Hoppa till huvudinnehåll

Provokatören, politikern, renässansmänniskan, Gossen Ruda - Jörn Donner är död

Jörn Donner, en äldre man med kort hår sitter i skjorta och kavaj i en fotölj med randigt tyg. I bakgrunden syns fönster mot en trädgård.
Jörn Donner. Jörn Donner, en äldre man med kort hår sitter i skjorta och kavaj i en fotölj med randigt tyg. I bakgrunden syns fönster mot en trädgård. Jörn Donner

Författaren, journalisten, filmproducenten, filmregissören och den före detta politikern Jörn Donner har avlidit i en ålder av 86 år. Donner föddes den 5 februari 1933 i Helsingfors.

Jörn Donner avled på torsdag eftermiddag på Triangelsjukhuset i Helsingfors, i närvaro av kärnfamiljen efter en långvarig lungsjukdom.

Lagom till sin 80-årsdag den 5 februari 2013 gav Jörn Donner ut Mammuten, en självbiografisk koloss på drygt tusen sidor där vi fick stifta bekantskap med både den arroganta och kaxiga herr Donner, lika väl som den tillbakadragna och melankoliska herr Donner.

Två år senare följdes Mammuten upp av Lilla mammuten, som karakteriserades som en ”halvautentisk dagbok” som omspann ett och ett halvt år av Jörn Donners liv från den 17 juli 2013 till den 17 februari 2015.

Tillsammans utgör dessa två verk en bra inkörsport till både personen och personan Jörn Donner.

Här samlar vi tv-program med Jörn Donner.

Renässansmänniska och Gossen Ruda

I finländskt kulturliv har det knappast funnits någon som kunnat mäta sig med Jörn Donner i arbetskapacitet och produktivitet, eller någon som förmått reta gallfeber på så många människor samtidigt som han blivit älskad, hyllad och respekterad av minst lika många. För sin arroganta uppriktighet och sin nonchalanta inställning till auktoriteter och makthavare.

Jörn Donner
Enligt många var Jörn Donner en riktig “gossen ruda”, en provokatör som inte drog sig för att ifrågasätta auktoriteter och makthavare. På sitt fritidsboende i Bromarv hade han också en damm full med rudor som husdjur. Jörn Donner Bild: Yle/Kalle Kultala jörn donner

Jörn Donner var född på samma dag som vår nationalskald Johan Ludvig Runeberg. På Donners meritlista finns närmare 70 böcker sedan debuten år 1951.

På 50- och 60-talet skrev Donner några reportageböcker som kommit att bli klassiker, som Rapport från Berlin (1958), Rapport från Donau (1962) och Nya boken om vårt land (1968), som fick en uppföljare år 1992 i Nyaste boken om vårt land. Under perioden 1955–2001 skrev han också på en romansvit i 14 delar om en finlandssvensk industrisläkt.

Under de sista decennierna ägnade Donner sig i hög grad åt att forska i sin egen släkts historia. I boken I min fars fotspår (2006) skrev han om sin far Kai Donner och i boken Kärlekens Ingenmansland (2002) om sin farmor Minette Munck.

Filmkonsten stod Jörn Donner varmt om hjärtat och under årens lopp producerade han närmare trettio filmer. Han skrev också manus till ett flertal filmer samt regisserade drygt tjugo filmer, från Vittnesbörd om henne (1963) till Armi elää! (2015).

Liisamaija Laaksonen ja Jörn Donner elokuvassa Mustaa valkoisella.
Liisamaija Laaksonen och Jörn Donner i filmen “Svart på vitt” (1968). Liisamaija Laaksonen ja Jörn Donner elokuvassa Mustaa valkoisella. Bild: Yle Liisamaija Laaksonen,Jörn Donner,Svart på vitt

En del filmer, som Sixtynine (1969) och Kvinnobilder (1970) väckte livlig debatt på grund av sitt provokativa innehåll med starka inslag av sex och erotik. Själv hävdade Donner att han var intresserad av kvinnors problem, kärlek och frihet, och att han inte kunde skildra dessa teman utan erotik.Jörn Donner medverkade också ofta själv i sina filmer, framför allt på 1960- och 70-talet.

