Hoppa till huvudinnehåll

Tidigare miljöminister Kaj Bärlund om USA: Besvärligt när president och opinion inte tror på vetenskapen

Kaj Bärlund fotograferad framför tapet som liknar en bokhylla på kafé i Borgå.
Tidigare miljöminister Kaj Bärlund oroar sig inte för Donald Trump Kaj Bärlund fotograferad framför tapet som liknar en bokhylla på kafé i Borgå. Bild: Bengt Östling/YLE Kaj Bärlund,Miljöminister,bokhyllor

Klimatmötet i Madrid må ha varit en besvikelse. Men Kaj Bärlund har varit miljöoptimist i åtskilliga år, som politiker och tjänsteman både nationellt och i världen. Nu blickar han tillbaka på de miljöförbättringar som trots allt sker.

- Det är ju alltid fråga om friktioner, säger Kaj Bärlund om motgångarna i Madrid och USA:s utskrivning från Pariskonventionen.

En del länder har det besvärligare än andra att göra positiva saker. Några har regeringar som är mindre intresserade av miljön än andra, formulerar han sig innan han kommer in på USA.

- Vi har ju en situation i USA där opinionen inte tror på sakkunskap och vetenskap. Man försöker glömma att vi har de här problemen, som alla ledande tjänstemän och vetenskapsmän är eniga om.

"Övervägande majoritet enig om vad som måste göras"

Det är många besvärliga situationer och förhandlingar som återstår innan klimatproblemen är lösta.

Men Bärlund tror att en övervägande majoritet av medborgarna är enig om hur man borde bete sig. Det leder till resultat, förr eller senare.

- Det kommer inte enkelt i förhandlingarna, det blir besvärligt, men jag är nog optimist.

Hur man ska övertyga president Donald Trump är en svårare fråga.

- Mot honom räcker knappast någonting. Trump kommer väl knappast att vara där han är nu under en lång framtid, enligt Kaj Bärlund. Man måste försöka se realistiskt på situationen och samtidigt vara aktiv och kämpa vidare.

Kaj Bärlund med mikrofon i kommunalt sammanhang.
Bärlund i kommunala sammanhang 2012 Kaj Bärlund med mikrofon i kommunalt sammanhang. Bild: YLE / Hanna Othman Kaj Bärlund,ulf backman

Borgå bas för internationell miljöpolitiker

Kaj Bärlund tar emot på ett litet kafé i Borgå, den ort där han är född och som han har representerat i flera omgångar under sin tid som politiker. Han avstod från kandidatur i kommunalvalet 2013.

Han satt i riksdagen åren 1979-1991, de sista fyra åren också som miljöminister. När han gjorde ett nytt försök som kandidat i riksdagsvalet år 2011 räckte rösterna inte till.

Bärlund blev pensionär och stod på sidan om den nationella politiken. I stället fanns tid att skriva memoarboken "Ge miljön en chans - en minister minns" som kom ut under hösten 2019.

Inte självklart bli miljövårdare

Bärlund beskriver en uppväxt med hälsovådlig industri och trångt arbetarboende i fattiga förhållanden.

Borgå å fungerade som en avloppskanal för städerna ovanför, och näringsämnena sköljdes direkt ner från åkrarna på 1950-talet.

På 1960-talet tiden var miljö inget undervisningstema vid ekonomistudierna i Helsingfors. Och socialdemokratin var inget miljöparti.

Borgå åstrand med domkyrkan i eftermiddagssol.
Gamla stan i Borgå och åstranden har behövt mycket miljöstöd genom åren. Borgå åstrand med domkyrkan i eftermiddagssol. Bild: Bengt Östling/YLE Borgå,Borgå å

Men Kaj Bärlund, diplomekonom från Hanken, fortsatte i familjetraditionen och blev medlem i SDP.

Ungefär samtidigt fick han fast anställning på Yleisradio kring år 1967. Några år senare flyttade han till fackcentralen FFC.

Miljöfrågorna blev aktuella först efter invalet i riksdagen 1979. Det blev en kamp mot Centerpartiet som försökte skapa ett miljöministerium inom Jord- och skogsbruksministeriet.

Bärlund beskriver euforin över den första socialdemokratiska presidenten Mauno Koivisto år 1978, och den egna vandringen mot viktigare poster.

Socialdemokraterna stolta över sitt miljöministerium

Matti Ahde blev Finlands första miljöminister år 1983. Socialdemokraternas förhoppning om ett brett ministerium med också bostadsärenden förverkligades.

Kaj Bärlund blev den andra miljöministern år 1987, i Harri Holkeris samlingspartistiskt styrda regering.

