Hoppa till huvudinnehåll

"Sträng är något annat än att vara hänsynslös" – konståkningstränaren Ulla Papp ser 90-talets auktoritära träningsläror som utdaterade

Konståkare håller i skridsko.
Konståkare håller i skridsko. Bild: Yle/Tomi Hänninen konståkning

Turbulensen i konståkningen har högt tonläge. Efter 40 år som tränare har de senaste dagarna varit tuffa för Ulla Papp. Hon tar avstånd från de metoder som den avstängda tränaren anklagas för. "För en tränare är relationen till människan helig."

Ulla Papp är både upprörd och uppgiven. Efter att ha ägnat sitt liv åt konståkningen har de senaste dagarnas rapportering om hennes sport fått Papp att fundera mycket.

– Det här gör ont. Det drar undan mattan för allt det goda som vi tränare jobbar för. Jag har alltid velat se barnen och att de ska känna kärlek till idrotten, säger hon till Yle Sporten.

– För en tränare är relationen till människan den absolut viktigaste. Det är heligt.

Papp är ansvarig tränare för synkroniserad konståkning i Karleby Konståkning just nu. I fredags fick en tränare i en huvudstadsklubb en ettårig avstängning från Finlands konståkningsförbund. Avstängningen rör all tävlingsverksamhet.

Anledningen till avstängningen är att tränaren bland annat ska ha förnedrat adepter och skrikit åt dem. I en Yle Urheilu-artikel vittnade ett flertal konståkare om att klimatet i klubben inte är bra. Bland annat nämndes det att alla åkare ska ha samlats i en ring runt en lagkamrat och skällt ut den.

Tränaren har via sin advokat nekat till alla anklagelser och har också rätt att överklaga förbundets beslut.

Namninsamling för tränaren

I början av veckan bestämde konståkningsklubben att tränaren tills vidare stoppas från att fortsätta i sin tränarroll.

I onsdags kväll kom uppgifter om en namninsamling bland föräldrarna för att klubben ska låta tränaren fortsätta. Dessutom vill man via namninsamlingen sätta press på konståkningsförbundet för att skjuta fram avstängningen tills den här säsongen är slut.

Enligt Yle Urheilu har namninsamlingen delat upp föräldrarna i två läger. Vissa har upplevt att insamlingen har satt press på dem.

– I klubben har det funnits en form av rädsla. Om man inte stöder tränaren, finns det en risk att ens barn lider av det, säger en förälder till Yle Urheilu.

"Lärde oss att vara auktoritära"

Den utpekade tränaren har beskrivits som auktoritär. Papp konstaterar att skillnaden mellan hur det var när hon utbildade sig till tränare på 1990-talet och i dag är otroligt stor.

– Allt som vi lärde oss då är dåligt nu. Det var annorlunda på 90-talet. Vi lärde oss att vara auktoritära.

– Alla har styrkor och svagheter och människor begår misstag. Tränaren gör ett jobb som syns offentligt och folk har åsikter om det. Jag vet inte vem som ska orka med det i långa loppet.

Papp vill inte försvara någon och understryker att hon fördömer de metoder som har målats upp i medierna, men hon tycker att rapporteringen har blivit lite ensidig.

– Lönerna är små och idrotten är hela livet för tränaren. Det är ett val, en hjärtesak. Man kan inte ge livstids avstängning till någon. Vi borde vara försiktiga med hur vi dömer folk.

Hur svårt är det att kombinera mänsklighet och stenhård träning för en satsning mot världseliten?

– Det finns ingen tvist där. Att vara sträng är något annat än att vara hänsynslös. Man måste vara sträng som tränare, men man ska respektera människan och höra på idrottaren. I unga år ska det vara roligt så att barnen vill fortsätta med idrotten. Elitsatsningen ska komma senare. Som en vuxen person förstår idrottaren också vad den vill.

"Har makt och ansvar"

Aija Salo – expert vid Förbundet för mänskliga rättigheter – vill inte kommentera det aktuella fallet, men säger att tränarens roll i ett lag rent allmänt är oerhört viktig för att skapa en trygg och välkomnande miljö.

– En tränare har makt och ansvar. Man är en förebild för unga och ger en bild av hur man får bete sig mot andra. Samtidigt utövar många tränare och andra vuxna inom ungdomsidrott konkret makt. Barnen kan uppfatta att tränaren fattar beslut om vem som får spela en match, säger hon till Yle Sporten.

– Om man då upplever exempelvis diskriminering eller trakasserier, kan tröskeln för att ta upp dem vara väldigt hög om man är rädd för att mista något som är viktigt.

Enligt Salo visar forskningsresultat att många barn och unga upplever olika former av trakasserier i sin hobby – bland annat inom idrotten.

– I alla organisationer som jobbar med unga är det viktigt att satsa både på förebyggande arbete och på hur man tar itu med uppdagade missförhållanden. Generellt finns det ett behov av att utveckla verksamheten utifrån fakta och ha förståelse för lagstiftningens krav på att stöda barnens välmående och rättigheter.

Hon nämner FN:s barnkonvention som är bindande lagstiftning i Finland. Enligt den har varje barn rätt till att utöva sina hobbyer i en trygg miljö. I den finska lagstiftningen finns också diskrimineringslagen och jämställdhetslagen som förbjuder olika former av trakasserier samt diskriminering på olika grunder.

– Det finns lagstadgat ansvar för vuxna att skydda barnen från fysiskt och psykiskt våld. Då är det illa om det är den vuxna personen som är mobbaren. Allt som hotar eller trycker ner står i stark kontrast till barnets rättigheter.

Problematisk retorik

Salo tycker också att retoriken som har använts kring flera uppmärksammade problemfall inom idrotten den senaste tiden är problematisk.

– Många aktörer har de senaste dagarna använt ordet nolltolerans – att man har nolltolerans mot till exempel rasism och mobbning. Risken med den typen av retorik är att man ser fall som dyker upp som enskilda och unika. I alla samhällssektorer finns det strukturell ojämlikhet, diskriminering och ledarskapsproblem.

Salo konstaterar att problemanalysen måste kopplas ihop med strukturer och inte enbart vissa individers agerande.

– Samtidigt är det givetvis viktigt i alla organisationer att ha ordentliga processer för att undersöka och vid behov ha sanktioner mot oacceptabelt agerande i konkreta fall.

"Lite rörigt i Finland"

Förra vintern uppdagades ett fall som hade likheter med konståkningen. Då var det gymnastiktränaren Titta Heikkiläs metoder som nagelfors. Efter flera vändningar friades Heikkilä till slut av gymnastikförbundet.

– Det är intressant att det är damidrotter som har drabbats … Jag tror att det här bara är början – fler fall lär dyka upp, säger Papp.

Hon har varit tränare i 40 år, men säger att de här fallen har fått henne att fundera ordentligt på sin egen roll som tränare.

– Det här känns … Världen förändras, men vi kommer efter. Hela Idrottsfinland måste samarbeta. Det är lite rörigt här.

Papp har varit tränare i Kanada i mer än tio år. Enligt henne är skillnaden mellan Kanada och Finland stor. I kanadensisk idrott finns program och utbildning som rör allt från träning till etik.

– I Kanada pratar de om samma saker med samma ord. Riktlinjerna gäller varenda grenförbund i landet.

"Måste ta bort skygglapparna"

Konståkningen i Finland har verkligen skakats om under de senaste dagarna. Vittnesmålen från unga idrottare mot tränaren har satt fingret på en öm punkt.

Det höga tonläget kommer ändå att skruvas ner snart. Vad borde hända då?

– Vi måste ta bort skygglapparna. Vi måste vara ödmjuka, förena våra krafter och hitta en enhetlig linje. Vi sysslar inte med idrott för idrottens skull, vi gör det för människornas skull. Det behövs hälsosamma relationer. Då uppstår en kemi, en naturlig magi som ger framgång, säger Papp.

– Finland är världens bästa land och vi förtjänar världens bästa idrott.

I februari kommer Förbundet för mänskliga rättigheter att starta ett projekt för att stärka förståelsen för mänskliga rättigheter inom idrotten. Man samarbetar bland annat med olympiska kommittén, FCEI (Finlands centrum för etik inom idrotten), paralympiska kommittén, olika grenförbund (bland annat friidrottsförbundet och Bollförbundet) och olika medborgarorganisationer.

Just nu har projektet finansiering från undervisnings- och kulturministeriet för ett år, men man hoppas att projektet får stöd för fler år.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport