Hoppa till huvudinnehåll

Då lungorna säger stopp

“Folk som har haft andnöd vet att det är en ganska stark känsla. Och det är en ganska viktig sak för att leva – att kunna andas.”

För fyra år sedan var femkamparen Eevi Bengs i toppform och hade chans att ta en plats till OS i Rio. Pneumoni och vatten i ena lungan krossade OS-drömmen och har gjort de lungproblem hon haft sedan födseln värre. Trots det siktar hon igen på OS – för tredje och sista gången.

I början av januari befinner sig Eevi Bengs och hennes tränare Jouko Pakarinen i Mijas på spanska solkusten. De har kommit hit i oktober och stannar till maj.

Just i dag inleds dagens andra träningspass med backdrag i en uppförsbacke på en lugn sandväg ett stenkast från huskomplexet där duon hyr en lägenhet. Tio gånger 20 sekunder uppför, med en och en halv minuts nedjogg och återhämtning däremellan.

Solen skiner och det är tolv grader varmt.

– Jag är här i Spanien helt enkelt för att klimatet är bra för mina lungor. Här är ett fuktigt och varmt klimat året om, berättar Bengs som under sin toppidrottskarriär genomlidit många träningsvintrar hemma i Helsingfors, pinad av astmatikerns värsta fiender, kall uteluft, torr inneluft och dammiga gator då vintern väl är över.

Eevi Bengs backlöper i Spanien.
Eevi Bengs backlöper i Spanien. Bild: Yle / Marianne Nyman Eevi Bengs,modern femkamp,löpning,Mijas

I slutet av maj är vårens världscuptävlingar och VM förbi och då vet man om OS-drömmen gått i uppfyllelse eller ej. Förutsättningarna att kvala till OS i Tokyo finns, men samtidigt har Bengs aldrig klarat vårsäsongen utan lungproblem.

Nu vill hon vända på varje sten för att äntligen förverkliga drömmen – trots astman.

I Sportlivs minidokumentär berättar Eevi Bengs om hur astman satt käppar i hjulet för hennes idrottande, men hur idrottarlivet trots det innehåller många glädjeämnen.

Kunde inte andas då hon föddes

Sibbobördiga Eevi Bengs är trilling. Hon och systrarna Dagny och Fanny föddes två månader för tidigt för trettio år sedan. Eevi kunde inte andas vid födseln och det stod genast klart att något var fel med hennes lungor.

Då hon var två år gammal diagnostiserades hon med astma. Hon tog astmamediciner varje dag och besökte läkaren en eller två gånger i året och gjorde spirometritest. Men i övrigt var astman inte något hon tänkte på.

– Då jag började femkampa i tonåren var lungorna i jättebra skick, säkert i det bästa de nånsin varit i mitt liv. Jag tog väldigt få astmamediciner då. Men efter ett par år kom de första problemen.

Man ändrade lite på medicineringen och Eevis situation blev bättre.

Men sedan kom Rioåret 2016.

Folk som har haft andnöd vet att det är en ganska stark känsla. Och det är en ganska viktig sak för att leva – att kunna andas

Bengs hade varit överraskande nära att kvala till OS i London 2012, så under de fyra följande åren var det fullt fokus på Rio.

Efter en bra början på kvalet blev Bengs plötsligt förkyld. En förkylning som inte ville gå om. Småningom stod det klart att hon drabbats av pneumoni och hade vatten i ena lungan. OS-drömmen gick i kras.

– Det blev ett stort fall från att kanske inte känna sig direkt odödlig, men att känna att allt är möjligt, till att plötsligt inte ens kunna prata med sina systrar i telefon. Jag blev andfådd bara av att sitta och prata. Jag var helt oförberedd på en så stor motgång och just därför kändes den så stor.

Efter det har lungproblemen varit värre än tidigare. Bengs behöver fem astmamediciner dagligen och dessutom några allergimediciner.

Som toppidrottare får hon vara noga med vilka mediciner hon tar för att inte bryta mot dopningsreglerna, men enligt henne fungerar dagens system bra och man får använda de mediciner man behöver.

– Folk som har haft andnöd vet att det är en ganska stark känsla. Och det är en ganska viktig sak för att leva – att kunna andas.

Skip Instagram post

Tvingas leva i osäkerhet

Inte ens i Spaniens fuktiga klimat har lungorna samarbetat hela tiden, men då Sportliv är på besök är läget gott.

– Det svåraste är nog astmans oförutsägbarhet. Att man måste leva med en viss osäkerhet och med vetskapen om att fast jag skulle träna jättebra och vara i jättebra skick, så kan jag ändå ha problem då jag kommer till tävlingarna.

Det var just vad som hände i fjolårets viktigaste OS-kvaltävling, EM i England där åtta av de totalt 36 OS-platserna stod på spel. Bengs fick andnöd redan i fäktningen som var dagens första tävlingsgren.

– Efter det simmade jag sex sekunder långsammare än mitt rekord. Det är en evighet i simning.

Hon har också tvingats avbryta tävlingar på grund av luftföroreningar och dålig luft. För en astmatiker är tävlingar som arrangeras i Kairo och Kina rena mardrömmen.

Bengs är medveten om att många är skeptiska till hennes möjligheter att komma till OS. Något hon har full förståelse för ifall man enbart tittar på tävlingsresultaten från till exempel förra sommaren.

Men hon är inte den som ger upp, åtminstone inte nu.

"Om jag fått en så här fin möjlighet – att jag kan vara heltidsidrottare, att jag har tränare och sponsorer och specialister, allt jag behöver. Då vill man inte lämna det på hälft och inte kolla om man ännu skulle ha en chans."