Ofta ansvarade Donner för hela paketet, som i fallet med filmatiseringen av Märta Tikkanens roman Män kan inte våldtas, där Donner skrev manus, regisserade och producerade.

Jörn Donner är hittills den enda finländska filmskapare som tilldelats en Oscarstatyett. Den fick han i egenskap av producent för Ingmar Bergmans film Fanny & Alexander, som tilldelades fyra Oscarstatyetter under Oscarsgalan 1984, bland annat en Oscar för bästa utländska film.

Jörn Donner framför en plasch för filmen "Män kan inte våldtas" på biografen Adams år 1978.
Jörn Donner framför en plasch för filmen "Män kan inte våldtas" på biografen Adams år 1978. Jörn Donner framför en plasch för filmen "Män kan inte våldtas" på biografen Adams år 1978. Bild: Lehtikuva Jörn Donner

År 1957 var Jörn Donner med om att grunda Finlands filmarkiv (nuvarande Nationella audiovisuella institutet) och under åren 1978–82 var han vd för Svenska Filminstitutet.

Under många år levde och verkade Jörn Donner i Sverige där han var en minst lika uppmärksammad kultur- och mediepersonlighet som i Finland.

Jörn Donner grundade och utgav tidskriften Arena (1951–54), och under många år arbetade han som filmkritiker i BLM, Dagens Nyheter och Vapaa Sana.

I flera decennier skrev han regelbundet kolumner för ett flertal tidningar och tidskrifter – i vitt skilda ämnen:

“Jag har en förteckning över de ämnen som jag behandlat under nära fyra decennier av kolumnskrivande till olika tidningar. Förteckningen upptar många sidor. Den berättigar kanske till en professur i Vielschreiberei, men någon sådan lär inte upprättas. Offentlighetens kvarnar mal åsikter, men de beslut som förändrar verkligheten görs i forskningslaboratorier, vid styrelsemöten eller efter samtal mellan dem som styr våra öden”, konstaterade Jörn Donner i boken Varför finns jag till (1998).

Under studietiden kom Jörn Donner att ta avstånd från de konservativt patriotiska idealen som präglade det borgerliga hemmet i Kronohagen i Helsingfors och han anslöt sig till vänsterkretsar.

Mångsidig politiker

Jörn Donner hann med mycket. Som politiker har Jörn Donner representerat såväl Demokratiska förbundet för Finlands folk och Finlands socialdemokratiska parti som Svenska Folkpartiet. Han var medlem i både Helsingfors stadsfullmäktige (1969–76, 1985, 2005–08, 2017–19) och i Ekenäs stadsfullmäktige (2001–03).

I riksdagen satt Donner i tre omgångar; 1987–1995, några månader år 2007 som ersättare för Eva Biaudet som fick jobb utomlands, och 2013–2015 som ersättare för Astrid Thors.

Jörn Donner läser dagstidningen i riksdagen i november 1990.
Jörn Donner läser dagstidningen i riksdagen i november 1990. Jörn Donner läser dagstidningen i riksdagen i november 1990. Bild: Lehtikuva Jörn Donner

I politiken började Donner alltså på vänsterkanten, men år 1984 anslöt han sig till Svenska Folkpartiet. Hemma i Finland var han SFP:are, men socialdemokrat ute i världen.

Han stödde socialdemokratiska presidenter. Han valdes som elektor för Mauno Koivisto i valet 1988 och arbetade aktivt för Martti Ahtisaari i presidentvalet 1994.

1995–1996 fungerade han som generalkonsul i Los Angeles. Sen blev han invald som socialdemokrat i Europaparlamentet, år 1996–1999.

Ingen politisk "karriär" - skrivande viktigare

Åren 1987-95 var Donners aktiva yrkespolitikertid. Efteråt insåg han att han borde ha fortsatt i riksdagen, rösterna räckte ju. Men han tog jobbet som generalkonsul i Los Angeles och ville inte vara politiker dygnet runt.

- Jag borde ha gjort “karriär” och stannat i riksdagen. Men jag har aldrig varit inställd på karriär, förklarade Donner i en intervju efter avslutad politikertid.

När han återvände till riksdagen år 2013 upptäckte han att alla intressanta poster var upptagna, av förståeliga skäl.

Han var intresserad av kulturministerposten, men påpekade att han också erbjöds en annan ministerpost redan år 1991, som han tackade nej till.

- I min dubbelhet är det ändå så att jag egentligen har tänkt på något annat än politiken - och det är skrivandet, förklarade Donner i intervjun som gjordes då Lilla Mammuten hade utkommit.

Jörn Donner sitter på kajen vid Salutorget i Helsingfors. Bilden är tagen i september 1967.
Jörn Donner sitter på kajen vid Salutorget i Helsingfors. Bilden är tagen i september 1967. Jörn Donner sitter på kajen vid Salutorget i Helsingfors. Bilden är tagen i september 1967. Bild: Lehtikuva Jörn Donner

Provokatören som gillade riksdagsplatsen för sin bil

Donner var kritisk till riksdagen, i synnerhet under de sista åren där. Möjligheten för en intellektuell debatt på ett högre plan existerar inte längre sa Donner efter avslutad riksdagskarriär.

Det mesta i plenum är ointressant, men i utskotten finns det möjlighet till en lite mer seriös diskussion, sa Donner. Det var tydligen mest för att provocera som han sa att det bästa med riksdagen är bastun och en gratis parkeringsplats i centrum.

Donner beskrev sin politiska hållning som en spiral. Han började på vänsterkanten, men marxismen gick över. Han tillbaka till en mer antikapitalistisk hållning.

Donner var kritisk till SFP, men partiet lät honom hållas, han lockade många röster från icketraditionella SFP-väljare. Under ett år fungerade Donner till och med som ordförande för svenska riksdagsgruppen.

Jörn Donner tillbringade mycket tid på fritidsboendet i Bromarv i Ekenäs och under några år, 2001–2003, satt han också i Ekenäs stadsfullmäktige som obunden.

Jörn Donner
Jörn Donner inledde sin politiska karriär i Helsingfors stadsfullmäktige år 1968. År 2015 kunde han yvas över att vara den genom tiderna äldsta riksdagsmannen i Finlands riksdag. Jörn Donner Bild: Yle / Seppo Sarkkinen Jörn Donner,jörn donner

Den 5 februari 2015 fyllde Jörn Donner 82 år, och då kunde han stoltsera med att vara den genom tiderna äldsta ledamoten i Finlands riksdag.

Vid sidan av dessa meriter har Jörn Donner också blivit utsedd till såväl Finlands sexigaste man som årets vänsterhänta person.

Lat arbetsnarkoman

I Mammuten (2013) konstaterar Jörn Donner att alla böcker han skrivit bär självbiografiska drag, och det är uppenbart att Donner använt sig själv och sitt liv som råmaterial och klangbotten för såväl sina skönlitterära verk som för de essäistiska resereportage och personporträtt han skrivit under årens lopp – bland annat om filmregissören Ingmar Bergman, författaren Elmer Diktonius, marskalk Carl Gustaf Mannerheim, och om fadern Kai Donner.

Under de sista åren återvände Jörn Donner ofta i olika sammanhang till sin barndom och sina uppväxtår för att rannsaka sig själv. Det gjorde han också för att få syn på hur det kom sig att han blev författare/filmmakare/politiker, vilka bevekelsegrunder han haft, och vari hans rastlöshet och rotlöshet bottnade i – hans oförmåga att helhjärtat knyta an, och att ständigt vara på jakt efter någonting annat/någon annan?

Den nervspänning som ständigt finns inom mig hade inte gjort det möjligt att följa en vetenskaplig bana, det hade blivit alltför många bivägar och blindspår. Därför förblev jag en dilettant på alla områden, utom kanske skrivandets― Ur Livsbilder (2004)

Jörn Donner har konstaterat att ensamheten och kriget gjorde honom till författare. När Jörn var två år gammal dog hans far, filologen, etnografen och politikern Kai Donner – något som kom att sätta spår i Jörn Donners liv både privat och professionellt.

