Hoppa till huvudinnehåll

Branden förstörde Markos hem och Jaana sökte efter de som räddade hennes liv – hur gick det sen?

Maro Perälä, Eero kortesniemi och Jaana Stenman.
Markos hem förstördes i en brand, Jaana efterlyste dem som räddade henne när hon försökte ta sitt liv och Eeros vänner la ut en datingannons åt honom på Facebook. Maro Perälä, Eero kortesniemi och Jaana Stenman. Bild: Yle Collage,eero kortesniemi

Hur gick det för dem som förlorade sitt hem i en höghusbrand i Vasa i oktober? Hittade Jaana de som räddade henne när hon försökte ta sitt liv? Och hur gick det för Eero vars vänner efterlyste en flickvän åt honom på sociala medier? Vi återvänder till tre av dem vi intervjuat under 2019 för att se hur de har det nu.

I början av oktober skadades ett tre våningar högt hus svårt i en brand i Gamla Vasa i Vasa. Ett tiotal familjer förlorade sina hem i samband med branden. En av dem var Marko Perälä.

Perälä fick höra om branden av sin fru strax efter klockan 14 på torsdag eftermiddag. Hans fru hade upptäckt lågor på utsidan av huset och genast efter det hade köksfönstret exploderat.

- Hela bostaden förstördes och det gick snabbt, sa Perälä i oktober.

Förutom rent fysiska saker förlorade Perälä och hans familj tre katter i branden.

När Perälä intervjuades i oktober bodde han och hans familj hos hans föräldrar.

Marko Perälän kodin seinät ovat tulipalon jälkeen mustat. Kaikki omaisuus tuhoutui 3. lokakuuta tapahtuneessa kotikerrostalon palossa.
Marko Perälä hoppas kunna flytta tillbaka till sitt hem om ett år. Marko Perälän kodin seinät ovat tulipalon jälkeen mustat. Kaikki omaisuus tuhoutui 3. lokakuuta tapahtuneessa kotikerrostalon palossa. Bild: Pauliina Jaakkola / Yle Vasa,eldsvådor,Gamla Vasa,Hyreshus

Hur går det för Marko Perälä nu?

Marko Perälä berättar om läget i dag så här, fritt översatt från finska:

"Jag minns mycket väl allt som hände den tredje oktober, även om det känns som att jag såg på allt med en utomståendes ögon. Så pass stor chock var det.

Efter branden bodde vi en vecka hos mina föräldrar och sov i sängar utan att bli utvilade. Perioden kändes märklig och rörig.

Vi skickade svar till våra bekanta att vi var vid liv och att allt var ok. Det tog mycket tid att svara på meddelanden. Det tog också tid att skaffa kläder och nödvändiga saker.

Vi erbjöds bostäder ganska snabbt, men som tur var hade vi lite tid på oss. Vi visste ändå att vi inte skulle få återvända till vårt hem inom en snar framtid. Målet var att hitta en bostad för en längre tid.

Mängden hjälp vi erbjöds var en positiv överraskning, det var stödkonserter och annat. Något har vi uppenbarligen gjort rätt i livet. Till och med okända personer tog kontakt och ville hjälpa. Till sist fick vi till och med sluta ta emot hjälp då sakerna inte rymdes in längre.

Vardagen har sakta men säkert återvänt, men spåren av hösten finns kvar. Min fru och jag är trötta. Min fru var på väg att få en panikattack på julen då hon kände lite rök i samband med att hon tillredde julskinkan. Hon skräms också av höga ljud, eftersom hon var hemma då köksfönstret exploderade.

Vi saknar också våra husdjur. Fast vi säger att allt är bra tar det sin tid att återhämta sig.

Brandorsaken är inte klar än, förhoppningsvis vet vi mer i början av året. Vår bostad renoveras som bäst. Vi hoppas kunna flytta in om ett år."

Jaana sökte efter livräddare men fann gammal brevvän

I oktober 2017 tog livet en ny vändning för Jaana Stenman i Karleby. Ett par år tidigare hade hon insjuknat i depression. Efter det kom en skilsmässa. Och i samma skede lades hennes mamma in för terminalvård.

- Det hände för mycket på en gång. Min livssituation blev en katastrof. Det kändes som att jag var ensam i allt och jag såg ingen annan utväg, sa Stenman i oktober.

Många försökte hjälpa men Stenman stötte bort alla. Omvärlden och livet drunknade i en svart smärta. Hon bestämde sig för att livet av sig på en parkbänk med hjälp av alkohol och mediciner. Sedan minns Stenman inget före hon var på sjukhus.

Av en händelse hade ett par ute på länk upptäckt Stenman på parkbänken och ringt ambulansen.

Ett par år senare beslöt Jaana Stenman sig för att söka efter sina livräddare via sociala medier.

Jaana Stenman
Jaana Stenman har inte kommit i kontakt med de som räddade henne men nog med sådana i samma situation som henne. Jaana Stenman Bild: Kati Latva-Teikari Karleby,jaana stenman

Hur går det för Jaana Stenman nu?

Jaana Stenman berättar om läget i dag så här, fritt översatt från finska:

"De personer som hjälpte mig har inte tagit kontakt. På ett sätt grämer det mig, men jag tror att jag har nått dem via media. Jag tror att om de hade velat hade de tagit kontakt med mig.

Många andra har däremot tagit kontakt med mig, ett tiotal personer runtom i Finland har tagit kontakt. Jag har pratat med många människor som varit i samma situation eller som haft en närstående i samma situation. Det här sökprojektet och de diskussioner jag haft med de här personerna har varit en del av min återhämtningsprocess.

Jag har varit ett stöd för många, men jag har också hållit fast vid att de borde söka utomstående hjälp. Jag har inte velat leka kökspsykolog, utan jag har velat att de får professionell hjälp.

Den respons jag fått har enbart varit positiv. Efter intervjun tog en gammal brevvän kontakt med mig. Hen hade känt igen mig och nu har vi kontakt igen efter en 30 år lång paus."

Upptagen singelman är inte längre på marknaden

Jordbrukaren Eero Kortesniemi, som bor på gränsen mellan Kristinestad och Storå, hade en livlig vår och försommar. Förutom jordbruket höll hans vänner honom upptagen genom ett inlägg på Facebook där de sökte efter ett gemål åt honom.

Vännerna publicerade en datingannons i en populär grupp på Facebook. Annonsen fick en hel del respons och många kvinnor lät meddela att de önskade att de varit singla. En del äldre kvinnor berättade till och med om hur den inre puman vaknade till liv.

När Yle Pohjanmaa träffade Eero Kortesniemi i maj berättade han att han fått ett tiotal svar på sin annons via Facebook, Instagram och Whatsapp. Att annonsen skulle bli så populär hade han inte trott.

- Jag har inte pratat med alla för jag har jobb att göra. Men visst finns det en del som har stått ut ur mängden, som jag har pratat med, sa Kortesniemi i maj.

Porträtt av en man som står i sommargrönskan på en grön åker.
Eero Kortesniemi har träffat en kvinna men han vågar inte säga om de sällskapar ännu. Porträtt av en man som står i sommargrönskan på en grön åker. Bild: Yle/Pasi Takkunen Porträttfotografi,eero kortesniemi

Hur går det för Eero Kortesniemi nu?

Eero Kortesniemi berättar om läget i dag så här, fritt översatt från finska:

"Jag har hittat en kvinna, men jag kan inte riktigt ännu säga att vi sällskapar. Det är ännu i ett skede där vi träffas och lär känna varandra. Vi har känt varandra så kort tid, att vi inte riktigt känner varandra ännu. Vi går långsamt framåt.

Den kvinna som jag träffar nu hittade jag till slut via Tinder. Vi har rätt långt samma egenskaper och vi är rätt lika varandra.

Nu och då jobbar jag lite kortare dagar så att vi hinner ses, men det beror väldigt mycket på nästa dag.

Det finns en hel del folk på Tinder och en del har bristfälliga presentationer av sig själva. Intresset är ett helt annat när det finns lite information om dig och bilder. Kvinnan jag träffar hade en profilbild på sig själv när hon satt bakom ratten i en tröska. Hon kan alltså en del om jordruk. Visst finns det fru-material."

Artikeln baserar sig på Camilla on tyttövauvan äiti, Eero ei ole enää sinkku – palaa vuoden aikana haastateltujen kuulumisiin skriven av Merja Siirilä, Yle Pohjanmaa. Översatt och bearbetad av Sofi Nordmyr.

Läs också

Nyligen publicerat - Österbotten