Hedvig Sandell
Yle
Att bo i en husbil och jobba i fjällen – är det ett liv du skulle kunna tänka dig ha? Det är i alla fall vardag för Sibbobördige Fredrik Aspö, som numera bor i Lyngen i Nordnorge där han jobbar som bergsguide.
Vägen till Nordnorge började ändå i Sibboskogarna.
– Där blev jag intresserad av klättring, berättar Aspö, som är uppvuxen i Söderkulla i Sibbo.
När Sibbos kullar blev för små ändrade han siktet mot högre toppar.
– Jag tror jag var 18 år när jag för första gången besteg Halde fjäll i finska Lappland.
Ända till fjälltoppen kom han ändå inte – eftersom den ligger på den norska sidan om gränsen.
– Från den finska sidan kikade jag över till Norge och konstaterade att bergen snabbt blir betydligt brantare och högre där.
Det skulle ändå inte ta mer än några år till innan Aspö befann sig i de norska fjällen.
– Sedan halkade jag in på diverse bananskal och hamnade i Lyngen i Nordnorge.
2011 var Aspö där i några veckor. Året därpå förlängdes vistelsen till hela skidsäsongen och en del av sommaren.
– Sedan dess har vistelsen i Lyngen hela tiden blivit längre – och nu är jag fast bosatt där.
Toppturer och klättring
De två–tre senaste åren har Aspö livnärt sig som bergsguide.
– På vintern tar jag med folk på skidtur upp på bergen, och så skidar vi ner, berättar han.
Skidturen uppför görs med stighudar under skidorna. Väl uppe träs de av, för att man sedan ska kunna åka nerför alpint.
Klättring hör också till arbetsbeskrivningen.
– På vintern klättrar vi på frusna vattenfall, på sommaren på klippor.
Åtta till tio timmar långa arbetsdagar
Arbetet som bergsguide går i sin enkelhet ut på att ordna trygga toppturer i krävande terräng och i alla förhållanden.
En vanlig arbetsdag är ungefär åtta till tio timmar lång. De två första arbetstimmarna börjar oftast dagen innan en topptur och går åt till planering.
– Då måste jag se igenom hurdan slags grupp jag ska guida, vad jag vet om den, hurdana förhållanden vi kommer ha och vilken slags tur vi ska ut på. Jag måste också ha koll på lavinrisken och var det finns bra snö för skidåkning.
Morgonen därpå träffar Aspö gruppen han ska guida.
– Max sex personer får det vara per guide, berättar han.
Ungefär en tredjedel av personerna han guidar brukar vara från Finland, en annan tredjedel från Norge och den återstående tredjedelen från Centraleuropa.
– När jag träffar gruppen går jag igenom att alla är i god form och har all utrustning med sig. Jag försäkrar mig också om att alla är beredda att ge sig ut på den tur som är planerad.
När det är gjort börjar stigningen. Lunchen avnjuts i bergen, och när gruppen nått toppen börjar utförsåkningen.
– Ganska ofta måste vi ändå vända om innan vi nått toppen, eftersom någon kan vara tröttare eller väderförhållandena sämre än vi tänkt oss.
Husbilen löste boendesituationen
När en arbetsdag är över tar sig Aspö hem igen. Det är ändå inte vilket slags hem som helst, utan en husbil.
– Jag och min sambo började bo i husbilen när jag hade mina avslutande bergsguidesstudier. Då var det mycket praktik nere i Alperna och sedan skulle vi igen resa upp till Nordnorge.
Det blev helt enkelt för påfrestande att alltid söka boende åt sig. Bostadsmarknaden i Nordnorge är också ganska knepig, konstaterar Aspö.
– Därför kom vi fram till att det i alla fall för tillfället är en bra lösning att bo i husbil.
