Hoppa till huvudinnehåll

Norrena & Frantz: "Jag älskar fortfarande min partner, men ..." – när livskamraten förvandlas till någon annan

Kvinna tröstar man som döljer ansiktet i händerna
Kvinna tröstar man som döljer ansiktet i händerna Bild: Antonio Guillem Fernandez / Alamy/All Over Press sorg,kärlek,skilsmässa,vänskap

Alla människor förändras med tiden, både mentalt och fysiskt. Rynkor, kilon, erfarenheter, insikter, den som lever utecklas.

Därmed skulle det ju vara orimligt att kräva att personen du lever med för evigt skulle vara den samma som den där sommaren för länge sedan då ni förälskade er i varandra.

Men om det är svårt att hitta minsta likhet mellan den hen var då och den hen är i dag kan det kännas märkligt.

Vem är du och varför lever vi ihop, liksom.

Den här veckan fick Relationspodden in brev av lyssnare vars livskamrater blivit bittra, deppiga eller likgiltiga gällande den egna hälsan.

Många skriver att de fortfarande älskar sin partner, men önskar att denna ens ibland skulle anstränga sig lite och visa upp sitt bästa jag på hemmaplan.

Här publicerar vi några av de brev vi fick in, tusen tack till alla som hörde av sig!

Eva Frantz och Hannah Norrena sitter i en trappa och skrattar.
Eva Frantz och Hannah Norrena sitter i en trappa och skrattar. Bild: Ilmari Fabritius Norrena & Frantz,Hannah Norrena,Eva Frantz,relationspodden

Hen blir lite fetare för varje år ...

Jag älskar min partner. Men ärligt talat har jag ändå, för varje år sedan vi blev tillsammans, noterat för mig själv att hen är lite fetare än ifjol, hållningen lite sämre.

Det är självklart en del av livets gång, oundvikligt om man inte bromsar det naturliga förfallets negativa spiral.

Ändå, det stör mig, varför man låter denna det accelerera, snart är det väldigt svårt att vända och slutresultatet är inte något jag är hemskt intresserad av.

D33

Han har blivit så bitter!

Min man hade en kämpig barndom, föräldrarna drack och det förekom våld både med knytnävar och ord.

Då vi träffades var han en ung man som ville göra sitt liv till något annat än det han hade fått uppleva. Han tyckte om att umgås med vänner, prata, skratta och ha roligt. Utan sprit och utan slagsmål.

Han blev en underbar far och tog ansvar för hus och hem. Nu när barnen börjar vara vuxna, hus och hem är klara, vi har allt vi kan behöva, börjar han vara bitter.

Han sitter vid köksbordet och muttrar att "han har alltid fått klara sig på egen hand". Det verkar vara den nya klagosången.

Han känner förakt över att andra hjälps åt, ber om hjälp, får hjälp eller inte klarar sig själva.

Alla får en släng av denna bitterhet, tom våra barn! Dom ska lära sig, säger han. Man kan inte lita på att nån kommer och reder upp åt en.

Jag blir bara stum. Vem är den här människan? Vart for all glädje, varför ser han inte att han lyckades? Han skapade ett varmt, kärleksfullt hem åt sin lilla familj. Och nu föraktar han det.

Våra värderingar, som tidigare var så lika, krockar nuförtiden gång efter gång.

Dartanjang, 52

Han är skitig!

Sambon har ett "skitigt" verkstadsjobb och anser att det inte lönar sig att duscha efter en arbetsdag när han imorgon igen är lika smutsig i ansikte/håret/händer/armar osv.

Detta är något som vi diskuterat och halvt grälat över flera gånger genom åren. Fastän jag är van, och älskar honom för den han är, så har det nog inverkan på förhållandet och känslorna.

När han är uppskurad och nyrakad, kanske till och med nyfriserad, blir jag som nykär efter 10 år tillsammans.

Kvinna 28

Laura ja Scott
Laura ja Scott Bild: Channel 5 parförhållande

Jag är orolig för hans hälsa!

Min partner har gått upp tiotals kilogram i vikt sedan vi blev tillsammans. Det beror på dåliga matvanor och brist på motion.

För mig personligen orsakar min partners dåliga skick främst en oro för hur hen ska må i framtiden och vilka sjukdomar som väntar runt hörnet. Vi har dessutom två barn och jag är ganska orolig för hur det påverkar dem.

Det finns mycket som min partner inte kan göra med barnen eftersom hen är så stor. Till exempel är det helt omöjligt för hen att lekai innelekparker, rutscha i rutschbana, studsa i studsmatta med mera.

Jag gör allt sådant här fysiskt med barnen, men önskar att de också kunde få uppleva det med sin andra förälder.

Det handlar både om tiden tillsammans och om att vara rollmodell, att visa barnen hur skoj det är att röra sig, skutta och ha roligt.

Lilla jag

Vi blev som våra föräldrar!

Undrar nog emellanåt vart den sociala killen försvann. Nu är det TV:n som gäller kväll efter kväll och föreslår man något annat så blir det nej.

Vi skulle inte bli som våra föräldrar sa vi då för 25 år sedan, men sanningen är nog något annan.

Visst småbarn och arbete tar ut sin rätt men någon gång kanske man kunde vara social?

Maria 45

man spelar tv-spel och jublar, kvinna ser tveksamt på honom
man spelar tv-spel och jublar, kvinna ser tveksamt på honom parförhållande,mänskliga relationer,tv-spel

Förhållanden gör mig ointressant

Jag har förlorat mig själv i förhållanden. Helt enkelt känt mig instängd och uttråkad och då blir jag inte stimulerad att vara lekfull, sexig, mitt bästa jag.

Kanske passar jag, som är en passionerad människa, inte i långa relationer överhuvudtaget? Nåt i mig har dött i de två längre förhållanden jag haft i alla fall.

Och då förstår jag om partnern tröttnar på mig.

Kvinna 37

När nyförälskelsen dör ut tappar tjejerna intresset för mig

Kan inte säga att jag har erfarenhet av att min partner blir motbjudande. Snarare är det jag som upplever att jag som efter en tid inte längre är tillräckligt bra.

Kanske jag helt enkelt dejtar fel tjejer, som önskar sig en perfekt man som ständigt luktar rosor, har en sixpack och trollar fram en lyxmiddag. Och när detta inte levereras så är det naturligtvis mig det är fel på.

Det är inte fråga om att jag skulle ha blivit "mera slabbig" (för det blir jag inte) utan istället är det nyförälskelsen som är över och mina partners märker att jag helt enkelt inte är perfekt.

Prince NOT charming, 30-isch

Jag älskar henne men hon har slutat älska sig själv

Min flickvän föll in i en 2-årig depression. Hon fick medicinering, och under tiden blev humöret mera dämpat och hon hade ingen vilja att göra något på fritiden.

Fastän medicineringen tog slut så kom inte personen tillbaka.

Samtidigt gick hennes vikt upp med 25 kg, vilket ledde till mera kroppshat hos henne.

Jag älskar henne fortfarande över allt annat, men vet inte hur man skall hjälpa någon som inte bryr sig om sig själv mera.

Hoppas det blir bättre.

MR X 29

Läs också

Nyligen publicerat - Hälsa