Hoppa till huvudinnehåll

Kommentar: Donald Trump och Pekka Haavisto – utsatta för dåliga politiska förlorare?

Bildmontage med Riksdagshusets trappor och kommentator Bengt Östling
Bildmontage: Sara Silvennoinen Bildmontage med Riksdagshusets trappor och kommentator Bengt Östling Bild: Janne Järvinen, Patrick Schauman Riksdagshuset (Finland)

Har politiken fyllts av allt sämre förlorare? Sådana som gör allt för att störa motståndaren, när de har förlorat i valet. Gentlemannapolitikernas tid verkar vara förbi, kommenterar Bengt Östling, tidigare USA-korrespondent, politisk reporter på Svenska Yle.

Donald Trump beskyller Demokraterna i USA för att helt enkelt inte acceptera det klara valresultatet från år 2016, när Trump fick fler elektorer än Hillary Clinton och därför blev USA:s president.

Nu klamrar de sig fast vid två åtalspunkter gällande Ukraina. President Trump anses ha krävt en ukrainsk utredning mot Demokraternas presidentkandidat Joe Biden och hans son - mot fortsatt ekonomiskt och militärt stöd.

Därför har det Demokratiskt styrda Representanthuset röstat för ett riksrättsförfarande mot president Trump. Men frågan går vidare till Senaten, med Republikansk majoritet. Mycket talar för att man där förkastar riksrättsanklagelserna mot den republikanska presidenten.

Därmed kunde man tro att ärendet skulle förfalla. Men det finns de som lockar Trump med att segern skulle vara ännu större om han verkligen gick med på en stor riksrättegång.

Då skulle han kunna gå ut som segraren, inte bara juridiskt utan också politiskt. I bästa fall, ur hans synvinkel, kunde det ske strax före presidentvalet i november.

Trump och Haavisto – mer lika än man skulle tro?

USA är ett kapitel för sig, men det lockar att göra en jämförelse med de pågående försöken att få utrikesminister Pekka Haavisto inför riksrätt i Finland.

Det finns säkert både Sannfinländare och Samlingspartister som gärna prickar och fäller den gröna frontfiguren Haavisto. Han har ju ett växande stöd i opinionsmätningarna.

Då är det bra att sysselsätta utrikesminister Haavisto och hela Utrikesministeriets stab med krav på ännu fler utredningar, papper och dokument.

Kanske får man till stånd lite oreda i politiken. Och kanske förhindrar man arbetet med att få hem (de finländska) barnen från al-Hol, som ju hela konflikten handlar om.

De tio oppositionella riksdagsmännen som lämnade in anmärkningen är visserligen mycket artiga mot Haavisto. De ställer oroade frågor i stället för att slå med storsläggan. Har ministern förfarit olagligt eller skadligt, frågar de tios gäng.

De har redan gjort klart att de tycker att han svarar otillräckligt, felaktigt och borde avgå. Det fick de kommunicerat i december i interpellationsbehandlingen, men misslyckades.

Tålmodigt och milt stod utrikesministern i talarstolen klockan tre på natten strax före jul och besvarade en oändlig mängd frågor från sådana riksdagsledamöter som Heikki Vestman och Wille Rydman från Samlingspartiet och Sannfinländarnas Mauri Peltokangas och Ville Tavio.

Ingen interpellation har lyckats med att fälla en regering, men när det gällde Rinnes regering hade oppositionen framgång ändå. Sådant ger mersmak.

Bildmontage med Donald Trump och Pekka Haavisto i närbilder.
Trump och Haavisto - mer gemensamt än man först skulle tro? Bildmontage med Donald Trump och Pekka Haavisto i närbilder. Bild: AOP, Kalevi Rytkölä Donald Trump,Pekka Haavisto

Juridik och hemlighetsmakeri eller demokratisk öppenhet

Nu har Sannfinländarna kopplat in juristerna för att pröva lagligheten i Haavistos agerande.

De citerar också flitigt ur massmediernas kritiska rapportering och avslöjanden i tiderna för regeringsskiftet då statsminister Rinne tvingades gå, men Haavisto fick stanna.

Grundlagsutskottets behandling av fallet Haavisto verkar kunna ta hela våren. Tisdagens förhör av Haavisto och UM:s konsulära chef Pasi Tuominen pekade på motstridiga berättelser.

Utskottet ansåg sig inte ha fått hela sanningen utan beställde mera underlag från det hemliga Utrikesministeriet. Det lät som om minsta minnesanteckning, e-post, beredning och beslut bör levereras till riksdagen.

Att pappren är hemliga liksom utskottsförhören, kritiseras både av pressen och av oppositionen. Man kan igen jämföra med USA, där kabeltv-bolagen i månader har sänt direkt från kongressens utfrågningar.

Öppenheten kan ha gynnat Demokraterna, men den kan också ha tröttat ut det amerikanska folket. I något skede får man tillräckligt av papper och kongressförhör och börjar tycka synd om Trump.

Frågan är om något liknande kan ske med Pekka Haavisto. Meningen var ju inte att skapa bilden av en martyr som bara tänker på barnens bästa, men förhindras i sin välgärning av de hjärtlösa sannfinländarna och samlingspartisterna.

Journalister på sin vakt då Pekka Haavisto öppnar dörren till grundlagsutkottets mötesrum.
Pekka Haavisto på väg ut från grundlagsutskottets rum. Journalister på sin vakt då Pekka Haavisto öppnar dörren till grundlagsutkottets mötesrum. Bild: Lehtikuva Pekka Haavisto,journalister,riksdagen

Gentlemannapolitikernas tid verkar vara förbi

Johannes Virolainen förlorade ordförandeposten i Centerpartiet mot Paavo Väyrynen år 1980. Han uttalade orden som blev bevingade, om att "demokratin hade segrat och nu fick det vara slutknorrat".

Tanken var förstås att även om det sved så måste man acceptera och stödja den nyvalda.

Från historien kan man också plocka fram berättelser om riksdagsmän som skrek och domderade åt varandra i riksdagsplenum, men efteråt gick på kaffe eller öl tillsammans, som bästa vänner.

Ärenden och åsikter grälar, inte människorna, sa man då.

Riksdagsmännen träffas, blir bekanta och vänner, när de sitter och nöter samma stolar vecka efter vecka i utskott och på andra möten. Och de åker hem tillsammans, i samma flyg, tågvagnar och delade bilar på fredag efter sista omröstningen.

Just nu i januari under julpausen är också många utskott på resor runtom i världen. Det sägs vara ett bra sätt att öka vänskapen i politiken.

Svårare nå kompromiss?

Slutmålet kunde rentav vara att öka förståelsen för andra argument än det egna och underlätta sökandet av kompromisser och konsensus.

Frågan är om den politiska oenigheten förr bara var ett spel för gallerierna. Har den senare ökade mediebevakningen och de sociala medierna avslöjat spelet och tvingat politikerna till en ökad fientlighet?

Sannfinländarna är ärligt frustrerade i opposition gentemot en rödmylleregering som de verkligen vill fälla. Samlingspartiet har inte heller vant sig vid mist makt i oppositionen.

Men inte heller juridiken ger någon garanti för att de lyckas fälla regeringen. Det finns många som antar att behandlingen i grundlagsutskottet är avgjord på förhand, eftersom styrkeförhållandena i utskottet är 11–6 i regeringens favör.
Det avspeglar regeringens majoritet i riksdagen.

I Finland har vi inte den konstiga situationen med en Demokratisk majoritet i den enda kammaren och Republikansk i den andra. Det gör det lite enklare. Inte har vi någon Donald Trump-liknande president heller, åtminstone ännu.

När det gäller Pekka Haavisto beror allt på om det verkligen kommer fram något graverande i dokument och förhör. Eller om det kommer fram något som kan framställas som graverande. Spelet om opinionerna är också igång.

Läs också