Hoppa till huvudinnehåll

Vad ska du göra då du möter en person som misstror klimatvetenskapen? “Idiotförklara inte” och andra tips från experten

Illustration som beskriver klimatförändringen, med planeten, en isbjörn, två människor som diskuterar, solen och två skorstenar.
Då du pratar med folk som tvivlar på vetenskapen, oavsett om det handlar om 5G-telefoni, vacciner eller klimatförändringen, ska du inte dumförklara utan ta i hand och förklara. Illustration som beskriver klimatförändringen, med planeten, en isbjörn, två människor som diskuterar, solen och två skorstenar. Bild: Mostphotos/Vige klimatförändring

Vem bestämmer vad som är sant? Ska vi bara blint tro på forskning, och på nyheter om forskning? Till exempel personer som förhåller sig skeptiska till vaccin eller klimatkrisen har blivit allt synligare de senaste årtiondet. Kan dessa skeptiker och vetenskapen mötas?

Den moderna vetenskapen bygger på en tradition av konsensus och granskning. Om forskare A säger att jorden är rund ska forskare B och C, gärna D och E också, granska och bekräfta det innan det uppfattas som sanning.

Då konsensus råder är det egentligen irrelevant om forskare Y tycker annorlunda, om inte hennes motbevis bekräftas med ännu större säkerhet än A:s teori.

Så här har forskningen fungerat i årtionden och århundraden, men fortfarande finns det många som på flera punkter vägrar hålla med vetenskaplig konsensus. Det kan gälla vacciner, olycksutredningar, klimatkrisen eller vad som helst, och attityden är att forskarna har fel eller ljuger.

Så hur ska man prata med personer som bestämt vet att forskningen ljuger? Lägsta domstolens Axel Brink har talat med professor Åsa Wikforss vid Stockholms universitet, om faktaresistensen.

Åsa Wikforss, hur ska man bemöta någon som vägrar ta till sig kunskap i stil med forskningsresultat och bevisad fakta.

- Vad vi vet är att en sådan person har vissa övertygelser, om det nu handlar om vaccin, brottslighet, eller klimat eller vad det kan vara, som av olika skäl har blivit viktiga för den här personen.

- Då forskare sedan kommer och säger att det här är fel, då känner han eller hon sig hotad – det är en känslomässig reaktion.

Wikforss forskningsprojekt om kunskapsmotstånd

Ifjol fick professor Åsa Wikforss, som i maj 2019 blev invald som ny ledamot i Svenska Akademien, finansiering från svenska Riksbankens jubileumsfond för ett sexårigt, tvärvetenskapligt, internationellt projekt om kunskapsmotstånd.

Målet är att utreda faktaresistensens och kunskapsföraktets roll i samhället. Hon vet redan att det kan vara tungt att diskutera med en person som inte accepterar allmänt vedertagen forskning.

I det här fallet innebär tvärvetenskapligt att forskarna kommer från psykologin, filosofin, statsvetenskapen och medieforskningen.

Forskningen riktar sig in på delvis vad kunskap är, varför vi är så sårbara när det gäller kunskap, om de psykologiska mekanismer som ligger bakom kunskapsmotstånd, om dess samverkan med den politiska omgivningen och om hur politisk grupptillhörighet kan leda till att kunskapsmotstånd uppstår. Dessutom söker projektet svar på vilken roll desinformation och medier spelar i allt det här.

Lösningen är att behandla personen väl, istället för att dumförklara honom eller henne.

- Då gäller det att skapa en situation av respekt och tillit. Att inte bli arg eller tala om för den andra att den är korkad, för då kommer man garanterat inte att nå fram.

Enligt Wikforss gäller det att hitta gemensamma utgångspunkter med personen, som antagligen utsatts för desinformation som gör att det är svårt för honom eller henne att ta till sig forskning.

- Jag till exempel tänker inte rucka på min tilltro till vetenskapen, det handlar inte om det, utan snarare om att behandla den andra människan som en människa som kan tänka och förstå saker.

