Björn Ådahl
Yle
Hundratals apor gör livet surt för invånarna i den historiska thailändska staden Lopburi. Aporna stjäl mat, har sönder maskiner och tvingar människorna att ständigt vara på sin vakt. I praktiken är det på många sätt aporna som har makten.
Hastigt reparerar Thitinan Techawongtham en slangbössa. Samtidigt håller han ett öga på en apa som smyger omkring på närmaste hustak.
– Jag vet att apan vill komma in i mitt hus. Jag skulle skrämma den på flykten med hjälp av slangbössan, men gummibandet hade glidit bort från klykan, förklarar Thitinan.
När Thitinan får slangbössan i skick riktar han den mot apan och låtsas skjuta. Den resulterande smällen får apan att blixtsnabbt skutta upp i ett träd.
– Det sista jag vill göra är att skada aporna, så jag skjuter aldrig stenar eller något annat mot dem. Jag vill bara jaga bort dem, konstaterar Thitinan.
Farliga bett, korkade besökare
Thitinan säger att aporna är så påhittiga att det är svårt att hindra att de roffar åt sig mat eller föremål som de tror kan vara mat.
Lopburiborna måste också skydda alla apparater som de förvarar utomhus, för annars kan aporna ha sönder dem när de letar efter mat.
Aporna kan också vara farliga. De ger ett lekfullt och på många sätt bedårande intryck, men om de upplever att de är hotade kan de bita.
Thitinan betonar att man i så fall genast måste gå till en läkare.
Aporna är mästare på anpassning
- Ingen vet exakt hur många apor som lever i Lopburi. Det är frågan om två olika arter som är släkt med varandra, rhesusapan och krabbmakaken.
- Båda arterna är allätare, men i det vilda föredrar de frukt, blad och rötter. De äter också insekter och andra smådjur.
- Krabbmakaker som lever nära havet har dessutom lärt sig att fånga kräftdjur såsom små strandkrabbor. Krabbmakakernas svansar är ofta längre än den övriga kroppen, och följaktligen går arten också under namnet långsvansad makak.
- Rhesusaporna och krabbmakakerna har en sällsynt god förmåga att anpassa sig till olika levnadsmiljöer. De vänjer sig snabbt vid människan, och de trivs också i städer där de lär sig att äta för dem i vissa fall ohälsosam människoföda.
- Båda arterna är allmänna och de klassificeras som livskraftiga. Rhesusapornas utbredningsområde sträcker sig ända från Afghanistan till Indonesien, det näststörsta efter människans av alla primater.
- Krabbmakakerna och rhesusaporna har länge använts som försöksdjur. Med hjälp av rhesusapan upptäckte man på 1930-talet blodgruppssystemet rh (rhesus).
Aporna kan bära bland annat på rabiesviruset, så det är viktigt att man blir undersökt så snabbt som möjligt.
– Vi Lopburibor vet att vi ska vara försiktiga. Turister blir däremot bitna med jämna mellanrum även om vi försöker varna dem alltid när vi har en chans, berättar Thitinan.
Ihärdig parning, heliga varelser
Thitinan driver en uteservering i centrum av Lopburi. Lopburi är en av Thailands äldsta städer, och på 1600-talet fungerade den i drygt 20 år i praktiken som rikets huvudstad.
Thitinan berättar att aporna förr höll till enbart i närheten av två ruiner av på 1100-talet uppförda hinduistiska tempel. Under det senaste decenniet har de förökat sig i rasande takt, och nu stöter man på dem överallt i centrumet.
Aporna anses vara den hinduistiska guden Hanumans lärjungar. Även om flertalet av thailänningarna nuförtiden är buddhister högaktas Hanuman allmänt, och därför är det tabu mot att skada aporna.
– Jag skulle gärna se att aporna gick upp i rök. Inga Lopburibor vill ändå göra dem illa, för de flesta tror att det skulle föra med sig olycka, berättar Thitinan.
Problematisk turism, stängda dörrar
Bland thailänningarna är Lopburi nu känd som apornas stad. Aporna lockar fler och fler främst inhemska besökare till Lopburi, och en del av invånarna gynnas ekonomiskt av turismen.
– Det förvärrar situationen. De som har att göra med turister motsätter sig alla försök att få läget under kontroll, konstaterar Anil Bhupati.
Bhupati driver tillsammans med sin hustru en pappersaffär vid en av Lopburis huvudgator. Han ondgör sig över att aporna sätter käppar i hjulen för deras verksamhet.
– Förr kunde vi locka kunder genom att ställa ut varor på trottoaren utanför butiken. I och med att aporna stjäl till exempel pennor och gummin och knuffar omkull hyllorna måste vi nu hålla allting inomhus och ha ytterdörrarna stängda, säger Bhupati och tillägger att kunder i allt högre grad håller sig borta.
Bhupati säger att det samma gäller för så gott som alla butiksägare i centrumet. De som väljer att på sydostasiatiskt vis ha ytterdörrarna öppna är tvungna att hela tiden hålla vakt utanför butikerna.
Släkten flyr, förlorat lugn
Bhupati och hans hustru hör till Thailands indiska minoritet. Bhupati är tredje generationens thailänning, och han och hans syskon är födda i Lopburi.
– Nu är min hustru och jag de enda indierna som har stannat kvar. Mina syskon stod inte längre ut med allt förtret som aporna orsakade, så de flyttade med sina familjer till Bangkok som ligger 150 kilometer söderut, berättar Bhupati.
Också Bhupatis barn har lämnat Lopburi. Själv ämnar han ändå stanna kvar, för han älskar sin hemstad även om aporna ser till att livet inte längre alls är lika rofyllt som förr.
