Hoppa till huvudinnehåll

Sebastian Holmgård är en blivande trebarnspappa: “Det skulle vara bättre om jag som pappa inte skulle gratuleras för att jag byter blöjor”

Sebastian småler mot kameran. Han står mot en skärmgardin och på vänstra sidan syns en grönväxt.
Sebastian Holmgård pratar om hur han saknade ett bättre nätverk för föräldralediga pappor under sin egen föräldraledighet. Sebastian småler mot kameran. Han står mot en skärmgardin och på vänstra sidan syns en grönväxt. Bild: Privat/Rebecka Hägert föräldraskap,sebastian holmgård

Sebastian Holmgård är en blivande trebarnspappa. Han gästar podden Föräldrasnack med Carro och Rebecka och pratar om hur han hittat sin papparoll, om att känna sig vilsen i förlossningssalen och om varför det fortfarande finns en tröskel för att be om föräldraledigt som pappa.

- Det var en skräckblandad förtjusning som jag kände inför att bli pappa. Jag såg fram emot det, men jag var lite rädd för att jag inte skulle fixa det. Jag ville bli en bra pappa men jag kämpade med självförtroendet och saknade förtroende för min egen förmåga, säger Sebastian Holmgård.


Lyssna här på veckans avsnitt av Föräldrasnack för att höra Sebastian Holmgård berätta om sin erfarenhet av att hitta sin plats som pappa. Han avslöjar vad som till slut gav honom självförtroende för sitt föräldraskap - en uppgift som han var bäst på just som pappa.

Han jobbar som gymnasielärare och är pappa till 3-åriga Egon och drygt 1,5 åriga Hedvig. Tredje barnet är på väg senare under våren.

Känslorna inför den tredje förlossningen är väldigt annorlunda jämfört med när det bar av första gången.

- Jag var nog tacksamt ovetande första gången. Jag hade deltagit i en del förberedande verksamhet som erbjöds via sjukhuset, men när det väl gällde så drabbades jag av panik.

Ett porträtt på Rebecka, Carro och Sebastian som tillsammans står i studion.
Sebastian Holmgård gästar veckans avsnitt av podden Föräldrasnack med Carro och Rebecka. Ett porträtt på Rebecka, Carro och Sebastian som tillsammans står i studion. Bild: Privat/Rebecka Hägert föräldraskap,Föräldrasnack med Carro och Rebecka
Jag kände mig som den där jultomten man får av någon avlägsen släkting - var jag än var så var jag i vägen.― Sebastian Holmgård om sin upplevelse av att vara med i förlossningssalen för första gången.

Kände sig som en jultomte i förlossningssalen

Väl inne i förlossningssalen så hade Sebastian svårt att hitta sin plats och ställde sig in på att försöka vara så lite i vägen som möjligt.

- Jag kände mig som den där jultomten man får av någon avlägsen släkting - var jag än var så var jag i vägen.

När Sebastian pratat om det här med sin fru i efterhand har han fått höra att både hon och personalen försökt involvera honom.

- Så det måste ha berott mycket på mig själv. I början hade jag till exempel bara suttit i ett hörn och försökt att inte vara vägen.

Precis efter förlossningen när barnet inte ens var tvättat så försvann all personal för att ta itu med något annat. Då tänkte vi med min fru att det här måste handla om något test och att de observerar oss och vill se att vi klarar oss på egen hand.

Så fort han hittade en uppgift så blev det lättare.

- Men sedan när det började hända och krystvärkarna började så då smekte jag hennes hjässa och märkte att det verkade hjälpa - då kändes det som att jag åtminstone gjorde någonting rätt.

Hur kan man förbereda sig som pappa inför förlossningen mer konkret?

- Det handlar nog mycket om självförtroende. Om det bara fanns ett sätt att pumpa upp sig själv lite mera inför. Till exempel känns det helt annorlunda nu inför tredje när jag har mer erfarenhet. Jag var så rädd första gången för att göra fel och att allt skulle bli en katastrof.

Sebastian beskriver första gången som en främmande upplevelse på så många sätt.

Mitt i allt finns där ett skrikande spädbarn som de ska bära ansvar för utan att veta någonting om någonting.

- Precis efter förlossningen när barnet inte ens var tvättat så försvann all personal för att ta itu med något annat. Då tänkte vi med min fru att det här måste handla om något test och att de observerar oss och vill se att vi klarar oss på egen hand. Så vi började försöka tvätta barnet själva tills personalen dök upp igen och förskräckt ser oss försöka tvätta den nyfödda och avbryter allt, skrattar han.

Väl hemma väntade en vilsen tid för Sebastian där han trevande sökte sin plats som förälder.

- Min fru Linn var väldigt noggrann från början att jag skulle vara delaktig. Jag blev liksom inskuffad direkt. Men jag hade svårt att hitta min plats i början.

Det gällde nog bara att “fake it till you make it”.

Lögnen om den färdiga föräldern som gömmer sig inombords

Sebastian berättar också om hur den gamla fördomen spökade om hur pappan blir viktig för barnet först senare i livet.

- Det är bilden jag vuxit upp med och det kändes som normen. Jag ville vara delaktig från början trots att jag inte hade verktyg till det.

När första barnet kom jobbade Sebastian på ett visstidskontrakt som gjorde att han inte genast kunde ta avlönad föräldraledighet. Han återvände därför till jobbet bara några dagar efter förlossningen.

- Alla vet att mamman är viktig för barnet i början. Jag hade själv svårt att hitta min uppgift och kände mig lite feg med att ta plats.

Det känns inte som att det förväntas att jag ska ta hand om barnet på samma sätt som mamman.

Myten om att det bor en liten färdig förälder inom oss alla som vaknar till liv när ens barn föds tror Sebastian inte på.

- Jag upplevde det som en lögn. Som att jag bara mitt i allt skulle veta allt - det gjorde jag inte. Det gällde nog bara att “fake it till you make it”.

Tydlig arbetsfördelning underlätter jämställdhet

Småbarnstiden beskriver Sebastian som den mer utmanande delen av föräldraskapet som första gångens pappa. Det här delvis på grund av egna fördomar och förutfattade tankar om arbetsfördelning.

- Det känns inte som att det förväntas att jag ska ta hand om barnet på samma sätt som mamman. Sedan om jag lägger mig i och gör fel känns det ännu värre, som att jag lagt mig i och bara sabbat allt.

Enligt Sebastian hjälper det med en tydlig fördelning av ansvarsområden.

- När man har uttalat sina egna ansvarsområden så är det lättare också om man sedan gör något fel. Då är det ens ansvar att lösa problemet, oavsett hur och inte bara be den andra ta över. När andra barnet kom så hade vi redan utarbetat vissa rutiner för vem som tar hand om vad. Vi hade en mer naturligt jämnare uppdelning.

För att det här ska lyckas krävs det också att båda föräldrarna är inställda på att vilja fördela ansvaret jämnt.

- Det var nog avgörande för mig att min fru insisterade på att inkludera mig från början. För det blir så lätt att en blir expert på allt som kommer till föräldraskap och då får den där amatören ingen plats.

- Du vill ju inte heller komma in och göra allt sämre jämfört med den som har koll. Den här fördelningen leder lätt till att det ofta är mamman som har kontroll över allt och pappan som är överflödig.

Tröskel att be om föräldraledighet som pappa

Det blev automatiskt lättare att hitta sin plats i föräldraskapet när Sebastian avslutat sitt arbetskontrakt och sedan kunde stanna hemma en längre tid med barnet.

Det var absolut inte som att de bemötte min fråga dåligt om att ta ledig tid, men jag fick motfrågan “vet du inte om att du inte har något att göra där hemma den första tiden”.

Överlag bemöttes han väl, men han påpekar att det var tydligt att han gjorde något ovanligt.

Fastän det blivit vanligare att vara föräldraledig som pappa så kan Sebastian förstå att det finns en tröskel att ta upp ämnet med sin förman.

Som exempel så berättar han om när han först bad om ledigt några dagar från jobbet när första barnet föddes.

Där satt jag som ensam man, men jag blev jätteväl bemött.

Då jobbade han inom industribranschen och på en väldigt mansdominerad arbetsplats.

- Det var absolut inte som att de bemötte min fråga dåligt om att ta ledig tid, men jag fick motfrågan “vet du inte om att du inte har något att göra där hemma den första tiden”.

- Det var tydligt att det sades med de bästa av avsikter - både snällt och omsorgsfullt. Men det var samtidigt tydligt att attityden om att pappan är onödig i början är väldigt inbiten.

Det här blev igen tydligt när han valde att ta ledigt en längre tid efter att han avslutat sitt arbetskontrakt. Han beskriver det som en lättnad att slippa be om tillåtelse av en förman.

- Det var absolut lättare därför. Nu när jag var mellan jobb så var det lättare att ta åtta månader ledigt.

Han saknade också ett nätverk av andra pappor som var föräldralediga. Hans fru hade varit medlem i en mammagrupp där han fick ta över hennes plats när hon gick tillbaka på jobb.

- De ändrade sitt namn tacksamt till “föräldragrupp” när jag gick med. Där satt jag som ensam man, men jag blev jätteväl bemött. Om inte jag hade haft den här föräldragruppen som då bara bestod av andra mammor så vet jag inte hur jag skulle ha träffat andra människor under dagen.

Saknade pappa-nätverk

Gruppen gav Sebastian stöd och sällskap. Han påpekar ändå att det är synd att det inte finns bättre nätverksmöjligheter för föräldralediga pappor överlag.

- Det är så otroligt givande. Till exempel var jag övertygad om att något var fel på mig som förälder när vårt barn inte sov. Men sedan visade det sig att många andra kämpade med exakt samma sak.

Jag blev flyförbannad över att hon inte förstod min fantastiskt uttänkta idé om var babylarmet skulle vara placerat utan hon vill ställa det någon helt annanstans.

Dessutom utvecklades hans förhållande med barnet på ett helt annat sätt när han var föräldraledig.

- Jag kände absolut att det var en jättestor skillnad i hur mitt förhållande utvecklades med barnet när jag tillbringade mera tid hemma. När du jobbar så blir det inte så mycket tid över på fritiden att verkligen umgås med barnet.

Tiden som han tillbringade hemma gav honom också förståelse för hur expertrollen lätt uppstår.

När den ena har stenkoll på allt i vardagen och den andra är borta om dagarna för att sedan komma hem och “göra fel”.

- Jag utvecklade mina egna rutiner och kunde bli väldigt frustrerad på min fru som sedan gjorde annorlunda när hon väl var hemma. Jag blev flyförbannad över att hon inte förstod min fantastiskt uttänkta idé om var babylarmet skulle vara placerat utan hon vill ställa det någon helt annanstans. Så jag fick förståelse för båda sidorna, skrattar han.

Sluta gratulera papporna

Sebastian är ändå noggrann med att påpeka att mycket har förändrats sedan han var föräldraledig för första gången.

- Nu ser jag pappor överallt som hämtar tidigt på dagis och jag tänker lite att var var ni när jag var hemma? skrattar han.

Jag tror det skulle vara bättre om man inte fick så mycket gratulationer för att man till exempel byter blöjor.

Hur mycket mer beröm upplever du att du får för att vara en delaktig pappa?

Det är inte så många som säger direkt, bortsett från äldre människor. Men samtidigt umgås jag mest i kretsar där folk är så medvetna att de åtminstone inte säger det högt.

Sebastian menar att beröm har både sina för- och nackdelar.

- Delvis kan det ju stärka ens självförtroende, men samtidigt får det en att känna att jag mer bara hjälper till istället för att göra någonting som hör till att jag gör. Sedan om det går fel så är det bara att sluta försöka.

Sebastian skulle helst slippa beröm för sin delaktighet som pappa.

- Jag tror det skulle vara bättre om man inte fick så mycket gratulationer för att man till exempel byter blöjor. Det är lättare att prova nya saker om man är mer jämställda istället för att bara hjälpa mamman lite.

Läs också

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP