Hoppa till huvudinnehåll

Vårdarna gör sig klara för ännu en historisk strid om löner och kallade pensionären Ralf Sund till hjälp: “Ofta är det så att den som kämpar får lite extra”

Ralf Sund, en äldre man med kort grått hår och kort grått skägg. Han har en randig skjorta på sig. Han står framför ett fönster med stadsutsikt.
Ralf Sund var chefsekonom för STTK tills han gick i pension. Nu är han tillbaka i elden. Ralf Sund, en äldre man med kort grått hår och kort grått skägg. Han har en randig skjorta på sig. Han står framför ett fönster med stadsutsikt. Bild: Yle/ Jaani Lampinen Ralf Sund

Om vårdfacket Tehy lyckas förhandla fram de extra lönepåslag man kräver kostar det kommunerna minst 100 miljoner euro. Enligt Ralf Sund ska regeringen hålla sig borta från förhandlingarna men hosta upp pengarna när avtalen är klara.

Ifjol våras gick tjänstemannacentralen STTK:s tidigare chefsekonom Ralf Sund i pension. Sommaren gick bra men vintern blev tråkig. Nu har han flyttat in i ett provisoriskt kontorsrum i vårdfacket Tehys utrymmen i en betongkoloss i Östra Böle i Helsingfors där han ska “snuttjobba” under vårens avtalsförhandlingar.

Tehy förbereder sig på strid.

– Om man tittar på historien så strejkade Tehy 1995 och 2007 hotade man med massuppsägningar. Nu har ungefär samma tid gått igen så nog blir det en hård situation, säger Sund.

Förhandlingarna om de kommunanställdas löner inleds den 14 januari, men väntas hetta till under våren. Avtalen löper ut i slutet av mars.

När Tehy i det här läget behövde en ny ekonom ringde man Ralf Sund.

– Kanske fanns det inte tid att lära upp någon ny. Jag är nu van att räkna lite och känner lite människor, säger Sund anspråkslöst och skrattar när jag frågar om hur mycket krisberedskap man ska läsa in i rekryteringen.

Tehy vill att de som jobbar inom vårdbranschen ska få avsevärt större löneförhöjningar – 1,8 procentenheter mer – än de som jobbar inom till exempel exportindustrin. Orsaken är att Tehys medlemmar anser att deras löner släpar efter den allmänna löneutvecklingen.

Det handlar om jämställdhet men också om att vi överhuvudtaget ska ha människor som sköter vår åldrande befolkning

Vårdpersonalen har enligt en enkät ett starkt stöd hos finländarna för sina krav.

Mot bakgrund av de senaste dagarnas retorik på arbetsmarknaden är kraven ändå tuffa.

Svåra förhandlingar också utan extra krav

I början av januari nådde exportindustrin efter månader av förhandlingar ett avtal som ger 3,3 procent högre löner under drygt två år. Dessutom blir de löntagare som hör till Industrifacket av med den årliga förlängning av arbetstiden på 24 timmar som slogs fast i det så kallade konkurrenskraftsavtalet.

Trots att exportindustrin allmänt anses visa vägen för andra branscher meddelade EK och flera arbetsgivarorganisationer omedelbart att exportindustrin den här gången snarare var ett undantag.

Eftersom den förlängda arbetstiden för exportindustrins del inte fanns inskriven i kollektivavtalet, utan i ett tilläggsprotokoll, skulle andra branscher enligt arbetsgivarnas resonemang inte kunna räkna med att bli av med den utan att samtidigt offra en del av löneförhöjningarna.

Retoriken har överraskat arbetstagarnas organisationer men tyder på att andra branscher kan få kämpa för att nå lika goda avtal som exportindustrin.

Ralf Sund är ändå övertygad om att resten av industrin i slutändan kommer att kopiera exportindustrins avtal i stor utsträckning. Hur de nuvarande avtalen varit skrivna avfärdar han som ett problem för juristerna. I slutändan finns alltid såväl arbetstiden som lönerna på förhandlingsbordet, och nu är den allmänna linjen 3,3 procent högre lön och 24 timmar mindre årlig arbetstid.

Vårdpersonalens löner en samhällelig fråga

Men vårdpersonalen vill alltså ha mer. Förutom Tehy står Super och JHL för samma krav.

– Om arbetsgivarna är kloka kommer de nog till mötes och förstår att det är fråga om en lite större samhällelig fråga. Det handlar om jämställdhet men också om att vi överhuvudtaget ska ha människor som sköter vår åldrande befolkning. En stor orsak till att många hoppar av jobben inom vården är att lönerna är 20-30 procent lägre än i övriga norden, säger Sund.

Problemet är förstås att det blir dyrt att höja vårdpersonalens löner. Enligt Tehys kalkyler kostar de extra lönepåslagen kommunerna 100 miljoner euro. Kommunarbetsgivarna räknar med att de kan bli ännu dyrare.

– Det är svåra ekonomiska tider för kommunerna. Av våra 300 enheter har 60 stora svårigheter, de har haft samarbetsförhandlingar och till och med uppsägningar. För våra kommuner är redan 3,3 procent på 25 månader jättesvårt att klara av, säger Kommunarbetsgivarnas avtalschef Henrika Nybondas-Kangas.

Mitt råd är att de väntar och ser vad som kommer och sen får de fundera på var de tar pengarna― Ralf Sund ger råd till regeringen.

För Kommunarbetsgivarna är utgångspunkten att den förlängda arbetstiden fortsätter samtidigt som det inte finns utrymme för några extra lönepåslag i kommunernas ekonomi.

Så hur ska ekvationen gå ihop?

– I något skede hamnar den här frågan på regeringens bord, säger Ralf Sund som ändå uppmanar regeringen att hålla sig borta från förhandlingarna.

– Om ens en del av Tehys krav realiseras måste regeringen titta på kommunernas ekonomi på nytt och göra någonting. Mitt råd är att de väntar och ser vad som kommer och sen får de fundera på var de tar pengarna. Så gör man ju inom den privata sektorn, säger Sund.

Historiskt blir kampen extra svår med jämna mellanrum

Ralf Sund vill inte förutspå hur tuff kampen för vårdpersonalens löner kommer att bli den här våren. Historiskt har vårdpersonalen med jämna mellanrum lyckats knappa in på övriga branschers löner, men bara efter en ytterst tillspetsad situation.

Sund påminner om den bittra vårdstrejken 1995 och hoten om massupsägningar 2014. Då hotade över 12 000 sjukskötare säga upp sig och sjukvårdsdistrikten befarade att patienter skulle dö om hoten blev verklighet.

– Jag vet inte om det blir som senast, det är ju ett sätt. Det realiserades ju aldrig. Det vara bara ett hot. Ett ganska hårt hot. Man vet ju aldrig hur det går den här gången.

- Men det är det är ju vanligt att de som kämpar får lite extra. Det är på sätt och vis lönemarknadens logik, säger Ralf Sund.

Läs också