Jörn Donner i sitt kontor
Jörn Donner debuterade som författare år 1951. Under sin livstid gav han ut närmare 70 böcker - romaner, essäer, reportage, biografiska och historiska verk. Jörn Donner i sitt kontor Bild: Bengt Östling/YLE lilla mammuten

I Mammuten återkommer Jörn Donner gång på gång till den lättja som han ansåg vara ett grundelement i hans karaktär – det är dock svårt att förstå när man tar del av hans nästan feberaktiga verksamhet på många olika områden.

Lättjan (inbillad eller faktisk) är ena sidan av myntet medan energin och den (enligt honom själv) destruktiva mångsidigheten har utgjort den andra sidan.

Under alla år har Jörn Donner drivits av en rastlös nyfikenhet och famlat vitt och brett med alltför många bollar i luften samtidigt, i stället för att fokusera på en sak åt gången.

Detta har också (enligt honom själv) bidragit till att mycket av det han gjort (böcker och filmer) blivit medelmåttiga produkter – att kvantitet och kvalitet inte alltid gått hand i hand:

”Jag lider av alltför mycken ambition, alltför klent huvud och alltför stor medelmåttighet” skriver Jörn Donner i oktober 1960, och det förefaller som om han ständigt kämpat med en olustig känsla av underlägsenhet och otillräcklighet.

I En film om Jörn Donner (2019) av Alberto Herskovits och Olavi Linna konstaterar Jörn Donner att han skulle bli smickrad om någon skulle kalla honom för en tänkande människa:

“Det epitetet kan jag använda själv, men jag vet inte om andra gör det. För mig är det det viktigaste. Att vakna upp varje morgon och försöka tänka åtminstone en liten tanke. Det är trevligt och bra.”

Mångsidighetens förbannelse

Mångsidighetens förbannelse är något som Jörn Donner själv kommenterat ett flertal gånger. Att arbetsnarkomanen Donner under hela sitt liv varit så oerhört produktiv på många olika områden kan (enligt honom själv) ha legat honom i fatet, och han ansåg sig ofta vara missförstådd av kritiker och osedd av det kulturella etablissemanget.

Utifrån sett har Jörn Donners arbetstakt nog kommit att upplevas som smått manisk, för att inte säga splittrad.

Jörn Donner, Sauli Niinistö
Jörn Donner tyckte om att diskutera och debattera politik, både i sina böcker och i offentligheten, som här tillsammans med president Sauli Niinistö på bokmässan i Helsingfors år 2015. Jörn Donner, Sauli Niinistö Bild: Yle

I boken Lilla mammuten valde Donner själv att se mångsidigheten som en ”blessing in disguise”: att vara intresserad av allt från världspolitik och finländsk företagshistoria till finlandssvensk lyrik gör att man vet mycket, men alltför lite om en sak.

Jörn Donner skrev och pratade öppet om den prostatacancer som han drabbades av våren 1998. Hösten 2006 diagnosticerades han med lungcancer, och hösten 2013 fick Donner besked om förnyad cancer i lungorna.

Men kampen mot sjukdomen fick inte Donner att nämnvärt slå av på arbetstakten. Under sina sista år fortsatte han envetet med att göra film och inte minst att skriva.

“Orden står mig nära. Orden står mig närmast. Det kan ju tänkas att jag inte har någon annan tillvaro än genom orden” som han konstaterar i boken Innan du försvinner (2018) som består av en brevväxling mellan Jörn Donner och yngste sonen Rafael Donner.

Under årens lopp tilldelades Donner ett flertal pris och utmärkelser, bland dem Finlandiapriset år 1985 för romanen Far och son, Pro Finlandia-medaljen år 1987, Tollanderska priset år 2002 och Svenska Akademiens Finlandspris år 2004.

Jörn Donners sista bok blev Suomi/Finland 2. Sista striden som utkom år 2019.

Jörn Donner talar framför pressen efter att ha fått Finlandiapriset år 1986.
Jörn Donner talar framför pressen efter att ha fått Finlandiapriset i januari 1986. Jörn Donner talar framför pressen efter att ha fått Finlandiapriset år 1986. Bild: Lehtikuva Jörn Donner

Svenska Yle har specialsändning på Arenan med start kl. 18. Den kan du se här:

Läs också