Åsa Wikforss, ledamot vid Svenska akademien
Åsa Wikforss blev ledamot av Svenska akademien i våras. Åsa Wikforss, ledamot vid Svenska akademien Bild: Jesper Sandström / Wikimedia Commons Åsa Wikforss
Den som har kunskap har ett bättre skydd mot desinformation. De som fått i sig mycket falska uppgifter är sårbara inför mer falsk information

Wikforss menar att det inte finns en speciell typ av människa som är faktaresistent.

- Den som har kunskap har ett bättre skydd mot desinformation. De som fått i sig mycket falska uppgifter är sårbara inför mer falsk information.

- Sen finns det vissa korrelationer; till exempel klimatförnekare tenderar ha en ganska konservativ världsbild, och eftersom klimatförändringen gör att vi behöver förändra vår livsstil, kanske det inte känns bra om man har en konservativ världsåskådning, känner personen sig hotad.

Wikforss understryker att det inte går att säga att en speciell grupp människor alltid är kunskapsresistenta, och att alla är sårbara för desinformation.

Man kan kolla upp forskaren – vem är hen, vad har hen tidigare gjort för arbete – för att avgöra om man ska lita på forskning. Men det finns även institutioner som granskar och ska upptäcka misstag, så i regel kan man lita på forskning.

Pierre Curie och Marie Sklodowska Curie.
Marie Skłodowska Curie och Pierre Curie fick ett Nobelpris tillsammans, och Marie plockade upp ett annat några år efter Pierres olyckliga död. Marie är den enda som fått Nobelpris i två olika discipliner, fysik och kemi, men dog tragiskt nog av sin egen upptäckt, radium, som hon bar omkring på i handväskan. Pierre Curie och Marie Sklodowska Curie. Bild: Smithsonian Institution Marie Curie,Pierre Curie

Fakta kan ju ändra. Jorden ansågs länge av europeiska forskare ligga i centrum av universum, och Pluto var en planet fram till 2000-talet, sedan inte, nu eventuellt igen. Och efter att Marie Curie och Pierre Curie upptäckte radium 1898 användes det i vardagliga produkter som tandkräm, hårmedel och som självlysande färg i bland annat klockor långt in på 1900-talet, innan man insåg exakt hur livsfarligt det är.

Men dessa exempel, och en uppsjö andra saker som bevisats fel, beror så gott som alltid på brist på konsensus. Direkt då en täckande konsensus uppstår, har det gått genom grundliga granskningar som är näst intill omöjliga att motbevisa.

Vaccin och klimatkrisen bygger på vetenskap som vilar på extremt starka och granskade bevis, likt evolutionen, och det ska till enorma vetenskapliga omvälvningar för att förändra konsensus.

Journalistiken och klimatet - såhär resonerar vi på Svenska Yle

I Yles etiska regler konstateras att vi "tar hänsyn till relevanta fakta och olika perspektiv" samt att vi vågar "fråga och ifrågasätta."

Det konstateras också att vi ska "främja en pluralistisk samhällsdebatt" och att våra program "mångsidigt ska spegla olika åsikter".

Detta är grundläggande värderingar i all vår journalistik.

Men det betyder inte att alla åsikter per definition är likvärdiga ifall det finns en etablerad, vetenskapligt belagd konsensus kring en fråga. Klimatfrågan är en sådan fråga, men det finns också andra, till exempel en del hälsofrågor.

Att framställa olika sidor i en debatt som skenbart likvärdiga kan nämligen skapa ett slags "falsk balans" i vår rapportering, som inte överensstämmer med verkligheten.

I så fall uppfyller inte journalistiken ett annat centralt villkor, nämligen att ge en så sanningsenlig bild som möjligt av det som sker.

Faktaresistenta fakenyheter det stora problemet

Många pekar finger på massmedia för det kunskapsmotstånd som frodas i vissa av samhällets hörn, och vissa av anklagelserna har mer tyngd än andra. Enligt Åsa Wikforss är det ändå fake news som är problemet.

