis lappar till backtruppens blygsamma kunnande.

Paul Maurice ska ha mycket beröm för att kunna skapa något som åtminstone ser ur som ett nytt spelsystem mitt under säsongen. I slutet av oktober höjdes det faktiskt röster om att han ”tappat” omklädningsrummet och var på väg att få sparken.

Nu är han med i Jack Adams-snacket.

Plywood för playmakern?

Vem skulle ha gissat att Patrik Laine är etta i Jets plus/minus-statistik efter halva säsongen. Eller att han har nästan dubbelt så många assistpoäng som mål?

Eller att han får mängder med beröm för sitt spel trots att han bara skjutit tre powerplaymål. Och trots att skottprocenten på 11,7 ligger betydligt under NHL-karriärsnittet på 15,3 och bleknar totalt i jämförelse med 44-målssäsongen 2017/18 då hela 18,3 procent av skotten hittade rätt.

Men hjälpen kanske finns nära: om mängden missade skott börjar tära på playmakern Patriks goda humör, så är det bara att marschera till den lokala järnhandeln.

Fanerskiva heter visst plywood board.

Tack för att du läste.

Källor: hockey-reference.com, foxsports.com, nhl.com, quanthockey.com, tsn.ca

Läs också

Nyligen publicerat - Sport