- Det var en historisk händelse. Det uppfattades som lite speciellt att vi kom med i en regering med det ledande högerpartiet, minns Kaj Bärlund.

Men Samlingspartiet hade då en stark miljöflygel. Socialdemokraterna kunde tillsammans med dem få igenom flera radikala miljöbeslut.

De hade knappast gått med Centerpartiet, bedömer Bärlund, där fanns och finns en mycket konservativ flygel i fråga om miljöpolitiken.

- Det var den största reformperioden någonsin under 4 år, och en intensiv period för mig, säger Kaj Bärlund. Det blev många reformer inom naturskydd, hållbar utveckling, luft- och vattenvård, hållbar utveckling och naturområden.

"Miljölandskampen" med Sverige slutade oavgjort

Miljöminister Kaj Bärlunds första internationella miljökonflikt uppstod med Sverige, med socialdemokratiska partikamrater.

Som Bärlund minns det började Sverige började utmana Finlands miljöpolitik på ett sätt som han inte uppfattade som schysst.

Det handlade om avfall från en Outokumpu-fabrik i Torneå och lagringen på en holme i Bottenviken.

Det hade hållits stora fackliga demonstrationer i Haparanda mot lagringsplanerna och frågan kom upp på ministernivå i nordiska sammanhang via Sveriges miljöminister Birgitta Dahl (s). Hon betecknade lagringsplanerna som kriminella.

Bärlund tog tjuren vid hornen och arrangerade en studieresa för ministrarna och pressen från de två länderna för att se på fabrikerna både på svensk och finländsk sida.

De finländska fabrikerna förbättrade sin miljöpraxis och jämförelsen vid Rönnskärsverken blev inte så bra för den svenska miljöpolitiken.

- Vi gjorde analyser av Finlands utsläpp i Bottenhavet. På det sättet kunde vi notera att vår situation inte var sämre än svenskarnas, utan kanske rentav bättre, minns Bärlund.

- Det blev överdramatiserat, men slutade oavgjort. Vi gick över mållinjen samtidigt. Det blev knappast några mentala sår, förklarar Bärlund nu trettio år senare.

Murmansk har 300 000 invånare.
Murmansk och det döda landskapet runt nickelfabrikerna inverkar också på Finlands miljö. Murmansk har 300 000 invånare. Bild: NRK Murmansk

Sovjetiska miljökatastrofer när gränserna föll

"Det som göms i snö kommer upp i tö" är ett talesätt som Kaj Bärlund använder om den dolda miljösituationen i Sovjetunionen.

Under den nya öppenheten kom oroväckande avslöjanden. Världens största nickelsmältverk hade förgiftat och dödat omgivningen runt fabrikerna. Också skogen på den finländska sidan, i Lappand, var hotad.

Omfattande minskningar har skett av svavelutsläppen sedan dess. För Finland var det inga större problem att halvera utsläppen, men det blev viktiga åtaganden för Sovjetunionen och senare Ryssland, enligt Bärlund.

Akuta ryska hotet är över, men problem finns

Kaj Bärlund lärde sig uttrycka sig diplomatiskt men kraftfullt i Sovjetunionen.

Senare verkade han några år som ordförande för Samfundet Finland-Ryssland, som tvingades till stora förändringar då Sovjetunionen föll samman.

För tillfället är det ryska hotet mot miljön inte akut på samma sätt som då, anser Kaj Bärlund. Men situationen kring vattenreningen i St Petersburg och liknande problem finns kvar.

Under Bärlunds tid kom också möjligheten att för första gången granska den sovjetiska kärnkraften.

- Samarbetet med den sovjetiska sidan om inspektion av kärnkraftsverken har fungerat tillräckligt bra för att minska risken. Kontrollen har blivit bättre i kärnkraftverken som står kvar, men då visste vi ingenting om säkerheten, medger Bärlund.

Centern tar makten - Bärlund lämnar landet

Socialdemokraterna fick en stark ställning inom miljölagsitftningen på 1980-talet. De Gröna var inget stort miljöparti på den tiden, med personer som var intresserade av lagstiftning, bedömer Bärlund.

Senare fick Bärlund lämna regeringen.

När Bärlund själv skriver historien rubricerar han kapitlet "god min i elakt spel". Någon måste lämna plats för den nya partiordföranden Pertti Paasio. Det blev Bärlund, som samtidigt valde att lämna riksdagen.

Han övergick till att leda miljöförvaltningen som ledande miljötjänsteman. Men många organisationsreformer kom under Centerns nya tid vid makten.

Bärlund lyckades några år senare ta sig utomlands. Han blev den högst uppsatta finländska miljötjänstemannen från Finland.

Europeisk miljöpolitik i tretton år

År 1995 flyttade Kaj Bärlund till Geneve för att bli miljödirektör vid FN:s ekonomiska kommission för Europa, ECE.

Sektorerna var de samma som i Finland, både miljö- och bostadspolitik. Men situationen och omfattningen var en helt annan.
Det kalla kriget höll på att ta slut, det fanns fortfarande misstro i luften.

- Speciellt Sovjetunionen och Centralasien var i ett läge då allt höll på att ramla samman då kommunismen hade fallit. Nu måste man samla skärvorna i hela Östeuropa, som hade en enorm kris att tackla.

Bärlund är speciellt stolt över det informationsutbyte som kunde ge konkret vägledning åt ministrarna i de drabbade medlemsländerna.

Aftonrodnad över Manhattans skyskrapor, bland annat FN-byggnaden och Trump World tower på andra sidan om East River.
FN har kanske en glamorös framtoning, men högkvarteret i New York kritiseras för byråkrati och stelhet. Aftonrodnad över Manhattans skyskrapor, bland annat FN-byggnaden och Trump World tower på andra sidan om East River. Bild: Bengt Östling/Yle FN,Manhattan

Byråkrati, stelhet - och amerikanska protester

Bärlund medger att FN-organisationen är byråkratisk och stel, men det gäller framförallt centralt i New York.

I Geneve hade man betydligt större frihet än om man hade varit tvungen att påverka högkvartetet hela tiden.

Men resurserna var knappa, enligt Bärlund. USA hade slutat betala in sina medlemsavgifter i protest mot FN. Tekniskt sett var organisationen bankrutt.

Bärlund införde nordisk medarbetardemokrati i Geneve, du-reform och öppenhet. Men Förenta nationernas informationsgång lyckades han inte öppna.

"Franska förhållanden"

Mer ovanligt för en memoarförfattare är att skriva om sin chefs älskarinnor. Men det gör Kaj Bärlund.

Hans "verkställande sekreterare" beskrivs som en chef med en "fransk profil" - det vill säga aktiva kvinnorelationer vid sidan av sitt äktenskap. Hans kontor var en rävlya med två ingångar, där älskarinnan gick ut då hustrun kom in, enligt Bärlunds beskrivning.

Det blev en "osund situation" då en av chefens älskarinnor också var i chefsställning. De två cheferna började kritisera Bärlunds ledarstil, eftersom han inte kunde dölja sin irritation över sakernas tillstånd.

- Jag tyckte det var nödvändigt att berätta det här, för att ge en beskrivning av mitt arbete, säger Bärlund om omnämnandet i boken. Det hotade hans arbete, eftersom det var lätt att säga upp personalen på ECE.

För Bärlund slutade det med seger över arbetsplatsotroheten och fortsatt arbetskontrakt i sammanlagt tretton år i Geneve.

Också åldrandet en miljöfråga

Bärlund pensionerade sig från FN-organisationen som 62-åring. Lämpligt nog avslutades hans arbete i ECE med en kongress om åldrande, ekonomi, pensioner och meningsfulla arbetsuppgifter.

Där konstaterades att man inte borde kalla personer under 80 år för åldringar.

Bärlund fortsatte verka som konsult och kommunalpolitiker efter sin återkomst. Numera inskränks aktiviteterna till tidningskolumner och kommentarer.

Ny socialdemokratisk ledning ger hopp om miljöframtiden

Som en socialdemokrat med "miljön som livskarriär" gläder sig Kaj Bärlund över den nya finländska regeringen med Sanna Marin som statsminister.

- Finlands socialdemokrater har nu en mycket lyskraftig regering och ledare. Hon har en viktig roll att lyfta fram partiets synpunkter på miljön och andra områden. Hon är faktiskt aktivt intresserad av miljön, det är positivt, säger Bärlund.

Han bekräftar att han tror att Sanna Marin kan göra mer för miljön än Antti Rinne.

- Han var inte helt ointresserad av miljöfrågor. Men han var inte på samma sätt inne i miljöpolitiken som Sanna Marin, en mycket yngre kvinna.

Rinnes bakgrund låg i fackföreningsrörelsen, Marin har ett annat perspektiv på framtiden.

- Det är det som ger hopp. Det är ju de yngre människorna som nu har mest att vinna och förlora på hur det går med klimatförändringen.

sanna marin.
Statsminister Sanna Marin håller presskonferens. sanna marin. Bild: Tiia Lillkvist /yle Sanna Marin,Statsminister

Läs också

Klimat