- Ibland händer det slarvfel eller att journalister skruvar en historia på ett skevt sätt, men det är inte det stora problemet då det kommer till kunskapsmotstånd. Problemet är alternativa medier och olika politiska plattformar som sprider mängder av desinformation.

Ingen hävdar att man blint ska lita på något. Man ska förhålla sig vaket och kritiskt, men det är inte samma sak som att tvivla på allt

Misstag i trovärdiga medier upptäcks och rättas oftast, menar Wikforss, medan oäkta nyheter är publicerade av plattformar som inte är intresserade av sanning och bara har propaganda på agendan.

Källkritik är därför nyckeln till ett välinformerat liv.

- Ingen hävdar att man blint ska lita på något. Man ska förhålla sig vaket och kritiskt, men det är inte samma sak som att tvivla på allt. Där tror jag att skolan har en avgörande roll i att förbereda eleverna för att vara samhällsmedborgare som hittar de trovärdiga källorna.

Stoppa pressarna: Wikipedia är egentligen trovärdigt!

Problemet kan sedan bli att få tillgång till forskningen och forskarna, för att kunna avgöra trovärdighet och ta in informationen. Att hålla koll på alla avhandlingar och undersökningar som finns kan vara tidskrävande och dyrt, då såväl kvalitetsjournalistik, vetenskapliga tidskrifter och universitetens egna databaser lätt kostar en hygglig slant.

Då kan sajter som till exempel onlineuppslagsverket Wikipedia vara en bra plats att börja, speciellt om ämnet man läser om har stabila källhänvisningar.

Kontrasten är stark – för tio år sedan var sajten galjonsfiguren för devisen "du ska inte lita på allt som står på nätet".. Numera kan Wikipedia till och med ses som en fyr av sanning på ett internet där fake news lurar i allt fler hörn.

- Lärare ska sluta säga att Wikipedia är dåligt för det har blivit ganska bra, för att man har infört regler så att det inte ska gå till hur som helst, säger Wikforss.

Också dessa regler bygger på konsensus och granskning, för att uppnå en så riktig faktabas som möjligt.

Wikipedia har en “armé” av faktagranskare, eller redaktörer som de kallas, som består av omkring 200 000 frivilliga från hela världen. Om desinformation landar på Wikipedia, och i värsta fall om en av de frivilliga redaktörerna försöker smuggla in falska uppgifter på sidan, finns det alltid en kohort av granskande tangentbordskrigare redo att rätta till felet.

Ryska vapenlobbyisten Marina Butina i kampanjbild
Maria Butina. Ryska vapenlobbyisten Marina Butina i kampanjbild Bild: EPA Maria Butina

Ett exempel är ett försök på att rentvå spionmisstänkte ryskan Maria Butina genom att radera all information om hennes påstådda skuld från Wikipediasidan om henne, som skedde våren 2018. (Butina har senare dömts för spionage och avtjänat sitt straff)

Faktagranskarna upptäckte flera oegentligheter i de redigerade uppgifterna och spårade snabbt den användaren som gjort ändringarna till biblioteket på Butinas universitet. Kollektivet lyckades med andra ord motarbeta desinformation.

Ibland kan uppdraget vara övermäktigt – ända sedan början av det nyss avslutade årtiondet har högerextrema krafter erövrat kroatiska Wikipedia, och kampen pågår konstant – men flera medier och plattformar rekommenderar i dag Wikipedia som verktyg. En tumregel är att källhänvisningarna ska kunna bekräfta informationen.

Lyssna på Lägsta domstolen

Så ska vi vara rädda för kunskapsföraktet? Beror samhällets hårdnade diskussionsklimat på kunskapsresistensen eller har massmedia misslyckats med sin uppgift, och trängt in en del av befolkningen i ett förtvivlans hörn?

Lyssna på senaste avsnittet av Lägsta domstolen för funderingar kring detta!

Nyligen publicerat - X3M