Hoppa till huvudinnehåll

Arbetsmarknadsforskare om exportindustrins avtal: Svårt för service- och hälsovårdsbranscher att få ett lika bra avtal

Sjukvårdare går i en sjukhuskorridor.
Inom service- och kvinnodominerade branscher och i hälsovården kan det vara svårt att få ett bättre avtal än det här. Sjukvårdare går i en sjukhuskorridor. Bild: Jari Kovalainen / Yle sjukhus,barnsjukhus,Nya barnsjukhuset,sjukskötare,Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt (HUS),hälsovård,vårdpersonal,medicin,läkarundersökningar,läkare,sjukvård,patientdatasystem,sjukjournaler,patienter,omvårdnad ,Hälso- och sjukvårdsfack,social- och hälsovårdsreformen (sote),SOTE-ICT,Valfrihet av social- och hälsotjänster,närvårdare

Industrifackets och Teknologiindustrins godkända förhandlingsresultat betyder en löneförhöjning och ett slopat konkurrenskraftsavtal. Ett lika bra avtal kan vara svårt för andra branscher att få, bland annat de kvinnodominerade, säger arbetsmarknadsforskaren Mika Helander till Svenska Yle.

På lördag godkände Industrifackets och Teknologiindustrins styrelser fredagens förhandlingsresultat.

Avtalet betyder att lönerna stiger med 3,3 procent under en tvåårsperiod.

Samtidigt slopas konkurrenskraftsavtalet med sina extra 24 oavlönade timmar per år.

Arbetsmarknadsforskare och lektor i sociologi på Åbo Akademi, Mika Helander kommenterar uppgörelsen för Svenska Yle.

Enligt honom var uppgörelsen en kompromiss för bägge parter där arbetsgivarna gav efter i konkurrenskraftsavtalsfrågan medan arbetstagarna gav efter i löneförhöjningsfrågan.

– Det gick som i alla avtal. Båda var tvungna att ge efter.

Helander ser inte särskilt stor skillnad på det godkända avtalet och det förslag som riksförlikningsmannen kom med i december.

– Jag har inte helt alla detaljer i frågan, men på basis av det jag snabbt har räknat så ser jag ingen stor skillnad i det förslag som riksförlikningsmannen kom med i december. Men det förslaget skulle inte ha godkänts av arbetsgivarföreningen.

Exportbranschen banar vägen

Teknologiindustrin och Industrifackets kollektivavtal är av tradition det första som slås fast. Det här avtalet visar vägen för löneförhöjningarna inom övriga branscher.

Enligt Helander har förhandlingarna, som pågått sedan hösten 2019, dröjt så länge på grund av flera svåra aspekter, bland annat de oavlönade timmarna i konkurrenskraftsavtalet.

En annan fråga var frågan om löneförhöjningarnas nivå och hur de påverkar andra branscher. Helander menar att frågan varit om uppgörelsen kommer att bli en modell för alla branscher.

– Det skulle betyda att koordineringsuppgiften faller på sektor- och branschförbund. På det viset blir det besvärligare eftersom de inte har en tradition av koordinering, säger han.

Varför är det just den här exportbranschen som sätter agendan och visar vägen för de andra branscherna?

Enligt Helander är teknologibranschen en öppen sektor som omfattar metallindustrin och elektronikindustrin.

– De är båda sådana sektorer som konkurrerar på en global marknad och ska man rätta munnen efter matsäcken så ska man titta på branscherna som konkurrerar öppet först, säger Helander.

Svårare för kvinnodominerade branscher att få bättre avtal

I Teknologiindustrins och Industrifackets avtal försvinner konkurrenskraftsavtalet med sina extra 24 oavlönade timmar per år.

Så kanske det inte går i alla branscher när andra avtal gås igenom.

– Det är inte alls sagt att de kommer att gå igenom på det här sättet och att man skulle avskaffa dem [timmarna red.anm.], säger Helander.

– Till exempel i servicebranscher är arbetsinsatsens betydelse och kostnadseffekt större än i sådana här industribranscher där man har massproduktion och mycket automatisering och så vidare.

Enligt Helander kan det ligga närmare till hands att de oavlönade timmarna avskaffas i industribranscher.

– På ett lite orättvist sätt, ofta i kvinnodominerade serviceyrken, är det svårare att bli av med dem, säger han.

Däremot tror Helander inte att ingen inte kan få ett bättre avtal än det som nåddes på lördag.

– Det finns en möjlighet att vissa kan få, beroende på den globala konkurrenssituationen och utsikterna inom branschen.

I bil- och transportbranschen finns det bra möjligheter. Det samma gäller träförädlingen, hamnarna och sjömännen, räknar Helander upp.

– De som tar hand om exporten är alltid i ett strategiskt förhandlingsläge och kan få bättre villkor. I service- och kvinnodominerade branscher och i hälsovården kan det vara svårt att få ett bättre avtal än det här.

Mika Helander intervjuades av Anna Bäck i TV-Nytt lördagen 4.1.2020.