-Eevi Bengs

VM-guld och andra glädjeämnen

För visst finns det massor av glädjeämnen som balanserar upp motgångarna.

Eevi Bengs största merit är VM-guldet i Laser Run 2017, som efter problemen året innan gav nytt mod med tanke på Tokyo 2020. På meritlistan finns även sex FM-guld och en tionde plats i VM-stafetten i femkamp tillsammans med systern Dagny år 2009.

I modern femkamp tävlar deltagarna i fäktning, där det behövs endast en stöt för seger, 200 meter simning, banhoppning med 15 hinder och avslutningsvis det som kallas antingen combined event, laser run eller löpskytte och består av 4 x 800 meter löpning samt laserpistolskytte. Efter fem träffar i skyttet ger man sig ut på följande löprunda.

Eevi Bengs tränar fäktning i Spanien.
I fäktningssalen i San Pedro de Alcántara får Eevi Bengs även träna spansk konversation. Eevi Bengs tränar fäktning i Spanien. Bild: Yle / Marianne Nyman Eevi Bengs,modern femkamp,fäktning

För en astmatiker är det uthållighetsgrenarna simning och löpning som är mest problematiska. Fysiskt är löpningen den klart tyngsta delen av tävlingen. Att löpa 800 meter på tävling är i sig tungt, i femkampen gör man det fyra gånger – efter att samma dag först ha fäktat, simmat och ridit.

Samtidigt är löpningen Eevi Bengs styrka.

– För att jag ska klara mig i femkamp måste jag löpa bra. Om jag har problem med lungorna eller har andnöd, syns det i tiden direkt.

Därför har Bengs också lärt sig hitta glädjeämnen i delprestationer i tävlingar vars resultat utomstående skulle fnysa åt.

– Men för mig är glädjeämnen också varje dag då jag får träna och tävla frisk. Varje länk kan vara ett glädjeämne. Det kan rymmas ganska många glädjeämnen på ett år, då man tränar två gånger om dagen.

Skip Instagram post

Minutiös planering a och o

Genom åren har Bengs och Pakarinen, som är den av hennes tränare som ansvarar för helhetsplaneringen, lärt sig undvika situationer som kan förvärra astman, speciellt under tävlingsresor.

– Det handlar om allt från restidtabell till var i flygplanet man sitter. Framme där luften är bättre, eller längre bak. Vid fönstret där färre bobbor cirkulerar i luften, eller vid gången, berättar Pakarinen.

På flygplatser och i folksamlingar använder Bengs ofta en andningsmask för att minska risken för influensasmitta. Väl ombord, där luften är torr, byter hon till en mask som tar till vara fukten i utandningsluften. Dessutom har hon alltid med sig en luftfuktare i resemodell, som hon ställer bredvid sängen i hotellrummet.

Löpskytteträning i tävlingsförhållanden

Det har blivit sen eftermiddag i Mijas. Efter backdragen har Eevi Bengs joggat ner till sportplanen, som ligger precis intill ridcentret där hon ridtränar varje vecka.

Innan solen går ner hinner hon träna löpskytte på en folktom löpbana. Hemma i Finland har hon vintertid oftast tränat löpskytte inomhus i Tölö sporthall, där förhållandena alltid är lika.

Då tävlingssäsongen inleds redan i februari, är det en fördel att ha kunnat träna utomhus.

"Ibland blåser det, ibland skiner solen, ibland är det molnigt, precis som på tävlingarna.”

-Eevi Bengs

Astman inget problem i vardagen

Nu hoppas Bengs och hennes team på en frisk vår – för första gången under karriären. Och blir det inte så, faller världen inte ihop.

– Mentalt blir det ganska tungt om man alltid blir väldigt deprimerad då lungorna inte mår bra.

Bengs har fått lära sig att vara glad när lungorna är bra och göra allt hon kan för att de ska hållas bra. Samtidigt är hon medveten om att det kommer dagar och veckor och tävlingar och träningar då de inte är i skick.

– Inte vet jag varför man skulle måsta vara hemskt deppad över motgångar, dom hör ju till livet. Jo, astman är ett stort problem när man idrottar, men idrott är bara en del av mitt liv, säger Bengs där hon sitter i soffan och stickar sockor med benen inbäddade i uppblåsbara återhämtningsstövlar.

– Det finns riktiga problem som nån kan ha i livet, och jag känner inte att astman är ett sånt för mig.

Eevi Bengs och tränaren Jouko Pakarinen i Spanien.
Jouko Pakarinen har varit Eevi Bengs huvudtränare i över tio år. Eevi Bengs och tränaren Jouko Pakarinen i Spanien. Bild: Yle / Marianne Nyman Eevi Bengs,modern femkamp,Mijas,jouko pakarinen

Men trots att skrattet aldrig är långt borta då man talar med Eevi Bengs, kryper ändå allvaret i hennes situation stundvis fram. Som då hon berättar historien om ett snack hon tog med sin läkare Lauri Alanko.

– Jag konstaterade att man ju kan dö i en astmaattack, och frågade om det finns risk att jag på tävlingar kan döda mig själv med astma, för det vill jag ju inte.

– Han funderade en stund och så svarade han att jag har en så bra medicinering att lungorna inte kommer att stocka sig helt så att jag skulle dö. Och så tillade han att på tävlingarna har de ju ändå alltid ambulans på plats, så de ger nog syre om det behövs. Okej, bra att veta, sa jag.

Och så skrattar hon hjärtligt på det.

Se Sportliv om Eevi Bengs tillvaro som toppidrottare och astmatiker: