Hoppa till huvudinnehåll

Mannen som myntade brexit ångrar sin finurliga ordlek – det svängiga ordet sägs ha påverkat valresultatet

PETER WILDING omgiven av brexitord.
Brexitordets pappa Peter Wilding och några brexitord. PETER WILDING omgiven av brexitord. Bild: Copyright (c) 2017 Shutterstock. No use without permission. Brexit,Peter Wilding

Det engelska språket har exploderat av brexitrelaterade ord, och den ordtrollande brittiska journalistiken har utnyttjat det svängiga begreppet maximalt. Idag finns det redan upp till 5 000 brexitrelaterade begrepp. Men varför verkar svenskan inte lämplig för ett liknande ordtrolleri?

Allting började den 12 maj 2012.

Peter Wilding, grundaren av tankesmedjan British Influence, följde upp diskussionen om möjligheten att Grekland skulle lämna euroområdet med meningen ”Greek euro exit might be followed by another sad word, Brexit” (... kan komma att följas av ett annat sorgligt ord, brexit).

Det skulle ändå ta nästan fyra år innan ordet slog igenom, och Wilding själv hade redan glömt att han var först när Collins English Dictionary valde Brexit till årets ord 2016 och han gratulerades för att ha myntat begreppet.

Det var bara början. Nu har det gått så långt att poeten Brian Bilston i en dikt från 2018 kunde förundra sig över att ett enda ord har lyckats omdefiniera en nation.

Bremain, Bremainer, Brexicon

Wilding själv är idag allt annat än stolt över ordet. I en artikel i Sky News konstaterar han att brexit-ordet är så catchigt att det hjälpte brexit-kampanjen att få sitt budskap att slå igenom, och att han idag ångrar att han myntade begreppet; ”mitt ord kommer tyvärr att fungera som en nekrolog om en nations nedgång och möjliga fall”.

Kan ett enskilt ord faktiskt spela en avgörande roll i en så viktig samhällelig fråga?

Wilding är långt ifrån ensam om den tanken. I en BBC-artikel konstaterar lingvisten Lise Fontaine; ”genom att acceptera termen och upprepa den så ofta som vi har gjort, har vi stängt dörren för alternativa perspektiv och idéer om Storbritanniens framtida samarbete med Europeiska unionen”.

Ord är viktiga. Ord påverkar hur man tänker. Och om man är tvungen att välja mellan brexit och bremain utgående från vilket ord som svänger bättre, är valet lätt.

Videokonstverk med tusentals brexit-ord

I Storbritannien har brexit-ordet inte enbart kunnat påverka valresultatet. Det har också väckt en riktig ordvulkan som sprutat brexit-relaterade begrepp ut över världen.

2018 presenterade konstnären Simon Roberts sitt videokonstverk The Brexit Lexicon, som effektivt åskådliggör vad som har hänt.

Simon Roberts på ett foto från 2010.
Simon Roberts, 2010. Simon Roberts på ett foto från 2010. Bild: /All Over Press Simon Roberts

I närmare två års tid dammsög han nyhetsmedia och sociala medier i jakt på brexit-relaterade ord, och kom slutligen upp till närmare 5.000 stycken. Dem samlade han i alfabetisk ordning, och presenterade dem med nyhetsuppläsar-estetik i sitt 80 minuter långa konstverk.

The Brexit Lexicon visar samtidigt hur brexit lika effektivt som ett nytt obekant virus lyckats sprida sig, också till andra sammanhang än politiska. Idag finns det exempelvis både brexit-kex och brexit-energidrycker.

Brexiety, Brexit, Brexiteer

Att så många nya ord uppstått just i Storbritannien, är för all del inte oväntat.

Brittisk journalistik är bekant för sina ordlekar och kreativa nykonstruktioner. Man är bra på att förvandla namn till någon form av handling, eller placera begrepp i nya sammanhang så att de får en ny finurlig betydelse – och det gäller inte enbart den erkänt vassa tabloidpressen.

Ett färskt exempel är när tidningen The Guardian spekulerade kring hur Harry-Meghan-paret skulle utnyttja sitt varumärke (brand) för framtida inkomster; ”Harry and Meghan – a brand new future” (Brand new = helt ny, men här också i betydelsen ”en ny varumärkes-fylld framtid”).

En tradition av kreativa språkliga konstruktioner

När man följer den brittiska pressens explosivt kreativa lek med ord och jämför den med svenskspråkig journalistik, kan man fråga sig om svenskan som språk är så fantasilöst att engelskan vinner på knockout i första ronden.

- Nej! slår ledande språkvårdaren Anna Maria Gustafsson från Institutet för de inhemska språken fast. Hon tycker det är orättvist att jämföra Brexit med något fenomen i svenskan.

Anna Maria Gustafsson är specialiserad på språket i medierna och är en av experterna i Språkväktarna på Radio Vega.
Anna Maria Gustafsson, 2014. Anna Maria Gustafsson är specialiserad på språket i medierna och är en av experterna i Språkväktarna på Radio Vega. Bild: Yle/Hedda Jakobsson språkväktarna

- Brexit som fenomen är så enormt att det är svårt att hitta någon direkt motsvarighet i svenskan. Och engelskan är ett internationellt språk, vilket bidrar till att stora språkliga fenomen som uppstår i engelskan effektivt sprider sig till andra språk.

På tal om kreativa svenska ordkonstruktioner minns Gustafsson en några år gammal där man skapade uttryck som slutade på -faktor. Mysfaktor. Tantfaktor. Trivselfaktor. Och så vidare.

Brexiting, Brexodus, Brextension

- Samtidigt har brittisk tabloidpress upphöjt det till konst att leka med ord på det här sättet. Så i slutändan har det här framför allt med traditioner och journalistik att göra, inte med språket i sig. Ett språk är varken mer eller mindre lämpligt eller anpassat för ordlekar.

Journalistiken här bygger mera på saklighet

I praktiken lyckas man på svenska ändå inte lika bra som britterna. Här utnyttjar man ofta redan etablerade konstruktioner än skapar nya, och utnyttjar begrepp som redan slagit igenom i engelska sammanhang.

Det klassiska exemplet är hur man använt sig av ett annat känt politisk begrepp, Watergate. Också i svenskan används fortfarande konstruktioner som slutar på -gate till lust och leda för att beskriva någon form av skandal, sådär som ”Sipilägate”.

Men var finns den egna finlandssvenska ordlek-personligheten?

Är det så att journalistiken här istället bygger på saklighet? Att man också inom journalistundervisningen mera fokuserar på språkeffektivitet och språkriktighet än på lekfullhet?

Det hävdar åtminstone journalisten Dan Lolax, kolumnist på branschtidningen Journalisten, tidigare samhällsreporter och ledarskribent på Åbo Underrättelser, nuvarande redaktionschef vid Kommuntorget. Och privat känd också för sina ordlekar.

Dan Lolax, 2019.
Dan Lolax. Dan Lolax, 2019. Bild: Kommunförbundet. journalistik,dan lolax

- Jag avundas det engelska språket och hur det verkar finnas oändliga möjligheter att kränga till fina formuleringar, att det verkar finnas enskilda ord som på svenska kräver mångordiga omskrivningar, säger han.

- Det här med lekfullhet och utnyttjande av språkets möjligheter är rätt frånvarande i den journalistiska diskussionen här. Det handlar om traditioner, men förstås också om att mottagarmassan är för liten för att enskilda begrepp snabbt skulle få fotfäste.

Brexit betrayal, Brexit bus, Brexit clash, Brexit clean

För Lolax är det här inget nytt tema.

2016 publicerade han en kolumn i Journalisten med rubriken ”Då ordskogen vissnar”, där han slog fast att journalister gör klokt i att låta sig influeras av det skönlitterära: ”... jag tror att sådana influenser har alla chanser att berika istället för att underminera journalistiken”.

Samtidigt lär brittisk media se fram emot ett år med många Postbrexit-relaterade ord, ett av dem kunde kanske vara Brexblem.

Smakprov på The Brexit Lexicon.

Kort Brexicon

Bremain - alternativet till brexit.
Bremainer - person som önskar att Storbritannien stannar kvar i EU.
Brexicon - ett lexikon med brexit-ord.
Brexiety - en ångestfylld känsla beroende på oro över brexits alla följder.
Brexit - brexit, dvs Storbritanniens utträde ur EU.
Brexiteer - brexitsupporter.
Brexiting - Att tänka gå hem från ett party, ta avsked av alla, och sedan ändå stanna kvar.
Brexodus - ett begrepp som beskriver EU-medborgares massflykt från Storbritannien som en följd av brexit.
Brextension - ett ord för att beskriva den uppskjutna brexit-tidtabellen.
Brexit bus - brexitrörelsens kampanjbuss.
Brexit clean - avtalslös brexit.

Läs också